lag

19 inlägg

Sjuttio gånger sju

Kolumner Publicerat i Kyrkpressen

Kolumn publicerad i Kyrkpressen den 9 februari 2017,
under rubriken ”Läker vedergällning de sår för vilka vi vill hämnas?”

Jag har alldeles nyss sett de två sista säsongerna av teveserien Sons of Anarchy, som handlar om en fiktiv motorcykelklubb i Californien, USA. Trots att omgivningen är så helt annorlunda än min egen så landade berättelsen mitt i vardagsrummet här hemma hos oss. Det beror på att själva kärnan i historien inte känner några geografiska eller socio-kulturella gränser – människans inre kamp ser förbluffande likadan ut hos alla, och överallt.

Serien är ytterst våldsam och våldet presenteras dessutom på ett mycket obarmhärtigt och grafiskt sätt. Någon kan hävda att manusförfattaren Kurt Sutter glorifierar bruket av våld, men egentligen är det precis tvärtom. Det är uppenbart att den fysiska brutaliteten sliter sönder det mellanmänskliga och det inre hos huvudpersonerna, alldeles speciellt det våld som används i missriktade försök att värna om kärlek.

Sons of Anarchy bär tydliga spår av klassisk tragedi så som den berättats av Shakespeare (Hamlet, Romeo och Julia), och tvåtusen år tidigare av Sofokles (Kung Oidipus.) När intrig, lögn och slutenhet får fotfäste kan ett led av till synes slumpmässiga händelser som inträffar i ett inbördes sett ofördelaktigt tidsförlopp åstadkomma förödande resultat.

Ju fler avsnitt jag såg, desto mer bekant kändes berättelsen. Först kunde jag inte placera detta familjära, det som resonerade någonstans där bortom den uppenbara kopplingen till Shakespeare och Sofokles. Lite senare stod dörren på glänt, för att i slutscenerna stå på vid gavel.

Serien är en mycket effektfull och gripande omsättning av Gamla testamentet, och i slutscenernas farthöjande sista sekunder nuddar den också vid det nya förbundet. Vare sig Sutter gjort det medvetet eller inte så har han skapat ett material för såväl bibelstudiegrupper som för egen, personlig reflektion.

Hur väl fungerar principen om öga för öga, tand för tand? Kan vi stärka ett vi genom att aggressivt gå åt ett de? Läker vedergällning de sår för vilka vi vill hämnas? Är människan i sitt mest mänskliga tillstånd ond eller god?

Den sista frågan har sysselsatt den tänkande människan genom all tid. Skorpionen som sticker den groda på vars rygg den färdas över vattendraget – och därmed tar livet av dem båda – kan inte hålla sig, kan inte låta bli att vara så mycket skorpion som möjligt. Frestelsen blir för stor, även om det innebär omedelbar undergång.

Och människan – till bredden fylld av godhet och ondska, och skoningslöst medveten om just detta – hon för en mycket ojämn kamp inom sig. Varje liten strimma inre ljus ackompanjeras av hotfullt muller från mörka moln på själens horisont. Det river och sliter i oss, och nästan allt som kommer ut blir fel, även om vi vill annat.

Därför måste vi komma ihåg att förlåta andra, som vi själva har blivit, blir och kommer att bli förlåtna. Minst 77 gånger, som i nya bibelöversättningar. Blir det tight så använder vi äldre bibelöversättningar och förlåter sjuttio gånger sju gånger. Och räcker inte det, ja då ska vi bara fortsätta – så där som Gud förlåter oss.

Debatt: ”Statlig impulsivitet äventyrar ny svensk kulturinstitution” (Vbl 8.10.2011)

Citerat Debatt I pressen

Ursprunglig ledare: ”Statlig impulsivitet äventyrar ny svensk kulturinstitution” (Vbl 8.10.2011)

Vad är kultur? För mig är det revyer och trubadurer m.m.Jag föredrar vardagskultur framför ”professionell” kultur.Kultur av entusiaster.
Det jag inte förstår är var alla dessa skall hitta arbete som mu utbildas.Det är väl i allas intresse att utbud och efterfråga matchar varandra?

Jag ser inte det rimliga i hur operahuset nere i H:fors bedrivs och finansieras.
Om inte kulturen kan föda sig själv är det inte värt att bevara?

