EU-valet 2009

91 inlägg

Transparens, inte osynlighet

Andra texter EU-valet 2009

Efterspelet under veckorna efter EU-valet har varit oerhört intressant. I grunden för en stor del av kritiken mot mitt agerande hittar jag ett gammalt bekant fenomen. Det är djupt rotad i vår tradition, det genomsyrar vårt sätt att tänka. Vi måste hela tiden våga nämna det vid namn för att inte låta det få makten över oss.

Jantelagen.

Det som den här gången drog proppen ur badkaret och lät bannorna virvla fram är det sätt på vilket jag fortsatt tala efter valet. Jag fick nästan 6.000 röster i EU-valet, men jag är inte odelat nöjd och glad efteråt.

— Fy skäms på mig. Vem tror jag att jag är? Det fanns ju inte en chans att bli invald, det borde jag ha förstått. Jag kunde inte förvänta mig att komma rakt i in i politiken, nej, det är den långa vägen som gäller. Nu ska jag förstå att satsa på kommunalpolitiken, läsa på för en eventuell riksdagskandidatur, och helt enkelt uppträda moget. Jag ska släppa egot och vara tacksam, ödmjuk. —

Symptomatiskt sker väldigt lite i diskussion med mig själv, eller ens i relation till vad jag sagt.  På nutidens byacafér och lanthandelsbänkar – bloggar och webbforum – är snacket igång.

— På bloggarna sitter innehavaren likt äldsten vid långsidan av bordet, låter den samlade skaran tala fritt. Han/hon ger bifall , lever sig med, präglar diskussionen med efterklok levnadsvisdom. Övriga deltagare är livligt delaktiga, samtidigt tryggt anonyma. Det tycks och tänks, spekuleras, analyseras. —

— På webbforumen finns ingen direkt ledare, men där antar de få debattörer som skriver under sitt eget namn en funktion som påminner om blogginnehavarens. —

Jag vet inte vart jag ska böja järntråden för att få den att tränga igenom, men skam den som ger sig :) – jag gör ännu ett försök.

Jag kandiderade för att bli invald. Tron på  sig själv, och att ingenting är omöjligt, är otroligt viktig. Att avfärda det som egoism är alldeles för enkelt. Jag har tidigare skrivit om just detta i bloggtexten/insändaren ”Att våga älska sig själv”. Många av mina kritiker har på ett märkligt sätt missat hela den här biten, och ser inte att just det att jag trodde på mig själv är orsaken till ett överraskande högt röstantal. Jag tänkte aldrig i siffror, det var bara antingen eller.

Tim Sparv, kapten för Finlands U-21 landslag i fotboll, är en som inte underkastar sig jantelagen. På anmärkningen att U-21 landslaget (efter två förluster, och utslagning ur turneringen) klarat sig med hedern i behåll i EM replikerar han spontant:

“- Jag hatar det här. Jag vill vinna matcher. Hedern i behåll är skitsnack för mig.”

— Vi beundrar Tim Sparv, Jonas Portin och bröderna Eremenko. Samtidigt är vi är glada över att de sticker ut. När de misslyckas har vi något att klippa topparna av med jantegräsklipparen som förs över den alldeles lagom stora tomten vi revirmärkt som vårt eget komprimerade universium. —

Jag har aldrig tänkt kliniskt politiskt, vare sig före eller efter torget den 5 december, och har haft stora  problem att bli en ”lydig” kandidat. I stället valde jag att utgå från de värderingar som bildar grunden för mitt eget liv:

    • — Individen bör få välja själv, och genom framgång och misslyckande växa till det hon kan bli: även – och i synnerhet – när det inte är på det sätt som människorna runt omkring själva skulle vilja växa. Att ges ansvar att göra egna val gör oss olika – det att vi är unika är en förutsättning för att vi ska kunna uppleva gemenskap med andra.
    • — Det här är för mig liberalism i dess ursprungliga form. Väljer man en sådan övertygelse så går det inte att göra det halvvägs, ge människan lite utrymme här och där. Det gäller att ge över huvudansvaret till människan själv, helt och fullt – att tro det bästa, i stället för att bygga ett samhälle där man huvudsakligen skyddar sig från det värsta.
    • — Att säga “Ja, i den här frågan är jag liberal, men i fråga om [annat] anser jag mig vara konservativ” är ett stort missförstånd. Om det inte är en skymf mot liberalismen, så är det åtminstone ett förminskande av vad liberalism innebär.

Därför ropar jag inte ‘svenska svenska’ utan tror på ett fritt rum – att få tala hur man vill, att få göra det till exempel på svenska, att få vara annorlunda än de flesta, på alla möjliga och omöjliga sätt. I detta nuddar jag vid demokratins kärna – det att människor får tala sansat, agiterat, eller till och med sanslöst.

SFP är enligt min uppfattning liberalt i många hänseenden, men inte i fråga om just svenskan. Där visar partiet inte bara konservativa, utan ibland – skrämmande nog – snudd på språkfascistiska drag. Att säga att finska språkhetsare gör likadant är ingen ursäkt alls. Valet, och ansvaret, ligger hos oss själva.

— Svenskan i Finland riskerar att dö ut om SFP bibehåller sin fullmakt att tala i de svensktalandes sak. Det går inte att revirtänka, hoppas på fortplantning och språkindoktrinering. Tanken om ett tvåspråkigt (flerspråkigt) Finland måste bottna i en vilja att låta människan vara, tala, existera som hon vill. —

— Linguistisk (=språklig) politik är dömd till undergång, och tiden springer ifrån oss. Vem skall vakna, vem ska reagera? SFP ojar sig över resultaten i efterhand, men vem är stark nog att gå in i kampen i realtid? —

—————-

Till sist: Hur mycket jag än tror på vardagens realiteter, och på behovet av en sund kommunalpolitik, så tror jag samtidigt att lokalpolitiker inte nödvändigtvis är de bästa  kandidaterna för riksdagen, eller EU-parlamentet.

Det är himla svårt att hålla ett brett perspektiv när man har fullt upp med att köra i lera på kommunala vägar. Det är nog så viktigt med sådana politiska bilförare, men de är inte automatiskt lämpade för riksdag eller europeiska sträckor – för dem är det är ofta tur nog om vindrutan kan hållas tillräckligt ren för att se nästa krök på vägen, eller för att notera körriktningen på enkelriktade stadsgator.

Att uppmana mig och andra kandidater att gå den långa vägen via kommunalpolitiken till EU-parlamentet är lite som att be oss lära oss att köra ismaskinen förrän vi kan spela ishockey på riktigt.

—————-

Jag är inte säker på var min plats i samhällspusslet ligger. Jag har en fast anställning i en givande arbetsmiljö inom den kulturella sektorn, så jag borde givetvis inte klaga eller önska mera (se ovanstående jantelag för referens). Ser jag förbi den förrädiska förnöjsamheten så är jag övertygad om att de här tankarna behöver uttryckas – av mig eller någon annan.

En duktig och duglig provinspolitiker kan jag i alla fall inte bli. Jag har svårt att se mig själv om 25 år med parkerad gräsklippare, intagande morgonkaffe med min fanklubb på det lokala cafét, analyserande nya aspiranter inom samhällslivet.

Dagbok 14.6.2009

Blogg EU-valet 2009

Dagen inleddes med Jaro-match. Jo, jag vet att det var halv sju på kvällen, men vad sjutton kan man. Jag var liksom igång först då. Dygnet felsvängt, inget att göra åt det.

Jag är en alkoholamatör nu för tiden, och vet inte om det är bra eller dåligt. Jag konstaterade några månader före valet att det inte var en särskilt bra kombination med rödvin och debattforum, så jag blev absolutist för en stund. Inget bra eller dåligt med det heller, bara ett praktiskt sätt från min sida att undvika behovet av ”damage control” :)

Tillbaka i promillegänget märker jag att jag blivit mera ovan.
Billigare, annars typ samma effekt.

SFP-folk i allmänhet är jätteförgrymmade på mig. Jag har tydligen gjort något man inte borde göra. Skrev om det här i inlägget ”att kasta bananer i takfläkten” igår. Hoppas jag åtminstone får ut mina reseersättningar förrän maskineriet oljats genom alla leder :)

Det här gäller inte EU-kandidaterna. Inte heller Calle Haglund. Jag har fortsättningsvis inte hört nånting illa från honom, eller från de andra. Jag och CH har snusat tillsammans, need I say more? ;) Jag vägrar också, som i allt annat, gå in i nån slags polarisering enligt allmän opinion.

