dagbok

69 inlägg

Framtidstro

Blogg

Schweiz, tidigt 80-tal. Lenk – ingen turistort, men kanske just därför fanns vi där. Mina föräldrar och deras vänner hade tillbringat sin studietid i Schweiz, och sökte sig till mer svårtillgängliga platser.

Jag har starka minnen från resan. Bern första veckan, jag minns arkaderna. Att gå i en större stad, skyddad. Minns också klockringningen – som fenomen, alla detaljer får freakarna – och schweizarna – sköta om.

Men sen, Lenk . . . vinter. Snökedjor på bilar, frossa hos ortsbor/gäster, och tillkallad Arzt. Varm saft för oss minderåriga, för att fightas med flunssan.

Vädret var bedrövligt, och vi tillbringade största delen av veckan inomhus. De två sista dagarna kunde vi använda pisterna.

När jag som relationsbokförare backar genom min barndom så finns det säkert många saker jag kan anmärka på angående min uppväxt. Detaljer. Och just när jag tar till rödpennan inser jag att jag egentligen inte bryr mig. Mina föräldrar har älskat mig, med allt vad det innebär, och det bär jag med mig. Om jag som förälder kan göra hälften så bra ifrån mig som min mamma och pappa har gjort så är jag fullt nöjd.

Herrejessus vilka barn de har haft att göras med. Jag minns när pappa kastade middagstallriken i golvet, för att inga ord fanns kvar just då. Dörrar har smällt fast symboliskt och fysiskt, till den grad att min yngre bror kapade sin tumme i dörrgaveln. Ilska, handling, desperation, skuldkänslor, och allt därpå följande. Inte så värst underligt att allt det här har fogat oss samman. Jag älskar den här familjen.

… tillbaka i Lenk,  Schweiz, de två dagar vi kunde åka i pisterna. Det ”hippa” paret i gänget bestod av a) en läkemedelsförsäljare och b) en flygvärdinna. De här två var på något märkligt sätt representanter för ett fritt liv bortom oss andra. Via släktskap och allmän österbottnisk tillhörighet fanns de med i den relativt okända schweiziska byn.
Huvudliften (=den väg man kom upp till toppen av berget) var en två personers sittlift. Jag och Nils J (a ovan) delade lift. Det var en mycket jobbig färd. Liften gick längs kanten av ett berg, tidvis var det närmare 100 m fritt fall nedanför vagnarna. Ändå minns jag inte särskilt mycket av det. Däremot minns jag Nils J:s ord:

”Din pappa tror att han är så j-a bra. Du ska veta att han är en riktig nolla. Han är stor i käften, men kan inte stå upp för vad han säger.”

Ungefär så. Psykologisk våldtäkt på en 11-åring. Fanns ingenstans att försvinna. 10-15 minuter.

Inga fysiska men. Däremot kunde jag inte, och kan inte i denna dag, förstå varför inte Nils J sade exakt samma saker åt min pappa. Inte före vår tumannafärd, och inte efteråt – varken vid restaurangerna, eller i stugan där vi bodde.

Någonstans i det ögonblicket försvann min tilltro till vuxna människor. Kanske det var välsignat tidigt. Sen dess bryr jag mig inte det minsta om människor som inte tar konsekvenserna av vad de säger.

NJ tillintetgjorde min tro på framtiden. Tur att man inte är så jäkla lättlurad ;)

West Coast Rejs, dag 10/11.5

Blogg

Sitter här på flygplatsen i Vanda och väntar. Jag åkte iväg lördag kl 13.30 (lokal tid) från Portland, via Amsterdam, och var framme i Hfors klockan 13.30 (lokal tid) idag, söndag. Det känns lite lustigt att vänta i fem timmar på Finncoms flyg till Kronoby, men bor man på landet så får man acceptera sånt.

Örat vänjer sig förvånansvärt snabbt vid språkmiljöer. När jag åkte iväg för 1 1/2 vecka sedan så var det bara att acceptera att accenten på min engelska mest påminde om den svenske kocken i The Muppet Show. Helt otroligt egentligen, med tanke på att jag bott i USA så pass länge. Men man vänjer sig, och man glömmer, och 10 år senare sitter inte en enda stavelse rätt under de första dagarnas crash course in english.

Men det blir gradvis bättre, när tanken och lyssnandet övergår till engelska. Och sen, här i Vanda, är örat ännu så pass vant vid amerikanska diftonger, vokaler och konsonanter att jag plötsligt hör servitrisens engelska för vad den verkligen är. Hon frågar japanen vid disken om han vill ha ”a pig-sized coffee?” Herrejissus vilken koffeinhalt det skulle finnas i den koppen!

Den sista delen av min resa – tiden i Portland, Oregon – var en intressant upplevelse. En varm och gästvänlig värd, ett öppet hus, och diskussioner med mid west- och västkustamerikaner mellan pianostämningar och inspelningar.

Hap (smeknamn för Herbert) säger att klass-samhället egentligen inte präglat västra USA, utan att arvet från Europa landat i öster, och gradvis avtagit ju längre västerut man vågat sig. Så känns det också – det verkar som om den självförverkligade individen i väst är mindre beroende av kontakter, släkt, och status på universitetet.

Att säga att amerikaner är si och amerikaner är så är ungefär lika djuplodande som att säga att finländare är blonda, fåordiga, super, bär kniv och slåss. Onekligen finns det en generell tendens som skapar fördomar och myter, men egentligen är det vi själva som gör det lite för lätt för oss. Människorna finns alltid där, i alla kulturer, bakom våra förutfattade meningar.

Det är nog ingen slump att så många emigranter bosatt sig i Oregon, Wisconsin, Minnesota etc. Vädret är bekant, och också det mellanmänskliga klimatet. New York undantaget (denna märkliga smältdegel som både symboliserar USA och samtidigt är så icke-amerikansk) har jag haft svårt att tänka mig att bo i det här landet. Boston… kanske. Portland… nej, inte riktigt. Bilkörandet och centrumlösheten irriterar. Men det jag sett här får mig instinktivt att tänka på Seattle, som ligger väldigt nära. Bör utforskas under ett kommande äventyr.

Summa summarum är jag efter dessa 11.5 dagar en pianostämningsexamen och en fjärdedels kontinent rikare. Nu ska jag bara ställa tillbaka siktet lite. Det svårmodiga, till synes buttra och tysta behöver inte vara negativt. Lite lika som en i våra ögon överdriven artighet behöver vara konstgjord. En stor del av detta ligger i betraktarens öga, och kräver en uppriktig välvilja – en aktiv insats – för att komma till sin rätt. Cyniskt, kritiskt betraktande på avstånd leder ingen vart. *Tryck/Press/Paina* -> Finland. Så där :)

West Coast Rejs, dag 8/9

Blogg

Igår bar det alltså av hit till Portland, Oregon. Hotellet (motellet) jag bor på hade problem med det trådlösa nätet, så därför kunde jag inte skriva förrän nu.

Nördfaktorn vet inga gränser under den här resan! Nu är vi här för att stämma en flygel (en självspelande sådan) i den speciella temperering vi använder (EBVT III), och spela in resultatet.

Det var skönt att komma hit, mötas av ett klimat och en atmosfär som jag är mera van med. Vädret är som sommarväder hemma, och naturen påminner på många sätt om våra breddgrader – förutom den kuperade terrängen.

Vi gjorde ett snabbstopp vid en lokal mataffär, och där blev jag nostalgisk. Det är nånting vackert med klasar, högar, och handskrivna skyltar. ’Motsats till Prisma’ kunde funka som definition.

Som antropologisk observation kan noteras att amerikaner inte kör in i återvändsgränder, utan i döda avslut :)

Snart blir det middag här hos min värd, nånting som med all säkerhet kommer att göra sitt bästa för att utvidga det midjemått som redan växt i stadig takt under vistelsen här. Gott är det i alla fall, och det finns en tid för allt.

En alldeles underbar middagsgäst som jag träffade igår var 93 år gamla Fred. Härlig närvaro och humor, påminner mig om min nyligen bortgångna farmor. Ni skulle ha hört honom förklara för mig vad som pågår i Sydafrika just nu…

”Män med lustiga frisyrer, alla med namn och nummer på ryggen, jagar en boll mycket större än en baseball. Och de får inte röra den med händerna! Bara med allt annat. Bollen flyger 80 yards och spelarna hoppar upp och slår i den med huvudet!”

Siktar optimistiskt på att stiga upp kl 7 och se Tyskland-Argentina, för att verifiera hans uppgifter.

West Coast Rejs, dag 7

Blogg

Så var det då dags för kongressens sista heldag… i morgon är det föreläsningar på förmiddagen, och hemfärd efter lunch.

Eller åtminstone avfärd… i mitt fall bär det av till Portland, Oregon där vi ska stämma en flygel och göra inspelningar. Mera om det senare.

Det har varit en märklig vecka. Jag har varit utanför hotellet exakt tre gånger. I Vegas skapas ett inre rum oberoende av tiden och världen utanför. De dagar jag stigit upp tidigt (kl 7) och gått genom hotellobbyn så ser det ut precis som kl 9 på kvällen, bara aningen mindre folk. Den här staden erbjuder en flykt från verkligheten, men hymlar inte om det heller. På det sättet är det egentligen ärligt och ok.

Men visst är det amerikanska kulturarvet en märklig soppa.
Paris Las Vegas var en ny upplevelse, jag hittade först idag de korridorer som öppnar sig mot denna konstgjorda värld som binder ihop hotellkomplexen. ”Gorgeous!” utbrister säkert många, men jag antar att de flesta fransmän som besöker den här surrogatvärlden helt enkelt får göra som min pappa vid åsynen av den ”gotiska” Riverside Church i New York… gå ut, sätta sig på trappan och hämta luft :)

Innergatan avslutas sedan ytterst smakfullt med ett Eiffeltorn i skalan 1:2, dvs 165 meter högt, med fötterna mellan de enarmade banditerna i casinolobbyn. Innan dess stöter man på de vigselkapell som känns bekanta från var och varannan romantisk komedi som Hollywood producerat genom åren.

Nå, tillbaka i kongresscentret tog jag några bilder för att dokumentera. Hittade 1 stycken lustig skylt, och 1 godisaffär. Och när jag nu helt klart har släppt den röda tråden, kan jag ju samtidigt kasta in bilden från ät-tävlingen i restaurangen.

I morgon avfärd, alltså – riktning norrut, som flygbolagets namn avslöjar (Alaska Airlines). Återkommer med rapport från ny ort.

West Coast Rejs, dag 6

4 kommentarer
Blogg

Vaknade klockan 6.55 i morse, av väckarklockan… Indirekt, i alla fall. Det var så att jag hade ställt in den på klockan 6.15, och erbjudit grannarna att delta i väckningsceremonin från den tiden. I något skede tycks de ha fått nog, för 6.55 knackade det på dörren och en säkerhetsvakt stod på andra sidan när jag öppnade…

– Do you have an alarm clock ringing, Sir?
– Uhm, yes.
– Would you be so kind and turn it off now, Sir?
– Uhm, yes.
– Thank you and have a good day, Sir!
– Uhm, yes. Yes”

Så började det hela, men klockan 7.06 var jag nere i föreläsningssalen. En sak som jag saknar hemma i Finland är den här underbara praxisen att packa in precis vad som helst i matväg i en liten påse som man tar med sig från cafeterian. Kaffe, juice, varma smörgåsar, allt in i samma bag. Tid är pengar, och människors brist på tid skapar utrymme för att förtjäna pengar.

Satt sen på föreläsningar fram till kl 11.30, då magpirrandet börjat accelerera tillräckligt, sen tillbaka till hotellrummet och en supervarm dusch – min rutinmässiga förberedelse för situationer där jag sätts under press. Och press blev det.

”The tuning exam” – provet i pianostämning – började klockan ett på eftermiddagen, och slutade kl. 17.30. Det bestod av sex separata delar, där alla i sig skulle ha 80/100 poäng för godkänt resultat.

Jag klarade det! Och inte nog med det, dessutom på en högre nivå än jag förväntades. Jag hade för länge sedan bestämt mig för att göra provet utan elektroniska hjälpmedel, och mina poäng i delmomenten var ändå över 90 av hundra. 90/100 är samtidigt kvalificeringsgränsen för den högsta nivån av stämningsproven, och skall göras helt och hållet utan elektroniska stämappaater.

Så nu har jag lite halvt i misstag klarat av nivåprovet för examinatorsnivån självt – det betyder att jag stämmer på en nivå där jag (innom en överskådlig framtid) kan komma att bli en ganska få utländska examinatorer inom Piano Technicials Gulid. Det som är kvar är en teknisk exam, (på den allmänna nivån) och den bör jag absolut sikta på att ta någon gång under hösten.

Intressanta dagar, eftersom alla logiska yttre faktorer talade emot mig: Jag är från utlandet (dvs engelska facktermer kan bli knepiga). Jag har bara stämt pianon i tre år…  Jag borde, enligt allmän uppfattning, inte ha kunna göra vad jag gjorde, och det här bevisar än en gång vikten av att våga tro på sig själv, vara envis, och vara beredd att lägga ner otroligt mycket tid på att bli bättre.

Efter pärsen med examen blev det ”The golden hammer banquet”, supé i bästa amerikanska stil, med prisutdelning till en person som bidragit på ett betydelsefullt sätt till PTG’s (Piano Technician’s Guild) verksamhet. Och jo, det var precis en guldstämnyckel hon fick – det finaste pris en pianostämmande amerikansk yrkesmannaförening kan ge sina pianostämmande medlemmar.

Sen ner på en snabb saftkontroll till casinoavdelningen, där en lugn bar väntar på oss när så behövs. Fin utsikt över casinomiljön, och jag nämner det här för amerikanerna.

– Well, do you see something that is missing? frågar de

… och när jag ser runt mig, och leds i rätt riktning av deras ledande frågor, börjar jag ana. Det finns inga fönster. Inga klockor på väggarna. Luftkonditioneringen håller sina jämna 68 F (19-20 grader celsius). Barer, matserveringar, klubbar och hotellaffärer håller uppe dygnet runt.

Principen tycks vara att resenären skall förlora upplevelsen av tid och rum, att allt som relaterar till vardagslivet skall bort. Vem vinner på sånt? Casinot i sig. Vad är oddsen på casinorna.vare sig det gäller de ofördelaktiga oddsen i ”the slot machines”, de sk. enarmade banditerna, eller i blackjack, roulett och poker (där insatserna i vid alla stationer är srämmande höga? Oddsen är alltid i husets favör.