/Rd 8.10.2011 kl 15:26

@Rd: Blir inte livet lite väl fattigt om allt som är av värde måste vara ekonomiskt självdrivande, och finns då t.ex. kyrkskatten enbart för att medborgare bör få döpas, gifta sig och begravas någonstans?

Sen, i fråga om ministeriets målavtal (berörda av Myntti i den här ledaren), så är det en märklig tvetydighet i att regeringen vill vattna kulturfältet (”Konstens och kulturens ställning som opinionsbildare i samhället förstärks”) samtidigt som ministeriet torkar ut detsamma.

http://www.minedu.fi/OPM/Tiedotteet/2011/10/budjetti.html?lang=sv

Jag håller i stort med om att yrkesutbildningar bör svara mot arbetsmarknadens behov. Problem som de här uppstår i och med att politiker inte vill inse att marknad och utbildningsledare är flexiblare och har en större samlad intellektuell och intuitiv resurs än de förtroendevalda.

Med den styvhet som finns inbyggd i kommunal och statlig förvaltning så tar det oerhört länge att byta kurs. Strategiernas bäst-före-datum har gått ut långt före de slutat verka. Det här gäller inom alla ministerier. Man tror sig veta vad som ligger i framtiden och pekar med utsträckt hand i den riktning landet ska gå, i stället för att att lyssna på dem som just i detta nu är på väg någonstans.

Patrick Wingren 8.10.2011 kl 16:30

Citat: ”Räsänen kan inte fly sitt ansvar”

Citerat

Ifall KD-basen Räsänen underskattar sina roller och konsekvenserna av sitt sätt att hantera dem i tisdagskvällens tv-debatt finns det idag över femtontusen skäl för henne att tänka om. För så många människor rapporteras ha lämnat kyrkan sedan TV2:s homokväll.

[…] ifall Päivi Räsänens avsikt är att gallra i kyrkans medlemsregister och vrida kyrkklockan tillbaka bör hon säga det rent ut istället för att ducka då konsekvenserna av hennes exkluderande människosyn börjar påverka både kyrkans anseende och ekonomi.

[…]

Päivi Räsänen börjar bli en vandrande Judaskyss för kyrkan. Hennes uttalanden står kyrkan dyrt.

Kyrkominister Stefan Wallin (SFP), blogginlägg 17.10.2010
http://stefanwallin.blogsome.com/2010/10/17/rasanen-bara-en-kvinna-i-ledet/

Citat: ”Även polisen kritisk till nya tobakslagen” (ÖT 28.8.2010)

Citerat

” —  Jag är inte någon förespråkare av vare sig tobaksprodukter eller rusmedel, men min personliga åsikt är att när lagen blir så här sträng tummar man lite på vad som är rimligt och jag tror nog att lagen blir svår att övervaka.”

” —  Ett sånt här förbud är så strängt och överdrivet att det kan hända att det är svårt att få understöd av befolkningen i allmänhet. Lagen faller på sitt eget grepp anser jag.”

” —  Jag vet inte om det är rätt väg att begränsa snusanvändningen så här kraftigt. I stället borde man kanske ha börjat där skadorna är större. Då kanske också allmänheten skulle förstå det bättre, men som det är nu tycker jag det är som att klättra med baken före upp i trädet.”

Kriminalkommissarie Ove Storvall vid Mellersta Österbottens och Jakobstads polisdistrikt, intervjuad av Kaj Enholm, Österbottens Tidning 28.8.2010.

Citat: ”Civil olydnad var helt på sin plats” (ÖT 27.8.2010)

Citerat

”Men frågan är när kampen mot något man anser vara skadligt går för långt. Vägen till helvetet är som bekant kantad med goda föresatser. Det gäller att vara på sin vakt, inte minst då det handlar om människors hälsa. I takt med de skenande kostnaderna för sjukvård kan övervikt en dag bli förbjuden. Kanske införs i framtiden kontroll på att vi motionerar tillräckligt. Övervakningstekniken finns redan och går under namnet elektronisk fotboja.”

[…]

”Vad gäller Patrick Wingrens aktion måste man förstå att denna egentligen även handlade om större saker än snus.

Land ska förvisso med lag byggas. I fall lagarna uppfattas som rimliga, moraliska och rättvisa finns det knappast något behov av civil olydnad. Men då så inte alltid är fallet, kan man med goda skäl se olydnadsaktioner som önskvärda. Det betyder att folk vägrar följa vissa myndighetsbeslut som de anser vara oskäliga. Men protesterna bör vara fredliga och aktivisterna måste vara beredda att ta konsekvenserna av sina handlingar.