Men etablissemanget. Jeez. Wallin och jag mailar, det sköter vi själva, så det är lugnt. Angående alla andra, de här som dyker upp som…

… ja, har ni varit på nöjesfälten, fått en klubba i handen och någon minut på er att slå på allt som rör sig? Genast en blir träffad så dyker automatiskt flera andra upp, i ökande takt. Sorkar, eller vad det nu är. Pang pang… tar det aldrig slut?

Det är inte partiledningen. Det är fotfolket som blivit programmerade att trycka in knappen och fylla debattforum, mail, facebookprofiler, bloggar med rättfärdiggörande, förklaringar, förmaningar, tillrättavisanden, sanningar.

Nu ska vi alla vara nöjda. Håll tyst. Vet hut. Huvudsaken är Bryssel. SFP. Tyst. Var nöjd. Mandat. Huvudsak. 13. I Bryssel. Nöjd. Tyst. Finlandssvensk. Vet hut. Mandat.

Det påminner om ”Sagan om ringen”, eller ett väldigt dåligt schackparti. Det hör faktiskt inte till vanligheterna att bönder, löpare, springare, och torn alldeles självmant offrar sig för partiet, i tron att Kung och Dam inte klarar sig själva.

……..

Jag lämnar de mest fartblinda i fred, och gör istället ett stickprov i Herbert Lindéns blogg. Han titulerar sig som byfåne, och det ska han ska ha all respekt för – det hör till ovanligheterna att innehållet redan via rubriksättningen deklareras som rappakalja.

Liberal – vad är det?”

Citat Lindén:

Motsatsen till liberal är kanske konservativ. Är det negativt eller positivt att vara konservativ. Och vad betyder egentligen ordet? Antagligen är det lika svårt att svara på den frågan som det är att svara på frågan vad man står för om man säger sig vara liberal.

    WTF… återandvändning är väl ok, men varför slösa bloggutrymme? Jag syndar likaledes och omskriver:

    ”Motsatsen till god är kanske ond. Är det negativt eller positivt att vara ond. Antagligen är det lika svårt att svara på den frågan som det är att svara på frågan vad man står för om man säger sig vara god.”

    — för djupt? ingen panik, byt bara ut ”god” mot ”ond” här ovan. oops, ingen skillnad alls. zzz…—

Huvudmålet=Behållet mandat!”

Citat Lindén:

Att komma från tomma intet och samla nästan 6 000 röster i ett val med politiska förtecken är närmast otroligt. Omdömet kanske inte är det allra bästa hos Patrick just nu. Ingen kandidat inom Sfp erhöll så mycket gratis massmedial uppmärksamhet som Wingren inför valet. Med snusjippot och allt som följde. I press, radio och teve. Om han trott att snuskampanjen skulle föra honom in i EU-parlamentet är jag förvånad. Alla som ställde upp för Sfp i valet borde ha insett att det primära var att behålla mandatet i EU. Något vi också lyckades med på ett förträffligt sätt. Mvh.

    Det lustiga är att Herbert Lindén – såsom vardandes pensionär, potentiell trädgårdsmästare, av andra orsaker byggmästare, sedermera omtvistat uppskattad bloggare-i-kretsen-närmast-trädgården – inte tycks få tillräckligt många vilande hjärnceller i rörelse för att inse att antalet väljare kan ha nåt att göra med just det faktum att jag inte följer hans uppfattning om hur en EU-kandidat eller politiker bör bete sig?

    Eller ska Lindén diskutera med Ahlskogs släkt i all evighet på sin provinsblogg? Liberalism är antingen eller. Alla som säger att ”Jo, i den här frågan är jag liberal, men…” har inte förstått vad det handlar om.

    Lindén talar typisk politiska – han relativiserar ordet liberalism, och nollar samtidigt den sanna innebörden i att vara konservativ.

    Det här gör mig arg, och om detta har jag tidigare skrivit bl.a här:
    https://patrickwingren.opinion.fi/2009/05/nr-7-liberalism/

En annan partiskolad – från en av SFP:s lokala skvadroner – Åsa Sjöberg, skjuter sig själv och partiet i foten. Hon var teoretiskt sett en av mina teamledare. Jag väntade länge på hennes personliga initiativ i min kampanj, men väntade förgäves. Så här i efterhand är jag tacksam över att hon förblev passiv.

I slutändan är det mindre viktigt att de västnyländska väljarna nåddes av mitt valbudskap än att hon associerades med det jag ville säga. Jag har efter valet lärt känna henne som en som är beredd att belägra vilka byar som helst, så länge SFP-fanan får vaja i stadshusets torn. Jag är ledsen om jag sårar någon (=Åsa) genom att vara så rättfram, men jag tror på uppriktighet.

Mitt största problem, i hela min kampanj, har faktiskt varit SFP. Antingen missade partiet – eller jag själv – det centrala.

……..

Med det sagt, så vill jag samtidigt säga att jag uppskattar många av de människor jag mött inom partiet. Det här kan verka ambivalent så det sjunger om det, men jag bryr mig inte. Ända från ledarplan – via EU-kandidater – ner till marknivå finns väldigt många sunda människor som jag hädanefter ödmjukt, och med stolthet, vill kalla vänner.

Fredrik Guseff är en bra typ, bryr sig. Gårrbåilarn Hagström likaså. Wideroos respekterar jag. Grundström är, när hon inte är busy med att positionera sig, en oerhörd tillgång. Achrén är en synnerligen jordnära och naturlig människa som överraskar åtminstone lika mycket positivt som hon framstår negativt i media (hon borde inte alls göra just det hon är sämst på, dvs media – skärpning!… riktad till partiet och Achrén själv). Wallin är, när man fångar honom ”off-guard”, en passionerad människa. Låtom oss attackera honom från alla möjliga håll tills han blir mänsklig nästan jämnt :-D

Kandidaterna: Jeez, jag borde inte ens börja :) Alla, på sina sätt. Nicke kom närmast, intiutivt och tyngst. Sen kan jag inte rangordna, och det är heller inte nödvändigt – jag har varma minnen av alla. (Inte av Callle – av den enkla orsaken att han aldrig var med, träffade honom bara i 30 minuter på partidagsmiddagen, och det intrycket var helt ok – lika delar sårbar, lika delar kobra.)

PS röstade inte på mig själv, och därmed sällade jag mig till majoriteten: jag gav min röst till SFP, utan att den jag röstade på återfinns i Bryssel.

Jag är förbluffad över att SFP först täcktes säga ”skrik skrik, var dig själv, rör om, på dem bara” och senare, efter det Välsignade Mandatet, säga ”tyst tyst, vet hut, märkligt sätt att fira valsegern, var nöjd och glad, vi fick in den [sic]…”

Jag tror inte att partiet missade i nomineringen. Jag är däremot övertygad om att partiet inte visste vem de nominerade. Inte i fallet Ehrnrooth , inte i fallet Wingren. Jag kallades ”snusmumrik” i alla partisammanhang, fram till mitt anförande på partidagen (maj -09) där jag sade att det är enklare att stava till ”snusmumrik” än till ”Patrick Wingren” – både grammatikaliskt och ideologiskt.

Sen blev det tystare.

Själv ser jag inte någon framtid inom SFP. Jag har aldrig sett någonting speciellt, eller språkrättfärdigat, inom patenterad finlandssvensk politik. Jag placerar fortfarande all politik i samma kategori som alla övriga samhällspublika forum – objektet väljer själv, och är berett att ta konsekvenserna av sina val. Oops. Låter som det centrala i mitt EU-valbudskap i stort… :)

Och, jo, Jaro vann!

Att kasta bananer i takfläkten

Alla inlägg Blogg EU-valet 2009

Jag vill börja med att tacka min vän ML för att han uppfostrat sina barn till kreativitet, och för att jag får låna deras kvällssysselsättning som illustrerande rubrik för det jag håller på med just nu… även om jag inte själv vet hur det känns att skrubba tak och väggar rena ;)

Kan någon förklara logiken bakom de mothugg jag får när jag pekar på orättvisan i kandidatfinansieringen? Här flyger det nämligen upp SFP:are i snart sagt alla knutar, och auto-politiska svador avfyras i jämn takt:

Jag ska vara tyst, visa respekt, veta min plats, inte vara dålig förlorare, inse att politik kräver nätverk, erfarenhet, kontakter. Jag ska vara glad att det gick vägen, att huvudsaken är att vi håller ett finlandssvenskt mandat i Bryssel. Valet var en seger. Och vi höll ett finlandssvenskt mandat. Det var huvudsaken. Tyst. I Bryssel.

