Nro 19: Sananvapaus

Alkuperäinen versio: ”Nr 19: Yttrandefrihet”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Jussi Halla-ahon blogi on herättänyt kohua. Luin puheenvuoron numero 239, ‘Bajs i byxbenet’, ja jatkoin siitä numerojärjestyksessä alaspäin. Jossain runsaan kahdensadan paikkeilla luovutin.

Halla-aho käyttää kaikkea sitä retorista voimaa joka hänellä on, pönkittääkseen omaa vakaumustaan. Ehkä se on hänen tapansa puhua politiikkaa. Ehkä minä olen vain tottumaton, enkä ymmärrä sitä kieltä. Joka tapauksessa minä näen hänessä jonkun joka huutaa kovaa mutta jonka sanoma hukkuu liialliseen yrittämiseen.

Haluan kuitenkin ajatella niin, että Halla-aho huutakoon juuri niin kuin tahtoo. Ollaan vaarallisella tiellä jos ryhdytään sääntelemään EU-ehdokkaiden sananvapautta. Jos Suomen kansa haluaa valita Halla-ahon Europarlamentaarikoksi, niin tapahtukoon.

Sillä, onko hän perussuomalaisten ehdokkaana vai ei, ei oikeastaan ole merkitystä, antaa hänen olla. Jos kaikki on vain sanahelinää, enemmin tai myöhemmin hän katoaa. Valitsijat ovat älykkäämpiä kuin moni uskoo. Olkoon kansalla vapaus tehdä omat valintansa.

Nr 19: Yttrandefrihet

Jussi Halla-ahos blogg är omdebatterad. Jag läste inlägg nummer 239, ’Bajs i byxbenet’, och fortsatte nedåt i numreringen. Vid nånstans dryga tvåhundra gav jag upp.

Halla-aho använder all den retoriska kraft han har, vill banka in sin personliga övertygelse. Kanske det här är att tala politiska. Kanske jag bara är ovan och inte förstår språket. Hursomhelst ser jag någon som ropar högt och ganska fult, och vars budskap drunknar i ansatsens iver.

Ändå vill jag att Halla-aho ska få skrika precis som han vill. Att försöka reglera EU-kandidaterna är en mycket farlig väg. Om Finlands folk vill välja Halla-aho som EU-parlamentariker, så låt det ske.

Om kandidaturen sker i sannfinländsk regi eller inte spelar egentligen mindre roll. Låt honom vara. Om han inte har nåt att komma med så försvinner han förr eller senare, väljarna är klokare än många tror. Ge folket rum att göra egna val.

Nro 20: Laki

Alkuperäinen versio: ”Nr 20: Lagen” 
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Viimeaikojen keskustelussa on moni, tuomitessaan ankarasti minun torimielenosoitukseni, käyttänyt lausetta ”Laki on laki ja se on tarkoitettu noudatettavaksi”.

Asia ei todellakaan ole niin. Laki ei ole itseään varten, yhtä vähän kuin yksilö olisi yhteiskuntaa varten. Lain tulisi ensisijaisesti palvella kansalaisia toimimalla niiden eettisten ja moraalisten arvojen kokoelmana, jotka luovat perustuksen sille kansakunnalle ja yhteiskunnalle, jossa ihmiset elävät.

Laki ei ole virheetön eikä ehdoton, vaan se vaatii jatkuvasti muutoksia. Sen tulisi olla turvallinen, looginen ja vastata yleistä käsitystä oikeasta ja väärästä. Lainsäätäjien tulisi kunnioittaa kansaa ja olla kuulolla – heidäthän on valittu parlamentaarisilla vaaleilla ja heillä on kansan luottamus siihen, että he toimivat kansalaisten parhaaksi. Jos nämä kansan valitsemat, eivät kuuntele mitä kansalla on sanottavaa, siihen tulee kansan reagoida.

Aika harva tässä maassa, pitäisi tuomittavana iranilaista naista, joka kieltäytyy käyttämästä eri sisäänkäyntejä (kuin miehet) yliopistoihin, lentokentille ja muihin julkisiin rakennuksiin. Samanaikaisesti kuitenkin maan laki määrää että hänen tulisi tehdä juuri niin. Ovatko minua kritisoivat sitä mieltä, että hän on moraaliton ja että hän tekee väärin jos hän haluaa yrittää muuttaa yhteiskuntaansa käyttämällä samoja ovia kuin miehet?

Uskottava lainsäädäntö tulee voida myös kyseenalaistaa.

Nr 20: Lagen

1 kommentar

Under debatten på senaste tid har många i sitt fördömande av min torgdemonstration använt slutklämmen ”Lag är lag och till för att följas”.

Det är faktiskt inte så. Lagen är inte till för det, lika lite som individen är till för samhället. Lagen skall i första hand tjäna medborgarna som samlande referens för de etiska och moraliska värderingar som bildar grunden för just den nation och det samhälle de lever i.