Enkel matematik visar att det lönar sig att hålla casinon öppna, och i amerikansk still drar man det till sin spets och håller öppet ”24/7” som det heter – 24 timmar i dygnet, 7 dagar i veckan. När jag köpte mitt morgonmål kl 7.02 såg casinoområdet exakt likadant ut som kvällen före, det enda som skilde var den lite lägre mängd folk som uppehöll sig där.

Nåja, vis som jag är har jag inte spelat. Njaa, det är faktiskt inte helt sant… jag har använt de odds-mässigt bedrövliga  ”slot” maskinerna några gånger. Hade tydligen filmer på näthinnan nu igen, där man lägger in en 25-centare i en av maskinerna och ut rasar metall så det sprakar om det.

Det hände inte, och jag är glad att min insats handlade om de småpengar som tenderar att samlas i fickan när man är osäker på hur mycket pengar man skall betala inköpen med (här i USA läggs momsen på strax efter inköpet, adderas till priserna som står på lapparna. Enkelt i vissa stater, svårare i andra, eftersom delstaterna har sina egna procentskalor för moms.

I morgon är det sista hela kongressdagen, och en massa bra föreläsningar att gå på. Skall gå och knyta mig nu så här lämpligt kl 1.30 (halv elva på morgonen finsk tid) och ladda batterierna.

West Coast Rejs, dag 5

Blogg

Ja kyllä! – fixade den skriftliga examinationen, men det var faktiskt ingen lek. 100 frågor om piano – stämning, underhåll, reglering, reparationer etc. 1 poäng per fråga, 80 krävdes för godkänt. Språket (facktermer och -jargong) ställde till det i en del frågor, sen några slarvfel, till sist några svar jag helt enkelt inte hade. Godkänt med marginal blev det ändå, och nu är jag kvalificerad för att göra provet i pianostämning.

Om jag verkar lite insnöad så kan det ha nånting att göra med sammanhanget. ”Nevada” lär faktiskt betyda något sånt, hur underligt det än låter med tanke på öknen och hettan…

The name ”Nevada” comes from the Spanish Nevada, meaning
”snowfall”, after the Sierra Nevada (”snow-covered mountains”) mountain range.
(ref: wikipedia)

Hursomhelst, här är det fackidioti på gång, och jag lär mig oerhört mycket.

Skulle unna alla att få uppleva den speciella känsla som infinner sig när en massa till yrket associala individer strålar samman. Tänk er en pianotekniker och hans vardag, vilket enmansjobb! De enda arbetskamraterna (instrumenten) för i och för sig mycket ljud men är lite dåliga på konversation.

Mig passar det utmärkt eftersom jag inte precis är den som kastar mig över telefonen i jakt på sällskap, och högst troligt trivs de allra flesta med tillvaron som ensamvargar. Därför blir det så himla lustigt när man samlar en hög sådana i grupp. Lite ’gökboet’ över det hela, fast på ett ganska rörande sätt.

Som kuriosa kan nämnas att jag steg upp klockan 7 i morse och såg England förlora. Hann också se en halvlek av Argentina-Mexiko. Båda matcherna vanns av det bättre laget, och båda matcherna hade enorma domartabbar. Vi får väl spara lite på den bistra kritiken över flaggmännen i kommande matcher på Centralplan i sommar, om man får moka så här mycket som linjedomare i VM så kan jag inte drömma om var ribban borde ligga för den finländska ligan.

Se siitä. Pigg som en lärka ska jag infinna mig i ett föreläsningsrum i morgon kl 7 och förbereda en masterclass med Bill Bremmer, agera bollplank när han stämmer flygeln för föreläsningen. Förunderlig tid, men jag måste bara försöka intala mig att det sker kl. fyra på eftermiddagen finsk tid, dvs ungefär när jag vaknar en normal dag om ingen/inget väcker mig. Professor Wingren, som han kallas här – en fast anställd på högskolenivå blir automatiskt en sådan till titeln – är ute på djupt vatten, och det blir att lägga på den mentala snorkeln inför eftermiddagspasset när jag gör mitt examensprov i pianostämning. Bara för att inte drunkna i konsten.

West Coast Rejs, dag 4

Blogg

Det här får bli en kort dagsrapport – jag håller nämligen på med att läsa för en skriftlig examen i morgon, och det är aldrig lätt med fackspråk på utländska. För att inte tala om längd- och viktenheter på det här språket. När man börjar mäta något i sextondels tum så skulle jag helst försiktigt höja handen och föreslå övergång till metrisk skala.

Men nu, på amerikansk mark, är det bara att ta seden dit man kommer. Seden, förlåt, skeden i vacker hand. Och så vidare.

Återkommer.

West Coast Rejs, dag 3

Blogg

Så var vi där igen. Fast jag hade ett bonus på -9 timmar angående dygnsrytm, så lyckades jag änn en gång stretcha den mot småtimmarna. Högst troligt har min uppfattning om när det är dag och där det är natt ingen geografisk förklaring. Det är bara fel på objektet självt.

Idag deltog jag i en s.k. ”master tuning” av en flygel av märket Kawai. Idén är att komma så nära den perfekta pianostämningen av just det instrumentet som det bara är möjligt. Tre RPT´s (Registered Piano Technicians) från Piano Technician´s Guild tar sig an den uppgiften, utan tidbegränsning – det får ta den tid det tar.

Och tid tog det –  6 1/2 timme, närmare bestämt…. för att stämma ett piano med bara en öppen sträng per ton, nånting som i vardagslivet ’får’ ta ca 30 minuter. Seriöst arbete, kan man säga. Referensstämningen ligger som grund för examinationerna – de som tar certifikaten mäts mot det här resultatet.

Nördigt värre, alltså, men samtidigt rätt så inspirerande att nån tar sig tid att nå det perfekta. Vilket aldrig uppnås, som vi alla vet, men tanken och hängivelsen är rörande.

I morgon drar kongressen igång på allvar – väldigt många föreläsningar att välja mellan, och omöjligt att veta riktigt var man borde vara, under vilken tid, för att få ut det bästa av det hela. Så det kanske blir lottdragning – Vegas och allt :)

West Coast Rejs, dag 2

3 kommentarer
Blogg

Dagen började med uppstigning klockan fem på eftermiddagen. Ganska nära min vanliga rytm, men på grund av tidsskillnaden blev det alltså klockan åtta på morgonen här. Jag har i många år levt efter tesen att min biorytm inte går efter ett 24-timmars dygn utan någonstans kring 26… som om jag hela tiden flyttade mig västerut. Därför känns det bra att ta stora kliv i det väderstrecket ibland, och framstå som normal för en liten stund.

Värmen som slog emot mig igår var det värsta jag varit med om. Enligt taxichauffören var det +41 i skuggan. Men och andra sidan uppskattade han stadens befolkning till 1 miljon + 500.000 illegala mexikaner, så man kanske bör ta hans faktaåtergivning med en nypa salt. Hursomhelst var det lite svalare idag, så med god envishet gick det att vistas utomhus i korta pass. I stället för infravärmare hittar man raka motsatsen på staden restauranger – naturen går inte att justera, men teknologin rycker in så gott det går.

Förutom alla Elvis-look-alikes som går omkring på gatorna så hittade jag en annan dubbelgångare på flygplatsen, som hade gett sig på ett ännu vassare original. Märkligt att se Honom säljande skivor, kanske han borde jaga ut sig själv ur templet? Å andra sidan är väl ’tempel’ inte direkt rätt bestämning, det första som slog emot mig när jag kom ut ur gaten var spelautomaterna. Och inte blev det bättre på hotellet heller.

Det känns faktiskt som om alla bilder som etsat sig fast på näthinnan från de otaliga filmer man sett inte var särskilt överdrivna. Eller rättare sagt – staden är överdriven, och högst filmatisk. Ett gigantiskt nöjeskvarter, som inte skäms det minsta över just det, utan tvärtom är förbluffande ärligt i sin avsikt. Som texten på den T-skjorta jag såg i en av shopparna: ”Warning – chances are you will wake up hungover, broke, naked. And happy.”

I arbetets tecken kan noteras att konferensen rullar igång så sakterliga. Den officiella öppningen är i morgon, och jag har klarat av all registering etc. idag. Det kan låta som en liten sak – och det är det också – men amerikanerna är liksom extra omständiga med allt sånt, så jag är glad att min erfarenhet fick mig att resa iväg en dag tidigare än vad som hade krävts. Jag fick tre telefonsamtal under dagens lopp, efter min första registrering, och springande med badgar och vouchers och allt annat klarades av när det fick ta den tid det tar.

I morgon skall jag sitta med på en sk. ”master tuning”, det blir mycket intressant. Mer om vad det innebär – och varför jag deltar i den – kommer senare.

West Coast Rejs, dag 1

2 kommentarer
Blogg

När någonting händer två år i rad kvalificerar det sig för tradition när det gäller mig. Därför har jag också den här sommaren tänkt skriva en resedagbok, eftersom jag ännu en gång finns utomlands mitt under sommaren.

Nu är det den amerikanska västkusten – Las Vegas – och något så nördigt som en kongress med pianostämning och -teknik som tema. När jag började intressera mig för insidan av det instrument jag spelat sen jag var liten hade förstås ingen aning om att jag nu, exakt tre år senare, skulle hitta mig här. Lika litet som jag hade tänkt stå på torg med megafon och sånt. Skönt att man inte har facit i hand för den utbildning som livet ger, det skulle vara oerhört tråkigt.

Hursomhelst, det här första inlägget blir ganska rakt på sak. Det är långt hit, och det är varmt här. Dessutom ligger hela stället ganska efter i tiden.

Så här sitter jag nu efter 15 timmar i flygplan, i 35 graders värme klockan 10 på kvällen, mitt i det gigantiska casino som på något märkligt sätt flyter ihop med hotellobbyn, och håller mig vaken så gott det går för att fightas med tidsskillnaden på nio timmar. Det sista passar mig egentligen alldeles utmärkt, för enligt mina preliminära beräkningar ska den dygnsrytm jag haft de senaste veckorna göra att jag stiger upp kl. 7 i morgon, omfamnande den nya dagen.

Återkommer närmare om allt när jag landat även själsligt (och sovit ut lite).

Jämförelsetest: Hbl eller ÖT?

Blogg
ANVÄNDARVÄNLIGHET

  • ÖT:s fördel är tryggheten. Stora ordentliga sidor, ingen chans att tappa greppet. Minus för limningen, som gör bladen något svårseparerade.
  • Direkt man greppar Hbl märker man att den är annorlunda. Härlig stansning i ryggen, sidorna vänds och separeras enkelt. Bilderna får ibland något stort utrymme, vilket kan vara till en nackdel om man har bristfällig teknik.

KVALITET

  • Ingendera tidningen kladdar trycksvärta i nämnvärd grad vid själva bläddringen, inte ens med provspillning av morgonkaffe över mittuppslagen. Under extrema testförhållanden förändras bilden drastiskt – uppblandat med en ammoniaklösning blir fingrarna blir färgade på nolltid! Gummihanskar rekommenderas.

PRIS

  • ÖT:s prenumerationspris är 219 e /år, vilket ger ett snitt på 18,75 € i månaden. Priset är lägre än motsvarande helårsprenumeration för Hbl (249 €), men Hbl ger 3 extra bonusmånader, plus Väderboken. Om den senare är användbar är oklart.
  • Ett klart minus för ÖT är att man som prenumerant låser sig vid 12 månader. Hbl går att beställa för två månader åt gången, något som tilltalar i vår klart avgränsade säsong.  Vidare kör de också rätt många lockande specialerbjudanden, men dessvärre tycks detta kompenseras genom att samtidigt dra ner på utgivningsdagar, vilket ju faktiskt minskar pappersytan.

SUMMERING

Hbl drar det längre strået i och med rygghäftningen och den flexibla prenumerationen. Vi hade önskat en tydligare fokusering på användarens behov. Båda tidningarna får dock med darr på ribban godkänt för fönstertvätt.

PW in der Schweiz – der achte Tag (epilog)

Blogg

Hemfärd idag. Det är så gott som alltid med blandade känslor jag reser hem tillbaka till Finland. Lite vemodigt, samtidigt som det är himla skönt att komma hem. Märkligt att höra någonstans så starkt. Kanske är det just därför jag och fru W har bott halva vårt vuxna liv borta hemifrån, för att rötterna är tillräckligt starka för att vi ska känna oss trygga också på andra platser?

Jag har många gånger funderat över den lite överraskande känsla man kan få när man ser på film. Ett bra amerikanskt drama t.ex, från en avkrok inne i landet, rotat i vardagen. Plötsligt känner man att man kunde, ja kanske till och med skulle vilja leva där. Det har ingenting att göra med platsen, utan med relationer. Sammanhang. Möten mellan människor. Att höra någonstans.

Schweizarna överraskade. Visst blir man halvgalen på punktligheten, det ligger liksom inte riktigt i min natur att leva efter sekundvisaren. Ok minutvisaren, då, men ändå :) Den schweiziska kollega jag talade med igår tyckte att exaktheten var en bra sak. Han sa att han betalar skatt och håller sin del av avtalet, och då är det fint att se att staden håller sin del genom att hämta skräpet exakt samma tid varje vecka. Han har en poäng, det finns en rättvisa och tydlighet i ett sånt system.

Jag tror ändå att det är svårt att vara detaljinriktad och öppen för improvisation på samma gång. Inte allt i livet låter sig ordnas i den ordning vi själv skulle vilja, och här tror jag att schweizarna har mycket större problem än sydligare europeiska länder att följa flödet, ‘go with the flow’. Jag tycker mig också höra det i jazzmusiken, men det kan hända att jag läser in för mycket i mina inte allt för djuplodande analyser ;)

Men värmen från folket överraskade absolut. Det finns någonting genuint och avslappnat i att vara ett litet land i mitten av Europa som mot alla odds har hållit sig neutralt, självständigt, tycks vägra låta någon annan berätta vad som är bäst för dem. Det här tycker jag om. Jag tror att det här sunda självförtroendet inte nödvändigtvis skulle försvinna om Schweiz gick med i EU. Det ligger djupare än officiell neutralitet.

Lite amerikanskt, men småskaligt och intimt, kunde man kanske säga. Det är inte en slump att USA lånade så mycket från den schweiziska federalstaten när den amerikanska samhällsstrukturens kartbok, konstitutionen, ritades upp i slutet av 1700-talet.

Det har också varit givande för mig att lite lära känna det land där jag föddes, och där mina föräldrar skapade sitt eget liv som nygift par i slutet av 60-talet. Det påminner mycket om den livssituation jag själv funnits i under åren i USA, nästan så till den grad att det lönar sig att ligga lågt med detta så ingen psykolog får vantarna på den fallstudien ;)

Hursomhelst har Zürich och Schweiz varit en del av mitt liv, via vår familj, på samma sätt som jag är säker på att New York och USA kommer att vara för mina egna barn. Att sluta cirkeln beskriver ganska bra vad jag har gjort den här veckan, eftersom till cirkelns natur hör just detta att det inte finns en början eller ett slut. De lösa tamparna har nu kontakt på ett sätt som jag tycker om, och jag känner på mig – om livet beter sig som jag kommit att acceptera, och till och med tycka om – att inget av varven kring cirkeln kommer att vara likt det andra.