Så var fallet med Wingrens snusförsäljning på torget. Snus är inte världens viktigaste sak, men det gäller att ständigt vara på sin vakt mot försök att begränsa medborgarnas frihet. Risken att så ska ske har ökat i takt med den allt mer sofistikerade övervakningstekniken. Det är därför önskvärt att det finns människor som vid behov är öppna för möjligheten till civil olydnad.”

Bengt Rönnback, Österbottens Tidning 27.8.2010
Länk till ledaren i sin helhet finns här.

Finlands paria

1 kommentar
Debatt I pressen

Insändare – inskickad till Österbottens tidning och Vasabladet den 25.11.2009.

FINLANDS PARIA

Jag läser den 24.11 om länsstyrelsens beslut att dra in tillståndet för ölförsäljning från de företag som varit inblandade i illegal snushandel, och jag tänker: ‘sjukt’.

Sjukt, eftersom ett sunt samhälle – en rättsstat – ska döma via domstolsväsendet, och enbart så. En myndighet som godtyckligt utfärdar egna straff bara för att man blivit given makt därtill underminerar domstolsbeslutet. Det är  oeftertänksamma stöveltramp rakt in i en polisstat som skrämmer livet ur mig.

Sjukt – också för att de etiska värderingar som ligger som grund för idén om brott, straff och försoning förlöjligas från statens håll. I sin häxjakt på snusförsäljarna fråntar man dem deras rättighet till konsekvent och likvärdig behandling. Man verkar vilja slå, slå och fortsätta slå – bryta ner tills ingen längre orkar stiga upp. Diktaturens snålblåst kan redan anas som lätta, tilltagande brisar i de finländska skogarna.

Sjukt – inte minst på grund av just detta: den oroande utveckling som länsstyrelsens beslut är en del av sker så förrädiskt långsamt. 1930-talets Tyskland kunde inte ha formats över en natt, helt enkelt eftersom människans bondförnuft och samvete inte hade tillåtit det. I stället sker förändringen i dunklet, under en täckmantel av omsorg, lite i gången. En djävulskt skicklig manipulation av medborgarens undermedvetna tills det omöjliga – det omänskliga – blir möjligt för en hel nation.

När det gått så långt kan vi vara säkra på att parian – de kastlösa utan rättigheter – inte är en liten skara snusförsäljare. Då har fokus för statens kallt kliniska hat skiftat mot en större mängd ‘avvikande’ som fortfarande står i ett minoritetsförhållande till majoriteten. Tänk tanken vidare, och dra egna slutsatser.

Vad kan då vi medborgare göra? Vi kan skriva inlägg, kontakta våra förtroendevalda, ropa på gator och torg, vägra stämma upp i allsången från kungörelserna. Det viktigaste är inte hur, utan att vi reagerar på de sätt vi kan. Personligen kommer jag aldrig mer att kunna se mig själv i spegeln om jag stillatigande ser på när vårt samhälle körs ner i fördärvet.

Patrick Wingren

Citat: ”Tills kommunen skiljer oss åt” (af Björkesten, ledare Hbl 19.8.2009)

Citerat

En sådan paragraf är tydligen nödvändig, men det är beklämmande att byråkratin segrat över allt vad sunt förnuft och empati heter.

Marit af Björkesten kommenterar i sin ledare ”Tills kommunen skiljer oss åt” (Hbl 19.8.2009) det faktum att omsorgsminister Paula Risikko (saml) är beredd att skriva in rätten för äkta makar att bo på samma ålderdomshem i lagen.

Den sista procenten

Debatt I pressen

(Insändare publicerad i Österbottens Tidning den 31.7.2009)

Hufvudstadsbladet 29.7: Olof Hermansson i Munsala vägrade betala straffavgift till Ekorosk för att han inte har en ordnad avfallstransport. Han fick rätt i högsta förvaltningsdomstolen – Ekorosk ålades att återbetala straffavgifter på 200.000(!) euro. Hermansson komposterar, återvinner, lever närmare det biologiska kretsloppet än många av oss andra.