Lagen är inte ofelbar och absolut, utan under ständig förändring. Den bör vara trygg, logisk, och motsvara en allmän uppfattning om vad som är rätt och fel. Lagstiftarna skall respektera folket och vara lyhörda – de är genom parlamentariska val givna förtroende att verka för medborgarnas bästa. Om de folkvalda inte lyssnar så måste folket reagera.

Inte många i det här landet skulle betrakta en iransk kvinna som vägrar gå in genom separata ingångar till universitet, flygplatser och andra offentliga byggnader som moraliskt förkastlig. Samtidigt säger det landets lag att hon bör göra just så. Tycker mina kritiker att hon är omoralisk, och att hon gör fel om hon vill försöka förändra sitt samhälle genom att gå in sida vid sida med männen?

En trovärdig lagstiftning ska kunna ifrågasättas.

Othmans ledare i ÖT 21.3.2009

Henrik Othmans ledare i Österbottens tidning idag (21.3.2009) placerar på ett mycket insiktsfullt sätt civil olydnad där den hör hemma, mitt emellan två ytterligheter: samhällsarrogans på gränsen till terrorism, och lagbundenhet utgående från rädsla.

Citat ur ledaren följer nedan.

En god lag är inte bara förankrad i rättsmedvetandet, utan också i den något mer svårdefinierade moralen. Den som internaliserat denna moraluppfattning behöver alltså inte slå upp i lagboken för att bedöma det rätta eller orätta i sina handlingar.

Men lag och moral är inte synonyma. Det finns djupt omoraliska handlingar som ryms inom lagens råmärken. Det finns också situationer där samma moral tillåter oss att bryta mot lagen. Den som håller sig till lagens bokstav bara i rädsla för rättsliga påföljder eller det stigma som följer på att ha blivit fast har inte på något sätt bevisat att han eller hon besitter någon högre moral; bara bevisat en sorts självbevarelsedrift.

[…]

Moral innebär också att ta ansvar för sina handlingar. Sann medborgarolydnad skadar ingen.

[…]

Land ska fortfarande byggas med lag. Ibland kan det dock krävas att man övertäder densamma för att påvisa dess orimlighet. Om man alltså, som Wingren, är beredd på följderna.

Eeva Nordmans okunskap

Svårt att veta om man ska skratta eller gråta när man läser professor emerita Eeva Nordmans insändare angående snuset i Hbl idag (21.3.2009). Rubriken ’Vi behöver ingen ny nikotinprodukt’ säger det mesta.

Jag kan inte för mitt liv förstå varför så kallade sakkännare i folkhälsofrågor gång på gång beskriver snuset som ’en ny produkt’, ’en modefluga’ och så vidare. Antingen är de bara arroganta eller så är de oförsvarligt ovetande, kanske båda.

När Nordman talar om snus som en ny nikotinprodukt så spottar hon i ögonen på ett 200-årigt arv från Jakobstad. Inte ens en totalitär relik som Forsman var född på den tiden.

Hon berättar också att livet utan nikotin är roligare, och att fyra femtedelar av befolkningen vet det här.

Om Nordman serverar sådana påståenden – tyckande och tänkande utan faktagrund – varför skulle man då svälja hennes medicinska ’sanningar’ med hull och hår? Är nånting av det hon säger värt att tro på?

Nro 21: Kansalaistottelemattomuus

Alkuperäinen versio: ”Nr 21: Civil olydnad” 
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Mielenosoitus torilla 5. joulukuuta oli esimerkki kansalaistottelemattomuudesta. Jotkut näkevät sen rikollisena toimintana, toiset ovat sitä mieltä että se on merkki toimivasta ja itseään sääntelevästä demokraattisesta yhteiskunnasta. Minä kuulun jälkimmäiseen kategoriaan.

Ollakseni selkeä koin tärkeäksi määritellä itse käsitteen: Kansalaistottelemattomuudessa on tärkeää että kerrotaan mitä tehdään ja minkä vuoksi. Fortsätt läsa →

Nr 21: Civil olydnad

2 kommentarer

Demonstrationen på torget den 5 december 2008 var ett exempel på civil olydnad. Några ser sånt som kriminellt, andra anser det vara ett tecken på ett sunt fungerande och självreglerande demokratiskt samhälle. Jag hör till den senare kategorin.

För att vara tydlig blir det angeläget för mig att definiera själva begreppet. I civil olydnad är det viktigt att man berättar vad man gör, och varför.