Jag tycker illa om många livsrutiner, inte för att man gör samma saker utan för att man gör dem på samma sätt. Det här bör man hela tiden våga utmana, och personligen känns det som om det är tid att gå flera varv på de marker jag redan trampat, i stället för att hela tiden söka nytt gräs på andra sidan. Kanske det är den största utmaningen av alla – att hitta överraskningar i det som känns förrädiskt bekant.

Med de tankarna avslutar jag min resedagbok, och kastas från början av veckan in i pianoövande igen, vare sig jag vill eller inte ;) Nästa helg är det konsert med Ellingtons ‘Sacred Concert’ i Stockholm. Känns bra som motvikt till den ickemusicerande våren. Sen får vi se vad sommaren, och livet, vill.

Hälsn. Pati

PW in der Schweiz – der siebte Tag

Blogg

Långsam morgon för mig. Glaciärerna fick också vänta tills nästa besök, för vädret var omväxlande med åskbyar, regn, fukt och solsken. Som min närpesiska kollega sa: inget vidare att vara uppe mitt i åskmolnet. Han hade en klar poäng där.

Middag på Brathausbrauerei, sen avslutande träff och konserter. Talade efteråt med en schweizare, och han hävdade att det är medelklassen som vill utmärka sig i gatubilden i Schweiz, genom att till sitt yttre vara speciella (som analys av den iakttagelse jag gjorde första dagen, alltså.) Han har säkert rätt, åtminstone till en del. Ändå tycker jag mig se klasserna, eller kasten, framträda tydligare här än i Finland.

På tal om Finland, så blir jag allt mer övertygad om att musikutbildningen i Jakobstad har något speciellt. Det finns ingen annan förklaring till varför några av representanterna från de finländska ”utbildningsikonerna” (Sibeliusakademin, och Metropolia – f.d. Pop/jazz-konservatorios högre utbildning) skulle ha såna problem med oss två österbottniska lärarrepresentanter här på lägret.

Må dessa utbildningar vila i frid, deras tid verkar vara förbi. Vi måste tydligen rikta oss västerut, och därvia mot resten av världen. Jos ei kelpaa, sit ei voi mitään… ;)

Rent tekniskt borde den följande observationen ha gjorts mycket tidigare… hursomhelst hittade vi Restaurant Lapin på hemvägen. Ganska coolt namn, särskilt med tanke på att de inte serverade det finska ölet där, utan på andra sidan gatan (jo, det är sant – bland 110 utannonserade ölsorter från hela världen fanns ’Lapin Kulta’ med på hamburger-jointen)

Kvällsjam sen till sist på hotellet Schweizerhof vid vattnet. I morgon hemresa. Hela dagen är reserverad för den. Det kan behövas, för att samla både packning och tankar med sig hem till Finland.

PW in der Schweiz – der sechtse Tag

Blogg

Sovmorgon. Eller, jag prövar på nytt – först morgonmål, sen sovmorgon. Finns det något härligare än det? Att först duktigt stiga upp, och sen gå tillbaka och lägga sig.

Jag känner många som upplever att de sover bort en dag om de gör så. För mig är det en gåva. Kan säkert härledas till min livsuppfattning i stort. Jag har alltid känt att det är bättre ju mera av livet man sover bort.

Just för att det är så mycket struligare att vara vaken. Den första som kastar in invändningar är min hustru. Hon tycker att det är skitkul att leva, och att man ska ta till vara så mycket som möjligt. Tänk så olika man kan vara.

Med det inte sagt att jag nödvändigtvis ser livet som en plåga. Kanske mera att det är bättre att kunna ta genvägar genom varandet när tillfälle ges.

Schweizarna har organiserat hela seminariet in i minsta detalj, men inte brytt sig om luftkonditioneringen. Det är svårt att koncentrera sig under seminarier och konserter när det är 32 grader utomhus och kring 40 inomhus. Förr behövdes inte AC (air conditioning), eller åtminstone klagade ingen högljutt. Nu är vi mera vana, och invänder snabbt.

Vattnet kyler, det är ett välkänt faktum. Därför sökte vi oss ner mot sjön. Rathausbrauerei serverar eget öl (vilket var alldeles strålande – ljust, som belgiska Hoegaarden, men utan ’bismak’) och tydligen också god mat, såvitt vi kunde bedöma av upplägget på tallrikarna. Vi tillbringade två timmar delande bord med amerikanare från Seattle, och fann varandra i en liberal livshållning i stort. Givande eftermiddag.

På kvällen var det konsert med hälften av jazzbanden, och i en ’combo’ fanns vår studerande från skolan, MP. Hon höjde sig till en alldeles ny nivå, och tar med all säkerhet avstamp därifrån i sitt spelande framöver. Vilket är så gott som precis vad sådana här jazzläger är till för :)

Konstaterar att jag blivit djärvare i användningen av min knaggliga tyska, och att mina föräldrar hade helt rätt – när man försöker tala det lokala språket så gör schweizarna allt för att förstå, och för att göra sig själva förstådda. Långsamt, tydligt och med stor värme talar vi tillsammans.

I morgon är det den sista officiella dagen. Tankarna, såväl som veckan i stort, summeras efter hand. Blir intressant att se vad som brygger över till vardagen. Ett är i alla fall säkert – resan lämnar mig inte oberörd.

PW in der Schweiz – der fünfte Tag

3 kommentarer
Blogg

Vi (läs: kollegan) hittade avfärdsplatsen för båten, och vid lunch bar det av på en riktig turisttur. Det blev faktiskt inte en mindre upplevelse pga att resan var strömlinjeformad för oss icke-ortsbor, det kändes bara bekvämt. Jag kanske håller på att bli gammal?

Först  färja över Luzernsjön (Vierwaldstättersee). Dagens kommentar kom definitivt när vi skulle gå av färjan (rutten var som en ’sjöbuss’, dvs med många olika hållplatser.) I högtalarsystemet sa man:

”… this is also the stop for the Jazz family. Get off the boat. Please”.

Engelskan blir ibland roligare än väntat :)

Sen med linbanetåg (Bürgenstock-Bahn) upp till mellanstationen, och därifrån började en 45 minuters vandring längs vandringsstigen ’Klippvägen’ (Felsenweg), upp mot toppen. Sista delen av stigningen skedde i en panorama-hiss som inte var något för den höjdrädde.

Väl uppe på 1200 m höjd hittade vi en fin uterestaurang där vi satt och upplevde några timmar. Sen neråt, några av oss valde att gå ner på en av de riktiga fjällstigarna, med betande, klingande kossor och allt.

På vägen hem med färjan hamnade jag i en situation som mycket väl speglar människans osäkerhet. Bakgrunden är följande:

— Under seminariet igår så diskuterades inlärning, och där användes bland annat analogin om jazz som ett språk. Jag ville ge ännu en infallsvinkel, och berättade att Finland är ett tvåspråkigt land, att vi från Novia – till skillnad från de andra finländska deltagarna – har svenska som modersmål.

Jag berättade om hur vi lär oss finska i skolan, och förklarade att undervisningen utgår från grammatiken – sa att jag troligtvis vet mera om grammatikformerna än min finländska kollega (varpå jag hänvisade till JP) men att det inte hjälper – han talar hursomhelst finska på ett sätt som jag absolut inte kan, eftersom han har lärt sig tala genom att leva på finska, naturligt. —

JP är i ledande ställning vid Sibeliusakademins jazzavdelning. På något sätt så väntar man sig att någon i den positionen skulle kunna se de stora linjerna. Inte så.

På hemvägen blev det förhör på kasusformer, för att visa att han minsann kan dem bättre än jag. Dessutom sura kommentarer om svenskan.

Herregud vad jag trampade på ömma tår där. Jag menar, att vara en strålande saxofonist och i chefsposition räcker tydligen inte. Bakgårdsreviret skall försvaras även när någon egentligen bara vill försöka sätta in det hela i ett större landskap. Så får man tydligen inte göra.

Ingen omvälvande händelse, men ändå beskrivande – kanske speciellt för den finländska bristen på självförtroende. Jag vill tro att man kan tänka annorlunda – vill själv åtminstone inte leva på mina egna 5 x 10 meter och ödsla största delen av min energi på att kissa i knutarna.

Med detta sagt så vill jag snabbt säga att jag sett totala motsatsen den här veckan också. Jag talade med RT som undervisar i Kuopio, och i nåt skede kommenterade han en svensk fras från svenskarna vid bordet bredvid. Jag sa att ’aj du talar svenska också?’ Varpå han svarade: ’Totta kai – Suomi on kakskielinen maa, perkele’ :)

Så olika kan horisonterna vara. Och på tal om just horisonter så lockar en egen liten utfärd upp på 3 km:s höjd, till glaciären. Om programmet – och vädergudarna – är givmilda så kanske den blir av.

PW in der Schweiz – der vierte Tag

Blogg

Jag börjar känna mig onormalt vanlig, för jag hann med morgonmål idag igen! Egentligen har jag börjat prioritera det ganska högt – här är korv faktiskt kött, och ost härleds utan problem till korna. Som motvikt till all den här naturligheten så är brödet härligt raffinierat vitt :)

Kaffet är starkt, och kräver socker och grädde för en genomsnittlig finländare – kallas sen för café crème, för att skilja det från den populära konkurrenten espresso.

Efter die Frühstück blev det master class i piano. Där var det öppen dialog, pianisterna – lärare och studerande – spelade duo på två flyglar. En ung studerande från Sverige spelade med mig, han var bra! Värre var det med mig själv, ojojoj vad lite man kan vila på gamla lagrar i sådana här fall. Det blir nog att börja öva igen, eller stänga pianolocket ;)

Kursdeltagarna höll överraskande hög kvalitet, några var helt fenomenala, musicerade på samma obegripliga nivå som jag vande mig att höra under åren i NY. Glenn Zaleski (New School, USA) och Hila Kulik (Rimon School, Israel) spelade en vansinnigt bra duett över en jazzstandard. Jeez vad det finns begåvningar ute i världen. Det är lärarnas uppgift att hjälpa dem växa i den riktning de själv kan gå (för att låta orden ringa ut igen ;)

På eftermiddagen var det seminarium. Temat var dels tekniskt (streaming radio som en del av utbildningsprofilieringen), dels filosofiskt (medvetande, fokus), dels praktiskt omsatt (jazzcombons samspel som modell för modernt teamtänkande inom alla branscher). Intressant – underströk en del av det vi själva tänkt, och luckrade samtidigt upp för nya sätt att tänka.

På väg ’hem’ (dvs till hotellet) bestämde vi oss för att dokumentera ’häxtrappon’ – die Hexenstiege. Märkväl att det lömska ligger i att man bara ser början av den långa stigningen. Fråga bara närpeskollegan – man lär känna sig lurad, och han sprang ju den som sagt två gånger liksom för att bekräfta eländet för sig själv. Om jag inte kan hålla nyfikenheten och dumheten borta så prövar jag den själv på torsdag eller fredag.

Först ska vi hur som helst upp på berget i morgon: båtfärd, gondol, 50 minuters fjällvandring, sen hiss upp till toppen. Vi har ett litet problem, dock. Det står ’samling vid båten’ på lappen vi fått. Kort och konsist. Nu gäller det bara att hitta rätt båt.

PW in der Schweiz – der dritte Tag

Blogg

— jag hörde att det varit strul att öppna bilderna här på resedagboken. Vad kan jag säga, annat än entschuldigung… nu borde allting funka! —

I morse var det mera ordning på uppstigandet, frukost lite efter kl 9. Nästan normalt, eller åtminstone lite mer i synk med andra.

Anmälde mig till bergsvandringen, sökte sen efter en master class (’mästarkurs’, föreläsning) som jag aldrig hittade. I linje med musikgenren – jazz –  så improviseras också dagarna lite grann, och nu hade det blivit en ändring som jag inte var den enda som undgått att märka.

Nå, improvisation var det ju som gäller, så jag kunde inte vara sämre – den oväntade luckan i schemat gav mig ett bra tillfälle att kolla lokalerna i Hochschule Luzern, som står som lokala värdar för seminarieveckan.

— Skolan ligger alldeles vid gågatorna i den gamla delen av staden. Typisk mellaneuropeisk stil där byggnaderna, på grund av en mer tätpackad befolkning och topografiska realiteter, är höga och smala. Raka motsatsen till musikhögskolan i Piteå – där har man byggt kilometervis med korridorer, allt i ett plan. Yttre förutsättningar – möjligheter och begränsningar – ger form, och sätter i sin tur prägel på dem som präglar, om man vill säga så. —

Högskolan här har en perfekt liten pub/bistro i nedersta våningen. Den fungerar som samlingspunkt för både studerande, lärare och stadens folk. Den heter Jazzkantine, och namnet behöver knappast någon vidare översättning :)

Tre våningar upp hittade jag fyra rum med flyglar. I ett av dem satte jag mig ner och spelade jazz sporadiskt, för första gången sen februari. Musiken hade inte försvunnit, men händerna var väntat tröga.

Och, på tal om trögt – efteråt följde jag närpeskollegans exempel och for på länk upp i bergen bakom hotellet. Herre min tid… vad ska man säga? Uppåt. Brant. Tungt. Har på känn att jag kommer att få träningsvärk i muskler jag inte ens visste att fanns!

— Schweizertyskan är en häftig upplevelse. Den är (såvitt jag som prao-tysk uppfattar den) mycket mjukare än Hochdeutsch (högtyskan) i de mörka vokalerna, och är sjungande på ett sätt som ligger väldigt nära de österbottniska dialekterna.

När jag åkte tåg hit från Zürich använde jag öronproppar, eftersom flera små gulliga schweiziska kleine Kinder använde vagnen som lekplats. När tydligheten i konsonanterna filtrerades bort så lät samtalen i tågvagnen faktiskt väldigt lika de diskussioner man hör mellan borden på jakobstads caféer :) —

Kvällen avslutades med lärarmatiné, där de flesta av lärarna spelade tillsammans. Inte jag, som i och med den långa sovmorgonen igår också missade just det tillfälle när banden tydligen hade satts ihop. Inte för att jag saknades ikväll heller – det var lite löpande band över det hela, och lite för långt. Hörde hur som helst några riktigt bra solon som inspirerade!