Oj då. Så har jag aldrig tänkt. I min naiva värld representerar en EU-parlamentariker sina väljare. Jag vägrar reducera dem till röster för det finlandssvenskas väl. Det är kanske just här jag har missat nånting.

— För mig spelar det mycket större roll att det sitter vettiga människor i EU-parlamentet än att de talar svenska. —

Sen, att det finns vettiga människor som talar svenska, är en helt annan sak. Lika säkert som att modersmålet svenska, eller SFP-tillhörighet, inte är någon som helst garanti för att en människa är en lämplig EU-parlamentariker… men nu var det ju i och för sig inte alls det som det var frågan om.

Det som jag reagerade på i SFP:s kandidatfinansiering var exakt samma sak som drev mig till torget den 5 december. Orättvisa. Varför skulle jag vara tyst om det just nu?

Det är alldeles självklart att vissa krafter inom SFP ville nominera mig för att fånga röster som partiet inte annars skulle kunna få. Det här har jag varit medveten om från första början.

“Sidu, är det du som är snusaren?” var en av de första kommentarer jag hörde nere på Simonsgatan i februari. “Jo, och du har säkert nycklar till hissen?” svarade jag. Insåg först flera veckor senare att det var en högre uppsatt tjänsteman inom Partiet som fick agera hisspojke.

Alla inom SFP har inte tänkt likadant. För några har jag varit viktig för det jag är och det jag tror på – inte för den form av nikotin jag använder, inte heller som fiskenät i för dem totalt okända vatten. Några andra har mött mig skeptiskt – av dem har de flesta accepterat mig, en del har tagit avstånd.

Men ingen – INGEN – har bett mig hålla käft, tvärtom: många inom partiet har velat rida på snuspopulismen, med dollartecknen i ögonen ersatta av röstkoefficienter. “Det är bra att du rör om, visa dem, var ärlig, tala ut”.

Just det gör jag ju, så varför plötsligt denna kritik från partiledning, riksdagsmän och gräsrotsfolk? Kanske är det så att kniven bara får användas för revirförsvar, inte för att skära bort egna varbildningar?

Är det i så fall rätt av mig att pliktskyldigt vara snäll, tyst och tacksam… ska jag plötsligt passivt se på när det sammanhang jag av bara farten införlivats i ruttnar inifrån? Har ni den blekaste aning om vem ni nominerade, SFP?

Debatt med Nils-Anders Granvik (SFP) i ÖT och Vbl

Andra texter Debatt EU-valet 2009 I pressen

13.6.2009
—————-

Nils-Anders Granvik gav en replik (eller snarare reprimand) till mitt inlägg ”Finlandssvensk folkdans med väljarna” (ÖT 11.3, Vbl 12.3).

Granviks replik publicerades i ÖT den 12.3 under rubriken ”Liberalism kräver respekt”, och i Vbl den 13.3 med rubriksättningen ”Märkligt sätt att fira valsegern”.

Med risk att bryta mot upphovsrätten återger jag här repliken i sin helhet. Jag antar att Granvik vill bli läst, eftersom han skriver i insändarspalterna, så jag ser inget osjysst i det:

Bästa Patrick Wingren. Det är på ett märkligt sätt du ”firar” valsegern, som du själv på ett storartat sätt bidrog till.

Nästan 6.000 röster i ett val är en anmärkningsvärd framgång även för en etablerad politiker. Jag känner aktning för ditt mod att stå upp för individens frihet.

Som medlem i den arbetsgrupp som hade i uppdrag att vaska fram kandidater inför valet vet jag att du skjuter grovt på sidan av målet i de beskyllningar du framför i din insändare. Bekymret var att få 20 seriösa kandidater och inte att taktikera i syfte att få ”rätt” kandidat vald.

Ni kandidater lyckades samla de behövliga rösterna, trots alla odds för motstatsen. Tack för det!

Tyvärr missar du också totalt, på ett fult sätt, i bedömningen av den interna maktfördelningen i SFP. Som den kanske inte allra mest liberala sfp-aren har jag under resans gång lärt mig att en av liberalismens grundpelare är respekten för andras åsikter. Det kravet kan man inte ställa enbart på andra.

Utan den insikten kan vi säga adjö till vårt Svenska folkparti.

Nils-Anders Granvik

Jag svarade så här, publicerat i ÖT den 13.3. Bör logiskt sett dyka upp i Vbl under helgen.

RESPEKT FÖR DEMOKRATIN

Nils-Erik Granvik: Nominering av kandidater är en sak, finansiering en annan. Jag lånar ännu en gång det berömda citatet från filmen ”Alla presidentens män” (1976), från journalisten Woodwards intervju med källan till uppgifterna som fällde Nixon i Watergateskandalen: Följ pengarna.

Granvik förväxlar respekt med att hålla käft. Därmed understryker han på ett bra sätt sitt eget uttalande att han nog kanske inte är den allra mest liberala SFP:aren. Nu verkar han dessutom alldeles självmant placera sig på de aningslösas lista.

Det är inte brist på respekt, eller fult, att jag säger det jag uppfattar som sant. Det är kanske till och med lite onödigt respektfullt att göra det först nu efter valet, men det var faktiskt av hänsyn till alla andra.

Däremot vore det respektlöst mot väljarna att inte säga som det är. Väljarna bör få veta hur det ligger till, och samtidigt också bli försäkrade om att deras röster ändå bar ända in i den liberala partigruppen i parlamentet. Deras röster nådde längre än partiet egentligen gjorde sig förtjänt av.

Patrick Wingren

Debatt med Nils-Anders Granvik (SFP) i ÖT och Vbl

Debatt EU-valet 2009 I pressen Insändare

Nils-Anders Granvik gav en replik (eller snarare reprimand) till mitt inlägg ”Finlandssvensk folkdans med väljarna” (ÖT 11.3, Vbl 12.3).

Granviks replik publicerades i ÖT den 12.3 under rubriken ”Liberalism kräver respekt”, och i Vbl den 13.3 med rubriksättningen ”Märkligt sätt att fira valsegern”.

Med risk att bryta mot upphovsrätten återger jag här repliken i sin helhet. Jag antar att Granvik vill bli läst, eftersom han skriver i insändarspalterna, så jag ser inget osjysst i det:

Bästa Patrick Wingren. Det är på ett märkligt sätt du ”firar” valsegern, som du själv på ett storartat sätt bidrog till.

Nästan 6.000 röster i ett val är en anmärkningsvärd framgång även för en etablerad politiker. Jag känner aktning för ditt mod att stå upp för individens frihet.

Som medlem i den arbetsgrupp som hade i uppdrag att vaska fram kandidater inför valet vet jag att du skjuter grovt på sidan av målet i de beskyllningar du framför i din insändare. Bekymret var att få 20 seriösa kandidater och inte att taktikera i syfte att få ”rätt” kandidat vald.

Ni kandidater lyckades samla de behövliga rösterna, trots alla odds för motstatsen. Tack för det!

Tyvärr missar du också totalt, på ett fult sätt, i bedömningen av den interna maktfördelningen i SFP. Som den kanske inte allra mest liberala sfp-aren har jag under resans gång lärt mig att en av liberalismens grundpelare är respekten för andras åsikter. Det kravet kan man inte ställa enbart på andra.

Utan den insikten kan vi säga adjö till vårt Svenska folkparti.

Nils-Anders Granvik

Jag svarade så här, publicerat i ÖT den 13.3. Bör logiskt sett dyka upp i Vbl under helgen.

RESPEKT FÖR DEMOKRATIN

Nils-Erik Granvik: Nominering av kandidater är en sak, finansiering en annan. Jag lånar ännu en gång det berömda citatet från filmen ”Alla presidentens män” (1976), från journalisten Woodwards intervju med källan till uppgifterna som fällde Nixon i Watergateskandalen: Följ pengarna.

Granvik förväxlar respekt med att hålla käft. Därmed understryker han på ett bra sätt sitt eget uttalande att han nog kanske inte är den allra mest liberala SFP:aren. Nu verkar han dessutom alldeles självmant placera sig på de aningslösas lista.

