Månadsarkiv: mars 2009

36 inlägg

Pääasiat nuuskasta

EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Muut kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio ”Vad är Hufvudsaken med snuset?”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Huvudstadsbladetin toimitus onnistui viikon aikana sekä lopettamaan nuuskakeskustelun että osoittaa tyhmyytensä samassa asiassa.

Ehkä kyse on painovapaudesta. Siinä tapauksessa olen kiinnostunut tietämään, milloin vapaus on alkanut tarkoittaa samaa kuin heikkotasoinen? Laki ei kaikeksi onneksi lopu Hbl:iin, mutta jonkinlainen ammattiylpeys saattaa niin tehdä.

— 26.3: Risikkoaloitteen aukeaman toisella sivun keskellä on Asiantuntijan haastattelu. Faktaruutu jonka sisältö näyttää painavalta. —

Ensisijaisesti ongelma ei ole siinä että Hbl leikkii Aftonbladetia eikä todellakaan ole siitä kaukana. Ongelma on esitystavassa.

150 ruotsalaista sairastuu suusyöpään joka vuosi nuuskankäytön seurauksena, sanoo professori Jan Hirsch. Toimittaja Marcus West pistää muistiin ja kertoo eteenpäin. Se että kyseisenä vuonna suusyöpätapausten määrä Ruotsissa oli n. 100, ja että Hirschin suomalainen kollega ei ole nähnyt ainoallakaan näistä tapauksista yhteyttä nuuskaan – on merkitykseltään vähäisempi. Lööppi on lööppi.

— Puuttuuko vielä jotain. Ai niin, faktaruutu. Käytetäänpä googlea ja copy-pastea. —

’Faktaruudussa’ on ainoastaan yksi luku, ja se on vuosiluku, 2005. Muu on spekulointia kansan tietämättömyydellä. Sille, joka on kiinnostunut tilastoista, löytyy paljon painavaa asiaa verkosta. Erittäin hyvä yhteenveto suomeksi löytyy suomalaisen lääkärin, E-P Pälvimäen sivulta www.nuuska.fi.

— Odotan jännityksellä Hbl:n reportaasia siitä miten kansa liukastelee talvisin. Ja että nastoitetuilla kengillä on paljon turvallisempaa kulkea. Sitten keskustellaan, jos vaikka niiden käytöstä tehtäisiin lakisääteistä, tai että olisiko parasta ottaa käyttöön ulkonaliikkumiskielto koko talvikaudeksi. Sitten sekalaisia asiantuntijalausuntoja ja keskustelun yksipuolinen lopetus kun toimitus niin hyväksi näkee. —

Todennäköisesti Marcus West on vain taitamaton ja media-horny. Joku on kuitenkin vastuussa tästä kurjuudesta. Onko Hbl:n toiminnan takana joku piilotettu agenda, vai onko kyse vain suuren yleisön hyväksynnästä olla näin pelottavan huono siinä mitä tekee?

Vad är Hufvudsaken med snuset?

2 kommentarer
Andra texter EU-valet 2009

Hufvudstadsbladets redaktion lyckades inom loppet av en vecka både avsluta sin snusdebatt och fördumma sig själv i samma fråga.

Kanske man åberopar tryckfriheten. I så fall är jag intresserad av när frihet blev synonymt med undermåligt. Lagen stoppar tack och lov inte Hbl, men någon slags yrkesstolthet borde göra det.

—26.3: Risikkoförslaget på ena sidan av uppslaget, en intervju med En Expert i mitten. En faktaruta som visuell tyngd.—

Problemet är inte i första hand  att Hbl leker Aftonbladet och inte riktigt får till det. Problemet är framställningen.

150 svenskar drabbas av muncancer varje år som en följd av snusande, säger professor Jan Hirsch. Reporter Marcus West antecknar och återger. Att det totala antalet muncancerfall i Sverige är ca 100 för ett givet år, och att Hirsch finska kollega inte sett ett enda snusrelaterat fall – sånt spelar mindre roll. Scoop är scoop.

—Saknas nånting ännu. Ah, faktarutan. Låtom oss googla och copy-pastea.—

Det finns en enda siffra i hela ’faktarutan’, och det är ett årtal, 2005. Resten är spekulation i folks okunskap. För den som är intresserad av verklig statistik finns mycket hårdfakta på nätet. En mycket bra summering på finska finns på läkare E-P Pälvimäkis sida www.nuuska.fi.

—Jag väntar med spänning på Hbl:s reportage om att folk halkar på vintrarna. Och att det är mycket säkrare med dubbar under skorna. Sen diskussionen om huruvida därom skall lagstadgas, och om det vore bäst att införa utegångsförbud under vinterhalvåret. Med diverse expertuttalanden, och en ensidigt avslutad debatt när redaktionen så behagar.—

Troligtvis är Marcus West bara okunnig och media-horny. Någon är ändå ansvarig utgivare för eländet. Finns det nån dold agenda bakom Hbl:s agerande, eller är det bara i största allmänhet ok att vara så här fruktansvärt dålig på det man gör?

Nro 16: Avaimet Euroopan Parlamenttiin

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio ”Nr 16: Nycklarna till EU-parlamentet”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

EU-vaalit lähestyvät ja jo nyt pohditaan sitä, ketä ovat ne ehdokkaat jotka tulevat valituiksi 13 edustajaksi Brysseliin sunnuntaina 7. kesäkuuta.
Ehdokaslistoja kootaan arvioiden sitä, pitäisikö ryhtyä vaaliliittoihin. Kukaan ei halua jäädä ulos.