Konserten spelades på  terassen vid Luzerns kulturhus, vid vattnet, under öppen himmel, i +22 grader…. underbart klimat. Kunde jag plocka med mig en enda sak från mellaneuropa så är det nog de generöst varma, mörka sommarnätterna jag skulle välja först.

PW in der Schweiz – der zweite Tag

Blogg

Jo, jag reste alltså till Luzern igår. Det var lätt att tima in avgångstiden – tågen gick 13.04, 14.04, 15.04… ja jag tror ni förstår. Inte underligt att det här landet är känt för sina urverk :)

När jag kom hit igår så fick jag intrycket av att staden var mycket större än jag trott. Det hade sin logiska förklaring, det var ’Samstag Fest’ (Lördagsfest), en komprimerad ’Jakobs Dagar’. Vansinnigt mycket folk, kvällen avslutades med ett 30 minuter långt fyrverkeri som kom till sin rätta mot den becksvarta centraleuropeiska midsommarhimlen.

Annars var det mjukstart på jazzseminariet igår, och sedan tidig kväll – sömnskulden från den brutala uppstigningstid-som-i-vanliga-fall-skulle-ha-varit-tillsängsgåendetid började göra sig gällande.

Den här dagen började ändå med att jag helgade vilodagen, alldeles i misstag. Vaknade mycket senare än jag hade tänkt, på eftermiddagen. Möttes av strålande sol och södernvärme. Sådär ja!

En sen frukost/lunch/middag alltså, och vandring i staden. Den är väldigt vacker – här en bild från den nya bron som korsar sjön.

— Min närpesiska kollega for på eftermiddagslänk i västlig riktning från hotellet, och sprang uppför ’Häxtrapporna’. De såg inte branta ut, men de visade sig vara förrädiskt långa (hedrande namnet). Stum – eller bara andfådd – av förvåning gjorde han det en gång till senare på dagen, liksom bara för att försäkra sig att sånt verkligen finns – det var inte precis som på tomatslätterna :) —

Vår studerande från Novia var med om en ’placement exam’ för de olika banden idag. Där var det mer eller mindre utslagningstest – upp framför alla andra studerande, spela oförberedd. Ack ”ljuva” minnen. Jag har lite samvetskval för att jag inte förvarnade henne om hur det amerikanska systemet funkar.

Det amerikanska systemet funkade också i första halvlek i finalen i Confederations Cup. USA-Brasilien 2-0, och en sensation var på gång. Brasilien visade både en oerhörd taktisk skicklighet och en vinnarinstinkt, och återställde ordningen i andra halvlek (de vann med 3-2). Det förväntade prövades i 45 minuter,  blev sen troligt, och slutligen visshet… ;) Finalen såg jag på en engelsk pub vid kajen nära den legendariska träbron från 1300-talet.

— När jag skriver det här ganska långt in på natten så slår klockorna i kyrktornen igen. Alla karikatyrer av Schweiz börjar visa sig vara sanna :) —

Kvällen avslutades på Hotel Waldstätterhof, där det var jam session. Många bra musiker – både lärare och studerande! Personligen är det också trevligt att efter ett finlandssvenskt politiskt halvår kastas in i internationellt musikutbyte.

I morgon ska jag anmäla mig till bergsturen på onsdag. Anmälningstiden slutar 13.00, och jag har en känsla av att det verkligen är deadline då, här i urmakarnas land. Måste skärpa mig och skippa akademiska kvarter, timmar och halvdygn. Hoppas på sydliga kristallklara vindar och högtryck på onsdag, så att vidderna öppnas från bergstopparna.

PW in der Schweiz – der erste Tag

Blogg

Tidigt tidigt steg jag upp. Faktiskt mycket tidigare än jag hade behövt. Det måste ha varit något slags straff för all sen nattvaka, nu vaknade jag 3.45 och kunde inte för något i världen somna om.

Så då blev det hotellfrukost på Pilotti i Vanda. Att någon serverar frukost klockan fyra på natten övergår mitt förstånd, det är mera Korv-Görans som brukar gälla den tiden. Men det går att stiga upp och äta dåockså, det är härmed bevisat!

På vägen ut till flygplatsen hittade jag en bil enligt modell den som för några veckor sen hade takställning plus stor snusdosa. Registreringsskylten hängde elakt – hoppas ingen har tagit ut sina aggressioner så här i efterhand och blivit antiFordFocus pga mitt körande ;)

Sedan en 2,5 timmars flygfärd till Zürich. Väl framme var det första som slog mig hur fuktigt det var. Sen blev jag påmind om att jag lämnade Finland under just de några dagar det är sommar hemma, för att mötas av ostadigt väder och +18. Nå, regn är ju inget nytt för oss.  Staden ligger i en floddal mellan två berg, och när det är lågtryck som idag så växlar vädret fenomenalt snabbt. Det var riktigt lustigt att se caféägarna springa in och ut med borden med några minuters mellanrum!

Från järnvägsstationen gick jag ut längs Banhofstrasse, söderut – t.o.m. jag med min lite knaggliga tyska klarar av att se logiken i det gatunamnet ;) Spårvagnar och frånvaro av bilar ger en varm känsla trots att gatan är en kommersiell gata av samma slag som finns i så gott som alla västerländska storstäder. H&M, McDonalds, Diesel osv.

Nånting är ändå annorlunda än i t.ex. Göteborg (som till storleken påminner om Zürich). Efter en stunds vandrande i staden hade jag mött många väldigt rika människor. Jag hade också mött streetkids, drogmissbrukare, hårt sminkade tonårflickor, hälsofreaks utan ett gram fett underhudsfett på kroppen. Allt det här bildade ett mönster, som för varje kategori framträdde allt tydligare.

Det är ett slags kastsamhälle av ett slag som jag inte sett i Europa tidigare. Egentligen inte heller i New York, där är överlappningarna mera överraskande – man slappnar automatiskt av i sin yttre identitet eftersom det är omöjligt att skilja ur, där finns någon som är mera extrem. För Zürich-borna verkar det vara viktigt att konturerna av vad man tillhör är starka. Kanske måste de göras tydliga för att ge samhörighet?

Med det sagt vill jag inte låta för negativ, i Zürich finns en värme och ett lugn som tilltalar. Till och med trafikljusen som varnar för spårvagnar blinkar bara lite småharmoniskt med glöden motsvarande styrkan i en ficklampa med halvkasst batteri, och vagnarna skrider fram på ett humant, mjukt vis.

Vid den södra ändan av Banhofstrasse gick jag österut över Quaibrücke och fotograferade floden Limmat med kända landmärken på respektive strandkanter. Flodens vatten är klart och rent på ett sätt som får Aura å att påminna om sirap.

Gamla stan är vansinnigt vacker – kuperad, små vinglande gator. Därifrån gick jag ut och tog en bild av Münsterbrücke över Limmat. Någonstans vid flodinloppet dränktes reformatorn Felix Manz på trettondagen år 1527, helt enligt lagen. Köldgraderna på torget den 5 december känns inte särskilt hårda så här retroperspektivt betraktat.

Det blev en egen, viktig exkursion i mina föräldrars ‘andra hemstad’, som också är min egen födelsetrakt. På eftermiddagen tog tåget mig sydväst till Luzern, där jazzseminariet startade på kvällen. Mer om både staden och seminariet i morgon.

In die Schweiz – Prolog

2 kommentarer
Blogg

Den här formen är en av de enda jag är riktigt säker på från skoltyskan. Dvs om jag ska resa till Schweiz så är det in die Schweiz fahren.

Och det är ju precis vad jag ska göra… om några minuter till flygplatsen här i H:fors, sen iväg till Zürich. Slutdestinationen är Luzern, där IASJ (International Association of Schools of Jazz) håller sommarläger i en vecka.

Det här är andra gången i år jag är ute på studieresa, och jag tänkte skriva resedagbok den här gången också. Jag har fått överraskande mycket positiv feedback på det jag skrev från USA i februari, och det var både roligt och viktigt för mig att systematisera och dela med mig av upplevelserna.

Så nu rafsar jag ihop mina saker och ger mig iväg. Nästa dagbok borde skolgrammatikaliskt då bli när jag är in der Schweiz. Men vad blir det om jag skriver från Schweiz? Hmm… ska försöka aktivera det i träda varande språket och hitta en lämplig rubrik för dagboksserien :)

Hälsn. Pati

Time remembered.

Valdagbok på Facebook

Valet har gjorts. På något sätt känns det skönt att själv få välja nu. Här kommer min balansräkning:

minus får alla som:

– valde parti före värderingar (politiska reliker kunde gärna stanna hemma på valdagen;)
– inte orkade rösta
– inte orkade ta reda på
– inte orkade läsa
– inte orkade bry sig
– tror att man inte kan påverka

plus får alla som:

– trodde på mig
– ville rösta
-tog reda på
– läste
– brydde sig
– ville påverka

Nästan sextusen röster ses som en framgång. Jag var i högsta grad med och gav SFP det 13:e mandatet. För mig är det ett välkommet bonus, så här i efterhand. Själv hade jag inte en enda gång räknat röster. Jag tänkte bara antingen eller.

Jag är säkert världens sämsta politiker – jag tror inte på pengar, image eller appearance. Jag tror på vad jag säger. Det här är troligtvis det första och sista val jag varit en del av. Jag är himla glad att det gett mig så mycket på vägen.

Calle Haglund är antagligen 1000 ggr mer lämpad att representera SFP i EU än vad jag är. Jag fortsätter att uttrycka det som jag tycker är viktigt. Det har varit en förmån att få dela det här med andra.

Många säger att det här är ett bra avstamp för riksdagsvalet. Riksdagsvalet? Låt dem som vill bli valda till riksdagen ställa upp där – det har faktiskt aldrig fallit mig in.

Tack, alla som röstat på mig. Det värmer väldigt mycket. Min dotter var tudelad, min son var beredd att flytta, såg fram emot det. Nu flyttar vi på annat sätt. Tiden, och den inre rösten, visar vägen.

SFP är happy, inte jag. Det gläder mig någonstans i bakhuvudet att SFP är kvar i EU, eller kanske mera att den liberala partigruppen ELDR har en röst där. Demokratin är vacker, låt folket få dem de vill ha.

Själv tänker jag göra helt andra saker, i linje med det som den här våren har lärt mig – att det enda man egentligen har är det som man lärt känna på vägen, det som bekräftats genom andra.

De som talar om populism förstår inte vad de säger. Skulle jag ha varit populistisk så hade jag funnits i Bryssel från och med nu. Mitt val att inte använda snuset som trampolin är kortsiktigt politiskt negativt, men det är det enda sätt jag kan ha ett liv efter valet.

Så ännu en gång, tack – alla 5882.

Vi kör på, alla på våra egna sätt. Låt ingen bestämma vem ni är ;)

Hälsn. Pati

Time is now.

Valdagbok på Facebook

I respekt för människans eget val så utlyser jag för min del valfrid nu.

Låt oss vara glada att vi i samhället ännu har såna här sällsynta dagar, när alla har precis lika mycket att säga till om. Använd det här speciella tillfället!

Hälsn. Pati

Ps. Alla väljare, och jag menar ALLA… är välkomna till min valvaka på Madison Pub (stadshotellet, Jakobstad) från kl 18 framåt! ;)

Time: T-minus 1 day

Valdagbok på Facebook
Dagen inleddes på gågatan i Jakobstad. Kall blåst, många varma människor. Ett färgstarkt undantag var mannen som såg EU som det fjärde romerska riket (Efter Rom, Konstantinopel och Tsar-ryssland) och varnade för att den nye kejsaren kommer att heta Berlusconi! Inga motargument gick fram. Till sist var det enda alternativet att ge snusmobilen en ny funktion, den blev flyktredskap. Märkvärdigt mångsidigt fordon, det där :)
Sen blev det village tour – vi åkte på en riktig traditionsresa, och jag insåg hur tät den väv är där mina rötter ligger. Tre generationer ovanför mig – mina föräldrars far- och morföräldrar – kommer alla från ett geografiskt sett litet område: mamma har rötterna i Kackur (Larsmo) och Nars (Purmo), pappa i Sisbacka (Purmo) och Sakrimattusasbacka i Forsby. (notera det härliga namnet på den här kullen där min farfarsfar Herman hade sin gård, hoppas jag skrev det rätt… :)

Jag skulle aldrig ha stått på torget, eller kandiderat i EU-valet, om det inte vore för dem. Då menar jag inte bara det att jag rent fysiskt är ett resultat av deras liv, det är nånting annat också.

Stigarna de röjt upp i varandets snårskog har en riktning, och jag vägrar se spåret växa igen på grund av bekvämlighet från min sida. Kanske är det här det finaste man kan få i arv – inte en banad väg, utan helt enkelt en riktning i vilken man kan fortsätta ta sig fram.

Direkt jag hörde om snusdomarna i tingsrätten den 2.12 förra året visste jag att jag var tvungen att göra nånting, att jag inte skulle stå ut med mig själv i framtiden om jag fegade ur. På den vägen är det. Sakfrågan i sig har fått kraft och bredd från att placeras in i det stora sammanhang där den hör hemma, i vikten av att vi alla ges rum att växa så som bara vi själva kan.

Färden fram hit till färjfästet i morgon har varit berikad och välsignad på ett sätt som jag själv inte kunde se, bara ana. Det känns som om jag är i goda händer. Nu ber jag alla som vill se mig i Bryssel att tillsammans sända mig över vattnet. Sen fortsätter vi kampen där ;)

Hälsn. Pati

Time: T-minus 2 days

Valdagbok på Facebook

Vinden lugnade sig så pass mycket över natten att vi kunde köra med XXL-dosan idag, utan risk för att leka gigantiska diskuskastare. Vindstilla var det definitivt ändå inte, så farten blev kontrollerad.

Vi åkte rutten Jstad – Nykarleby – Vasa – Stundars (Korsholm) – Seinäjoki – Evijärvi – Jstad. Bildbevis finns i fotoarkivet ;)

— Fasansfullt var det i det ögonblick när just ett sådant fjäderfä trippade över vägen, och snusmobil-chaufförskan tvärbromsade så att den bakomliggande bilens medföljande husvagn för ett ögonblick verkade vilja konkurrera med XXL-dosan om vilken vit överdimensionerad sak som skulle finnas på vårt biltak. Nå det redde upp sig, och efter den pärsen så var körandet på cykelväg och mot enkelriktat i Seinäjoki ingen match – det gick med glans. Bokstavligen av bara farten :-D —

Jag är väldigt tacksam över alla som engagerar sig! Det blir otroligt spännande att se resultatet i siffror på söndag kväll. Jag ser fram emot rösträkningen – det är min djupa övertygelse att vi kommer att förändra det framtida sättet att göra kampanj.