Fortsätt läsa →

Nro 22: Loputtomasti energiaa

Alkuperäinen versio: ”Nr 22: Energi i oändlighet”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Suomessa keskustellaan jälleen kerran ydinvoimalan rakentamisesta:

Kolme uuden ydinvoimalan perustamishakemusta on parhaillaan hallituksen käsiteltävänä. Energiateollisuus ajattelee tarvitsevansa kolme uutta reaktoria turvatakseen energian saatavuuden ja Kokoomus pitää kovaa ääntä sen puolesta että ainakin kaksi reaktoria rakennettaisiin. (Hbl 16.3.2009)

En pidä tästä, kahdesta syystä:

Ensinnäkin vaistoni sanoo, että meidän tulisi panostaa uusiutuvista lähteistä saatavaan energiaan. Kierrättäminen on parempi vaihtoehto kuin roskaaminen – ei vähiten silloin kun jätteet ovat radioaktiivisia. Ei tunnu tervettä jättää sellaista perintöä meidän jälkeemme tuleville. Se merkitsisi kirjaimellisesti säteilevää tulevaisuutta, satojatuhansia vuosia.

Toiseksi on olemassa raja, emme voi aina vain lisätä energian käyttöä. Jatkuvasti kasvava energiantarve ei vaikuta järkevältä kun emme huolehdi paremmin jo käytettävissä olevasta energiasta.

Niinpä hävettää tunnustaa, että en vieläkään – huolimatta siitä että etsin innokkaasti tietoa verkosta – ole vaihtanut sähköntoimittajaa ja ostanut hiukan kalliimpaa ”vihreää” sähköä. Ja että ilmanlämpöpumppu-esitteet lojuvat ja keräävät pölyä toimiston hyllyllä. Tämän, niin kuin monen muunkin asian, tulisi alkaa ruohonjuuritasolta. Arkipäivästä.

Nr 22: Energi i oändlighet

I Finland diskuteras ännu en gång utbyggnad av kärnkraften:

Tre ansökningar om principbeslut om nya kärnkraftsenheter ligger som bäst hos regeringen. Energiindustrin anser att det behövs tre nya reaktorer för att trygga energitillgången och i Samlingspartiet har röster höjts för att åtminstone två byggs. (Hbl 16.3.2009)

Jag tycker inte om det här, av två orsaker:

För det första så säger instinkten att vi borde satsa på energi från förnybara källor. Recycling är bättre än att skräpa ner – inte minst när soporna är radioaktiva. Det känns inte sunt att lämna ett sånt arv till dem som kommer efter oss. De går en strålande framtid till mötes, i hundratusentals år.

För det andra så finns det en gräns, vi kan inte bara addera. Det verkar vårdslöst att bli allt energihungrigare när vi inte hushåller bättre med den energi vi redan har.  

Så jag skäms över att jag ännu inte – trots ivrigt surfande efter fakta på webben – bytt el-leverantör och köpt den lite dyrare ’gröna’ elen. Och att broschyrena på luftvärmepumpar ligger och samlar damm i kontorshyllan. Det här, som så mycket annat, borde börja på gräsrotsnivå. I vardagen.

Nro 23: Palkkaus suhteessa vastuuseen

Alkuperäinen versio: ”Nr 23: Lön efter ansvar”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Suuremman vastuun pitäisi tuoda paremmat ansiot. Siksi minulle ei ole mikään ongelma että minun pomollani on parempi palkka kuin minulla, ei edes sillä, että solisti saa suuremman palkkion konsertista kuin minä joka olen muusikkona bändissä.

Kuka sitten laajemmalla perspektiivillä kantaa vastuun? Eivätkö he, jotka pitävät huolta meistä niin lapsina kuin aikuisinakin. Meidän sosiaalinen turvaverkostomme on korkeatasoista, mutta sen kunnallisella tai valtiollisella sektorilla työskentelevillä ei vieläkään ole kunnon palkkaa.

Ajattelen vaikka peruskoulunopettajia, poliiseja, pelastuslaitosten työntekijöitä, hoitajia. Jotta nämä tehtävät olisivat kiinnostavia, ei julkisen sektorin palkkaus saisi olla niin alhainen suhteessa yksityisen sektorin palkkoihin.

Jos tämä vaatii korkeampaa verotusta, minä henkilökohtaisesti olen valmis maksamaan oman osani. Aluksi tulisi kuitenkin tutkia, miten valtiollisen ja kunnallisen talouden rakennetta tulisi muuttaa jotta palkansaajien ansiot voisivat vastata sitä vastuuta, jonka he kantavat meidän elämästämme.

Nr 23: Lön efter ansvar

Ett större ansvar bör ge bättre betalt. Därför har jag inte några problem med att min chef har en högre lön än jag själv, inte heller med att huvudartisten får ett större arvode för konserten än jag som musiker i bandet.

Vem bär då ansvar i ett bredare perspektiv? Även de som tar hand om oss, som barn och som vuxna. Vårt sociala nätverk av trygghet ligger på en hög nivå, men som kommunalt eller statligt anställd i sådana positioner har man ingen vidare bra lön.

Jag tänker bl.a. på grundskolelärare, poliser, anställda inom räddningsväsendet, vårdare. För att göra de här jobben attraktiva så borde lönerna inte ligga så lågt i förhållande till arbete inom den privata sektorn.