Puhutaan että pienten puolueiden tulee yrittää ”nipistää itselleen kolmastoista paikka”. Tämä ilmaus häiritsee minua. Ikään kuin epätoivoisesti, altavastaajana, pystyisi kiskaisemaan itselleen alimpana riippuvan mandaatin, ja sen jälkeen voisikin sitten tyytyväisenä jälleen upota.

Ei sen tarvitse niin olla, toisenlainenkin tulevaisuudenkuva on mahdollinen.

Olen ehdokkaana päästäkseni sisään. Haluan, että minut löytää Brysselistä kesästä lähtein, ainakin viisi vuotta eteenpäin. Sellainen ajattelutapa on tärkeää – minulle itselleni, puolueelle ja heille jotka uskovat minuun.

Tulemme huutomaan tilastot, gallupit ja ennusteet viemäriin. Kaikessa huikaisevuudessaan voi olla hyvä hiukan selventää tätä. Itse asiassa se on hyvin yksinkertaista – jos riittävän moni osoittaa, että he haluavat minun toimivan heidän äänenään Brysselissä, juuri niin tulee käymään – näyttivät sitten tilastot tai ennusteet mitä hyvänsä.

Kaikki on mahdollista niille jotka uskaltavat uskoa.

Nr 16: Nycklarna till EU-parlamentet

25 saker EU-valet 2009

EU-valet närmar sig, och det räknas redan friskt angående vilka kandidater som kommer att stå som de 13 delegaterna i Bryssel när det hela har avgjorts söndagen den 7 juni.

Kandidatlistor sammanställs med beräkning, man ingår valförbund. Ingen vill bli utanför.

Det talas om att de små partierna måste försöka ”knipa det trettonde mandatet”. Det är nånting som stör mig med det uttrycket. Som om man desperat kommer underifrån, lyckas rycka åt sig det lägst hängande mandatet, för att sen nöjd sjunka ner igen.

Det behöver inte vara så, man kan ha en helt annan horisont.

Jag kandiderar för att komma in. Jag vill finnas i Bryssel från och med sommaren, åtminstone fem år framåt. Ett sånt tankesätt är viktigt – både för mig själv, för partiet, och för dem som tror på mig.

Vi kommer att översköljas med statistik, gallup och prognoser. I all sifferyra kan det vara bra att göra det hela klarare. Det är faktiskt väldigt enkelt: om tillräckligt många visar att de vill att jag ska bära deras röst i Bryssel, så blir det just så – alldeles oavsett hur det hela efteråt ser ut i siffror.

Allt är möjligt för dem som vågar tro.

— Kommentar:  Det femte stycket (”Jag kandiderar…”) hade fel nyans pga klumpigt språk från min sida. Jag skrev om meningen 20.5.2009 —

Risikko – yksi nolla liikaa?

EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Muut kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio: ”Risikko – en nolla för mycket?”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Tässä ehdotuksessaan, jonka huolenpitoministeri Paula Risikko teki eilen (25.3.2009) sosiaalipoliittiselle ministerityöryhmälle, ja jota tänään lehdissä siteerattiin, kertoi hän että tupakoinnista koituvat kustannukset ovat 2 miljardia euroa vuodessa.

Laskelmat, jotka on tehty sosiaali- ja terveydenhoidon Tutkimus- ja kehittämiskeskuksessa, (lokakuussa 2008) arvioivat vuosittaisiksi sairaanhoidon ja avohoidon kustannuksiksi n. 250 miljoonaa euroa.

Tupakoinnista aiheutuu kuluja lisäksi sairauspoissaolojen, työkyvyttömyyden ja ennenaikaisten kuolemien kautta, mutta on tietysti vaikeaa antaa yhtä tarkkoja numeroita sellaisista kuin suoranaisista kustannuksista. Kuitenkin ne korottavat Risikon summan lähes kymmenkertaiseksi.

Tarvitsemmeko vielä lisää nollia, eikö meillä ole niitä jo tarpeeksi? ;)


Risikko – en nolla för mycket?

3 kommentarer
Andra texter EU-valet 2009

I det förslag som omsorgsminister Paula Risikko igår (25.3.2009) lade fram för den socialpolitiska ministerarbetsgruppen – och som citerats i tidningarna idag – berättar hon att kostnaderna som rökningen förorsakar är 2 miljarder euro per år.

Beräkningar gjorda av Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården (i oktober 2008) uppskattar den årliga kostnaden för sjukhusvård och öppen vård till ca 250 miljoner euro.

Sen tillägger man i och för sig att rökningen dessutom förorsakar kostnader för sjukfrånvaro, arbetsoförmåga och förtida dödsfall, men sånt är naturligtvis svårare att ge siffror på än de direkta kostnaderna. Ändå höjer det Risikkos summa med nästan 10 gånger.

Behöver vi flera nollor, är det inte alldeles tillräckligt med dem vi redan har? ;)

Ymmärtämätön Matti Rautalahti

EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Muut kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio ”En oförstående Matti Rautalahti”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Lehdissä kirjoitettiin tänään että Risikon tupakkalaki-päätöksestä. On selvää – niin kuin kansanedustaja Ulla-Maj Wideroos toteaa – että kyseinen mielipide johtaa kompromissiin nuuskakysymyksessä.