Mången kandidat och partiledning utgår från att det är valbudgeten som avgör röstresultatet. Så tror inte jag. Jag vilar i tryggheten som finns i kraften i själva budskapet, kanaliserat via människor: via alla er som sprider flyers, sänder e-mail, ringer, diskuterar, klistrar bildekaler, gör PR via sin Facebookstatus, just för att ni – både för er egen, min, och samhällets skull – vill ha mig i Bryssel. Det är värmande, rörande och inspirerande i en härlig känslosoppa, och jag väntar på att få möjlighet att bära det ansvaret.

—————-

I MORGON finns jag på gågatan i Jakobstad från klockan 10. Med kaffe och fordon. Kom gärna dit! Senare blir det byaköror med s-mobilen. Det är den alldeles sista kampanjdagen, sen är det valdag. Folkfest, den speciella dag när allas röster väger lika tungt. Det, om något, är ett tillfälle att ta vara på.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 3 days

Valdagbok på Facebook

I morse var det meningen att vi skulle ta snusmobilen och bege oss på inlandsresa. Jag vaknade av att det sjöng i takplåten och förstod ganska snabbt att vi inte skulle åka iväg i första taget.

Byar på 21 m/s här hos oss, och det fortsätter ännu. Stora delar av mellersta Finland var strömlöst. I Savo (Kangasala) gick man enligt nyheterna ut på radio med att människor skulle stanna inomhus. Det enda som var lite tur i oturen är ju att det inte var själva valdagen som fick sådan blåst.

Så i teorin övernattar vi just nu i Esbo, för att i morgon köra iväg mot Västra Nyland. I verkligheten är vi strandade här högre upp på kusten. Vi får helt enkelt improvisera i morgon, åka dit vi kan. Men en sak är säker. It. Will. Hit. The. Road. Snusmobilen, alltså. I morgon.

Dagen gick i stället till skrivande och kampanjarbete framför datorn, helt ok det också. Jag måste dock generat erkänna att jag ibland är så dålig på att göra marknadsföring att det är riktigt sorgligt.

Jag kan ju upplysa läsaren om att det kommer ett inslag i Yles ”Obs”, som ni gärna kan se på. För 6 timmar sen… Nog är det ju en himla tur att nätet är så förlåtande och ger oss yrbollar en andra chans… Här är länken till programmet!: http://arenan.yle.fi/toista?id=2490998

— Reportaget visar EU-kampanjarbetet från två olika vinklar: Den erfarnes (Eija-Ritta Korhola) och debutantens (jag). Intressant, tyckte jag själv – hoppas jag inte bara är hemmablind utan att det faktiskt framstår så för andra också ;)

Programmet sänds också i repris i FST morgon (fredag) kl 17.30, för den som vill se det i TV:n! —

Jag skrev också ett inlägg här på vote.wingren.in – i all enkelhet fick det titeln ”Till Bryssel”. Läs, och bidra under de två dagarna fram till söndagen på på det sätt som passar just dig – mosaiken av alla olika krafter är något av det finaste med en social gemenskap, och helt i linje med kampanjens grundidé!

— Mellan varven hann jag äntligen få upp min very spezial ”Wingrenz EU quiz”. Fru W fick 11 av 15 rätt, någon måste ju bara slå det ;) I ärlighetens namn ska sägas att svaren på flera av frågorna är totalt onödig kunskap, men det gör väl inget? —

—————-

I MORGON bön om lättare blåst, och sen blir det åka av. GPS-positionen syns, som vanligt, på http://tour.wingren.in. Dagen har lugnat ner mig och gett mig full styrka att i tillförsikt föra det här till i mellanhamnen i Jakobstad. Proviantering, fest, och sen riktning mot Bryssel!

Skicka/skriv på facebook om ni tycker vi borde vika in någonstans under dagen! Ni ser ju var vi är, och ordnar hemkörning av oss själva :-D

Hälsn. Pati

Time: T-minus 4 days

Valdagbok på Facebook
Det blev avfärd ganska nära beräknad tid – tror jag åkte iväg 12.20. Sen blev det flygplansfeelis á la små propellerplan – det blåste helt otroligt på vägen upp från Åbo (Pöytyä)! Just en sån där dag då man egentligen inte borde ha en stor fanérdosa på taket. Å andra sidan får man väl i det här fallet skylla sig själv!

Hastigheten blev någonstans mellan 60-80 km/timmen, mest körde jag i dryga 70.
I och med det så blev jag själv förvandlad till en sån bilist som kör just sådär irriterande under hastighetsbegränsningen. Ojoj, det var plågsamt.

Jag fick rätt så många vänliga helljusblinkningar och handvinkningar under dagens lopp, även av poliser :D Blev å andra sidan omkörd utanför Lappfjärd, av en äldre man som tutade och knackade sig i huvudet för att visa att jag var galen. Men vi lever ju i ett fritt land och vill man så kan man göra just så här. Sen att han hade aningen rätt med gesten är en helt annan sak :)

Åbo-Björneborg-Närpes-Korsnäs-Korsholm-Jakobstad tog 8 timmar, det är nytt hastighetsrekord fast tvärtom. I Närpes köpte jag de av UMW omtalade lokalproducerade tomaterna på K-affären, och blev intervjuad av Sydin :)

Fick ännu ett landmärke till fotoarkivet: Kalax.

Kalax kl 17.05 skola
Kontrasten till Senatstorget (Hfors) och Keskustori (T:fors) är rätt stor – liknar lite Näsi-skolan i Larsmo på 70-talet, där de hade en fotbollsplan i grus som var lika lång som bred. Många hårda duster utkämpades där när vi kom på bortamatch från lågstadieskolan i Risö. Ack ljuva (retuscherade) minnen ;)

Hann aldrig fram till diskussionen i Ytteresse. Får skylla på force majeure (stavar man så?) – det där som står längst ner med liten font på försäkringspappren, och som gör att man inte kan få försäkringar för olyckor man inte kan nånting åt. Haha, det måste vara den sämsta förklaring jag någonsin försökt skriva. Nå, oöverstigligt hinder är det alltså frågan om.

Väl hemma svarade jag på två insändare.

  • Dels var det en kvinna i ÖT som klippte/klistrade/limmade/lagade citat från en av mina texter, och sen påstod att jag menar saker som jag inte känner igen mig i.
  • Dels var det en helsingforsboende läkare (med bror i Jakobstad) som var ute och bad mig säga hela sanningen om snuset. Vilket jag tycker är mycket begärt av en lekman, när yrkesmännen i hans eget skrå tycks få fara fram med osanningar hur mycket som helst ;)

Ingen idé att elda upp sig över det. På något sätt tyder det bara på att energin inför söndagen stiger!

—————-

I MORGON blir det, om vädret bara tillåter, färd genom inlandet, ner till Hesa. Sen övernattning där, och Västnyland – Åbo – Österbotten på fredagen. Road-trip var namnet. Snussionsresa. Eller nåt :)

Hälsn. Pati

Time: T-minus 5 days [prevote day #6 of 6]

Valdagbok på Facebook

Så där rent matematiskt blir det ju lite konstigt när jag skriver den här dagboken på ’fel’ sida av midnatt, men jag hoppas att alla accepterar att jag lever lite tillbakatlutad :)

Dagens program inleddes med dokumentärfilmande vid Åbo järnvägsstation. Sen bar det av mot Tammerfors med kameraman och teamledare i snusmobilen. Tror att man tryggt kan försäkra att filmen hamnar någonstans mitt emellan ”Äntligen hemma” och ”Blair Witch Project” :-D (psst måste pröva politikerspråk lite nu som då, jag lovar att det inte blir en vana!)

Det känns bra att ta sig fram i det här fordonet. Efter demonstrationen på torget den 5 december kom en del kommentarer om att det hela var löjligt och barnsligt, att vuxna människor bör koncentrera sig på viktiga saker istället.

Nu har jag tillbringat största delen av våren med att i texter visa att det som förde mig till torget har direktkontakt med samhället, och livet, i stort. Den som fortfarande vill definiera mig som en ensaksmänniska – jag hör det fortfarande nästan varje dag – måste få göra så.

— Min irritation över snusförbudet har ändå inte försvunnit nånstans. Det är fortfarande ett skrämmande exempel på statlig inkonsekvens och… ja, idioti. Det, mina vänner, är värt en road-trip i snusmobilen! —

—————-

I MORGON bär det av från Åbo (eller egentligen Pöytyä, 40 km nordost) till Jakobstad. Jag startar ca kl 12, och mellanlandar lite där det passar, kolla http://tour.wingren.in som sänder GPS-positionen så gott som i realtid. Jag ska vara på EU-diskussion i Pedersöre kl 19 (sehttp://calendar.wingren.in), så jag har helt ok med tid.

I linje med SFP:s tidigare slogan ”Nära dig” så kan ni gärna komma ut till vägen och stanna farkosten (eller bara hälsa) om ni bor någonstans i närheten av riksåttan – jag har rätt mycket material i bilen: etiketterna för snusdosor (som man kan se i galleriet här på FB), bildekaler etc.

PS som jag sagt tidigare så kommer jag åtminstone in till Närpes city på svarsvisit… ;)

Hälsn. Pati

Time: T-minus 6 days [prevote day #5 of 6]

Valdagbok på Facebook

Dagen inleddes med YLE-reportage. Vi skulle träffas ute vid Musikinstitutet Kungsvägen i Esbo. Nej, det hade inte mycket med själva reportaget att göra, men jag skulle jobba där på eftermiddagen – sitta i urvalsnämd för nya sökanden till Novia.

Så fann vi oss då, jag och kameramannen, monterandes XXL-dosan på taket i Esbo. Märkte uppenbara problem med fasthållningens stabilitet, men ska man filma så ska man. Det slutade med att vi surrade den som ett bättre julpaket – inte snyggt, men nöden har ingen lag.

Så länge vi jobbade oss svettiga med det här så var det en instrumentlärare från institutet som blev sur. Jag tror vi liksom tog hennes revir – jag hade parkerat lite väl mitt på gården uppe på den vackra esbobacken.

— Hon ville att vi skulle flytta på oss. Jag sa att det fanns rum att backa ut, och hon sa att jag skulle flytta på mig. Sen sa jag att jag kunde backa ut bilen åt henne, och så sa hon att jag skulle flytta på mig. Dödläge. —

Sen frågade hon om jag inte vill ha röster?

Då räknade jag 10-9-8-7-6-7-8 och sa att jag jag flyttar på mig om hon lovar att lära sig backa, för framtida liknande situationer. Det skulle jag kanske inte ha sagt, för då jag börjande flytta min bil hoppade hon argt i in i sin, och backa det kunde hon – men inte svänga. Jag kastade mig på signalhornet och då stannade hon – 5 cm från snusmobilens vänstra sida. Tala om att nästan bli stucken i ryggen av sina egna!

— Jag tror hon var sur på snus, på mig, eller på falskklingande toner. Möjligtvis – troligtvis – på alla tre ;) —

Senare på dagen surrade den händige i familjen – min yngre bror – fast XXL-dosan med lite kraftigare doningar. Maxfart hittills är 105 km/h – då uppstår en resonans inne i dosan som påminner om valsång. You get it? Valsång. Det är djupt!

Varmt var det också i snusmobilen, det var full sommar ute (+26 på termometern i Hesa) och fordonet har inte AC. Bara KD. KorsDrag. (thx Heidi, har levt hela dagen på den kommentaren :)

Jag inledde GPS-trackingen på http://tour.wingren.in idag, och det funkade i 99,7 km. Sen stod jag på stället, enligt kartan alltså. Ska fixas i morgon!

—————-

I MORGON dokumentärfilmas färden från Åbo till Tammerfors. Vi kampanjar och går på Springsteen-konserten på kvällen. Sent på kvällen tillbaka till Åbo, och resten av veckan har jag ett preliminärt schema som ser ut så här:

  • onsdag: Åbo – Jakobstad. Riksåttan, men måste absolut in åtminstone via Närpes, för att hedra det faktum att närpesbor kom i en mini-van till torget i Jakobstad i december :)
  • torsdag: Kokkola-riksväg 13 – Jyväskylä – Lahtis – Borgå – Hesa.
  • Fredag: Västra Nyland – Åboland – upp tillbaka till Jakobstad.
  • lördag: lokalt i närområden kring Jakobstad.

Hör av er om ni har nån paikka för kaffebreak så försöker jag hitta dit! Har etiketter och dekaler som passar bra för både fordon och snusdosor.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 7 days [1 week | prevote break]

Valdagbok på Facebook

Dagen inleddes med en händelse som är helt i linje med kampanjen. Vår ena katt har lite svårt att acceptera att vi flyttade ut från Jakobstads centrum för tre år sedan, så största delen av året befinner han sig på sitt gamla revir.

Idag blev han hemkörd av en välmenande äldre dam, som förmanade fru W och frågade vad vi ska göra sen när den ligger överkörd på gatan. Hon uppmanade oss att bygga en hage på gården, som den kan röra sig säkert i.

Det här följer ett tankesätt om att det är bättre att katten lever länge än att den är katt så länge den lever. Parallellen till samhället av idag är så uppenbar att jag nästan vill be om en trumvirvel + cymbal:

trrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr...kessssssssssch!

Till Helsingfors sen på kvällen, med fyra stycken domare. Nej, det var inte lagens långa arm utan ligamatchens :) De flög tillbaka hem efter uträttat jobb. Matchen vann jaro med 5-1, omvända siffror från sist :)

Facebook bråkar, men jag hoppas jag kan lägga upp ett litet album så fort jag kan. Titel ”Snusmobile goes Helsinki”. Min bror hade den på provkörning idag.

Enda orosmomentet är monteringen av snusdosan. Vi vet inte riktigt hur fort man kan köra med den på taket. Får börja försiktigt, eftersom hela ideologin bakom kampanjen är sån frihet som inte skadar andra… svårt att bortförklara en i trafiken flygande snusdosa, det räcker nog med jobbet att försvara snuset i sig ;)

—————-

I MORGON gör YLE ett reportage som sänds senare i veckan, meddelar tid och kanal senare! Jag arbetar i musikutbildningens tecken på dagen (urvalsprov i Esbo), och sen på kvällen bär det av till Åbo.

Den här sista veckan kommer jag att röra mig kors och tvärs över landet i fordonet avsett för ändamålet :) Jag kommer att broadcasta GPS-positionen från bilen, man kan se var jag befinner mig på adressen http://tour.wingren.in!