Om det här innebär en högre beskattning så är jag personligen beredd att betala min del. Den första impulsen borde ändå vara att undersöka vad som kunde omstruktureras i den statliga och kommunala ekonomin för att kunna avlöna de här lönetagarna på ett sätt som bättre motsvarar det ansvar de bär för våra liv.

Att begränsa skadan i stället för förnuftet

Jag har översatt delar av en rapport som är mycket intressant: ’Harm reduction in nicotine addiction’, publicerad av Royal College of Physicians, London i oktober 2007.  Respektingivande läsning – vare sig man förespråkar snus eller inte så tror jag läsaren kan tillstå att diskussionen rör sig på ett lite högre plan än det grötmyndiga svammel som fyller maktens lokaler här i omsorgsfinland ;) Fortsätt läsa →

Hjärnsläpp

Jag har skrattat för mig själv hela dagen sen jag läste artikeln om Christofer Fjellner i Hbl idag (12.3.2009). Fjellner är svensk EU-parlamentariker för moderaterna och kommenterar vårt lands agerande i snusfrågan:

Det är hyckleri. Finlands regering verkar ha fått hjärnsläpp.

Haha… här i norra mumindalen känns det befriande när nån använder den beskrivning som man impulsivt hinner tänka, men sen ändå anpassar till vår lite högtidligare finlandssvenska . Go Christofer, och skaffa mer snus – jag är på väg ditåt :)

Snus bygger broar

(Insändare publicerad i Österbottens Tidning och i Vasabladet den 12.3.2009)

Jag satt med barnens matteläxor och förundrades över hur långt man kommer med fyra räknesätt och sunt förnuft. Varken läkare eller politiker har klarat sig särskilt bra i medicinska sakargument mot snuset, så nu tar jag upp lansen och rider in i en grå ekonomi på jakt efter fler väderkvarnar.

Finländaren köper alkohol för 770 euro per år, vilket ger staten intäkter på 1,8 miljarder euro.  De kostnader som konsumtionen förorsakar uppgår till 1,35 miljarder. Vinsten per år är 450 miljoner.

1 miljon finländare röker i genomsnitt 1.300 cigaretter per år, sammanlagt 65 miljoner paket. Statens intäkter är 610 miljoner euro per år, kostnaderna för vården av rökarna 250 miljoner euro. Vinsten blir 360 miljoner euro i året. Fortsätt läsa →

Nro 24: Kristillisyys, yksinkertaisuus ja moninaisuus

Alkuperäinen versio: ”Nr 24: Kristendom, enfald och mångfald”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Liittyen ajankohtaiseen keskusteluun haluan sanoa, että en ainoastaan hyväksy naispappeja ja homoseksuaaleja, minä tuen heitä. Minä uskon, myös rakkauteen. Raamattu on pitkälti aikansa lapsi vaikkakin sen sanoma on ikuista. Paavalin antaumuksellinen ja oman aikansa mukainen sovinismi ei ole peruste oman leukansa nostamiselle eikä myöskään irrallisia Mooseksen kirjojen sitaatteja voida käyttää lyömäaseina moraalikysymyksissä.

”Rakastakaa toinen toistanne”. Ajattelen usein että uskonnollisuuteen pohjautuvat blogit ovat paikkoja joissa keskustelut ovat kaikkein rajoittuneimpia ja vihamielisimpiä. Jos on totta että hedelmistään puu tunnetaan, olen peloissani.

”Älkää tuomitko”. Se että itse ollaan vakuuttuneita jostain ja että asialla on tuhatvuotinen historia, ei anna aihetta rehentelyyn. On suuri mahdollisuus, että monet liberaalit kristityt olisivat olleet fariseuksia 2000 vuotta sitten jos he olisivat kohdanneet niitä mullistavia ajatuksia joita silloin esitettiin.

Koska kukaan meistä ei tiedä, miten elämä tulisi elää, on luonnollista antaa tilaa niille, jotka vilpittömästi ponnistelevat elääkseen elämänsä niin rehellisesti kuin on mahdollista.

Nr 24: Kristendom, enfald och mångfald

Angående den aktuella debatten så vill jag säga att jag inte bara accepterar kvinnopräster och homosexuella, jag stöder dem. Jag tror, också på kärleken. Bibeln är i mycket ett barn av sin tid, även om budskapet är evigt. Paulus hängivna och tidsenliga chauvinism är inget att haka upp sig på, och man kan inte heller använda lösryckta citat ur Moseböckerna som slagträ i moralfrågor.

’Älska varandra’. Ofta tycker jag att bloggar med religiös botten är de där diskussionen blir minst tolerant och mest hätsk. Om det är sant att man av frukterna kan se trädet så blir jag rädd.

’Döm inte’. Bara för att man är övertygad om något och har tusenårig backup i frågan så finns det ingen orsak att förhäva sig. Chansen är stor att många liberala kristna skulle ha varit fariséer för 2000 år sedan om de hade mött de omvälvande tankar som då introducerades.