Matti Rautalahti, tupakkapoliittisen työryhmän jäsen ja Suomen syöpäyhdistyksen ylilääkäri on huolestunut. Kyseessä on siis mies joka halusi kieltää lakritsipiiput. Sama mies, joka ylimielinen hymy huulillaan istui A-talkissa 18. joulukuuta, istui ja nuhteli hammaslääkäri Stefan Bredbackaa.

Hän kommentoi päätöstä mm. näin:

Olen kuitenkin huolestunut nuuskaa koskevasta poikkeuksesta. Meillä olisi ollut mahdollisuus puuttua nuuskankäyttöön ja kieltää selvästi kanserogeeninen tupakkatuote. (ÖT 25.3.2009)

Rauhalahdella ei oikein paletti osu kohdalleen. Mahdollisuus puuttua nuuskan käyttöön, josta hän puhuu olemassa olevana asiana, toimii ainoastaan kliinisessä puhdaselämälaboratoriossa, hänen omassa mielikuvitusmaailmassaan. Kansa ei salli itseään kohdeltavan miten tahansa, eikä ainakaan niiden, jotka itse uskovat että heillä on kaikki valta niin tehdä.

En oförstående Matti Rautalahti

Andra texter EU-valet 2009

Tidningarna skriver idag om Risikkos förslag till tobakslag. Klart är – som riksdagsman Ulla-Maj Wideroos konstaterar – att det var opinionen som åstadkom kompromissen i snusfrågan.

Matti Rautalahti, medlem i den tobakspolitiska arbetsgruppen och överläkare vid Cancerföreningen i Finland, är bekymrad. Det här är alltså en av dem som ville ha bort lakritspiporna. Samme man som med ett överlägset leende på läpparna satt i A-talkdebatten och tillrättavisade tandläkare Stefan Bredbacka den 18 december.

Han kommenterar förslaget bl.a. så här:

Jag är dock orolig över undantaget som gäller snus. Vi hade haft möjlighet att ingripa i snusbruket och förbjuda en klart cancerogen tobaksprodukt (ÖT 25.3.2009)

Poletten vill inte riktigt trilla ner för Rautalahti. Den möjlighet att ingripa i snusbruket som han talar om existerade egentligen bara i ett kliniskt renlevnadslaboratorium i hans egen fantasivärld. Folk låter sig inte behandlas hur som helst, och särskilt inte av sådana som tror att de har all rätt i världen att göra så.

Snuset tillbaka till ruta 1 av 74

1 kommentar
Andra texter EU-valet 2009

Nyheterna rapporterar idag om att minister Risikko föreslår att snus fortsättningsvis ska kunna tas in i landet för privat bruk, max 30 dosor per gång.

Mängden räcker för ungefär två månader så den som snusar behöver inte springa på båtarna hela tiden, räknar Risikko. (Hbl 25.1.2009)

Det här är en avgörande seger i kampen mot det vansinniga förslaget till totalförbud av snus. Alla som bidragit med att bilda opinion i frågan kan vara stolta över vad vi lyckats åstadkomma. Folket har fört liv, och Risikko har lyssnat.

Att hon sedan vill forsla österbottningar från Åbo till Stockholm varannan månad kan vi se som ett utslag av okunskap. Igen. Men det har vi blivit vana med.

Låt oss hoppas att Risikko har noterat att taxfree-försäljningen har upphört mellan Vasa och Umeå. Och att hon, åtminstone via domarna i Jakobstad, kan ana sig till att den största delen av trafiken sker via norra Finland. Vidare att hon har en bra plan på hur sjutton tullen ska kunna kontrollera hur mycket snus som förs över i personbilarna mellan Haparanda och Torneå ;)

I praktiken är vi hursomhelst tillbaka där vi började första veckan i december 2008. Inget av det som namnlistan på torget uttryckte sin frustration över har egentligen ännu åtgärdats. Vi skrev under följande: Fortsätt läsa →

Nro 17: Pasifismi

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio ”Nr 17: Pacifism”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Rakastan rauhaa – kukapa ei rakastaisi?

Minä uskon myös ajatukseen väkivallattomuudesta vahvuutena ja valitsin sen vuoksi siviilipalveluksen. Tämä valinta oli seurausta henkilökohtaisesta vakaumuksestani, kannan siitä vastuun.

Asevelvollisuus on monimutkainen kysymys, johon minulla ei ole vastausta. Monikaan meistä tuskin suostuisi vaieten siihen että maahamme tunkeuduttaisiin. Kuitaan en pysty hyväksymään ajatusta että järjestelmällisesti kouluttautuisin tappamaan, edes puolustustarkoituksessa. Se ei vain sovi minun persoonaani.

Samanaikaisesti tiedän että mikäli syntyisi konkreettinen uhka – esimerkiksi joku uhkaisi poikaani tai tytärtäni – minä varmasti käyttäisin väkivaltaa, mikäli heidän suojelemisensa sitä vaatisi. Silloin suojeluvaistoni ottaisi kyllä vallan.

Minua voidaan pitää tekopyhänä ja ehkä siinä joskus ollaan oikeassa. Kuitenkin tiedän, että sinä vuonna jonka vietin Kårkullassa – työskentelin kehitysvammaisten kanssa heidän arjessaan ja asuen pääkaupunkiseudulla – möyhensi minua, muokkasi ihmisenä. Kun ikätoverini puhuvat intti-ajastaan, voin kadehtia heidän porukkahenkeään, mutta samanaikaisesti en vaihtaisi omaa kokemustani – ja jonkun hyväksi toimimista – siihen että olisin toiminut jotain vastaan.