Kartan uppdateras med 90 sekunders intervall, det är så gott som i realtid. Jag meddelar via facebook-statusen när jag är ute på vägen. Kom gärna ut och hälsa :-D

Jag improviserar körschemat, skriver också info här efterhand om vart jag är på väg.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 8 days [prevote day #4 of 6]

Valdagbok på Facebook
I dag var det tidig väckning. Eller inte egentligen, men i min konstiga biorytm så var det fortfarande i arla morgonstund som jag tog mig till gågatan kl 11. Ok, då, 11.06 eller nåt.

Där var SFP på plats med plakat, promostuff och ballonger. Ca 2/3-delar av ballongerna gick till en klass från Sursik som skulle gå ut och äta på Sesam efter skolavslutningen :) Strålande väder var det, och sommar i luften.

Fru W fick hjälpa till med PR:en för min kampanj, partifolket var upptaget med allt annat, och skulle jag inte ha sett mig själv som ett av tjugo ansikten på plakatet så hade jag uppfattat det som om vi var lite i vägen för det hela ;)

Parallellt med detta smått absurda scenario åkte mina föräldrar till Hesa med XXL-dosan, och konduktören lär ha varit lite bister och påpekat att sånt får man inte alls ta med på tåg. Pappa hade ringt och kollat och fått klartecken tidigare, så han sa att det var i så fall VR:s problem, inte hans. Jag gissar att konduktören inte hittade nån särskild paragraf som förbjöd forslande av snusdosor med en diameter som överstiger 100 cm, och helt enkelt var tvungen att släppa det hela :)

Och, snusmobilen blev till på den sjätte dagen:

Snusmobilen i stsikk (större bild finns i bildgalleriet)
Suveränt arbete av släkten – thx allihopa! (Tom, Jonte, pappa, mamma).

Om någon år 1974 hade berättat för mina föräldrar att de 35 år senare skulle frakta en gigantisk snusdosa för sin snart 40-årige son hade nog mamma uppehållit gästen medan pappa sökt sig till telefonens nummerskiva (minns ni dem?) för att snurra in nödnumret och kalla på hjälp.

Skulle gärna vila på den sjunde dagen och se att allt var gott…

…men det går ju inte just nu. Särskilt hoppas jag ingen vilar på nästa sjunde dag, för då är det röstning som gäller!

Vi har gjort en faktaflyer om snuset och Finland, den finns här, använd den hur mycket ni vill – printa, skicka osv. Man borde införa en inverterad copyright nu i upphovsrättsdiskussionen... ’copydo’ eller nåt. Så mycket som möjligt, alltså :)

—————-

I MORGON blir det kampanjarbete, Jaromatch o sen flyg till Hesa på kvällen. På måndag lite jobb i Esbo, kör snusmobilen till Åbo på kvällen och träffar folk där på stadens gator. Mera om det senare.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 9 days [prevote day #3 of 6]

Valdagbok på Facebook

Oj, nu är det fart på! Kampanjmaterialet tar slut och det trycks nytt, snusmobilens XXL-dosa åker tåg till huvudstaden tillsammans med kandidatföräldrarna och omhändertas där av bror till densamme, aktiviteten hos folket stiger: många förhandsröstar (snart uppe i en tiondedel av de röstberättigade), många mailar mig, skickar textmeddelanden, stannar mig på gatorna med konkreta frågor.

Det är alltså precis som det ska vara. Jag är väldigt glad att det skapas sån energi, för det sista vi behöver är passivitet och likgiltighet! Jag ber om överseende med att jag inte hinner svara så snabbt på er som mailat mig, vill samtidigt säga att jag bryr mig. Mycket:

varje mail, kommentar, ’like’ här på FB osv. ger mig energi att köra vidare.

Och när jag nu använt det uttrycket så kan jag fortsätta med att konstatera att det är många krökar, många skumpor på vägen, ibland lite skit på vindrutan men – viktigast av allt – den inre GPS:en meddelar fortfarande att riktningen är rätt, och jag hör den just nu säga ’travelling distance: 2000 km, time to destination: 9 days’ :-D

—————-

I MORGON blir det gågatan i Jakobstad – SFP finns där kl. 10.30-13.30, själv finns jag på plats från och med kl 11. Dem som känner mina rutiner vet att om jag siktar på 10.30 så blir det just så ;)

Kom gärna dit – jag har en massa roliga saker som man kan klistra lite överallt, och dessutom har jag med en värdegrund som gärna får både bekräftas och utmanas!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 10 days [prevote day #2 of 6]

Valdagbok på Facebook

Idag har det varit mycket praktiskt att göra, det är inte länge kvar till valdagen nu. Jag vill ännu fortsätta att be om er hjälp i fighten för att visa att community-idén är minst lika effektiv som påkostad reklam i tidningar och TV!

För att underlätta har jag gjort en sida där kampanjmaterialet kan laddas ner, den finns på adressen http://download.wingren.in (surprise surprise :) Där finns bl.a. flyern och häftet med 25 saker. Fritt fram att printa, skicka, läsa… ;)

Facebooks bilduppladdning bråkar ikväll, så galleriet väntar ännu på att fyllas ut. En del finns redan här under fliken ”Photos”, kolla gärna!

Vi hade en annons i Ilta-Sanomat igår, som stack ur på ett lite småprovokativt sätt :) bilden på annonsen finns i galleriet, direktlänken är här (öppnas i ett nytt fönster).

Det var valdebatt på FST också, programmet finns på webben. Jag såg det inte själv (bara en liten del av det), men tänkte kolla i morgon.
http://www.yle.fi/java/areena/dispatcher/2429892.asx?bitrate=1

I morgon tänkte jag också fota dekaler och etiketter så att ni ser vad vi har för material. Nu ska det ut, och fort – ingen vidare hit att gå omkring med det ända in i juli, precis… meddela om ni kan hjälpa så ser vi till att ni får det stuff ni behöver!

Snusmobilens huvudprydnad eller vad man nu ska säga – snusdosan i XXL-format – är klar :-D Stommen, alltså. Nu ska allt tejpas och upp på taket. Lite logistikproblem då byggsatsen ligger både i Hesa och här i Jakobstad, men det skall väl gå att ordna!

—————-

I MORGON fortsätter vi med den goda energin i största allmänhet :)

Hälsn. pati

Time: T-minus 11 days [prevote day #1 of 6]

Valdagbok på Facebook

I dag var det då debatt om fildelning. Riktigt intressant blev det, och stundvis lite hett. Alla var däremot mer eller mindre överens om att det är medieformen (CD, DVD etc) som inte hänger med i den snabba nätutvecklingen.

Hur lagstiftningen ska hantera det här var vi av olika åsikt om. Ena ytterligheten förespråkade faktiskt en lagstiftning som den som nyligen antagits i Frankrike:
http://www.stockholmsfria.nu/artikel/79603

… medan jag själv och flera andra ser en kriminalisering av den absoluta majoriteten av Europas unga befolkning som åstadkommande av mera problem, inte som en lösning. Jag har tidigare skrivit om detta, bl.a. här:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/antipirater-sanker-unga/

Det var hursomhelst bra att olika åsikter och argument fördes fram, och Ulla-Maj W. ville fortsätta diskussionen under liknande former på hösten. Det låter som en bra idé, särskilt med tanke på att SFP håller ministerposten i frågan.

Hej, annars… det är ju förhandsröstning! :) Rösta kan man göra alla dagar i en veckas tid, fram till tisdagen, med undantag för pingstdagen på söndag!

Första dagen var livligare än tidigare – ca 110.000 personer (2,7% av de röstberättigade i Finland) har idag besökt lokalerna i det ärendet. Om man vill göra det hela extra krångligt kan man se på den här grafiken hur röstningen går till :)
http://www.vaalit.fi/uploads/r30q7zr_1.gif

Sju personer har meddelat mig att de röstat på nummer 141, så åtminstone 0,002 promille av folkets röster är tryggade :-D

(inom parentes kan nämnas att mitt engelska favoritlag förlorade Champions League-finalen mot ett bättre Barcelona)
((inom dubbel parentes, om det ens räcker till… tror jag gör fonten mindre också… så där ja…, kan nämnas att jag hann se Jaros andra halvlek mot Honka på Finnair stadium. Inte roligt, men motståndet var helt enkelt för bra – även med rödvita ögon sett.))

—————-

I MORGON skall jag definitivt fixa upp galleriet med bild- och textmaterial. Stay tuned!

hälsn. pati

Time: T-minus 12 days

Valdagbok på Facebook

Idag har det varit lite julafton. Inte vädret – sommaren tycks ha kommit också hit – men en massa material har kommit från tryckerierna! Jag lägger upp bilder så fort jag hinner.

Häftet med bloggkolumnen ’25 saker’ är också äntligen färdigt. Jag kommer att lägga ut det som pdf-fil också, så att man kan skriva ut det själv.

På valdagen ska man förstås valvaka… EU-kandidaterna har blivit inbjudna till YLE:s direktsändning från H:fors, men jag har tidigt bestämt att det är i Jakobstad jag skall vara kvällen den 7 juni. Där det började ska det fortsätta. Jo, just fortsätta, för slutar där gör det givetvis inte ;) Nu har också platsen blivit klar:

Madison Pub (stadshotellet)! Dörrarna öppnas kl. 18 för alla över 18 :) Varmt välkomna!

—————-

I MORGON blir det alltså debatt om fildelning i Helsingfors, kl 17 på Lilla parlamentet (riksdagens infocenter). Det var en anmälningsdeadline idag, men vad jag har förstått så ska det nog finnas plats för direktanlända intresserade!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 13 days

Valdagbok på Facebook

Mindre än två veckor kvar. Borde nog riktigt slå till och bjuda min familj på lösglass på Jakobstads torg efter kampanjen – eller nåt :-D Tacksam att de orkar med en man/pappa som snurrar i en konstig rotationsbana för tillfället.

Det var kampanj på gågatan i Jakobstad, där tävlade vi med blåsten om människors uppmärksamhet. SU hade parkerat skåpbilen och lyft ut sin soffa, bra idé av dem! Radion var på plats, och dokumentärfilmen fick också sitt första bildmaterial.

På kvällen debatt på After Eight. Det var faktiskt lite annorlunda när miljön var bekant – det var både knepigt och tryggt, på samma gång. Den kanske mest oväntade frågan från AMH (som Anna-Maija Henriksson härefter behändigt förkortas i den här dagboken :) var huruvida EU behöver en gemensam alkohol- och drogpolitik.

Vilket jag personligen tycker. Angående ingångsålder kan man förstås argumentera för ett längre beskydd av unga vuxna i sitt eget land, men då säger man ju samtidigt att folket i landet är omognare än övriga europeer… låter inget vidare i mina öron.

Följdfrågan blev då hur lagstiftningen om cannabis ska se ut. Det väckte en del reaktioner hos publik och meddebattörer (både huvudskakningar och nickningar noterades) när jag menade att alkohol är den skadligare av de två och att lagstiftningen som placerar cannabis i förbudszonen tillsammans med de tunga, stigmatiserade drogerna är till mera skada än nytta för samhället.

Själv ser jag det mest som ett logiskt konstaterande. Den här frågan är inget som jag varit rädd för att besvara, det är bara ingen som ställt den tidigare – på svenskspråkigt håll, alltså.
Däremot har jag svarat på frågan i IRC:s kandidattest på
http://irc-galleria.net/vaalikone.php,
och debatterat just detta i Keski-Pohjanmaa redan i slutet av april:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/polemik-med-matti-savolainen/

Annars så är After Eight den enda platsen där jag hittills musicerat under kampanjen, på något sätt kändes det ok att göra det i just den miljön. Mina nära vänner Håkan Omars och nyss hemkomna USA-jepoflickan Nina Lassander uppträdde, jag spelade piano – som omväxling till den senaste tidens centrering kring ord :)

—————-

I MORGON sammanställer jag häftet med bloggkolumnen ’25 saker’ – det ska både tryckas och läggas ut i PDF-format här på nätet. På onsdag händer rätt mycket, bland annat deltar jag i en debatt om fildelning i riksdagens infocenter kl. 17. Många sakkunniga på plats. Tillfället är öppet för allmänheten, men kräver förhandsanmälning senast 26.5 kl 12.00 till malin.brannkarr@riksdagen.fi!

hälsn. pati

Time: T-minus 14 days [2 weeks]

Valdagbok på Facebook

Märkligt vad tiden är relativ. 3 minuter känns otroligt länge när man väntar på att Saarioinens oxgryta ska värmas klar i mikrovågsugnen (har blivit något av en snabbmatsvakiorätt under kampanjen. Nej, jag är inte sponsrad, bara desperat!) Två veckor kvar till valet känns däremot som en väääldigt kort tid.

Idag var jag det då EU-diskussion i Kristinestad. Tala om att ställa upp för den goda saken, uppoffringen från undertecknads sida var total – Jaro hade nämligen hemmamatch mot MyPa, och den missade jag ;-o

Dessutom fanns det fler deltagare på centralplanen i Jakobstad än i Kristinestad. Jo, jag menar just på planen. 23 stycken lär väl ha sprungit på där, en avvikande klädd utrustad med visselpipa inräknad. Det var mera än det sammanlagda antalet kandidater och publik i Bio Dux, det.

Nästa gång får vi ta en hederlig fotbollsmatch i stället för debatt. Det skulle ha räckt till 9 stycken på vardera laget – hade varit härligt att se Björn Månsson i centerposition, Greger Englund som stopper och åländskan Britt Lundberg som ’utlands’förstärkning i målgörandet! :-D

Annars, i kategorin Arkiv X (som här får stå för alla oförklarliga händelser i ett brett perspektiv) så fick jag ett säsongskort för just Jaros hemmamatcher. De numreras, och gissa vilken nummer mitt kort har? Osannolikt. Mystiskt. Ett omen. Säkä. Klart högre sannolikhet än på lotto, men ändå…

Tillbaka till verkligheten:

Lotta Lappinen skrev om adoptionsrätten i sin kolumn i gårdagens ÖT…

[…] Ger vi efter för andra länders föråldrade kulturella regelsystem under förevändning att det är av respekt för deras traditioner relativiserar vi demokratin. Den fungerande, absoluta demokratin är det bästa arvet vi kan ge våra barn.
Det ligger i alla barns intresse att ha föräldrar. Det finns ingen tolkningsmån i detta intresse, inte heller åligger det någon av oss att belägga det med undantag eller förbehåll.
Jag är själv uppvuxen med andra föräldrar än mina biologiska. Deras kärlek, till mig och till varandra, har gjort mig till en stark människa. Men jag tvivlar på att eventuella adoptionsmyndigheter hade sett dem som idealföräldrar, på grund av deras ålder. Vilken tragedi hade inte det kunnas utvecklas till.[…]

… en mycket bra replik till Karin Luthers långa (mer eller mindre från webbforumet copy/pasteade) insändare för några dagar sen!