Det är inte brist på respekt, eller fult, att jag säger det jag uppfattar som sant. Det är kanske till och med lite onödigt respektfullt att göra det först nu efter valet, men det var faktiskt av hänsyn till alla andra.

Däremot vore det respektlöst mot väljarna att inte säga som det är. Väljarna bör få veta hur det ligger till, och samtidigt också bli försäkrade om att deras röster ändå bar ända in i den liberala partigruppen i parlamentet. Deras röster nådde längre än partiet egentligen gjorde sig förtjänt av.

Patrick Wingren

Money talks, bullshit walks

10 kommentarer
Andra texter EU-valet 2009

… eller

“Tjugo små huvudkandidater”

– the true story, as far as I know

Onsdagen den 15 april 2009. Svenska folkpartiets EU-kandidater är inbjudna till Bryssel av Henrik Lax, sittande MEP. De flesta som ställer upp i valet är på plats – någon kunde inte komma, de sista har ännu inte nominerats.

En av kandidaterna, Björn Månsson, vill ställa en öppen fråga till partisekreterare Ulla Achrén. Carl Haglund har nominerats dagen innan, och låtit förstå att pengarna inte kommer att vara något problem i kampanjen.

— Nu undrar Månsson om detta underförstått betyder att vissa kandidater får ett större finansiellt stöd än andra?—

Achrén säger att alla får lika mycket, dvs. 10.000 euro. Hon tillägger liksom i utandningen att hon givetvis inte har kontroll över alla fonder, stiftelser, stödgrupper etc. som kan tänkas vilja bidra. MEN det viktiga är, säger hon, att SFP den här gången går till val på bred front, med 20 huvudkandidater.

……..

Söndagen den 24 maj. Bottennapp i Kristinestad – fler kandidater än åhörare samlade för EU-diskussion i Bio Dux. Under bilresan tillbaka till Vasa diskuteras kampanjen.

—Månsson frågar försynt om min finansiering. Jag säger att jag använder det jag fått av partiet, inte mera. – Aj just så, säger han. Själv då? frågar jag. – Jo, säger Månsson, han fick nog lite mera pengar, bl.a. Konstsamfundet bidrog ju.—

Nu har jag i och för sig aldrig hört en katt prata, och inte heller sett en sådan svälja en kanariefågel. Men, om jag någon gång skulle hamna i ett läge där båda de kriterierna skulle uppfyllas samtidigt, så har jag numera åtminstone nånting att jämföra med.

……..

Måndagen den 1 juni. Hbl hade mailat några dagar tidigare och frågat oss SFP-kandidater hur vi finansierar våra kampanjer. Nu publiceras den första artikeln. Det visar sig att Haglund har den största budgeten, Månsson den näst största – med inte mindre än + 40.000 euro från SFP. Någon dag senare väljer Haglund att specificera, och visar ett SFP-bidrag på + 56.000 euro.

— Förutom Haglund och Månsson så har också Anna Bertills, Christel Liljeström och Bo Linde fått extra bidrag. —

Kandidat (SFP top 10) Område SFP-stöd
Carl Haglund Södra Finland 66.000 e
Björn Månsson Södra Finland 50.000 e
Anna Bertills Österbotten 20.000 e
Christel Liljeström Södra Finland 20.000 e
Bo Linde Österbotten 20.000 e
Jarl Ahlbeck Åbo 10.000 e
Ann-Sofi Backgren Österbotten 10.000 e
Britt Lundberg Åland 10.000 e
Nils Torvalds Södra Finland 10.000 e
Patrick Wingren Österbotten 10.000 e

— Nu blir det fart på, åtminstone i Nils Torvalds och Britt Lundbergs kampanjläger. Vips utökas deras kassor med + 15.000 euro vardera, om dock i senaste laget. Själv fick jag några dagar tidigare glädjebudet att lokala SFP gett mig + 1.000 euro ! :) —

Kandidat (SFP top 10) Område SFP-stöd
Carl Haglund Södra Finland 66.000 e
Björn Månsson Södra Finland 50.000 e
Britt Lundberg Åland 25.000 e
Nils Torvalds Södra Finland 25.000 e
Anna Bertills Österbotten 20.000 e
Christel Liljeström Södra Finland 20.000 e
Bo Linde Österbotten 20.000 e
Patrick Wingren Österbotten 11.000 e
Jarl Ahlbeck Åbo 10.000 e
Ann-Sofi Backgren Österbotten 10.000 e

— Nån annan som tycker att vi börjar närma oss slutresultatet? —

Jag sade från första början att jag inte vill ha yttre sponsorer, ville undvika bindningar. Jag såg det som en intressant utmaning att använda 10.000 euro och försöka visa att allt inte hänger på kommersiellt stöd.

Vad jag inte hade räknat med var partiets “ideella” stöd. (Hade jag hittat ett sätt att visuellt tillfredställande placera det ordet inom dubbel- eller trippelcitat så hade jag gjort det.) Jag trodde faktiskt på vad som sades.

……..

Den här bloggtexten skriver jag av följande orsaker:

  • för att understryka rubriken. Money talks, bullshit walks. Det enklaste är att förklara mig som en dålig förlorare, men läs för guds skull fakta och återkom om det fortfarande verkar just så enkelt.
  • för att visa på två undantag till den krassa matematiken i förhållandet röster/valfinansiering. De två som gav mest för pengarna var faktiskt Nils Torvalds och jag själv. Vi är båda obekväma och icke-populistiska i vårt försvar av individens rätt till ett eget val. Det här tröstar, och ger hopp för framtiden.
  • för att visa att den högerkonservativa SFP-traditionen fortfarande regerar, hur mycket någon än vill påstå annat. Den som tror att Torvalds och Månsson slumpmässigt spridde de liberala rösterna underskattar språkapitalidealisterna. Eller vad sextetten som göder partiet nu kan tänkas vilja kalla sig.
  • för att nolla partiordförande Stefan Wallins kommentar i Radio Vega den 12.6:

    Nå, så här har det varit faktiskt i alla val, att det satsas olika på olika kandidater i något skede av kampanjen, det beror helt enkelt på det att vissa regioner, till exempel dom där man måste profiliera sig på finska och i finska medier med annonser som är dyra, behövs det bara mera pengar. Tyvärr.

    Maken till ynkryggad förklaring får man väl förgäves plöja genom Söderströms faktalitteratur i jakt på. Detta skriver jag väl medveten om att jag i och med detta ligger risigt till hos kulturfonderna i framtiden. Och hos diverse försäkringsbolag, banker, förlag, manskörer. Jo, det är tydligare än man kunde tro (Shit, visste väl att det fanns någon catch med att byta från Nordea till Aktia för några år sen…  ;)

Eftersom jag tycker om statistik (!) så ger jag här en lista på vilka kandidater som varit kostnadseffektivast per röst, dvs. vem som drivit den ekonomiskt sätt mest lyckade kampanjen med de medel de haft till förfogande från partiet (all eventuell yttre sponsorering lämnad därhän). Statistiskt kallt, men ger ändå hopp om en liberal framtid:

Kandidat (SFP top 10) Område SFP-stöd Antal röster € per röst
Nils Torvalds Södra Finland 25 000 € 13 344 1,87 €
Patrick Wingren Österbotten 11 000 € 5 878 1,87 €
Bo Linde Österbotten 20 000 € 9 980 2,00 €
Ann-Sofi Backgren Österbotten 10 000 € 4 099 2,44 €
Britt Lundberg Åland 25 000 € 9 582 2,61 €
Jarl Ahlbeck Åbo 10 000 € 3 275 3,05 €
Anna Bertills Österbotten 20 000 € 6 000 3,33 €
Björn Månsson Södra Finland 50 000 € 14 044 3,56 €
Carl Haglund Södra Finland 66 000 € 16 887 3,91 €
Christel Liljeström Södra Finland 20 000 € 4 224 4,73 €

Kapitalets tid borde rimligtvis vara förbi. I ordet ”kapital” lägger jag inte in någon vänster- eller högerladdning, jag menar bara att det som kan köpas för pengar inte längre är viktigt. Styrkan ligger någon annanstans, och det är vår sak att ge den dess värde.

Finlandssvensk folkdans med väljarna

6 kommentarer
Andra texter Debatt EU-valet 2009 Insändare

Insändare skickad till ÖT, Vbl och Sydin den 10 juni 2009

SFP har blivit kritiserat för att vara steget efter. Jag tror att fötterna hasar med flit. Auktoriteten i det traditionella konservativa högerblocket är fortfarande mycket stark. Ledningen deklarerar partiet som liberalt, eftersom man är så illa tvungen – det krävs en dammsugare med brett munstycke om det är finlandssvenskar man vill samla upp.

