(Kolumn i Österbottens Tidning, 5.12.2008 )
Jag hade en riktigt djuplodande text på gång om julen, och så plötsligt fick jag ett meddelande om domen i snusrättegången.
Personligen kunde jag inte bry mig mindre om ekonomiska fördelar för de anklagade. Förbudet mot försäljning av snus resonerar helt enkelt inte i vår österbottniska klangbotten. I kontrast till detta står den suveräna Lagen, med ett egenvärde som vem som helst, inklusive åklagare, kan använda som avstamp för självförverkligande. Bäddat för katastrof.
Jag har själv bjudit Lagen på snus när så behövts. Generade leenden från ordningsmakten. Och nu ska vi plötsligt peka finger och driva ogärningsmännen ut ur staden.
Tala om hyckleri! Om någon är tillräckligt driftig för att se de möjligheter som skapas inom ramen för idiotiska förbud så borde man väl se detta som en sund konsekvens av sann österbottnisk entrepenörsanda och inte som något negativt? Se på förbudslagen mot alkohol år 1919–1932, och konsekvenserna av den – samma scenario som just nu. Folket dricker, folket använder nikotin, men vem är egentligen skyldig – Lagen, eller de orimliga och icke-mänskliga krav som appliceras på människan?
Vårt samhälle blöder – slå larm! Inga handeldvapen, gör stimulantia/rusmedel illegala, förbjud ensamhet. Snus är mig veterligen en marginell faktor i mordfall, alkohol säljs fritt.
Man behöver inte vara särskilt eftertänksam för att notera att snusaren är lik undertecknad, nikotinåtvänd :) Den österbottniska personligheten färgar kanske av sig i lasten – man undviker så långt som möjligt att utsätta andra. En övergång från rökande till snusande skulle vara en välsignelse för alla, utom kanske just EU-fariseerna.
Styrkan i vår demokrati och parlamentarism är enkelt definierad – den har stöd hos folket. Det går att tillfälligt skeva från kant till kant, men riktiga idéer kräver en fast förankring. Allt annat är förgängligt, hit hör bland annat just alkohol- och snusförbud.
Vart tog den fria viljan vägen? Den är precis lika aktuell i såväl extrema åsiktsyttringar som i traditionell kristendom, men av någon anledning så utelämnas den vid behov. Ingen övertygelse är värd namnet om den inte är självvald.
Med detta så tangerar jag själva teodicéproblemet, och det är så vemodigt vackert – vare sig det gäller nikotin eller livet i stort. Min mormors far var motståndsman under de turbulenta åren före självständigheten. Min släkt är full av yrbollar som följt sin inre röst. Jag sluter upp i gensoppan och förespråkar snus. Nu.