Glad blev jag också när jag såg att supporterantalet för vote.wingren.in stigit under dagen, det kan bara vara tack vare er – jag betvivlar nämligen att mitt debattdeltagande idag åstadkom någon rusning till datorerna ;) Thx, kör på, och för ’the message’ vidare!

—————-

I MORGON finns jag på gågatan i Jakobstad i samband med Henrik Lax besök i staden. Kl 18 är det debatt på After Eight – rätt många SFP-kandidater kommer att vara med, och de första filmningarna för en dokumentärfilm om den här osannolika våren kommer att göras där. Kom gärna dit!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 15 days

Valdagbok på Facebook

Nå, nu börjar jag ha allt annat viktigt gjort den här våren, och kastar mig in i kampanjens slutspurt :)

Vi kandidater har blivit rekommenderade att redovisa vår valbudget redan på förhand. Jag skrev min anmälan idag, den ifyllda blanketten kan ses på adressen
http://www.wingren.in/public/pw_forhandsredovisning_valbudget.pdf

den kommer förhoppningsvis upp på det statliga revisionsverkets webbsidor inom kort. Det är inte många som hunnit göra sina förhandsredovisningar ännu, men några kandidater finns redan där:
http://www.vaalirahoitusvalvonta.fi/lomakkeet/europarlamenttivaalit/ennakkoilmoitukset/

Det är stora skillnader mellan hur kandidaterna använder pengar, och också hur mycket vi har att tillgå – kampanjbudgeterna varierar redan i de några redovisningar som finns mellan 5.000 och dryga 60.000 euro. Vissa använder egna pengar, andra lånar för valet, endel söker företagssponsring, partierna stöder i olika grad.

– personligen tycker jag om den här öppenheten.

Min egen budgetfilosofi är superenkel:

    • Drygt hälften av budgeten går till annonsering,
    • 1/4-del till trycksaker,
    • det som lämnar över gör att jag kan röra mig i olika landsdelar under kampanjen.
    • 10.000 e totalt, allt som stöd från SFP,
    • ingen extern företagssponsring = inga bindningar.

– resten är faktiskt talkoarbete! Jag skriver, gör webben, och kandiderar i största allmänhet :) Andra i teamet gör layout, sköter tryck, översätter. Vi är många som lägger ner ofantligt med tid i kampanjen, och det här kan inte mätas ekonomiskt. Samtidigt känns det mycket bra att göra just så – det ligger liksom i linje med allt annat tänkande. Alla bidrar genom att göra det de har speciell förmåga till.

Det är också på grund av det här som vi kommer att behöva all hjälp vi kan få de här sista två veckorna. Vi är bara en handfull personer som jobbar med kampanjen, och därför behöver vi hjälp med att sprida både ’the message’ och själva PR-materialet.

Om ni vill hjälpa till, så kan ni t.ex. skicka mail direkt till mig via länken ’kontakt’ på min blogg. Ni kan lägga ut flyers i postlådor under kvällsjoggingen, få andra att joina vote.wingren.in, dela ut visitkort, övertyga släkten i Småbönders eller Evitskog osv… allt är hemåt!

– Pls hjälp till att bevisa att man inte behöver en sex gånger större budget för att få väljarnas röster! Det finns en underbar styrka i gräsrötterna och djungeltelegrafen som är mera effektiv än alla företagsbidrag i världen, om vi bara vågar tro på det!

—————–

I MORGON diskussion i Kristinestad kl 16.00. Kolla kalendern på http://calendar.wingren.in för mera info!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 16 days

Valdagbok på Facebook

– Dagen har gått i musikens tecken… Norbusang20 har invaderat Jakobstad! :) Här är en massa barn och ungdomar från de nordiska länderna, och jag har arrangerat musiken för festkonserten i morgon.

– Otroligt kul att se energin som finns hos deltagarna… även om festivalen inte har något att göra med EU-valet, så finns det mycket att hämta med sig till slutspurten för kampanjen – inte minst fördomsfriheten och spontaniteten!

—————-

I MORGON festkonsert, alltså. Sen tillbaka in på EU-spåret – Kristinestad på söndag, Jakobstad på måndag och H:fors på onsdag.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 17 days

Valdagbok på Facebook

— av nån orsak (säkert jag som yrade) så publicerades inte det här när jag skrev det kl 22.30 igår :-/ Nå, här kommer det en aning försenat —

– Inget speciellt idag, musicerar för omväxlings skull. Skriver det här i pausen mellan två jazzset på Madison Thursday Jazz :)

– Insändaren om adoptionsrätt publicerades åtminstone i Vasabladet, och borde också börja dyka upp i finskspråkiga tidningar i dagarna.

– Jag gjorde två olika slags ’wallpapers’ (se nedan) för mobiltelefoner. Den ena varianten är lite mer nikotinsubjektiv än den andra :-D

—————-

I MORGON fortsätter layoutandet av materialet. Allting ska skickas ut i nästa vecka, så att det blir en intensiv slutspurt på kampanjen!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 18 days

Valdagbok på Facebook

– ojojoj vad tiden går snabbt, bara 2 1/2 vecka kvar av kampanjen!

– insändaren om den omstridda adoptivrätten publicerades i ÖT idag, kan läsas här:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/att-se-barnet/

– snusmobilen tar form, väntar med spänning! I övrigt så kommer följande PR-material att användas:

  • annonser i tidningarna – surprise surprise :)
  • flyer, en vikt A4 som ger en bra helhetsbild
  • häftet ’25 saker’ – bloggkolumnen i sin helhet, beskriver mina värderingar på ett bra sätt
  • vykort, med korta referat ur ’25 saker’
  • visitkort – PR i fickformat!
  • bildekaler – både en ’anständig’ och en i snusdoseformat ;)
  • etikettremsa för snusdosor (tack för idén frk W!)

Jag lägger ut bilder på det grafiska materialet så kan ni se hur det kommer att se ut.

– Vi behöver hjälp!! För det första måste vi hitta ställen i städer och byar där man kan hämta materialet. För det andra ska PR-materialet spridas så mycket det bara går.
Hör av er så fort som möjligt om ni kan hjälpa till! Om någon inte röstar på mig så ska det vara för att han/hon ställer sig bakom en annan kandidat, inte för att han/hon inte nåtts av information!

—————-

I MORGON ska jag spela piano för omväxlings skull – jazzkeikka på Madison i Jakobstad (Johanna Grüssner). Var det nån skillnad på svarta och vita tangenter, eller kan man använda dem fritt? Lite länge sen sist… ;-D

Hälsn. Pati

Time: T-minus 19 days

Valdagbok på Facebook

– Skrev insändare om adoptivrätten idag… rent tekniskt sett, alltså – blev klar med den ca halv 5 på morgonen :) Gick ut till svensk- och finskspråkiga tidningar, publiceras säkert efterhand.

– Konstiga saker händer fortfarande i det här landet. Kanske jag har blivit mer misstänksam än tidigare, men nog tycks det som om alla möjliga och omöjliga rättigheter ska tas från individen just nu. Upphovsrätten riskerar att övergå till marknaden den också. Bland annat min vän Sami Kuoppamäki reagerar starkt på det här, och så gör också jag.
http://www.mtv3.fi/uutiset/kotimaa.shtml/arkistot/kotimaa/2009/05/881393

– Jag behöver knappast säga det, men jag nämner det ändå. Det här måste stoppas. Och, jo, jag vet vem som är kulturminister… ;)

—————-

I MORGON inget märkligt alls, vi fortsätter med PR-arbetet. Jag berättar mera strax vi har lite mer översikt över materialet.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 20 days

Valdagbok på Facebook

– oj då, blev visst debatt efter att jag lämnat H:fors igår! Motionen om extern adoptionsrätt som antogs av partiet delade lägret i en knapp majoritet för förslaget. Diskussionen är livlig på finlandssvenska webbforum, t.ex.:
http://www.hbl.fi//text/inrikes/2009/5/17/w27457.php#kom_skriv
http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=41513&vote=1&commentID=101532#101532

… och också på finskspråkiga forum, bland annat
Helsingin Sanomat

– jag håller på att formulera mig själv i den här frågan, knepigt att komma åt själva huvudfrågan och inte fastna i fixerade uppfattningar. Skulle jag ha haft rösträtt (vilket jag inte har som newbie :) så skulle jag ha röstat för, och jag hoppas jag så klart som möjligt kan uttrycka varför i de texter jag ska börja skriva om en stund.

– Diskussion på café Trend i eftermiddags. Jag var där en timme för tidigt, haha – rita ett kors i taket! Roligt att träffa Nicke Torvalds igen. Greger Englund dök också upp senare. UMW och AMH höll i det hela. Jag tycker vi ska börja övergå till initialer när de har så långa och krångliga namn :)

– Nicke hade cyklat från Kokkola hit, och diskuterat EU bland annat på Pias Livs. Det måste man bara tycka om :)

—————-

I MORGON inget EU-valstuff alls, utom deadlines. Annat jobb väntar på att göras, måste få det undan innan slutspurten.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 21 days [3 weeks]

Valdagbok på Facebook

– Tidig morgon, partidagens 2:a dag eller hur man nu skall säga :) Kl 9.30 höll jag ett anförande i den politiska debatten.

– Jag menade att SFP (och även finlandssvenskarna i stort) inte kan överleva på enbart språklig grund, utan att framtiden kräver att vi som minoritet i första hand söker ett liberalistiskt förhållningssätt. Jag skrev ner talet från anteckningarna jag hade, det finns här:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/liberalism-och-sfps-framtid/

– Det här triggade genast repliker från bl.a. Henrik Lax. Själv tror jag att det sämsta för oss svenskspråkiga är att särbehandla språket. Många yngre reagerade positivt. Vi lever helt enkelt i olika världar, och så ska det också få vara :)

—————-

I MORGON blir det debatt på café Trend i Jakobstad på eftermiddagen, kl. 16-17.30. Temat är ”Finns säker mat?” Undrar om ”Rutiga kokboken” räknas som facklitteratur, den har jag åtminstone i skåpet? Med är U-M Wideroos, A-M Henriksson, Greger Englund, Nils Torvalds o jag.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 22 days

Valdagbok på Facebook

– SFP:s partidag i Helsingfors. Ny upplevelse för mig. Hastigt och lustigt hör jag märkligt nog också hit :) Frånvaron av alltför mycket onödigt tjafs var skön att uppleva, frånvaron av egentlig debatt gjorde mig konfunderad. Nå, kanske den här första dagen bara var uppvärmning.

– EU-kandidaterna presenterades, och sen var det 3 minuters talturer för anmälda talade, av vilka jag var en. Tiden överskreds, och därför avbröts talandet just när jag började skymtas på listan. Det blir i morgon i stället, ska vila hjärncellen och ladda upp.

– Nytt inlägg publicerat i 25 saker. Det handlar om tro på sig själv, självförtroende, som en förutsättning för att kunna dela med andra:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/nr-4-att-vaga-alska-sig-sjalv/

—————-

I MORGON alltså partidag 2/2, och sen hem till Jakobstad.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 23 days

Valdagbok på Facebook

– Lugnare start på den här dagen, från Åbo till H:fors först på eftermiddagen. Orienterade mig med spårvagn till Tölö där jag bor hos min bror i helgen. Jag är fortfarande lite sur på att linjerna har ändrats, det var lätt förr när vi bodde här – då var det 3B som i Bort från Tölö, 3T som i Tillbaka.

– Sen blev det kampanjarbete på gräsrotsnivå när vi i ett team på tre satt och vek 1000 st A4-flyers som kommit från tryckeriet. Det var något med skärningen av det grafiska materialet som gjorde att vi fick göra en manuell insats :) Nå, nu är de klara och ser bra ut!

– Noteras bör att planerna på en snusmobil tar form :-D Talade med min båtbyggande kusin och vi siktar på en spoiler av lite ovanligare slag. Möjlig konversation av åskådare till spektaklet: ”- Varför åker den där bilen runt med så höga motorvarv? – Han kör ju omkring med Ettan!” Nåt sånt :)

—————-

I MORGON blir det kandidatpresentation på SFP:s partidag, och sen ska jag hålla ett 3 minuters anförande också. Blir att komma ihåg att ta med äggklockan!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 24 days

Valdagbok på Facebook

Idag bar det av till Åbo. Träffade Sisko Raitis, som både är en av Finlands första kvinnopräster och dessutom har ett perfekt namn som backar upp det faktumet :)

Intressant samtal. Fick också en skrivelse om ett möjligt samband mellan frånvaro av religionsundervisning i skolan och fundamental kreationism (där man bl.a. ser bibeln som kalender, räknar bakåt till 1:a mosebok, och kommer fram till att jorden är ca 6.000 år gammal.)

Skrivelsen var gjord av en 94 år gammal dam, som för två år sedan köpte en ny laptop… tanken var glasklar i texten, det enda som avslöjade ett äldre öga var fontstorleken på typ 32 pt :)

– Sen ut på Åbo domkyrkas torg, och parken nedanför. Träffade jakobstadsbor, rikssvenskar, en svensktalande kuopiobo (vars svenska var strålande :), stod i folkflödet en stund och vi delade ut visitkort.

… eller om jag ska vara ärlig så sköttes utdelandet av skickliga kampanjarbetare :) Där fanns allt från

  • såna som inte ville ha kort,
  • såna som ville ha kort,
  • såna som dessutom visade uppskattning för kampen mot förmynderiet,
  • ett gäng som ivrigt ville ha flera kort och fick dem, och som på väg bort tackade glatt och lät meddela att de blir perfekta att rulla jointar i.

– Sen på kvällen i YLES EU-markkinat, kallt och inte alls publikvänligt – tv på tv:s villkor. SFP gjorde en 2 minuters grej med inhyrd beatboxhjälp och kandidaterna – en tennismatch i ljudpantomin, kunde man säga.

Nå, kanske vi kan vara snälla och inte lägga ut det på Youtube, alla fildelare? Jag menar… jag tror på ett fritt internet, men just i det här fallet borde det finnas någon slags tillägg till lagparagrafen ;-D

– åtminstone ÖT och Vbl publicerade min insändare med namnet ”Styvmoder Hautala”. I ÖT blev det en ordentlig bredsida mot snusförmynderipiraterna när en viss tandläkare känd från A-talkdebatten hade en insändare i samma ärende i spalten ovanför :)

—————-

I MORGON blir det hesa, mot partidagen. Nån som vet varför det heter så, när det inleds fredag kväll och avslutas på söndag? Är det nån kokkolabo som har bestämt att det heter så också i pluralis? (Psst, hint – SFP:s informationschef är från grannstaden… ;)

—————-

Hälsn. Pati

Time: T-minus 25 days

Valdagbok på Facebook

Åtminstone två insändare publicerades i tidningarna idag:

– Dels den jag skrev angående fildelning och nätpiratism (publicerad i ÖT)
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/antipirater-sanker-unga/

Timingen var bra, för Vbl hade en ledare om SFP och fildelningen i dag:
http://www.vasabladet.fi/story.aspx?storyID=41175

– min andra insändare mötte Hautalas uttalanden om snuset och människans oförmåga att ta hand om sig själv (publicerad i Keski-Pohjanmaa):
http://www.keskipohjanmaa.net/mielipide/mielipide.asp?forum_id=12001&message_id=114841&task=2

– Lade också upp det senaste inlägget i ’25 saker’, som även det handlar om (över)beskydd:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/nr-5-overbeskyddande/

—————

I MORGON blir det då domkyrkotorget i Åbo kl 16-17.30!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 26 days

Valdagbok på Facebook
#&%?! facebook, har bråkat hela kvällen. Andra gången jag skriver den här texten. Nå, ska se om den hinner med före den nya dagen.

