Jag tog ett litet sidospår i cyberspace idag och gick in på Kyrkpressens bloggsidor. I vanliga fall brukar jag inte besöka den siten, eftersom jag bara blir deppad. Även om inläggen och kommentarerna har en viss andlig accent så rör sig diskussionen ändå i samma stil som på nätet i övrigt – alla får tycka, alla bör tycka, det mesta tolkas till det värsta, ingen behöver ursäkta sig. Biskopar, präster, kristna, övriga troende och ateister diskuterar – bredden är imponerande och respekten beklämmande, som på nätforum i stort. Själv skulle jag vänta mig mera kärlek och större utrymme just där, men kanske jag bara applicerar orimliga krav.
Anyways – idag, inspirerad av söndagen, tog jag tag i det hela och skrev in ’snus’ som söksträng på kyrkpressens bloggportal :) Lika ointressant som att predika för redan frälsta är det att ropa ut sin övertygelse i katedralernas eko. Därför skriver jag mina reflektioner här.
Jag tycker inte om lösryckta citat, vare sig källan är Bibeln eller blogginlägg. Därför har jag gjort mitt yttersta för att behålla andemeningen i nedanstående citat, och förser också citaten med länkar till de ursprungliga källorna. Om jag gjort misstag så ber jag om ursäkt, meddela gärna mig i så fall så att jag kan rätta till det hela.
——————————————–
Dan-Anders Ventus reagerar instinktivt på snusdomarna under rubriken ’Att snusa eller inte snusa’ (3.12). Svaren är humoristiska, förnuftiga, dogmatiska – både för och emot snus – och påminner i mycket om webbkommentarer hos dagstidningarna. En del av responsen vill jag, i min tur, personligen kommentera här.
”I snusdiskussionen blandas det ihop snusförbudets vara eller icke vara och domen som ”tråkaren” fått.
Jag är nog ärkekonservativ i det här fallet och tycker att ”tråkaren” ska ha ett rejält straff. Att förtjäna flera miljoner (har hört viskas att han i praktiken förtjänat långt mer än han blivit fast för) på illegal handel tycker jag är helt förkastligt. Om han skulle ha sålt det av välvilja och omsorg om de stackars snusarna som har svårt att få tag i snus så kunde han ha gjort det utan att ta vinst, då skulle jag också kanske opponera mig mot den stränga domen.
Sen är det en helt annan sak att det är ett dumt förbud. Endera ska snuset släppas fritt eller så ska också tobak förbjudas.” (Blanda två saker, skrivet av Majvor Grönroos, 4.12.2008)
Vad man hör viskas är irrelevant, det är förrädiskt enkelt att ägna sig åt ryktesspridning. Skulle Majvor ha läst domstolsprotokollen så skulle hon säkert ha märkt att summorna som staten uppskattat är uträknade högst godtyckligt, med en matematik som inte håller den mest elementära granskning. Lyckligtvis har hovrätten en chans att räkna riktigare. Den ekonomiska vinningen är, tvärtom vad Majvor tror, inte så stor som åtalet vill göra gällande. Och vidare – måste intentionen vara altruistisk för att den ska betraktas som omsorg?
Rör vi oss upp från detaljnivån så hävdar jag att en lagstiftning som illegaliserar det som av medborgarna inte betraktas som olagligt får skylla sig själv. Utan idiotisk lagstiftning skulle det aldrig ha funnits ett smugglingsfall i tingsrätten, so go figure…
”[Dumt] tycker jag – att sälja snus på torget. Det finns viktigare saker för polisen att göra än att jaga demonstranter. Ändå är de satta att göra det eftersom det är lag på att inte sälja. Det tar tid från ordningsmaktens viktigare göromål.” (Dumt, skrivet av Majvor Grönroos, 5.12.2008)
Det här är en personlig favorit :) De som bryter mot lagen ska först överväga om polisen har tillräckligt med tid för att ta hand om andra som bryter mot lagen. Värt att tänka på!