Österbottens tidning samma dag, Mika Ojamies (kommunikationschef, YLE) ger en replik till Emma Ådahls insändare (ÖT 26.7) om medieavgiften: ”Arbetsgruppen har ansett att en medieavgift är en bra och säker lösning för att trygga public service-utbudet i Finland.” […] ”Förslaget att införa en medieavgift har heller inte kommit från bolagets sida. Det bör också här betonas att 99 procent av finländarna tar del av YLE:s utbud [tv, radio, internet] minst några timmar per månad.”

Tillbaka till Hbl:s reportage, citerande Ekorosks vd Olli Ahllund i fallet Hermansson. Han tycker att minimikostnaden för avfallstransport ”är så liten att det inte är något att diskutera.” Samtidigt utesluter han inte att det finns människor med en annorlunda livsstil: ”Det är alltid svårt att göra upp lagar som rättvist beaktar 100 procent av befolkningen.”

Både och, vill jag påstå. Någon slags konsensus bör säkert eftersträvas. Samtidigt är en blind lagstiftning som inte respekterar individens personliga rättsuppfattning helt sanslös. Det räcker inte att stifta lagar som omfattar 99% av befolkningen om man samtidigt kriminaliserar den procent som upplever att de handlar rätt. 50.000 finländare blir plötsligt förbrytare. Var går gränsen – när är det ok att lagstifta mot 5 eller 6 procent?

Finlandssvenska politiker med någon slags överlevnadsinstinkt borde, oberoende av partitillhörighet, vara bland de första att inte släppa djävulen över bron – vare sig det gäller sopor, medieavgift, eller andra gränsdragningar där individen borde få välja utgående från sin egen övertygelse.

Patrick Wingren

Antipirater sänker unga

Debatt EU-valet 2009 Insändare

(Insändare publicerad i ÖT den 13.5.2009)

ANTIPIRATER SÄNKER UNGA

Fildelning och nätpiratism är ett högaktuellt samtalsämne världen runtom. Det grundläggande fenomenet är inte alls nytt, det är bara arenan som är ogreppbar för den generation som i huvudsak ansvarar för lagstiftningen.

Citat: ”Att ladda ner musik från nätet är som att gå in i skivaffären och stjäla en CD”. Ok, men då har vi som nu är i medelåldern också stulit när vi bandade över skivor till C-kassetter för 30 år sedan. Likaså gav oss videoapparaterna några år senare en möjlighet att så att säga gå in i biografen och ta hem rullarna. I skrivande stund pågår en vidsträckt kriminalitet när studerande kopierar kurslitteratur, stjäl från bokhandlar och bibliotek – ofta med föreläsarnas tysta godkännande.

Vi kan inte angripa fildelningen om vi inte samtidigt erkänner att det hela inte är speciellt för nätet, utan att sådan brottslighet pågått systematiskt och utbrett under åtminstone hela min egen livstid. Allt annat är hyckleri, och fruktansvärt orättvist mot de yngre.

I dagens samhälle är den virtuella människan ensam och mer informationsmättad än tidigare. Därför kommer de fysiska mötesplatserna – konserter, biografer, teatrar, sportarenor – aldrig att försvinna. Vi har ett behov av att uppleva, bli överraskade tillsammans, att delta och dela. Vi berättar ivrigt för vännerna om filmen vi sett, eller spelar upp låten av favoritbandet. Hur sker det här på nätet? Genom fildelning.

Ska marknadskrafterna kunna fortsätta existera på sina egna villkor, till vilket pris som helst? Belyser man den politiska linjedragningen i snusfrågan så skymtar hyperaktiva cigarettlobbare i bakgrunden. I siluetten av värnandet om upphovsrätten finns en aggressiv skiv- och filmindustri. Följer man pengarna hittar man orsaken till politiska förslag och beslut. Det är ofta just så enkelt, och deprimerande.

Lagstiftande politiker känner inte det virtuella rummet tillräckligt bra. Man vill kriminalisera den yngre generationen och ge lagliga möjligheter till grova intrång i människans privatliv. Om fildelning är rätt eller inte är en komplicerad fråga, men det här priset är alldeles för högt att betala.

Patrick Wingren
musiker,
upphovsrättslig inkomsttagare,
EU-kandidat för SFP

Du skall icke kopiera

Debatt EU-valet 2009 Insändare

(Insändare publicerad i Hbl den 12.5.2009)

Stefan Wallin menar att många internetanvändare tror att piratism är tillåten, eftersom också kompisen laddar ned.