Det är alltså ingen överraskning att EU får en SFP-parlamentariker som ligger borgerligt högerut. Följ pengarna för att hitta orsaken. Allt tal om tjugo huvudkandidater är givetvis första klassens ”bullshit”, en lögn rakt upp i ansiktet på oss kandidater som vid mötet i Bryssel den 15 april försäkrades om att vi alla spelade på samma villkor i fråga om finansiellt stöd. I valet var dessutom  Torvalds och Månsson uppställda bredvid varandra för att på ett försynt sätt splittra de liberala rösterna. Kampanjen var finansierad och uppbyggd så att förutsättningarna för Haglund skulle vara så stora som möjligt, och upplägget lyckades.

Hade partiet varit seriöst intresserat av en bredd i kandidaturen hade man sett till att både nominering och finansiellt stöd balanserade jämt mellan liberala och konservativa kandidater, mellan södra Finland och Österbotten. Nu fanns ingen sådan vilja. Den dolda agendan har varit att få in en kandidat som tillfredställer partiets verkliga makthavare. Dit hör inte Wallin – han är mera något av en galjonsfigur längst fram på skeppet, glatt guppande på vågorna.

Jag bryr mig inte om namnen på de olika fonder, stiftelser och stödgrupper som står bakom kampanjfinansieringen för ”de lite mera huvudsakliga” huvudkandidaterna. Det räcker att med sunt bondförnuft konstatera att kapitalet kommer från dem som har makt att se till att SFP representeras av en högerpolitiker klädd i liberala svenskspråkiga kläder.

”Huvudsaken är att vi klarade av att hålla ett finlandssvenskt mandat i Bryssel” – det är mantrat som mässas fram av partiet som svar på varje kritisk analys av det här slaget. Om detta verkligen är huvudsaken så kunde ledningen ha agerat helt annorlunda under kampanjen, berett rum för rättvisa möjligheter till verkligt liberal SFP-representation i parlamentet. Nu skjuter man sig själv i foten – man kan varken förvänta sig, eller kräva, att finlandssvenskarna i all evighet språksolidariskt ställer upp för att ge sina röster till en föråldrad, konservativ högerpolitik.

Så jag är väldigt tudelad. Jag är djupt ledsen över att SFP egentligen inte verkar ha något intresse av att fylla tomrummet i mitten av partiskalan, bli ett sant liberalt alternativ i den finländska politiken. I kampen för rätten till ett eget val – också i fråga om vilket språk man talar – finns en mycket större tyngd än i den grunda, konstgjorda andning partiet nu bedriver. Det finns nytt syre för det svenska språkets överlevnad, men då måste vi våga flytta fokus från ett blint försvarande av språkreviret till att värna om alla människors rätt att vara sig själva.

Samtidigt är jag uppriktigt glad över att vi skickade en parlamentariker in i den liberala partigruppen i europaparlamentet. Ju fler i den partigrupp som bromsar förmynderiet, desto bättre. Det i sig var värt en vansinnig arbetsinsats, med små kampanjmedel, i förtroende av nästan 6.000 väljare. Tack alla ni som röstade på mig! Era röster gick till ett ändamål som är mycket större än SFP vill vara.

Time remembered.

Valdagbok på Facebook

Valet har gjorts. På något sätt känns det skönt att själv få välja nu. Här kommer min balansräkning:

minus får alla som:

– valde parti före värderingar (politiska reliker kunde gärna stanna hemma på valdagen;)
– inte orkade rösta
– inte orkade ta reda på
– inte orkade läsa
– inte orkade bry sig
– tror att man inte kan påverka

plus får alla som:

– trodde på mig
– ville rösta
-tog reda på
– läste
– brydde sig
– ville påverka

Nästan sextusen röster ses som en framgång. Jag var i högsta grad med och gav SFP det 13:e mandatet. För mig är det ett välkommet bonus, så här i efterhand. Själv hade jag inte en enda gång räknat röster. Jag tänkte bara antingen eller.

Jag är säkert världens sämsta politiker – jag tror inte på pengar, image eller appearance. Jag tror på vad jag säger. Det här är troligtvis det första och sista val jag varit en del av. Jag är himla glad att det gett mig så mycket på vägen.

Calle Haglund är antagligen 1000 ggr mer lämpad att representera SFP i EU än vad jag är. Jag fortsätter att uttrycka det som jag tycker är viktigt. Det har varit en förmån att få dela det här med andra.

Många säger att det här är ett bra avstamp för riksdagsvalet. Riksdagsvalet? Låt dem som vill bli valda till riksdagen ställa upp där – det har faktiskt aldrig fallit mig in.

Tack, alla som röstat på mig. Det värmer väldigt mycket. Min dotter var tudelad, min son var beredd att flytta, såg fram emot det. Nu flyttar vi på annat sätt. Tiden, och den inre rösten, visar vägen.

SFP är happy, inte jag. Det gläder mig någonstans i bakhuvudet att SFP är kvar i EU, eller kanske mera att den liberala partigruppen ELDR har en röst där. Demokratin är vacker, låt folket få dem de vill ha.

Själv tänker jag göra helt andra saker, i linje med det som den här våren har lärt mig – att det enda man egentligen har är det som man lärt känna på vägen, det som bekräftats genom andra.

De som talar om populism förstår inte vad de säger. Skulle jag ha varit populistisk så hade jag funnits i Bryssel från och med nu. Mitt val att inte använda snuset som trampolin är kortsiktigt politiskt negativt, men det är det enda sätt jag kan ha ett liv efter valet.

Så ännu en gång, tack – alla 5882.

Vi kör på, alla på våra egna sätt. Låt ingen bestämma vem ni är ;)

Hälsn. Pati

Time is now.

Valdagbok på Facebook

I respekt för människans eget val så utlyser jag för min del valfrid nu.

Låt oss vara glada att vi i samhället ännu har såna här sällsynta dagar, när alla har precis lika mycket att säga till om. Använd det här speciella tillfället!

Hälsn. Pati

Ps. Alla väljare, och jag menar ALLA… är välkomna till min valvaka på Madison Pub (stadshotellet, Jakobstad) från kl 18 framåt! ;)

Time: T-minus 1 day

Valdagbok på Facebook
Dagen inleddes på gågatan i Jakobstad. Kall blåst, många varma människor. Ett färgstarkt undantag var mannen som såg EU som det fjärde romerska riket (Efter Rom, Konstantinopel och Tsar-ryssland) och varnade för att den nye kejsaren kommer att heta Berlusconi! Inga motargument gick fram. Till sist var det enda alternativet att ge snusmobilen en ny funktion, den blev flyktredskap. Märkvärdigt mångsidigt fordon, det där :)
Sen blev det village tour – vi åkte på en riktig traditionsresa, och jag insåg hur tät den väv är där mina rötter ligger. Tre generationer ovanför mig – mina föräldrars far- och morföräldrar – kommer alla från ett geografiskt sett litet område: mamma har rötterna i Kackur (Larsmo) och Nars (Purmo), pappa i Sisbacka (Purmo) och Sakrimattusasbacka i Forsby. (notera det härliga namnet på den här kullen där min farfarsfar Herman hade sin gård, hoppas jag skrev det rätt… :)

Jag skulle aldrig ha stått på torget, eller kandiderat i EU-valet, om det inte vore för dem. Då menar jag inte bara det att jag rent fysiskt är ett resultat av deras liv, det är nånting annat också.

Stigarna de röjt upp i varandets snårskog har en riktning, och jag vägrar se spåret växa igen på grund av bekvämlighet från min sida. Kanske är det här det finaste man kan få i arv – inte en banad väg, utan helt enkelt en riktning i vilken man kan fortsätta ta sig fram.

Direkt jag hörde om snusdomarna i tingsrätten den 2.12 förra året visste jag att jag var tvungen att göra nånting, att jag inte skulle stå ut med mig själv i framtiden om jag fegade ur. På den vägen är det. Sakfrågan i sig har fått kraft och bredd från att placeras in i det stora sammanhang där den hör hemma, i vikten av att vi alla ges rum att växa så som bara vi själva kan.