Pasifismini ei ole koskaan joutunut koetukselle ja toivon, että niin ei kävisikään. Oli ajatus sitten järkevä tai ei, yritän luopua epätoivosta.

Niin suomalainen kuin olenkin, minulle on vaikeaa se miten yhteiskuntamme panostaa niin paljon energiaa ja taloudellisia resursseja siihen mitä eniten pelkäämme. Siviilipalveluksen valitseminen oli minulle myös yritys hallita aikaa ja rahoja oikein.

Nr 17: Pacifism

25 saker EU-valet 2009

Jag älskar fred – vem gör inte det?

Jag tror även på tanken om icke-våld som en styrka, och valde därför att göra civiltjänst. För mig var det konsekvensen av en personlig övertygelse, ett val under ansvar. 

Värnplikten är en komplex fråga, och jag har inget facit. Inte många av oss skulle stillatigande låta landet invaderas. Ändå kan jag själv inte omfatta idén på att systematiskt skola mig för att döda, inte ens i försvarssyfte. Det går bara inte ihop med mig som person. 

Samtidigt vet jag att om ett konkret hot skulle uppstå – t.ex. om någon skulle ge sig på min son eller dotter – så skulle jag säkert använda våld om jag var tvungen att skydda dem. Instinkten skulle ta över.

Man kan kritisera mig för skenhelighet, och kanske till och med ha rätt. Ändå vet jag att mitt år i Kårkullas regi – arbete med utvecklingsstörda, i deras vardag, på boenden i huvudstadsregionen – luckrade upp mig, formade mig som människa. När mina jämnåriga talar om sin ’mili’ kan jag bli avundsjuk över samhörigheten, samtidigt som jag inte skulle byta ut min erfarenhet – och den nytta jag gjorde – mot någonting annat.

Min pacifism har egentligen aldrig satts på prov, och jag hoppas att det förblir så. När tanken är klar och ogrumlad försöker jag välja bort misstron.

Hur finländsk jag än är så har jag svårt med att vi i samhället lägger så mycket energi och ekonomiska resurser på det vi är mest rädda för. Mitt val av civiltjänst var därför också ett sätt att försöka förvalta tiden och pengarna väl.

Nro 18: Pakolaispolitiikka

1 kommentar
25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen version: ”Nr 18: Flyktingpolitik”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Meillä asiat ovat paremmin, kuin suurimmalla osalla maailman asukkaista. Tästä johtuu, että Suomi EU:n jäsenenä on tullut erityisen kiinnostavaksi – niin meille suomalaisille kuin myös heille jotka haluavat muuttaa tänne.

Suomeen otetaan monenlaisia ihmisiä. Heidän joukossaan on niitä jotka tarvitsevat kipeästi apua kuin myös niitä joille tilaisuus tarjoaa mahdollisuuden henkilökohtaisen hyödyn tavoitteluun. Kuka meistä lopulta pystyy päättämään kuka kuuluu mihinkin joukkoon?

Uskon järjestelmään joka perustuu ajatukseen ‘the benefit of a doubt’ – luottamus mieluummin kuin epäilys. Se on vähintä mitä voimme tehdä heille jotka ovat kokeneet kovia.

Jos me sitten saamme tänne sellaisia jotka käyttävät järjestelmää väärin niin kuin osa suomalaisista tekee, voimme lohduttautua sillä, että juuri sellaista elämä on. Kaikki aidosti ihmiset huomioonottavat järjestelmät ovat haavoittuvia – se antaa mahdollisuuden hyväksikäytölle. Niin tapahtuu meidän sosiaalisessa järjestelmässämme, kuin myös elämässä yleensäkin.

Nr 18: Flyktingpolitik

25 saker EU-valet 2009

Vi har det bättre än de flesta i världen. Det här gör att Finland som en del av EU blir särskilt intressant – både för oss finländare, och för dem som vill hit.

Vi tar emot människor av alla de slag. Bland dem finns sådana som är i akut behov av hjälp, och sådana som utnyttjar situationen för egen vinning. Vem av oss skall avgöra vem som är vem?

Jag tror på ett system som bygger på ’the benefit of a doubt’ – tar det säkra före det osäkra. Det är det minsta vi kan göra för dem som har drabbats hårt.

Om vi sen får in sådana som missbrukar systemet på samma sätt som en del av finländarna gör, så kan vi trösta oss med att livet är just sånt. All sann människotillvänd struktur är sårbar – den öppnar för utnyttjande. Som vårt sociala system i allmänhet, och som livet i sig.

Nro 19: Sananvapaus

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio: ”Nr 19: Yttrandefrihet”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Jussi Halla-ahon blogi on herättänyt kohua. Luin puheenvuoron numero 239, ‘Bajs i byxbenet’, ja jatkoin siitä numerojärjestyksessä alaspäin. Jossain runsaan kahdensadan paikkeilla luovutin.

Halla-aho käyttää kaikkea sitä retorista voimaa joka hänellä on, pönkittääkseen omaa vakaumustaan. Ehkä se on hänen tapansa puhua politiikkaa. Ehkä minä olen vain tottumaton, enkä ymmärrä sitä kieltä. Joka tapauksessa minä näen hänessä jonkun joka huutaa kovaa mutta jonka sanoma hukkuu liialliseen yrittämiseen.