Det tror inte jag. Mina barn vet vad som gäller, liksom jag själv visste när jag bandade av LP till C-kassett för 25 år sedan. Studerande som kopierar studielitteratur med föreläsarens tysta medgivande har också hört budordet. Om vi jämställer nedladdning med stöld ur butikshyllan måste vi samtidigt erkänna att detta inte är speciellt för nätet, utan att sådan brottslighet pågått systematiskt och utbrett de senaste 30-40 åren. Att påstå annat är orättvist mot de yngre.

Konserter och biografer kommer att leva kvar – i dagens privata, mättade samhälle behöver människor kunna uppleva, överraskas tillsammans. Men kan marknadskrafterna fortsätta att existera på egna villkor? Man bör inte förväxla upphovsrätt med vinst. Vi kan inte ledda av kommersiella intressen kriminalisera majoriteten av den yngre befolkningen och ge laglig rätt till kraftigt intrång i privatlivet.

Patrick Wingren
EU-kandidat för SFP

Polemik med Matti Savolainen

Andra texter EU-valet 2009 Insändare

Debatt i tidningen Keski-Pohjanmaa, april 2009.
Utdraget ur Savolainens text är översatt till svenska av mig.

Wingren:

Jag tror att en enda person kan påverka. Inte i första hand ensam, utan som bärare av mångas röster. Därför ger jag här tre konkreta saker jag vill åtgärda som EU-parlamentariker:

1) Snusförbudet. Det går emot grundtanken om medborgarnas fria val och unionens fria handel. Det håller en nikotinprodukt som är mindre skadlig borta från marknaden, till fördel för cigaretterna. Förbudet är ologiskt, orättvist och skadligt för folkhälsan. […]

Savolainen:

Patrick Wingren talar om för oss vad han vill arbeta med om han väljs in till Bryssel. Jag skulle vilja ge några kommentarer:

1) Snus. Det verkar som om detta tveklöst giftiga och cancerframkallande ämne har varit ett av SFP:s viktigaste ärenden under hela vintern. Under devisen om medborgarnas fria vilja och unionens fria handel tycks man kunna argumentera för vad som helst.

I och med att Wingren och ledande personer i hans parti jämför snus med tobak och förespråkar snuset som mindre skadligt och därför mera acceptabelt kan man öppna för en diskussion där man jämför alkohol och cannabis. Enligt forskningen så är ju alkoholen betydligt skadligare och mera beroendeframkallande än cannabis.

Är Wingren även beredd att förespråka en legalisering av cannabis, i linje med hans tidigare logik? Cannabisförbudet är ju, citerande hans ord, ”ologiskt, orättvist och skadligt för hälsan.” […]

Wingren:

Matti Savolainens kommentarer till min att-göra-lista bör i sin tur kommenteras:

1) Snus. Savolainen tillskriver mig en liberalism som jag inte känner igen. Jag förespråkar inte en villkorslös frihet, utan en frihet under ansvar – både i individens eget val och i ekonomin.

Däremot är Savolainens följdfråga angående alkohol och cannabis alldeles motiverad, och väntad. Först några viktiga skillnader i jämförelserna: snus är en mindre skadlig version av exakt samma produkt, dvs tobak, vilket gör ett snusförbud djupt ologiskt. Vidare är tobak i alla dess former knappast mera ’mind-altering’ än en chokladstång, medan effekten på sinnet är en helt annan för både alkohol och cannabis.

Alkoholen har, på gott och ont, en klar social funktion. Användaren av cannabis tenderar att dra sig inåt, bli mera associal. Samtidigt är priset för missbruk av alkohol mycket högre. Överdrivet bruk av cannabis drabbar i första hand individen i dennes egen relation till sin omgivning, alkoholmissbruk ödelägger ofta både individen och omgivningen.