——————————————–
Svante Lundgren skriver under rubriken Snusförnuft (14.12). Texten är raljerande och söker korta vägar mellan A och B, främst i fråga om ’snusvännernas’ åsikter och argument, något som han uttalar sig med säkerhet om:
”Jag har någon gång i mitt stilla sinne undrat vad som skall till för att finländarna skall göra som fransmännen när de är arga, dvs. dra ut på gator och torg och visa vad de tycker. Nåväl, åtminstone när det gäller Jeppisborna vet vi nu svaret: inskränka rätten att utsätta sin kropp för hälsovådliga ämnen.” (citat ur Snusförnuft, skrivet av Svante Lundgren 14.12.2008)
Nope, aktiviteten är riktigt noterad av Lundgren, men inte ”svaret”. Det handlar om den personliga integriteten.
”Snusvännerna har ett och ett enda förnuftigt argument: varför förbjuda snus då en farligare produkt, tobak, är tillåten?” (citat ur Snusförnuft, skrivet av Svante Lundgren 14.12.2008)
Huvudargumentet har hela tiden varit i vilken mån vi vill tillåta staten att gå in och bestämma vad som är bäst för medborgaren. Att alkohol och röktobak är tillåtet samtidigt som snus är förbjudet är bara orättvist i största allmänhet, och underminerar och förlöjligar lagen.
”Snusvännerna hävdar också att det är så hemskt, så hemskt med FÖRBUD. Är det? Under de senaste decennierna har man i Finland förbjudit bl.a. en massa miljögifter, barnaga och våldtäkt inom äktenskapet. Var det fel att göra det? Tydligen. För alla förbud tycks ju vara illa. Vi vill ju inte leva i ett förbudssamhälle, eller hur.
Så tillåt allt: vartenda gift och varje farlig produkt som hittills uppfunnits och alla som ännu kommer att uppfinnas. Låt folk utsätta sig själva för dem. För inte kan vi ju ha ett samhälle där politikerna förbjuder saker.” (citat ur Snusförnuft, skrivet av Svante Lundgren 14.12.2008)
Alla exempel Svante Lundgren nämner åsamkar andra skada. Det är tragikomiskt att han inte ser skillnaden. Snus (och rökning, med dagens strikta lagar) drabbar ingen utom användaren.
Exakt var vill Lundgren dra gränsen? Salt är dödligt i stora mängder, borde vi äta osaltad mat? Använder man en viss receptfri värkmedicin tillsammans med sprit kan man ta livet av sig – ska vi förbjuda värkmedicinen, alkoholen, eller bådadera?
Att Lundgren antyder att ’snusvännerna’ tydligen skulle motsätta sig lagstiftning mot bl.a. våldtäkt inom äktenskapet får helt och hållet stå för honom själv, enklare och dummare än så är det faktiskt svårt att resonera.
”Att förbjuda snus och inte tobak har ingenting att göra med vilkendera som är farligare. Det bygger helt och hållet på vad som är praktiskt möjligt. Snusarna är så få i Finland att ett totalförbud är genomförbart. Tyvärr är det inte möjligt vad gäller tobaken. Skulle det vara det skulle det förbjudas direkt.
Lagstiftningsarbete handlar inte bara om vad som är klokt och eftersträvansvärt, utan också om vad som är möjligt. Ibland är en i och för sig önskvärd åtgärd inte möjlig att genomföra. Men det faktat skall inte hindra oss från att göra andra vettiga åtgärder.” (citat 15.12.2008 ur Lundgrens egna kommentarer under inlägget Snusförnuft)
Jag hänvisar till 1) mina tidigare argument, 2) tanken om minoritetsskydd i demokratin, och 3) en bredare syn på människan som unik individ. Vill Lundgren ha ett samhälle där majoriteten förbjuder det som majoriteten inte vill tillåta?
Lundgrens tankar är förhoppningsvis bara ogenomtänkta, inte utstuderat omänskliga. Värre är att flera ledande politiker tänker i liknande banor. Jag tror att inte omsorgsminister Risikko är elak – jag tror hon är hjälplöst medryckt i en strömvirvel av makt, socialt ansvar och en övertygelse om vad som är bäst för folket. I den ökade vissheten om det riktiga i ens eget synsätt borde självreflektionen stiga i samma grad – annars blir resultatet förödande.