Färden fram hit till färjfästet i morgon har varit berikad och välsignad på ett sätt som jag själv inte kunde se, bara ana. Det känns som om jag är i goda händer. Nu ber jag alla som vill se mig i Bryssel att tillsammans sända mig över vattnet. Sen fortsätter vi kampen där ;)

Hälsn. Pati

Time: T-minus 2 days

Valdagbok på Facebook

Vinden lugnade sig så pass mycket över natten att vi kunde köra med XXL-dosan idag, utan risk för att leka gigantiska diskuskastare. Vindstilla var det definitivt ändå inte, så farten blev kontrollerad.

Vi åkte rutten Jstad – Nykarleby – Vasa – Stundars (Korsholm) – Seinäjoki – Evijärvi – Jstad. Bildbevis finns i fotoarkivet ;)

— Fasansfullt var det i det ögonblick när just ett sådant fjäderfä trippade över vägen, och snusmobil-chaufförskan tvärbromsade så att den bakomliggande bilens medföljande husvagn för ett ögonblick verkade vilja konkurrera med XXL-dosan om vilken vit överdimensionerad sak som skulle finnas på vårt biltak. Nå det redde upp sig, och efter den pärsen så var körandet på cykelväg och mot enkelriktat i Seinäjoki ingen match – det gick med glans. Bokstavligen av bara farten :-D —

Jag är väldigt tacksam över alla som engagerar sig! Det blir otroligt spännande att se resultatet i siffror på söndag kväll. Jag ser fram emot rösträkningen – det är min djupa övertygelse att vi kommer att förändra det framtida sättet att göra kampanj.

Mången kandidat och partiledning utgår från att det är valbudgeten som avgör röstresultatet. Så tror inte jag. Jag vilar i tryggheten som finns i kraften i själva budskapet, kanaliserat via människor: via alla er som sprider flyers, sänder e-mail, ringer, diskuterar, klistrar bildekaler, gör PR via sin Facebookstatus, just för att ni – både för er egen, min, och samhällets skull – vill ha mig i Bryssel. Det är värmande, rörande och inspirerande i en härlig känslosoppa, och jag väntar på att få möjlighet att bära det ansvaret.

—————-

I MORGON finns jag på gågatan i Jakobstad från klockan 10. Med kaffe och fordon. Kom gärna dit! Senare blir det byaköror med s-mobilen. Det är den alldeles sista kampanjdagen, sen är det valdag. Folkfest, den speciella dag när allas röster väger lika tungt. Det, om något, är ett tillfälle att ta vara på.

Hälsn. Pati

Till Bryssel

Andra texter Blogg EU-valet 2009 Valdagbok på Facebook

publicerat i dagboken på Facebook, torsdag kväll den 5 juni 2009

Media fylls av prognoser och expertuttalanden där man berättar vem som kommer att bli invald till EU-parlamentet. Det talas om huvudkandidater, röstmagneter – man menar att kända och ekonomiskt uppbackade politiker kommer att samla rösterna, utan större överraskningar.

Det här är inget att bry sig om. Det är inte experterna som väljer, det är folket. Det är egentligen inte svårt att få mig invald till EU-parlamentet. Samtidigt har jag, på ett vackert demokratiskt sätt, inte en chans att göra det på egen hand. Jag behöver er hjälp.

Redan nu består väljargruppen av folk från alla olika åldrar, landsdelar och språk. Utgångsläget är alltså strålande för att göra nånting alldeles speciellt, och timingen är precis rätt – det är nu det ska ske. Vi behöver se statistiken på ett helt annat sätt än den framställs i media:

— I Finland finns det ca 4,3 miljoner personer som får rösta i EU-valet. Valdeltagandet i det förra valet 2004 var kring 40%. Det betyder att ca två och en halv miljon finländare inte röstade! —

Det är alltså oerhört många som inte ville, orkade, eller brydde sig om att rösta. Det kan inte vara annat än ett tecken på att politikerna inte lyckades nå fram och beröra.

Här ligger en enorm möjlighet de här sista dagarna. Låt oss ännu en gång visa den oerhörda kraft som finns i det sociala nätverket på webben, nå ut till dem som inte är på väg till vallokalerna på söndag. Ingen behöver dra hela lasset själv, det är alldeles tillräckligt om vi alla gör det just vi är bäst på, på våra egna sätt. Det viktiga är att alla är delaktiga, engagerade, då faller bitarna på plats av sig själv!

Budskapet är enkelt:

  1. Det behövs sådana i EU-parlamentet som bänder emot när skruvarna dras åt kring individens eget liv,
  2. Jag är beredd att kämpa mot förmynderi och likriktning i alla dess former.

När vi når var trettionde som normalt inte röstar så finns jag automatiskt i Bryssel i höst. Då spelar det ingen roll hur andra placerar sig. Det här tankesättet tycker jag väldigt mycket om, eftersom det koncentrerar sig på möjligheterna i stället för att oroligt snegla över axeln.

— När jag skriver det här så blir jag lite nostalgisk. Det var en liknande text på Facebook som ledde till att folket samlades till torget i december. Det meddelandet gick ut bara tre dagar före fredagen den 5.12, och sen gick allt väldigt fort. Samma otroliga möjlighet finns här och nu.

Jag älskar webbens sociala nätverk. Det är ett av de få sammanhang i dagens värld där pengar och social status inte är det viktiga. Det är nutidens torg där alla kan mötas på samma villkor – samtala, föra vidare. Oerhört direkt, mycket jämlikt. —

Så sprid det här budskapet vidare, i alla tänkbara former: på Facebook, till mormor, till kassabiträdet, till taxichauffören, i kyrkbänken, på krogen, via sms till släktingarna i skärgården, i publiken på fotbollsmatchen, genom att printa ut flyers från min hemsida och lägga i kvarterets postlådor, genom att hämta kampanjmaterial av Ia på After Eight eller från Noolan på glogatan i Helsingfors, genom att övertyga, övertyga, övertyga människorna om att det finns en fenomenal chans att skriva röstningshistoria i Finland!

Tiden är förbi för tankesättet att röstantalet stiger i takt med kampanjbudgeten. Låt oss visa att det är värderingarna som är det viktiga. Att folket, helt utan att bry sig om gallupar och prognoser, faktiskt kan välja in sig självt.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 3 days

Valdagbok på Facebook

I morse var det meningen att vi skulle ta snusmobilen och bege oss på inlandsresa. Jag vaknade av att det sjöng i takplåten och förstod ganska snabbt att vi inte skulle åka iväg i första taget.

Byar på 21 m/s här hos oss, och det fortsätter ännu. Stora delar av mellersta Finland var strömlöst. I Savo (Kangasala) gick man enligt nyheterna ut på radio med att människor skulle stanna inomhus. Det enda som var lite tur i oturen är ju att det inte var själva valdagen som fick sådan blåst.

Så i teorin övernattar vi just nu i Esbo, för att i morgon köra iväg mot Västra Nyland. I verkligheten är vi strandade här högre upp på kusten. Vi får helt enkelt improvisera i morgon, åka dit vi kan. Men en sak är säker. It. Will. Hit. The. Road. Snusmobilen, alltså. I morgon.

Dagen gick i stället till skrivande och kampanjarbete framför datorn, helt ok det också. Jag måste dock generat erkänna att jag ibland är så dålig på att göra marknadsföring att det är riktigt sorgligt.

Jag kan ju upplysa läsaren om att det kommer ett inslag i Yles ”Obs”, som ni gärna kan se på. För 6 timmar sen… Nog är det ju en himla tur att nätet är så förlåtande och ger oss yrbollar en andra chans… Här är länken till programmet!: http://arenan.yle.fi/toista?id=2490998

— Reportaget visar EU-kampanjarbetet från två olika vinklar: Den erfarnes (Eija-Ritta Korhola) och debutantens (jag). Intressant, tyckte jag själv – hoppas jag inte bara är hemmablind utan att det faktiskt framstår så för andra också ;)

Programmet sänds också i repris i FST morgon (fredag) kl 17.30, för den som vill se det i TV:n! —

Jag skrev också ett inlägg här på vote.wingren.in – i all enkelhet fick det titeln ”Till Bryssel”. Läs, och bidra under de två dagarna fram till söndagen på på det sätt som passar just dig – mosaiken av alla olika krafter är något av det finaste med en social gemenskap, och helt i linje med kampanjens grundidé!