Snusförbudet är att sila mygg och svälja kameler. Cannabisförbudet i relation till alkoholen är då mera som att acceptera kameler och diskvalificera dromedarer. Fördelen av att cannabis släpps fri är för mig personligen inte lika tydlig som i fallet med snus, och därför inte en sak jag tänker driva på min agenda. Jag vill välja sånt som resonerar i en djup personlig övertygelse. Samtidigt vill jag klart säga att jag, precis som Savolainen antar, i princip upplever cannabisförbudet som inkonsekvent. Som sittande EU-parlamentariker skulle jag rösta för en legalisering om frågan gick till omröstning.[…]

Länkar till inläggen:
http://www.keskipohjanmaa.net/mielipide/mielipide.asp?message_id=111001&forum_id=12001&task=2
http://www.keskipohjanmaa.net/mielipide/mielipide.asp?message_id=112561&forum_id=12001&task=2
http://www.keskipohjanmaa.net/mielipide/mielipide.asp?message_id=112701&forum_id=12001&task=2

Absurd medieavgift

Debatt EU-valet 2009 Insändare

(Insändare skickad till finlandssvenska dagstidningar den 23.4.2009)

Nu är ännu en av ministeriets arbetsgrupper ute och cyklar, utan kontakt med landsvägarna. Är det faktiskt så att medborgarna gång på gång måste hänvisa till sunt förnuft? Förtroendet sjunker hela tiden – varje förslag som inte resonerar i individens verklighetsuppfattning är en spik i de förtroendevaldas kista.

Även om Rundradion är mera beroende än många vill tro, så finns det en poäng med att upprätthålla ett neutralt media som inte kontrolleras av kommersiella krafter. Gör då detta på ett rättvist sätt – finansiera Rundradion på samma sätt som annan samhällsservice, via den väl förankrade progressiva beskattningen.

För en del av folket är 175 euro en struntsumma, för andra en kännbar del av årsbudgeten. Jag har vänner som av etiska och religiösa skäl inte använder ”strömmande media” som TV, radio och internet. Nu väntar sig arbetgruppen att alla hushåll skall ta emot samma räkning, och lydigt betala.

Förmynderi, säger jag. Individens rörelsefrihet stramas åt. Igen.

Patrick Wingren, Jakobstad
EU-kandidat för SFP

Nr 10: Budorden

25 saker Blogg EU-valet 2009

I höst läste jag igenom bibeln från pärm till pärm. En sak i taget fungerar bra för mig, så jag gav mig på det projektet – och kom igenom :)

Måste erkänna att det inte var särskilt stimulerande under släktutredningarna i Moseböckerna. Bör också medges att ur spänningssynpunkt så är upplägget ganska misslyckat. Huvudpersonen introduceras i sista fjärdedelen av boken, och dör efter några futtiga sidor. Sen konstateras det här tre gånger till, och utvärderas i resten av böckerna.

Ingen #1 best-seller för kioskerna, alltså. Ändå tidlös, med ett djup som jag aldrig någonsin kommer att förstå helt och fullt.

Vi hänvisar ganska ofta till de tio budorden. Det är sant att de kan tyckas utgå från det värsta. Bara två av dem uppmanar till något, de åtta andra börjar med ”Du skall inte…”

För mig blev det intressant på riktigt när jag vände på resonemanget.

Det finns inga uppmaningar att hata, diskriminera, misstro, särbehandla, bry sig enbart om sig själv. Inga budord fostrar till likgiltighet och passivitet. Alla utgår från att människan känner, vill, vågar, lyckas och misslyckas. Även om texten kan verka gammal idag så lyser föräldraomsorgen igenom och gör stentavlornas bud ljusa, varma. Nån bryr sig.

Vi är inte i en unik situation. Människan har alltid haft sig själv att brottas med, vare sig hon vill eller inte. Alternativet är ohyggligt – att frånta människan rätten att tänka själv, att kunna välja. Fysisk, själslig, andlig eller samhällelig lobotomi är inte svaret. Det känns tryggt att ha backup i tusenårig visdom – i alla stora religioner i allmänhet, och i min höstläsning i synnerhet.

Nr 14: Funnen skyldig

25 saker EU-valet 2009

Jag har växt upp i ett protestantiskt samhälle, och har gått omkring med dåligt samvete. Över allt.

Nu är tidsandan en annan. Auktoriteternas makt har gradvis försvunnit. Människorna accepterar inte automatiskt att kyrkan, politiker, lärare, ekonomer och filosofer sitter inne med självklara sanningar.

Reaktionen påminner om en pendel som varit hårt åtstramad i ena kanten av en klockstapel under många år – plötsligt släpps den fri, och vi svingas mot den andra ytterligheten – Jag Jag Jag. Nu är vi själva i centrum för vårt liv, och skuld och skyldighet har blivit tabu – något vi måste bli kvitt för att bli oss själva.