Eftersom ingen av oss vet hur ett liv ska levas, så är det naturligt att ge rum för alla som uppriktigt strävar efter att leva livet så ärligt som möjligt.

Nro 25: Kannatan, Ehkä. Ehkä en. Edellistä puhujaa

Alkuperäinen versio: ”Nr 25: jag instämmer. Kanske. Inte. Med föregående talare” 
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Erilaiset mielipiteet ovat demokraattisen yhteiskunnan perusta. Yhteiskunta tulee näkyväksi leikkauspisteissään. Tapaamiset ja keskustelut kehittävät ja johtavat meitä eteenpäin tavalla johon yksin emme yllä. Olen yhtä valmis puhumaan omasta vakaumuksestani kuin uskaltamaan tulla vakuutetuksi että olen väärässä.

Siteeratakseni naapurikaupungin viisautta: ”Roko kaar ha som int kan endär se”. Se että ei pysty muuttamaan mielipiteitään, on heikkoutta. Se kuulostaa paremmalta kokkolanmurteella, mutta ei voi mitään ;)

25 ei ihan satunnaista juttua: Sisällöstä

Tämän kolumnin inspiraatio syntyi Facebookin kohdasta: ‘25 random things [about yourself]‘- tosin sisältö ei ole ihan sattumanvarainen, eikä se kerro vain minusta itsestäni. Alan lopusta, ja jos en saa kaikkea mahtumaan näihin kohtiin, jatkan miinuspuolelle ;)

Ajatuksenani on osoittaa kuka olen, mihin uskon, mistä pidän, tunnen ja mikä minua koskettaa. Rehellisiä tekstejä, suoraan asiaa, niin että valitsijoiden ei tarvitse arvuutella. Saa mieluusti kommentoida!

Nr 25: jag instämmer. Kanske. Inte. Med föregående talare

Olika åsikter är grunden för ett demokratiskt samhälle. Det är i skärningspunkten som samhället blir synligt. Mötet och samtalet utvecklar och leder oss vidare dit vi inte kan nå på egen väg. Jag är lika beredd att tala för min övertygelse som jag är att våga låta mig övertygas om att jag har fel.

För att citera grannstadens visdom: ”Roko kaar ha som int kan endär se”. Att inte kunna ändra uppfattning är ett svaghetstecken. Det låter bättre på kokkoladialekt, men det kan inte hjälpas ;)

25 inte helt slumpmässiga saker: beskrivning

Den här kolumnen är inspirerad av facebookens ’25 random things [about yourself]’ – även om den är inte helt slumpmässig, och inte enbart om mig själv. Jag börjar från slutet, och om jag inte får in allt så får jag väl gå över på minussidan :)

Tanken är att visa vem jag är – vad jag tror, tycker, känner, berörs av. Ärliga texter, rakt på sak, så att väljaren inte behöver gissa sig fram. Kommentera gärna!

Sana, Laki, RKP… ja minä.

Alkuperäinen versio: ”Ordet, Lagen, Sfp… och jag” 
julkaistu torstaina 19. helmikuuta 2009 
Käännös: Tom-Erik Blomqvist 

Monet ovat yhdistäneet Ruotsalaisen kansanpuolueen nuuskakysymykseen helppoutensa ja tehokkuutensa takia, mutta totuus on kyllä hieman vivahteikkaampi. Fortsätt läsa →

Naiva politiker och läkare bundsförvanter

(Ursprungligen publicerad i Hbl 22.2.2009)

Stig-Eyrik Björkqvist (Hbl 18.2) menar att snusdiskussionen för fram gamla argument om frihet att göra vad man vill med sin kropp . Jag vill gärna tro att en sund reaktion mot statens inkräktande på den personliga integriteten är tidlös. Fortsätt läsa →

Kyrkpress på bloggen

Jag tog ett litet sidospår i cyberspace idag och gick in på Kyrkpressens bloggsidor. I vanliga fall brukar jag inte besöka den siten, eftersom jag bara blir deppad.  Även om inläggen och kommentarerna har en viss andlig accent så rör sig diskussionen ändå i samma stil som på nätet i övrigt – alla får tycka, alla bör tycka, det mesta tolkas till det värsta, ingen behöver ursäkta sig. Fortsätt läsa →

Rikollisen tunnustukset

Alkuperäinen versio: ”En brottslings bekännelser” 
julkaistu torstaina 12. helmikuuta 2009
Käännös: Tom-Erik Blomqvist 

———————-

Tämän kirjoituksen tarkoituksena on käsitteiden määritteleminen. Pääkirjoituksissa, artikkeleissa ja yleisönosastokirjoituksissa huomautetaan jatkuvasti että olen toiminut lainvastaisesti Pietarsaaren torilla 5. päivä joulukuuta 2008.

