(Insändare publicerad i Österbottens Tidning och i Vasabladet den 12.3.2009)
Jag satt med barnens matteläxor och förundrades över hur långt man kommer med fyra räknesätt och sunt förnuft. Varken läkare eller politiker har klarat sig särskilt bra i medicinska sakargument mot snuset, så nu tar jag upp lansen och rider in i en grå ekonomi på jakt efter fler väderkvarnar.
Finländaren köper alkohol för 770 euro per år, vilket ger staten intäkter på 1,8 miljarder euro. De kostnader som konsumtionen förorsakar uppgår till 1,35 miljarder. Vinsten per år är 450 miljoner.
1 miljon finländare röker i genomsnitt 1.300 cigaretter per år, sammanlagt 65 miljoner paket. Statens intäkter är 610 miljoner euro per år, kostnaderna för vården av rökarna 250 miljoner euro. Vinsten blir 360 miljoner euro i året.
Om vi lägger hela den etiska och moraliska diskussionen åt sidan kan vi helt kallt konstatera att försäljningen av alkohol och röktobak är direkt lönsam för staten. Snuset, då? Ah, det är en nagel i ögat på makthavarna. Med kikaren riktad mot Bryssel såg man i mitten av 1990-talet ingenting av den egna kusten. Den svarta myllan blev övergiven barlast när vi lättade mot ett integrerat Europa. Nu betalar 100.000 finländska snusare 35 miljoner euro i skatt per år till Sverige, som tack.
Här visar bastrygghetsministern sann fosterländsk omsorg. Skatten på sprit och cigaretter – de verkligt potentiella hoten mot folkhälsan – ger staten 5,5% av de totala årsintäkterna. Snuset, däremot, är lovligt byte när ekonomisk energi söker sig från öst till väst, som 1961. Låt oss bygga en mur – stäng ut grannländernas snusare, visitera dem vid gränsen, släpp ingen djävul över bron.
Många av oss här i Österbotten sörjer den avskurna kontakten västerut, också det en följd av att vi gick med i EU. Märkligt hur sprit och tobak återfinns i kärnan av både statlig och mellanstatlig verksamhet. Diskussionen om en bro över Kvarken är igång igen. Idén sågas på ekonomiska grunder, den kostar 2 miljarder euro, vi har inte råd.
Jag är övertygad om att jag talar för en majoritet av österbottningarna när jag säger att det vore helt ok om 1) snus såldes lagligt inom landet, 2) accisen öronmärks för brobygget. Vi betalar bort Finlands andel under vår livstid, snusare lever ju som bekant länge.
Naivt, säger någon. En strålande lösning, tycker jag. Statlig ekonomi får inte bli så abstrakt att vi glömmer bort enkelt räknande med plus och minus. Deal, Finland och EU?