Haluan kuitenkin ajatella niin, että Halla-aho huutakoon juuri niin kuin tahtoo. Ollaan vaarallisella tiellä jos ryhdytään sääntelemään EU-ehdokkaiden sananvapautta. Jos Suomen kansa haluaa valita Halla-ahon Europarlamentaarikoksi, niin tapahtukoon.

Sillä, onko hän perussuomalaisten ehdokkaana vai ei, ei oikeastaan ole merkitystä, antaa hänen olla. Jos kaikki on vain sanahelinää, enemmin tai myöhemmin hän katoaa. Valitsijat ovat älykkäämpiä kuin moni uskoo. Olkoon kansalla vapaus tehdä omat valintansa.

Nr 19: Yttrandefrihet

25 saker EU-valet 2009

Jussi Halla-ahos blogg är omdebatterad. Jag läste inlägg nummer 239, ’Bajs i byxbenet’, och fortsatte nedåt i numreringen. Vid nånstans dryga tvåhundra gav jag upp.

Halla-aho använder all den retoriska kraft han har, vill banka in sin personliga övertygelse. Kanske det här är att tala politiska. Kanske jag bara är ovan och inte förstår språket. Hursomhelst ser jag någon som ropar högt och ganska fult, och vars budskap drunknar i ansatsens iver.

Ändå vill jag att Halla-aho ska få skrika precis som han vill. Att försöka reglera EU-kandidaterna är en mycket farlig väg. Om Finlands folk vill välja Halla-aho som EU-parlamentariker, så låt det ske.

Om kandidaturen sker i sannfinländsk regi eller inte spelar egentligen mindre roll. Låt honom vara. Om han inte har nåt att komma med så försvinner han förr eller senare, väljarna är klokare än många tror. Ge folket rum att göra egna val.

Nro 20: Laki

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio: ”Nr 20: Lagen” 
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Viimeaikojen keskustelussa on moni, tuomitessaan ankarasti minun torimielenosoitukseni, käyttänyt lausetta ”Laki on laki ja se on tarkoitettu noudatettavaksi”.

Asia ei todellakaan ole niin. Laki ei ole itseään varten, yhtä vähän kuin yksilö olisi yhteiskuntaa varten. Lain tulisi ensisijaisesti palvella kansalaisia toimimalla niiden eettisten ja moraalisten arvojen kokoelmana, jotka luovat perustuksen sille kansakunnalle ja yhteiskunnalle, jossa ihmiset elävät.

Laki ei ole virheetön eikä ehdoton, vaan se vaatii jatkuvasti muutoksia. Sen tulisi olla turvallinen, looginen ja vastata yleistä käsitystä oikeasta ja väärästä. Lainsäätäjien tulisi kunnioittaa kansaa ja olla kuulolla – heidäthän on valittu parlamentaarisilla vaaleilla ja heillä on kansan luottamus siihen, että he toimivat kansalaisten parhaaksi. Jos nämä kansan valitsemat, eivät kuuntele mitä kansalla on sanottavaa, siihen tulee kansan reagoida.

Aika harva tässä maassa, pitäisi tuomittavana iranilaista naista, joka kieltäytyy käyttämästä eri sisäänkäyntejä (kuin miehet) yliopistoihin, lentokentille ja muihin julkisiin rakennuksiin. Samanaikaisesti kuitenkin maan laki määrää että hänen tulisi tehdä juuri niin. Ovatko minua kritisoivat sitä mieltä, että hän on moraaliton ja että hän tekee väärin jos hän haluaa yrittää muuttaa yhteiskuntaansa käyttämällä samoja ovia kuin miehet?

Uskottava lainsäädäntö tulee voida myös kyseenalaistaa.

Nr 20: Lagen

1 kommentar
25 saker EU-valet 2009

Under debatten på senaste tid har många i sitt fördömande av min torgdemonstration använt slutklämmen ”Lag är lag och till för att följas”.

Det är faktiskt inte så. Lagen är inte till för det, lika lite som individen är till för samhället. Lagen skall i första hand tjäna medborgarna som samlande referens för de etiska och moraliska värderingar som bildar grunden för just den nation och det samhälle de lever i.

Lagen är inte ofelbar och absolut, utan under ständig förändring. Den bör vara trygg, logisk, och motsvara en allmän uppfattning om vad som är rätt och fel. Lagstiftarna skall respektera folket och vara lyhörda – de är genom parlamentariska val givna förtroende att verka för medborgarnas bästa. Om de folkvalda inte lyssnar så måste folket reagera.

Inte många i det här landet skulle betrakta en iransk kvinna som vägrar gå in genom separata ingångar till universitet, flygplatser och andra offentliga byggnader som moraliskt förkastlig. Samtidigt säger det landets lag att hon bör göra just så. Tycker mina kritiker att hon är omoralisk, och att hon gör fel om hon vill försöka förändra sitt samhälle genom att gå in sida vid sida med männen?

En trovärdig lagstiftning ska kunna ifrågasättas.

Othmans ledare i ÖT 21.3.2009

Andra texter EU-valet 2009

Henrik Othmans ledare i Österbottens tidning idag (21.3.2009) placerar på ett mycket insiktsfullt sätt civil olydnad där den hör hemma, mitt emellan två ytterligheter: samhällsarrogans på gränsen till terrorism, och lagbundenhet utgående från rädsla.

Citat ur ledaren följer nedan.

En god lag är inte bara förankrad i rättsmedvetandet, utan också i den något mer svårdefinierade moralen. Den som internaliserat denna moraluppfattning behöver alltså inte slå upp i lagboken för att bedöma det rätta eller orätta i sina handlingar.