— Kanske är termerna utnötta, kanske vi borde hitta helt nya ord för fenomenet . Hur mycket vi än vill så försvinner själva grundfrågan inte. Den har funnits, och kommer att finnas, som en väsentlig del av all samexistens. Det handlar om ansvar. —

Fortums ledning är i blåsväder, lågkonjunkturen drabbar oss hårt. Vi påverkar och är delaktiga – både när vi är tysta och när vi väljer förtroendevalda politiker som låter det gå som det går nu. Det är så lätt att, som i forna tiders Egypten, rida med på välfärdsvågen genom de sju goda åren. Men tillväxt – befolkningsmängd, rikedom, energiresurser etc. – kan bara inte öka hela tiden, och det vet vi mycket väl: hela världshistorien visar att tillvaron korrigerar sig självt.

Därför är det inte rätt att vi, när de sju magra åren knackar på dörren, slår ut med händerna och säger att vi inget visste. Det är definitivt inte ok för ekonomer, politiker, bankchefer, men det är inte heller ok för människan på stadens gator. Jakten på syndabockar inleds direkt: ’Det är USA som ställer till det’, ’det är EU’… guess what? Det är människan som låter det här hända – du och jag.

Det som drev mig till torget i Jakobstad den 5 december 2008 var frustration, rättskänsla, och dåligt samvete. I jakobstadstrakten har snusförbudet aldrig vunnit respekt. Det har placerats i samma kategori som t.ex. lagen om obligatorisk användning av cykelhjälm – nåt man kan leva med, men som inte i större utsträckning påverkar ens dagliga liv.

Det synsättet delas troligen av största delen av de anställda vid de officiella myndigheterna i staden, eftersom man så uppenbart sett mellan fingrarna. Vill man vara fördömande så har poliser, tulltjänstemän och övrigt rättsväsende försummat sin plikt eftersom de inte ingrep tidigare. Likaså har vi som köpt snus via de dömdas kanaler sett till att olagligheten kunde fortsätta.

— Staten har kriminaliserat handeln med snus, och vi borde ha fogat oss i det – OM man ser ett egenvärde i själva lagstiftningen som sådan. —

Vi är skyldiga. Det är inte rätt att plötsligt peka finger och två sina händer när snusleverantörer åker fast. Jag har varit en del av det system som gjort att domarna kunnat bli så pass hårda, eftersom jag inte protesterat tidigare.

Jag vill göra nånting åt det här. Bära den energi som jag såg på Jakobstads torg ända till Bryssel, för att fightas för den dag när lagstiftningen blir vettig nog att inte kunna döma några enstaka människor för vårt allmänna sjusovande – vare sig i snusfrågan eller i samhället i stort.

Nr 20: Lagen

1 kommentar
25 saker EU-valet 2009

Under debatten på senaste tid har många i sitt fördömande av min torgdemonstration använt slutklämmen ”Lag är lag och till för att följas”.

Det är faktiskt inte så. Lagen är inte till för det, lika lite som individen är till för samhället. Lagen skall i första hand tjäna medborgarna som samlande referens för de etiska och moraliska värderingar som bildar grunden för just den nation och det samhälle de lever i.

Lagen är inte ofelbar och absolut, utan under ständig förändring. Den bör vara trygg, logisk, och motsvara en allmän uppfattning om vad som är rätt och fel. Lagstiftarna skall respektera folket och vara lyhörda – de är genom parlamentariska val givna förtroende att verka för medborgarnas bästa. Om de folkvalda inte lyssnar så måste folket reagera.

Inte många i det här landet skulle betrakta en iransk kvinna som vägrar gå in genom separata ingångar till universitet, flygplatser och andra offentliga byggnader som moraliskt förkastlig. Samtidigt säger det landets lag att hon bör göra just så. Tycker mina kritiker att hon är omoralisk, och att hon gör fel om hon vill försöka förändra sitt samhälle genom att gå in sida vid sida med männen?

En trovärdig lagstiftning ska kunna ifrågasättas.

Nr 21: Civil olydnad

2 kommentarer
25 saker EU-valet 2009

Demonstrationen på torget den 5 december 2008 var ett exempel på civil olydnad. Några ser sånt som kriminellt, andra anser det vara ett tecken på ett sunt fungerande och självreglerande demokratiskt samhälle. Jag hör till den senare kategorin.

För att vara tydlig blir det angeläget för mig att definiera själva begreppet. I civil olydnad är det viktigt att man berättar vad man gör, och varför.

Fortsätt läsa →