— Mellan varven hann jag äntligen få upp min very spezial ”Wingrenz EU quiz”. Fru W fick 11 av 15 rätt, någon måste ju bara slå det ;) I ärlighetens namn ska sägas att svaren på flera av frågorna är totalt onödig kunskap, men det gör väl inget? —

—————-

I MORGON bön om lättare blåst, och sen blir det åka av. GPS-positionen syns, som vanligt, på http://tour.wingren.in. Dagen har lugnat ner mig och gett mig full styrka att i tillförsikt föra det här till i mellanhamnen i Jakobstad. Proviantering, fest, och sen riktning mot Bryssel!

Skicka/skriv på facebook om ni tycker vi borde vika in någonstans under dagen! Ni ser ju var vi är, och ordnar hemkörning av oss själva :-D

Hälsn. Pati

Time: T-minus 4 days

Valdagbok på Facebook
Det blev avfärd ganska nära beräknad tid – tror jag åkte iväg 12.20. Sen blev det flygplansfeelis á la små propellerplan – det blåste helt otroligt på vägen upp från Åbo (Pöytyä)! Just en sån där dag då man egentligen inte borde ha en stor fanérdosa på taket. Å andra sidan får man väl i det här fallet skylla sig själv!

Hastigheten blev någonstans mellan 60-80 km/timmen, mest körde jag i dryga 70.
I och med det så blev jag själv förvandlad till en sån bilist som kör just sådär irriterande under hastighetsbegränsningen. Ojoj, det var plågsamt.

Jag fick rätt så många vänliga helljusblinkningar och handvinkningar under dagens lopp, även av poliser :D Blev å andra sidan omkörd utanför Lappfjärd, av en äldre man som tutade och knackade sig i huvudet för att visa att jag var galen. Men vi lever ju i ett fritt land och vill man så kan man göra just så här. Sen att han hade aningen rätt med gesten är en helt annan sak :)

Åbo-Björneborg-Närpes-Korsnäs-Korsholm-Jakobstad tog 8 timmar, det är nytt hastighetsrekord fast tvärtom. I Närpes köpte jag de av UMW omtalade lokalproducerade tomaterna på K-affären, och blev intervjuad av Sydin :)

Fick ännu ett landmärke till fotoarkivet: Kalax.

Kalax kl 17.05 skola
Kontrasten till Senatstorget (Hfors) och Keskustori (T:fors) är rätt stor – liknar lite Näsi-skolan i Larsmo på 70-talet, där de hade en fotbollsplan i grus som var lika lång som bred. Många hårda duster utkämpades där när vi kom på bortamatch från lågstadieskolan i Risö. Ack ljuva (retuscherade) minnen ;)

Hann aldrig fram till diskussionen i Ytteresse. Får skylla på force majeure (stavar man så?) – det där som står längst ner med liten font på försäkringspappren, och som gör att man inte kan få försäkringar för olyckor man inte kan nånting åt. Haha, det måste vara den sämsta förklaring jag någonsin försökt skriva. Nå, oöverstigligt hinder är det alltså frågan om.

Väl hemma svarade jag på två insändare.

  • Dels var det en kvinna i ÖT som klippte/klistrade/limmade/lagade citat från en av mina texter, och sen påstod att jag menar saker som jag inte känner igen mig i.
  • Dels var det en helsingforsboende läkare (med bror i Jakobstad) som var ute och bad mig säga hela sanningen om snuset. Vilket jag tycker är mycket begärt av en lekman, när yrkesmännen i hans eget skrå tycks få fara fram med osanningar hur mycket som helst ;)

Ingen idé att elda upp sig över det. På något sätt tyder det bara på att energin inför söndagen stiger!

—————-

I MORGON blir det, om vädret bara tillåter, färd genom inlandet, ner till Hesa. Sen övernattning där, och Västnyland – Åbo – Österbotten på fredagen. Road-trip var namnet. Snussionsresa. Eller nåt :)

Hälsn. Pati

Time: T-minus 5 days [prevote day #6 of 6]

Valdagbok på Facebook

Så där rent matematiskt blir det ju lite konstigt när jag skriver den här dagboken på ’fel’ sida av midnatt, men jag hoppas att alla accepterar att jag lever lite tillbakatlutad :)

Dagens program inleddes med dokumentärfilmande vid Åbo järnvägsstation. Sen bar det av mot Tammerfors med kameraman och teamledare i snusmobilen. Tror att man tryggt kan försäkra att filmen hamnar någonstans mitt emellan ”Äntligen hemma” och ”Blair Witch Project” :-D (psst måste pröva politikerspråk lite nu som då, jag lovar att det inte blir en vana!)

Det känns bra att ta sig fram i det här fordonet. Efter demonstrationen på torget den 5 december kom en del kommentarer om att det hela var löjligt och barnsligt, att vuxna människor bör koncentrera sig på viktiga saker istället.

Nu har jag tillbringat största delen av våren med att i texter visa att det som förde mig till torget har direktkontakt med samhället, och livet, i stort. Den som fortfarande vill definiera mig som en ensaksmänniska – jag hör det fortfarande nästan varje dag – måste få göra så.

— Min irritation över snusförbudet har ändå inte försvunnit nånstans. Det är fortfarande ett skrämmande exempel på statlig inkonsekvens och… ja, idioti. Det, mina vänner, är värt en road-trip i snusmobilen! —

—————-

I MORGON bär det av från Åbo (eller egentligen Pöytyä, 40 km nordost) till Jakobstad. Jag startar ca kl 12, och mellanlandar lite där det passar, kolla http://tour.wingren.in som sänder GPS-positionen så gott som i realtid. Jag ska vara på EU-diskussion i Pedersöre kl 19 (sehttp://calendar.wingren.in), så jag har helt ok med tid.

I linje med SFP:s tidigare slogan ”Nära dig” så kan ni gärna komma ut till vägen och stanna farkosten (eller bara hälsa) om ni bor någonstans i närheten av riksåttan – jag har rätt mycket material i bilen: etiketterna för snusdosor (som man kan se i galleriet här på FB), bildekaler etc.

PS som jag sagt tidigare så kommer jag åtminstone in till Närpes city på svarsvisit… ;)

Hälsn. Pati

Time: T-minus 6 days [prevote day #5 of 6]

Valdagbok på Facebook

Dagen inleddes med YLE-reportage. Vi skulle träffas ute vid Musikinstitutet Kungsvägen i Esbo. Nej, det hade inte mycket med själva reportaget att göra, men jag skulle jobba där på eftermiddagen – sitta i urvalsnämd för nya sökanden till Novia.

Så fann vi oss då, jag och kameramannen, monterandes XXL-dosan på taket i Esbo. Märkte uppenbara problem med fasthållningens stabilitet, men ska man filma så ska man. Det slutade med att vi surrade den som ett bättre julpaket – inte snyggt, men nöden har ingen lag.

Så länge vi jobbade oss svettiga med det här så var det en instrumentlärare från institutet som blev sur. Jag tror vi liksom tog hennes revir – jag hade parkerat lite väl mitt på gården uppe på den vackra esbobacken.

— Hon ville att vi skulle flytta på oss. Jag sa att det fanns rum att backa ut, och hon sa att jag skulle flytta på mig. Sen sa jag att jag kunde backa ut bilen åt henne, och så sa hon att jag skulle flytta på mig. Dödläge. —

Sen frågade hon om jag inte vill ha röster?

Då räknade jag 10-9-8-7-6-7-8 och sa att jag jag flyttar på mig om hon lovar att lära sig backa, för framtida liknande situationer. Det skulle jag kanske inte ha sagt, för då jag börjande flytta min bil hoppade hon argt i in i sin, och backa det kunde hon – men inte svänga. Jag kastade mig på signalhornet och då stannade hon – 5 cm från snusmobilens vänstra sida. Tala om att nästan bli stucken i ryggen av sina egna!

— Jag tror hon var sur på snus, på mig, eller på falskklingande toner. Möjligtvis – troligtvis – på alla tre ;) —

Senare på dagen surrade den händige i familjen – min yngre bror – fast XXL-dosan med lite kraftigare doningar. Maxfart hittills är 105 km/h – då uppstår en resonans inne i dosan som påminner om valsång. You get it? Valsång. Det är djupt!

Varmt var det också i snusmobilen, det var full sommar ute (+26 på termometern i Hesa) och fordonet har inte AC. Bara KD. KorsDrag. (thx Heidi, har levt hela dagen på den kommentaren :)

Jag inledde GPS-trackingen på http://tour.wingren.in idag, och det funkade i 99,7 km. Sen stod jag på stället, enligt kartan alltså. Ska fixas i morgon!

