Åkte förbi min första flickväns bröllop idag.
Min första riktiga flickvän, alltså. På väg mot Vasa skulle jag såå gärna ha svängt in till Kimo bruk för att se henne bli lycklig.
Så herrans länge sen, ändå en del av vad vi blivit och vad vi fortsätter att bli. Go girl… eh, sorry – Mrs :) xx
I stället flyg till Stockholm och konserter som pianist med Betaniakören. Skulle gärna ha klonat mig själv, men i brist på teknik för detta så försökte jag välja så rätt som möjligt.
Konsert i Centrumkyrkan, Sundbyberg kort efter parallelluniversiums ’tager du…’ – ’ja’. En legendarisk åldersstigen frikyrkopredikant avslutar i (ö)känd stil med några – alldeles för många – mindre väl valda ord. Nyss hemkommen från Indonesien frågar han hur det kan komma sig att 80% av den muslimska befolkningen anser tron vara det centrala i livet, medan bara 2% av de kristna i Sverige känner detsamma. Sen, som ett stort tjockt streck under det enligt honom snedvridna nämner han ’Gayfestivalen’ (jo, exakt så sa han) ’som samlar 45.000 till en parad där man våldför sig, hånar’ etc.
I och med det har han ju på ett föredömligt sätt svarat på sin egen fråga, 2% är väl i överkant för en sån ideologi. Tiden har sprungit ifrån honom. Det är ingen vidare hit att sända svart-vitt när resten av världen sedan länge har kunnat ta emot sändningar i regnbågens alla färger.