Men lag och moral är inte synonyma. Det finns djupt omoraliska handlingar som ryms inom lagens råmärken. Det finns också situationer där samma moral tillåter oss att bryta mot lagen. Den som håller sig till lagens bokstav bara i rädsla för rättsliga påföljder eller det stigma som följer på att ha blivit fast har inte på något sätt bevisat att han eller hon besitter någon högre moral; bara bevisat en sorts självbevarelsedrift.

[…]

Moral innebär också att ta ansvar för sina handlingar. Sann medborgarolydnad skadar ingen.

[…]

Land ska fortfarande byggas med lag. Ibland kan det dock krävas att man övertäder densamma för att påvisa dess orimlighet. Om man alltså, som Wingren, är beredd på följderna.

Eeva Nordmans okunskap

Andra texter EU-valet 2009

Svårt att veta om man ska skratta eller gråta när man läser professor emerita Eeva Nordmans insändare angående snuset i Hbl idag (21.3.2009). Rubriken ’Vi behöver ingen ny nikotinprodukt’ säger det mesta.

Jag kan inte för mitt liv förstå varför så kallade sakkännare i folkhälsofrågor gång på gång beskriver snuset som ’en ny produkt’, ’en modefluga’ och så vidare. Antingen är de bara arroganta eller så är de oförsvarligt ovetande, kanske båda.

När Nordman talar om snus som en ny nikotinprodukt så spottar hon i ögonen på ett 200-årigt arv från Jakobstad. Inte ens en totalitär relik som Forsman var född på den tiden.

Hon berättar också att livet utan nikotin är roligare, och att fyra femtedelar av befolkningen vet det här.

Om Nordman serverar sådana påståenden – tyckande och tänkande utan faktagrund – varför skulle man då svälja hennes medicinska ’sanningar’ med hull och hår? Är nånting av det hon säger värt att tro på?

Nro 21: Kansalaistottelemattomuus

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio: ”Nr 21: Civil olydnad” 
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Mielenosoitus torilla 5. joulukuuta oli esimerkki kansalaistottelemattomuudesta. Jotkut näkevät sen rikollisena toimintana, toiset ovat sitä mieltä että se on merkki toimivasta ja itseään sääntelevästä demokraattisesta yhteiskunnasta. Minä kuulun jälkimmäiseen kategoriaan.

Ollakseni selkeä koin tärkeäksi määritellä itse käsitteen: Kansalaistottelemattomuudessa on tärkeää että kerrotaan mitä tehdään ja minkä vuoksi. Fortsätt läsa →

Nr 21: Civil olydnad

2 kommentarer
25 saker EU-valet 2009

Demonstrationen på torget den 5 december 2008 var ett exempel på civil olydnad. Några ser sånt som kriminellt, andra anser det vara ett tecken på ett sunt fungerande och självreglerande demokratiskt samhälle. Jag hör till den senare kategorin.

För att vara tydlig blir det angeläget för mig att definiera själva begreppet. I civil olydnad är det viktigt att man berättar vad man gör, och varför.

Fortsätt läsa →

Nro 22: Loputtomasti energiaa

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio: ”Nr 22: Energi i oändlighet”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Suomessa keskustellaan jälleen kerran ydinvoimalan rakentamisesta:

Kolme uuden ydinvoimalan perustamishakemusta on parhaillaan hallituksen käsiteltävänä. Energiateollisuus ajattelee tarvitsevansa kolme uutta reaktoria turvatakseen energian saatavuuden ja Kokoomus pitää kovaa ääntä sen puolesta että ainakin kaksi reaktoria rakennettaisiin. (Hbl 16.3.2009)

En pidä tästä, kahdesta syystä:

Ensinnäkin vaistoni sanoo, että meidän tulisi panostaa uusiutuvista lähteistä saatavaan energiaan. Kierrättäminen on parempi vaihtoehto kuin roskaaminen – ei vähiten silloin kun jätteet ovat radioaktiivisia. Ei tunnu tervettä jättää sellaista perintöä meidän jälkeemme tuleville. Se merkitsisi kirjaimellisesti säteilevää tulevaisuutta, satojatuhansia vuosia.

Toiseksi on olemassa raja, emme voi aina vain lisätä energian käyttöä. Jatkuvasti kasvava energiantarve ei vaikuta järkevältä kun emme huolehdi paremmin jo käytettävissä olevasta energiasta.

Niinpä hävettää tunnustaa, että en vieläkään – huolimatta siitä että etsin innokkaasti tietoa verkosta – ole vaihtanut sähköntoimittajaa ja ostanut hiukan kalliimpaa ”vihreää” sähköä. Ja että ilmanlämpöpumppu-esitteet lojuvat ja keräävät pölyä toimiston hyllyllä. Tämän, niin kuin monen muunkin asian, tulisi alkaa ruohonjuuritasolta. Arkipäivästä.

Nr 22: Energi i oändlighet

25 saker EU-valet 2009

I Finland diskuteras ännu en gång utbyggnad av kärnkraften:

Tre ansökningar om principbeslut om nya kärnkraftsenheter ligger som bäst hos regeringen. Energiindustrin anser att det behövs tre nya reaktorer för att trygga energitillgången och i Samlingspartiet har röster höjts för att åtminstone två byggs. (Hbl 16.3.2009)

Jag tycker inte om det här, av två orsaker:

För det första så säger instinkten att vi borde satsa på energi från förnybara källor. Recycling är bättre än att skräpa ner – inte minst när soporna är radioaktiva. Det känns inte sunt att lämna ett sånt arv till dem som kommer efter oss. De går en strålande framtid till mötes, i hundratusentals år.