– Idag har ÖT:s webbdebatt fortsatt (den som startade i och med intervjun med Heidi Hautala). T-E Blomqvist (en av teamledarna för kampanjen) skrev också där.

– Signatur ”PG” tyckte att snuset ska bort pga de sjukvårdskostnader som samhället betalar för snusandet. Jag påpekade att med den logiken borde alla medborgare börja röka, betala accis och dö unga (=liten pension) i stället. Här är länken till diskussionen:
http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=41067&vote=1&commentID=100057#100057

– Det absolut roligaste var att signaturen ”observatör” öppnade ett inlägg med frasen ”Jag var inte på plats”! Säkert bara jag som tycker sånt är skojigt, men det kan inte hjälpas – jag har levt hela dagen på det där :) Påpekade det i en kommentar och han blev vääääldigt sur på mig. Shit, där rök definitivt åtminstone en röst. Hur många livlinor har man? Får man ringa upp en vän?

– Hbl publicerade min insändare ”Du skall icke kopiera”. Eftersom Hbl knappast går miste om försäljningsvinst mera ikväll så kan jag med samvetet rent sätta ut den på nätet, den finns här:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/du-skall-icke-kopiera/

– Minna Luomala (fkp) hade en insändare i ÖT, där hon bl.a. skrev:

”Jag är uppställd som kandidat för Finlands kommunistparti så att folket ska ha möjlighet att rösta på ett klart och tydligt NEJ till EU och Nato.”

Är det nån som kan hjälpa mig att få det här att gå ihop?

– Jag läste också Fredrik Almqvists (sdp) replik till Ahlbäck (c) i ÖT (ö). I en fyraspaltig insändare lyckades han, om jag räknade rätt, få in ordet ”jag” och dess relaterade former (mig, min, mitt, mina etc.) inte mindre än 21 gånger! Säkert bara jag som tycker om att räkna sånt, men han tog nog pole position i det racet så här långt. ;)

(jo, jag vet att det finns många i den här texten också, men det här är ju för sjuttsingen en dagbok! :-D)
————-

I MORGON dyker förhoppningsvis flera av MINA insändare upp i tidningarna. JAG håller också på att samla MINA texter ur MIN bloggkolumn ’25 saker’, de ska tryckas i ett häfte för MIN kampanj så att folk kan läsa om det som berör MIG och det JAG står för :-D

Tidskörningen är igång!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 27 days

Valdagbok på Facebook

– nåja, tillbaka till vardagen. Här tog det fart ordentligt idag efter ÖT-artikeln om Heidi Hautala och hennes önskan om ett snusfritt EU. Jag skrev debattartiklar till både svensk- och finskspråkiga tidningar, borde väl publiceras de närmaste dagarna.

– Diskussionen på webben är också ganska het – jag skrev, och skriver, fortfarande där. Länken finns här:
http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=41067&vote=1&commentID=100057#100057

– Jag gjorde ett syftningsfel av den högre skolan i min insändare, det blir lätt så när man försöker agera snabbt. Jag skrev nåt i stil med att

Hautala stod med en kopp kaffe i handen på reportagets bild.

När jag kollade min text senare på kvällen kunde jag inte – hur jag än försökte – se framför mig hur Hautala stod i handen på reportagets bild, och dessutom drickande kaffe… så jag skickade illa kvickt en korrigerad version till tidningarna. Hoppas de hinner korrigera ;)

– Hbl har publicerat sin valwebb. Jag lyckades välja mig själv även där – det tar sig! Adressen är
http://special.hbl.fi/valmaskin/

– Håll ögonen öppna i morgon, mina insändare om fildelning och piratism borde börja dyka upp snart (Hbl, Vbl, ÖT)

– Annars fortfarande mycket med allt material, fortsätter jobba!

Time: T-minus 28 days [4 weeks]

Valdagbok på Facebook

– Morsdag, hockeyfinal och färdigsvarad valmaskin för YLE. Den publiceras i morgon (11.5) på adressen
http://www.yle.fi/vaalikone

– Jag skrev ett nytt inlägg i serien ’25 saker’, om ordet liberalism, som används lite hur man tycker nuförtiden:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/nr-7-liberalism/

– Helsingin Sanomat har öppnat sin valmaskin också, jag fick faktiskt rådet att rösta på mig själv när jag prövade den :) den finns på
http://www.vaalikone.fi/euro2009/kysymyslomake.htm

————–

I MORGON blir det textjobb – mycket med allt material som ska ut. Ska få serien 25 saker så fort det bara går.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 29 days

Valdagbok på Facebook

– Fick känna på livets realiteter när jag var ute i Dickursby i ösregnet. Till och med de erfarna torgförsäljarna var deppade. Hälsade på ungefär 3,5 väljare (är inte säker på om 0,5:an var över 18), gav några visitkort och 2 SFP-karameller. Kampanjen har rivstartat!

– Sen tåget upp, och skriva skriva skriva. Jag skickade en kort insändare till Hbl om fildelningen (blev slutligen 999 tecken av 1000 tillåtna, svårt att få in allt). Jag skrev också en längre som jag sände till Vbl och ÖT.

– Läste båda tidningarna (Vbl, ÖT) när jag kom hem, och kände igen vad jag hade sagt. Det var skönt, ibland blir det förvrängt i telefonintervjuer. Pluspoäng i poängbörsen för journalisten (Cecilia Thylin).

– Läste också webben, och det finns rätt många kommentarer på ÖT:s webbartikel om Wallins uttalande.
http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=41001&vote=2&commentID=99669#99669

Skrev en kort respons till Kommentar #1 om att det att vi tycker olika inte är ett ’internt bråk’ utan mera ett sundhetstecken för ett parti som kallar sig liberalt.

– Nu blir det ifyllande av valmaskiner på webben. En av de mest populära är redan färdig, MTV3:s valwebb, finns på adressen
http://kone7.zef.fi/euvaalikone/aloitus.php

Pröva gärna! Själv lyckades jag inte välja mig själv när jag testade, jag kom någonstans på 21 plats med ca 80% samstämmighet. Ouch.
Nå, kanske jag borde pröva på nytt närmare valet. Jag kan ju ha ändrat åsikt tills dess ;)

————

I MORGON: Bara valmaskin-deadlines då. Och så hockey-final, förstås!

hälsn. Pati

Time: T-minus 30 days

Valdagbok på Facebook

– Idag var det kampanjöppning på Espan i Helsingfors. Halvvarm vårdag, just som datumet säger. Kandidater och ballonger och hela faderullan :)

– Fick kampanj-visitkort från tryckeriet idag, så om det är någon som behöver en bunt att dela ut så är det bara att höra av sig!

– Wallin skrev starkt mot fildelning och nätpiratism på sin blogg igår
(http://stefanwallin.blogsome.com)
Jag är av annan åsikt på många av punkterna, och filar som bäst på en insändare. Det lär åtminstone komma ett reportage om det här i Vbl i morgon, eftersom tidningen har ringt åt flera SFP-kandidater, inklusive mig.

————

I MORGON: Jag deltar i firandet av Europadagen på Dickursby-torget i Vanda kl. 10-14. Sen blir det Pendolino tillbaka till Jakobstad… eller åtminstone Bennäs. Tror VR skulle få i nerverna om man bad dem dra ett Pendolino-stickspår in till stan, så det kan hända att det lönar sig att ligga lågt ang. det när snabbtåget nu åtminstone stannar i Pedersöre ;)

Hälsn. Pati

Time: T-minus 1 month

Valdagbok på Facebook

Hejsan alla!

Nu när det är precis en månad kvar till valet så startar jag min egen countdown här :) Idén är att skriva små dagboksanteckningar varje dag så att ni kan följa med vad som händer.

7.5.2009
————

– Min kandidatnummer fastställdes till 141 – samma som min morfars och mormors telefonnummer i Jakobstad på den tiden då det inte behövdes så värst många siffror :)

– Jag var med på en EU-diskussion i riksdagens infocenter i Helsingfors, arrangör SFP. Astrid Thors var moderator för diskussionen. Bra liten sal, nära människorna. Flera intressanta frågor från åhörarna.

– Vasabladet publicerade min insändare ”Lith sår för en bitter skörd”, där jag möter Mikael Liths (ordf. för sannfinländarna i Vasa) insändare i Pohjalainen 30.5, ”RKP:n tähti sammu”.
Jag skriver om att SFP går igenom en svår process där språket inte automatiskt räcker till, utan styrkan bör sökas i respekt för individen och i mångfalden. Rubriken hänvisar till att jag inte tror på Liths vattnande av folkmyllan med så surt vatten. Vad man sår får man skörda.

– Nytt inlägg på bloggen i serien ’25 saker’: ”Nr8: Debatt matt”
(http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/nr-8-debatt-matt/)

————

I morgon bl.a. SFP:s kampanjöppning i Hfors.

/pati

Vad är Hufvudsaken med snuset?

2 kommentarer
Andra texter EU-valet 2009

Hufvudstadsbladets redaktion lyckades inom loppet av en vecka både avsluta sin snusdebatt och fördumma sig själv i samma fråga.

Kanske man åberopar tryckfriheten. I så fall är jag intresserad av när frihet blev synonymt med undermåligt. Lagen stoppar tack och lov inte Hbl, men någon slags yrkesstolthet borde göra det.

—26.3: Risikkoförslaget på ena sidan av uppslaget, en intervju med En Expert i mitten. En faktaruta som visuell tyngd.—

Problemet är inte i första hand  att Hbl leker Aftonbladet och inte riktigt får till det. Problemet är framställningen.

150 svenskar drabbas av muncancer varje år som en följd av snusande, säger professor Jan Hirsch. Reporter Marcus West antecknar och återger. Att det totala antalet muncancerfall i Sverige är ca 100 för ett givet år, och att Hirsch finska kollega inte sett ett enda snusrelaterat fall – sånt spelar mindre roll. Scoop är scoop.

—Saknas nånting ännu. Ah, faktarutan. Låtom oss googla och copy-pastea.—

Det finns en enda siffra i hela ’faktarutan’, och det är ett årtal, 2005. Resten är spekulation i folks okunskap. För den som är intresserad av verklig statistik finns mycket hårdfakta på nätet. En mycket bra summering på finska finns på läkare E-P Pälvimäkis sida www.nuuska.fi.

—Jag väntar med spänning på Hbl:s reportage om att folk halkar på vintrarna. Och att det är mycket säkrare med dubbar under skorna. Sen diskussionen om huruvida därom skall lagstadgas, och om det vore bäst att införa utegångsförbud under vinterhalvåret. Med diverse expertuttalanden, och en ensidigt avslutad debatt när redaktionen så behagar.—

Troligtvis är Marcus West bara okunnig och media-horny. Någon är ändå ansvarig utgivare för eländet. Finns det nån dold agenda bakom Hbl:s agerande, eller är det bara i största allmänhet ok att vara så här fruktansvärt dålig på det man gör?

Othmans ledare i ÖT 21.3.2009

Andra texter EU-valet 2009

Henrik Othmans ledare i Österbottens tidning idag (21.3.2009) placerar på ett mycket insiktsfullt sätt civil olydnad där den hör hemma, mitt emellan två ytterligheter: samhällsarrogans på gränsen till terrorism, och lagbundenhet utgående från rädsla.

Citat ur ledaren följer nedan.

En god lag är inte bara förankrad i rättsmedvetandet, utan också i den något mer svårdefinierade moralen. Den som internaliserat denna moraluppfattning behöver alltså inte slå upp i lagboken för att bedöma det rätta eller orätta i sina handlingar.

Men lag och moral är inte synonyma. Det finns djupt omoraliska handlingar som ryms inom lagens råmärken. Det finns också situationer där samma moral tillåter oss att bryta mot lagen. Den som håller sig till lagens bokstav bara i rädsla för rättsliga påföljder eller det stigma som följer på att ha blivit fast har inte på något sätt bevisat att han eller hon besitter någon högre moral; bara bevisat en sorts självbevarelsedrift.

[…]

Moral innebär också att ta ansvar för sina handlingar. Sann medborgarolydnad skadar ingen.

[…]

Land ska fortfarande byggas med lag. Ibland kan det dock krävas att man övertäder densamma för att påvisa dess orimlighet. Om man alltså, som Wingren, är beredd på följderna.

Att begränsa skadan i stället för förnuftet

Andra texter EU-valet 2009

Jag har översatt delar av en rapport som är mycket intressant: ’Harm reduction in nicotine addiction’, publicerad av Royal College of Physicians, London i oktober 2007.  Respektingivande läsning – vare sig man förespråkar snus eller inte så tror jag läsaren kan tillstå att diskussionen rör sig på ett lite högre plan än det grötmyndiga svammel som fyller maktens lokaler här i omsorgsfinland ;) Fortsätt läsa →

Hjärnsläpp

Andra texter EU-valet 2009

Jag har skrattat för mig själv hela dagen sen jag läste artikeln om Christofer Fjellner i Hbl idag (12.3.2009). Fjellner är svensk EU-parlamentariker för moderaterna och kommenterar vårt lands agerande i snusfrågan:

Det är hyckleri. Finlands regering verkar ha fått hjärnsläpp.

Haha… här i norra mumindalen känns det befriande när nån använder den beskrivning som man impulsivt hinner tänka, men sen ändå anpassar till vår lite högtidligare finlandssvenska . Go Christofer, och skaffa mer snus – jag är på väg ditåt :)

PW i USA, dag #11

Blogg

Idag blev det bilkörning här i USA, 12 år sen sist. Hade inte precis vanan inne, och dessutom kör de  oberäknerligt här – lite som när Nykarlebyborna gör en vänstersväng från höger fil på den norrgående esplanaden när de plötsligt får för sig att köpa grisar från Lillkungs konditori. Nära varann kör de också. Fortsätt läsa →