(Ursprungligen publicerad i Hbl 22.2.2009)
Stig-Eyrik Björkqvist (Hbl 18.2) menar att snusdiskussionen för fram gamla argument om frihet att göra vad man vill med sin kropp . Jag vill gärna tro att en sund reaktion mot statens inkräktande på den personliga integriteten är tidlös.
Att Björkqvist använder termer som botemedel , smittsam och tillstånd (i betydelsen nikotinpåverkad) kan i bästa fall ses som en vokabulär yrkesskada, men eftersom hela texten talar om drogberoende är jag illa rädd att han faktiskt tror på vad han säger. Skrämmande många går omkring snuspåverkade i Finland, och det vill han ha ett stopp för.
Av allt hyckleri jag upplevt är just förslaget till totalförbud av snus något av det mest genomskinliga. Det som syns bakom hälsofasaden är ingen vacker syn. Björkqvists rubrik ’Fritt snus gläder bara tobaksindustrin’ är helt aningslös. Fri snusförsäljning inom EU är tvärtom ett mycket allvarligt hot mot tobaksindustrin som i allmänhet koncentrerat sig på försäljning av cigaretter. Nu hinner man inte med i utvecklingen men gör allt för att inte mista marknadsandelar. I välmenande men samtidigt ytterst naiva läkare och politiker hittar man sina bundsförvanter, marionetter. Metaforen ’en blind leder en blind’ räcker inte till – här handlar det om att inte vilja, eller våga, se.
Snuset ska puts väck, cigaretterna får stanna kvar. I den medicinska tidsskriften The Lancet betecknar forskarna Jonathan Foulds och Lynn Kozlowski den här typen av folkhälsopolitik som osund, och jag håller med. Finlands folk har en tradition av naturlig tilltro till auktoriteter, men den kan inte utnyttjas hur länge som helst. När politiker och läkare uttalar lögner och snedvridna fakta som vore de sanningar sågar de av de grenar de själva sitter på. Kan man inte anförtro politikerna sin vardag och läkarna sin hälsa så har de förbrukat sitt förtroende och bör ge över ansvaret åt andra.