Nu när jag meddelat att jag kandiderar för Sfp i EU-valet har det uppstått en rätt så livlig debatt. I någras ögon är jag brottsling, för en del andra är jag inkompetent. Glädjande många ser mig som en person som formulerar och uttrycker det de själva tycker, tänker och känner. Det här berör mig djupt, och är en av de viktigaste orsakerna till att jag accepterade kandidaturen.
Personligen tror jag att EU-parlamentarikerna som Finland väljer bör spegla folket med den bredd som en sund nation har. Det behövs kompletterande alternativ till äldre erfarna politiker. Jag säger inte att det måste vara jag – samtidigt är jag övertygad om att det kunde vara så.
Jag hoppas innerligt att jag under våren kan uttrycka mig så pass klart att ingen behöver gissa vid valurnorna. Den som är osäker ska inte rösta på mig, utan ge sin röst åt någon de tror på. Om inga sådana alternativ finns så är det bättre att rösta blankt än att inte rösta alls. En blank röst visar på engagemang i motsats till likgiltighet.
Ett sätt att få en bild av mig som person är att lyssna på radioprogrammet Samtal om livet, där jag intervjuades av redaktör Ann-Sophie Sandström. Programmet – som sändes i Radio Vega den 25 januari 2008 – skapar en slags förståelsegrund till varför jag nästan ett år senare (i december 2008) befann mig på Jakobstads torg, och nu kandiderar.