För det andra så finns det en gräns, vi kan inte bara addera. Det verkar vårdslöst att bli allt energihungrigare när vi inte hushåller bättre med den energi vi redan har.  

Så jag skäms över att jag ännu inte – trots ivrigt surfande efter fakta på webben – bytt el-leverantör och köpt den lite dyrare ’gröna’ elen. Och att broschyrena på luftvärmepumpar ligger och samlar damm i kontorshyllan. Det här, som så mycket annat, borde börja på gräsrotsnivå. I vardagen.

Nro 23: Palkkaus suhteessa vastuuseen

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio: ”Nr 23: Lön efter ansvar”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Suuremman vastuun pitäisi tuoda paremmat ansiot. Siksi minulle ei ole mikään ongelma että minun pomollani on parempi palkka kuin minulla, ei edes sillä, että solisti saa suuremman palkkion konsertista kuin minä joka olen muusikkona bändissä.

Kuka sitten laajemmalla perspektiivillä kantaa vastuun? Eivätkö he, jotka pitävät huolta meistä niin lapsina kuin aikuisinakin. Meidän sosiaalinen turvaverkostomme on korkeatasoista, mutta sen kunnallisella tai valtiollisella sektorilla työskentelevillä ei vieläkään ole kunnon palkkaa.

Ajattelen vaikka peruskoulunopettajia, poliiseja, pelastuslaitosten työntekijöitä, hoitajia. Jotta nämä tehtävät olisivat kiinnostavia, ei julkisen sektorin palkkaus saisi olla niin alhainen suhteessa yksityisen sektorin palkkoihin.

Jos tämä vaatii korkeampaa verotusta, minä henkilökohtaisesti olen valmis maksamaan oman osani. Aluksi tulisi kuitenkin tutkia, miten valtiollisen ja kunnallisen talouden rakennetta tulisi muuttaa jotta palkansaajien ansiot voisivat vastata sitä vastuuta, jonka he kantavat meidän elämästämme.

Nr 23: Lön efter ansvar

25 saker EU-valet 2009

Ett större ansvar bör ge bättre betalt. Därför har jag inte några problem med att min chef har en högre lön än jag själv, inte heller med att huvudartisten får ett större arvode för konserten än jag som musiker i bandet.

Vem bär då ansvar i ett bredare perspektiv? Även de som tar hand om oss, som barn och som vuxna. Vårt sociala nätverk av trygghet ligger på en hög nivå, men som kommunalt eller statligt anställd i sådana positioner har man ingen vidare bra lön.

Jag tänker bl.a. på grundskolelärare, poliser, anställda inom räddningsväsendet, vårdare. För att göra de här jobben attraktiva så borde lönerna inte ligga så lågt i förhållande till arbete inom den privata sektorn.

Om det här innebär en högre beskattning så är jag personligen beredd att betala min del. Den första impulsen borde ändå vara att undersöka vad som kunde omstruktureras i den statliga och kommunala ekonomin för att kunna avlöna de här lönetagarna på ett sätt som bättre motsvarar det ansvar de bär för våra liv.

Att begränsa skadan i stället för förnuftet

Andra texter EU-valet 2009

Jag har översatt delar av en rapport som är mycket intressant: ’Harm reduction in nicotine addiction’, publicerad av Royal College of Physicians, London i oktober 2007.  Respektingivande läsning – vare sig man förespråkar snus eller inte så tror jag läsaren kan tillstå att diskussionen rör sig på ett lite högre plan än det grötmyndiga svammel som fyller maktens lokaler här i omsorgsfinland ;) Fortsätt läsa →

Hjärnsläpp

Andra texter EU-valet 2009

Jag har skrattat för mig själv hela dagen sen jag läste artikeln om Christofer Fjellner i Hbl idag (12.3.2009). Fjellner är svensk EU-parlamentariker för moderaterna och kommenterar vårt lands agerande i snusfrågan:

Det är hyckleri. Finlands regering verkar ha fått hjärnsläpp.

Haha… här i norra mumindalen känns det befriande när nån använder den beskrivning som man impulsivt hinner tänka, men sen ändå anpassar till vår lite högtidligare finlandssvenska . Go Christofer, och skaffa mer snus – jag är på väg ditåt :)

Snus bygger broar

Debatt EU-valet 2009 Insändare

(Insändare publicerad i Österbottens Tidning och i Vasabladet den 12.3.2009)

Jag satt med barnens matteläxor och förundrades över hur långt man kommer med fyra räknesätt och sunt förnuft. Varken läkare eller politiker har klarat sig särskilt bra i medicinska sakargument mot snuset, så nu tar jag upp lansen och rider in i en grå ekonomi på jakt efter fler väderkvarnar.

Finländaren köper alkohol för 770 euro per år, vilket ger staten intäkter på 1,8 miljarder euro.  De kostnader som konsumtionen förorsakar uppgår till 1,35 miljarder. Vinsten per år är 450 miljoner.