Tämä ei ole totta, tai ainakin hyvin epätodennäköistä. Fortsätt läsa →

PW i USA, dag #12 – final call

1 kommentar

Fick möjlighet att skriva några sista ord med fötterna på den här kontinenten. Säkerhetskontrollen på flygplatsen är rigorös, men ändå var köerna inte så långa som jag var rädd för. Det ledde till lite ’fritid’ här på JFK airport i väntan på Finnairs avgång. Fortsätt läsa →

PW i USA, dag #11

Idag blev det bilkörning här i USA, 12 år sen sist. Hade inte precis vanan inne, och dessutom kör de  oberäknerligt här – lite som när Nykarlebyborna gör en vänstersväng från höger fil på den norrgående esplanaden när de plötsligt får för sig att köpa grisar från Lillkungs konditori. Nära varann kör de också. Fortsätt läsa →

PW i USA, dag #10

Rochester är på många sätt en typisk amerikansk stad. Är man van med europeiska stadskärnor blir man lätt förbryllad, för utsikten från hotellrummet i stadens absoluta centrum ger inte mycket stadskänsla alls. Ingen sån känsla infinner sig heller när man går ut på stan. Fortsätt läsa →

Epäturvallisuusministeri Risikko

1 kommentar

Alkuperäinen versio: ”Otrygghetsminister Risikko” 
julkaistu torstaina 11. joulukuuta 2008 
Käännös: Tom-Erik Blomqvist 

———————-

Ja tässä sitten ollaan. Ilta-Sanomien lähteiden mukaan nuuskan täyskielto voi jatkossa olla mahdollinen, mikäli tupakkapoliittisen työryhmän enemmistö saa tahtonsa läpi. Kaikki muut tupakkatuotteet otettaisiin pois kauppojen hyllyiltä, ja ainoastaan luettelo myytävistä tuotteista saisi olla näkyvillä.

Katsoessamme petoa silmiin ei kannata hätääntyä, vaan se pitää kesyttää. Fortsätt läsa →

En brottslings bekännelser

Jag skriver det här för att reda ut begreppen. I ledare, artiklar och insändare upprepas gång på gång att jag brutit mot lagen på Jakobstads torg den 5 december 2008.

Det är inte sant, eller åtminstone högst tveksamt. Därför är det olyckligt att det basuneras ut som ett faktum. Fortsätt läsa →

PW i USA, dag #9

Idag blev det mera finsk känsla i flygandet. Rutten Boston – Rochester är det inte så värst många som åker, och det märks på flygplansstorleken. Två säten på varsin sida av gången x 12 rader = 48 passagerarplatser. Turbulens var det också, för vädret har slagit om rejält. Det var +15 och sol när jag lämnade Boston, här i Rochester bara några grader kallare, men molnigt – och fuktigt som i ett badrum.

Storleken på staden sätter spår redan på flygplatsen Fortsätt läsa →

PW i USA, dag #8

Tvättandet funkade mycket bättre idag! Jag använde Google Maps precis som i fredags, men I Boston fanns tvättomaterna där Google ville ha dem.

Obama kämpar precis i skrivande stund för att driva igenom sin ’stimulus plan’, det ekonomiska stimulanspaket som ska få USA på fötter igen. Det sitter ganska hårt åt. Fortsätt läsa →

Polemik med John-Erik Jansén, Västra Nyland

1 kommentar

Janséns ledare i Västra Nyland:

http://www.vastranyland.fi/ledare/mopeden_har_rymt_1839611.html

http://www.vastranyland.fi/ledare/ändamålet_helgar_medlen_1840473.html

 

Min insändare, skickad till tidningen Västra Nyland den 10 februari 2009
(webblänkar tillagda endast för nätversionen):

MOT BRYSSEL PÅ CYKEL

Biträdande chefredaktör John-Erik Jansén:

jag har läst dina ledare ”Mopeden har rymt” och ”Ändamålet helgar medlen” i tidningen Västra Nyland och vill kommentera dem. Fortsätt läsa →

PW i USA, dag #7

Idag blev det då besök på Berklee College of Music. Utbildningen är en riktig klassiker inom rytmmusiken. Det är en stor skola med 3.500 studerande, och en sådan volym kräver en välplanerad administration och organisation.

Det märktes inte minst under deras ’Information session’ som jag deltog i på förmiddagen. Fortsätt läsa →

E-post 1.2.2009

E-post mottagen den 1 februari 2009
(anonymiserat av red.) 

Hej Pati!

Int för att jag vill lägg mig i…Men fundersam och lite orolig blir
man ju nog, när man följer med snushärvan och den senaste tidens
skriverier och diskussioner kring temat snus… Fortsätt läsa →

PW i USA, dag #6

Idag blev det sen uppstigning och brunch (breakfast/lunch) – den mat som amerikanerna gärna börjar sin dag med på helgen, i synnerhet på söndagar. Många jobbar sex dagar i veckan här, och då blir söndagen extra viktig som avbrott i arbetsrutinen. Fortsätt läsa →

PW i USA, dag #5

Dagen började med ytterligheter – först väldigt stillastående, sedan mycket rörligt.