1 miljon finländare röker i genomsnitt 1.300 cigaretter per år, sammanlagt 65 miljoner paket. Statens intäkter är 610 miljoner euro per år, kostnaderna för vården av rökarna 250 miljoner euro. Vinsten blir 360 miljoner euro i året. Fortsätt läsa →

Nro 24: Kristillisyys, yksinkertaisuus ja moninaisuus

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio: ”Nr 24: Kristendom, enfald och mångfald”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Liittyen ajankohtaiseen keskusteluun haluan sanoa, että en ainoastaan hyväksy naispappeja ja homoseksuaaleja, minä tuen heitä. Minä uskon, myös rakkauteen. Raamattu on pitkälti aikansa lapsi vaikkakin sen sanoma on ikuista. Paavalin antaumuksellinen ja oman aikansa mukainen sovinismi ei ole peruste oman leukansa nostamiselle eikä myöskään irrallisia Mooseksen kirjojen sitaatteja voida käyttää lyömäaseina moraalikysymyksissä.

”Rakastakaa toinen toistanne”. Ajattelen usein että uskonnollisuuteen pohjautuvat blogit ovat paikkoja joissa keskustelut ovat kaikkein rajoittuneimpia ja vihamielisimpiä. Jos on totta että hedelmistään puu tunnetaan, olen peloissani.

”Älkää tuomitko”. Se että itse ollaan vakuuttuneita jostain ja että asialla on tuhatvuotinen historia, ei anna aihetta rehentelyyn. On suuri mahdollisuus, että monet liberaalit kristityt olisivat olleet fariseuksia 2000 vuotta sitten jos he olisivat kohdanneet niitä mullistavia ajatuksia joita silloin esitettiin.

Koska kukaan meistä ei tiedä, miten elämä tulisi elää, on luonnollista antaa tilaa niille, jotka vilpittömästi ponnistelevat elääkseen elämänsä niin rehellisesti kuin on mahdollista.

Nr 24: Kristendom, enfald och mångfald

25 saker EU-valet 2009

Angående den aktuella debatten så vill jag säga att jag inte bara accepterar kvinnopräster och homosexuella, jag stöder dem. Jag tror, också på kärleken. Bibeln är i mycket ett barn av sin tid, även om budskapet är evigt. Paulus hängivna och tidsenliga chauvinism är inget att haka upp sig på, och man kan inte heller använda lösryckta citat ur Moseböckerna som slagträ i moralfrågor.

’Älska varandra’. Ofta tycker jag att bloggar med religiös botten är de där diskussionen blir minst tolerant och mest hätsk. Om det är sant att man av frukterna kan se trädet så blir jag rädd.

’Döm inte’. Bara för att man är övertygad om något och har tusenårig backup i frågan så finns det ingen orsak att förhäva sig. Chansen är stor att många liberala kristna skulle ha varit fariséer för 2000 år sedan om de hade mött de omvälvande tankar som då introducerades.

Eftersom ingen av oss vet hur ett liv ska levas, så är det naturligt att ge rum för alla som uppriktigt strävar efter att leva livet så ärligt som möjligt.

Nro 25: Kannatan, Ehkä. Ehkä en. Edellistä puhujaa

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio: ”Nr 25: jag instämmer. Kanske. Inte. Med föregående talare” 
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Erilaiset mielipiteet ovat demokraattisen yhteiskunnan perusta. Yhteiskunta tulee näkyväksi leikkauspisteissään. Tapaamiset ja keskustelut kehittävät ja johtavat meitä eteenpäin tavalla johon yksin emme yllä. Olen yhtä valmis puhumaan omasta vakaumuksestani kuin uskaltamaan tulla vakuutetuksi että olen väärässä.

Siteeratakseni naapurikaupungin viisautta: ”Roko kaar ha som int kan endär se”. Se että ei pysty muuttamaan mielipiteitään, on heikkoutta. Se kuulostaa paremmalta kokkolanmurteella, mutta ei voi mitään ;)

25 ei ihan satunnaista juttua: Sisällöstä

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Suomeksi

Tämän kolumnin inspiraatio syntyi Facebookin kohdasta: ‘25 random things [about yourself]‘- tosin sisältö ei ole ihan sattumanvarainen, eikä se kerro vain minusta itsestäni. Alan lopusta, ja jos en saa kaikkea mahtumaan näihin kohtiin, jatkan miinuspuolelle ;)

Ajatuksenani on osoittaa kuka olen, mihin uskon, mistä pidän, tunnen ja mikä minua koskettaa. Rehellisiä tekstejä, suoraan asiaa, niin että valitsijoiden ei tarvitse arvuutella. Saa mieluusti kommentoida!

Nr 25: jag instämmer. Kanske. Inte. Med föregående talare

25 saker EU-valet 2009

Olika åsikter är grunden för ett demokratiskt samhälle. Det är i skärningspunkten som samhället blir synligt. Mötet och samtalet utvecklar och leder oss vidare dit vi inte kan nå på egen väg. Jag är lika beredd att tala för min övertygelse som jag är att våga låta mig övertygas om att jag har fel.

För att citera grannstadens visdom: ”Roko kaar ha som int kan endär se”. Att inte kunna ändra uppfattning är ett svaghetstecken. Det låter bättre på kokkoladialekt, men det kan inte hjälpas ;)

25 inte helt slumpmässiga saker: beskrivning

25 saker EU-valet 2009

Den här kolumnen är inspirerad av facebookens ’25 random things [about yourself]’ – även om den är inte helt slumpmässig, och inte enbart om mig själv. Jag börjar från slutet, och om jag inte får in allt så får jag väl gå över på minussidan :)

Tanken är att visa vem jag är – vad jag tror, tycker, känner, berörs av. Ärliga texter, rakt på sak, så att väljaren inte behöver gissa sig fram. Kommentera gärna!