Bussen jag skulle ta från Penn Station  till LaGuardia Airport kom aldrig. Problemet med privatiserad transport är att den måste gå med vinst, det hör till sakens natur. Då är det enklare att skippa en vilsen finländare än att köra 50 km på förlust. Det är inte första gången jag har varit med om liknande scenarion, och det gör mig lika irriterad varje gång. Fortsätt läsa →

PW i USA, dag #4

Idag var det tvättdag, alltså dags för att leka riktig New York-bo. Många har inte tvättmaskiner i sina lägenheter utan använder så kallade laundromats, tvättomater. Fortsätt läsa →

PW i USA, dag #3

Idag gick New York-borna och tyckte synd om sig själva, och det med all rätt – nu är det kallt på riktigt! På morgonen var det -10 grader och senare -5. Dessutom en mördande blåst som förde med sig atlantfukt in mellan skyskraporna, sökande efter lämpliga offer att göra livet surt för.

Och såna fanns det definitivt Fortsätt läsa →

EU-kandidaturen och jag

Nu när jag meddelat att jag kandiderar för Sfp i EU-valet har det uppstått en rätt så livlig debatt. I någras ögon är jag brottsling, för en del andra är jag inkompetent. Fortsätt läsa →

PW i USA, dag #1

I morse bar det av. Flygplatspersonalen i Kronoby öppnade starkt med frågan ’haar du inte med den?’ och uppspärrade ögon. Det gällde ESTA-blanketten, den nya obligatoriska blankett man fyller i på nätet innan man åker ’over there’. Märk väl – på nätet, inte ifylld/utprintad/uppvisad för personal i Kronoby.

Kvinnan vid disken sa att alla andra har haft med den. Hon var tvungen att ringa Helsingfors. Fortsätt läsa →

Ekvation av tredje graden

Här kan man läsa om att räntorna går ner för att stimulera konsumtionen.

http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=34915

 Det är vår plikt att konsumera, upplyses vi om. Nu är det också dags att kolla så man inte betalar för höga räntor.

Så det gjorde jag. Mailade banken och fick ett föredömligt snabbt svar. Det visade sig att jag har förmånliga lån. Dessutom har jag kanske noterat att kundmarginalerna stigit i takt med att räntorna sjunkit?

Kan nån hjälpa mig med den här besvärliga ekvationen, kan inte lösa den själv:

Lägre räntor + Högre marginaler = Ökad konsumtionskraft

Tro Hopp Kärlek

Något av det vackraste i bibeln är att så många centrala personer var såna som annars inte räknas. Som skulle bli sist valda i lagindelningen på gymnastiktimmen.
Fortsätt läsa →

A-talk, snus, och lakritspipans hälsosamma styrka

2 kommentarer

Efter att ha sett debatten i A-talk ikväll vill jag hänvisa till min text här den 11.12, ’Otrygghetsminister Risikko’. Tyvärr har mina föraningar visat sig vara sanna, och mer än så.

< länk till A-talkdebatten >

Samlingspartiet vill tydligen återinföra lobotomin – inte lika handgripligt som i mitten av 1900-talet, men i en nog så förrädisk form. Låt oss tas om hand. Lugn i sinnet. Inte tänka själv. Fortsätt läsa →

Befängd rättvisa?

(Insändare i Österbottens tidning 18.12.2008)

Kommentar till Wallendahls kolumn ”Snusförbud och lokal anarki”

Hej Åsa,
jag läste din kolumn i ÖT den 13.12, och vill kommentera den.

Också en skribent i Vasabladet antydde att snussmugglarna blivit något av lokala hjältar. Det här måste vara en märklig version av jantelagen som spökar. Fortsätt läsa →

Otrygghetsminister Risikko

Så var vi då där. Enligt Ilta-Sanomats källor kan ett totalförbud av snus komma att införas i Finland, om majoriteten i social- och hälsovårdsministeriets tobakspolitiska arbetsgrupp får som de vill. Alla övriga tobaksprodukter skulle tas bort från butikshyllorna och endast en lista med vilka produkter som finns till salu skulle få finnas framme.
Österbottens Tidning: http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=32729

Nu är det dags att lugnt stirra vilddjuret i ögonen och inte springa iväg. Fortsätt läsa →

En dos(a) grov generalisering

(Kolumn i Österbottens Tidning, 5.12.2008 )

Jag hade en riktigt djuplodande text på gång om julen, och så plötsligt fick jag ett meddelande om domen i snusrättegången.
 
Personligen kunde jag inte bry mig mindre om ekonomiska fördelar för de anklagade. Förbudet mot försäljning av snus resonerar helt enkelt inte i vår österbottniska klangbotten. I kontrast till detta står den suveräna Lagen, med ett egenvärde som vem som helst, inklusive åklagare, kan använda som avstamp för självförverkligande. Bäddat för katastrof. Fortsätt läsa →

Jante revisited

(Kolumn, publicerad i Österbottens tidning 03.10.2008 )

Gamla hamn i juli 1994, sjösättning av Jacobstads Wapen – strålande solsken, pompa och ståt, lokal stolthet. Jaromatch senare på kvällen, då hörs plötsligt sirener, katalysatorer till en riktig klassikerkommentar på Centralplanens C-läktare: ”Jaa, ha sjunker väl hati båtfaan.”
 
Jantelagen är populär i vår bygd. Misslyckas vi så skyller vi på den, lyckas vi så nämner vi den inte. Ofta ses den som en besvärande yttre faktor, ungefär som dåligt skidföre. Med åren har jag insett att det i första hand handlar om utebliven mental träning. Fortsätt läsa →

Ett rikt liv

(Kolumn, publicerad i Österbottens Tidning 23.05.2008 )

Vardagen är till en stor del fylld av sånt som kan mätas. 40 timmars arbetsveckor drar in x antal euro till arbetsgivaren och en (i vårt tycke allt för liten) del av den summan till oss själva. Vi lär oss att bli produktiva och effektiva, att mogna till ansvaret att försörja oss själva och de som är beroende av oss. Våra pengar ger oss vår levnadsstandard i en lustig konstruktion där livskvaliteten hela tiden förutsätts stiga i takt med bättre ekonomi. Fortsätt läsa →

Det mesta motståndets lag

(Kolumn, publicerad i Jakobstads Tidning 28.03.2008 )

Många av oss som jobbar med någon slags skapande arbete där man själv skall producera material mot en given deadline slåss mot ett stort motstånd. Säg att ett arbete beräknas ta tre veckor och att man därför klokt nog börjar arbeta en månad innan deadline. Dag 1 inleds i mitt fall med… total overksamhet. Fortsätt läsa →

Mashlows behovspyramid

(Kolumn, publicerad i Jakobstads Tidning 25.01.2008 )

Olika falla ödets lotter… mina vänner åker till Egypten om några veckor, och själv sitter jag här med Maslows berömda men inte särskilt sevärda pyramid.

Den amerikanske psykologen Abraham Maslow introducerade under mitten av 1940-talet teorin om fem grundläggande behov. Fortsätt läsa →

Tiden som försvann

(Kolumn, publicerad i Jakobstads Tidning 23.11.2007)

Jag kom till insikt förra våren. Tiden har sprungit ifrån mig.

Vi köpte en ny bil – en s.k. farmare givetvis, som sig bör när kärnfamiljens genomsnittliga antal uppnåtts (2+2), när vinylerna lagrats på vinden och när ”best of”-samlingarna på ett pinsamt sätt tar plats närmast CD-spelaren. Vid köpet av idealfordonet kommenterade jag spontant att vi egentligen inte behövde hundgallret mellan lastutrymmet och baksätet. ”Hundgallret?”, svarade försäljaren, ”Jag antar att du menar lastskyddet? Som skyddar passagerarna vid en eventuell krock?” Fortsätt läsa →

Sally The Camel

Nytt år 2001. Träningen i Östanpå skidspår följer inte längre den trygga, upplysta femkilometersslingan. Pappa har plötsligt blivit sjuk, och nu går det blixtrande snabbt. Hemifrån, akuten, ambulans till Tammerfors. Vi efter i en förtvivlad karavan.

Mellan liv och död i flera dagar, varje stund är osäker. Just där är vi tillsammans, i allt det som händer. Morfinhallucinationer och våra egna imaginära bilder om en framtid som inte ens låter sig tänkas. Fortsätt läsa →

Över vattnet

3 kommentarer

Vår båt är 77 år gammal. Den var min morfars ögonsten.

Den yngre av mina två morbröder åkte tillsammans med två av sina vänner iväg på en fisketur till bredviken i Öja. Mamma har berättat om avskedet vid klippan i Furuholmen, och om det ofattbara nästa morgon när endast två av dem återvänder vid liv. Hon var 12, han var 21. Kvar blev storebror, lillasyster, och ett djupblått vakuum. Fortsätt läsa →

Girlfriend Wife Pride

Åkte förbi min första flickväns bröllop idag.

Min första riktiga flickvän, alltså. På väg mot Vasa skulle jag såå gärna ha svängt in till Kimo bruk för att se henne bli lycklig.

Så herrans länge sen, ändå en del av vad vi blivit och vad vi fortsätter att bli. Go girl… eh, sorry – Mrs :) xx

I stället flyg till Stockholm och konserter som pianist med Betaniakören. Skulle gärna ha klonat mig själv, men i brist på teknik för detta så försökte jag välja så rätt som möjligt.

Konsert i Centrumkyrkan, Sundbyberg kort efter parallelluniversiums ’tager du…’ – ’ja’. En legendarisk åldersstigen frikyrkopredikant avslutar i (ö)känd stil med några – alldeles för många – mindre väl valda ord. Fortsätt läsa →