—————-

I MORGON dokumentärfilmas färden från Åbo till Tammerfors. Vi kampanjar och går på Springsteen-konserten på kvällen. Sent på kvällen tillbaka till Åbo, och resten av veckan har jag ett preliminärt schema som ser ut så här:

  • onsdag: Åbo – Jakobstad. Riksåttan, men måste absolut in åtminstone via Närpes, för att hedra det faktum att närpesbor kom i en mini-van till torget i Jakobstad i december :)
  • torsdag: Kokkola-riksväg 13 – Jyväskylä – Lahtis – Borgå – Hesa.
  • Fredag: Västra Nyland – Åboland – upp tillbaka till Jakobstad.
  • lördag: lokalt i närområden kring Jakobstad.

Hör av er om ni har nån paikka för kaffebreak så försöker jag hitta dit! Har etiketter och dekaler som passar bra för både fordon och snusdosor.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 7 days [1 week | prevote break]

Valdagbok på Facebook

Dagen inleddes med en händelse som är helt i linje med kampanjen. Vår ena katt har lite svårt att acceptera att vi flyttade ut från Jakobstads centrum för tre år sedan, så största delen av året befinner han sig på sitt gamla revir.

Idag blev han hemkörd av en välmenande äldre dam, som förmanade fru W och frågade vad vi ska göra sen när den ligger överkörd på gatan. Hon uppmanade oss att bygga en hage på gården, som den kan röra sig säkert i.

Det här följer ett tankesätt om att det är bättre att katten lever länge än att den är katt så länge den lever. Parallellen till samhället av idag är så uppenbar att jag nästan vill be om en trumvirvel + cymbal:

trrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr...kessssssssssch!

Till Helsingfors sen på kvällen, med fyra stycken domare. Nej, det var inte lagens långa arm utan ligamatchens :) De flög tillbaka hem efter uträttat jobb. Matchen vann jaro med 5-1, omvända siffror från sist :)

Facebook bråkar, men jag hoppas jag kan lägga upp ett litet album så fort jag kan. Titel ”Snusmobile goes Helsinki”. Min bror hade den på provkörning idag.

Enda orosmomentet är monteringen av snusdosan. Vi vet inte riktigt hur fort man kan köra med den på taket. Får börja försiktigt, eftersom hela ideologin bakom kampanjen är sån frihet som inte skadar andra… svårt att bortförklara en i trafiken flygande snusdosa, det räcker nog med jobbet att försvara snuset i sig ;)

—————-

I MORGON gör YLE ett reportage som sänds senare i veckan, meddelar tid och kanal senare! Jag arbetar i musikutbildningens tecken på dagen (urvalsprov i Esbo), och sen på kvällen bär det av till Åbo.

Den här sista veckan kommer jag att röra mig kors och tvärs över landet i fordonet avsett för ändamålet :) Jag kommer att broadcasta GPS-positionen från bilen, man kan se var jag befinner mig på adressen http://tour.wingren.in!

Kartan uppdateras med 90 sekunders intervall, det är så gott som i realtid. Jag meddelar via facebook-statusen när jag är ute på vägen. Kom gärna ut och hälsa :-D

Jag improviserar körschemat, skriver också info här efterhand om vart jag är på väg.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 8 days [prevote day #4 of 6]

Valdagbok på Facebook
I dag var det tidig väckning. Eller inte egentligen, men i min konstiga biorytm så var det fortfarande i arla morgonstund som jag tog mig till gågatan kl 11. Ok, då, 11.06 eller nåt.

Där var SFP på plats med plakat, promostuff och ballonger. Ca 2/3-delar av ballongerna gick till en klass från Sursik som skulle gå ut och äta på Sesam efter skolavslutningen :) Strålande väder var det, och sommar i luften.

Fru W fick hjälpa till med PR:en för min kampanj, partifolket var upptaget med allt annat, och skulle jag inte ha sett mig själv som ett av tjugo ansikten på plakatet så hade jag uppfattat det som om vi var lite i vägen för det hela ;)

Parallellt med detta smått absurda scenario åkte mina föräldrar till Hesa med XXL-dosan, och konduktören lär ha varit lite bister och påpekat att sånt får man inte alls ta med på tåg. Pappa hade ringt och kollat och fått klartecken tidigare, så han sa att det var i så fall VR:s problem, inte hans. Jag gissar att konduktören inte hittade nån särskild paragraf som förbjöd forslande av snusdosor med en diameter som överstiger 100 cm, och helt enkelt var tvungen att släppa det hela :)

Och, snusmobilen blev till på den sjätte dagen:

Snusmobilen i stsikk (större bild finns i bildgalleriet)
Suveränt arbete av släkten – thx allihopa! (Tom, Jonte, pappa, mamma).

Om någon år 1974 hade berättat för mina föräldrar att de 35 år senare skulle frakta en gigantisk snusdosa för sin snart 40-årige son hade nog mamma uppehållit gästen medan pappa sökt sig till telefonens nummerskiva (minns ni dem?) för att snurra in nödnumret och kalla på hjälp.

Skulle gärna vila på den sjunde dagen och se att allt var gott…

…men det går ju inte just nu. Särskilt hoppas jag ingen vilar på nästa sjunde dag, för då är det röstning som gäller!

Vi har gjort en faktaflyer om snuset och Finland, den finns här, använd den hur mycket ni vill – printa, skicka osv. Man borde införa en inverterad copyright nu i upphovsrättsdiskussionen... ’copydo’ eller nåt. Så mycket som möjligt, alltså :)

—————-

I MORGON blir det kampanjarbete, Jaromatch o sen flyg till Hesa på kvällen. På måndag lite jobb i Esbo, kör snusmobilen till Åbo på kvällen och träffar folk där på stadens gator. Mera om det senare.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 9 days [prevote day #3 of 6]

Valdagbok på Facebook

Oj, nu är det fart på! Kampanjmaterialet tar slut och det trycks nytt, snusmobilens XXL-dosa åker tåg till huvudstaden tillsammans med kandidatföräldrarna och omhändertas där av bror till densamme, aktiviteten hos folket stiger: många förhandsröstar (snart uppe i en tiondedel av de röstberättigade), många mailar mig, skickar textmeddelanden, stannar mig på gatorna med konkreta frågor.

Det är alltså precis som det ska vara. Jag är väldigt glad att det skapas sån energi, för det sista vi behöver är passivitet och likgiltighet! Jag ber om överseende med att jag inte hinner svara så snabbt på er som mailat mig, vill samtidigt säga att jag bryr mig. Mycket:

varje mail, kommentar, ’like’ här på FB osv. ger mig energi att köra vidare.

Och när jag nu använt det uttrycket så kan jag fortsätta med att konstatera att det är många krökar, många skumpor på vägen, ibland lite skit på vindrutan men – viktigast av allt – den inre GPS:en meddelar fortfarande att riktningen är rätt, och jag hör den just nu säga ’travelling distance: 2000 km, time to destination: 9 days’ :-D

—————-

I MORGON blir det gågatan i Jakobstad – SFP finns där kl. 10.30-13.30, själv finns jag på plats från och med kl 11. Dem som känner mina rutiner vet att om jag siktar på 10.30 så blir det just så ;)

Kom gärna dit – jag har en massa roliga saker som man kan klistra lite överallt, och dessutom har jag med en värdegrund som gärna får både bekräftas och utmanas!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 10 days [prevote day #2 of 6]

Valdagbok på Facebook

Idag har det varit mycket praktiskt att göra, det är inte länge kvar till valdagen nu. Jag vill ännu fortsätta att be om er hjälp i fighten för att visa att community-idén är minst lika effektiv som påkostad reklam i tidningar och TV!

För att underlätta har jag gjort en sida där kampanjmaterialet kan laddas ner, den finns på adressen http://download.wingren.in (surprise surprise :) Där finns bl.a. flyern och häftet med 25 saker. Fritt fram att printa, skicka, läsa… ;)

Facebooks bilduppladdning bråkar ikväll, så galleriet väntar ännu på att fyllas ut. En del finns redan här under fliken ”Photos”, kolla gärna!

Vi hade en annons i Ilta-Sanomat igår, som stack ur på ett lite småprovokativt sätt :) bilden på annonsen finns i galleriet, direktlänken är här (öppnas i ett nytt fönster).

Det var valdebatt på FST också, programmet finns på webben. Jag såg det inte själv (bara en liten del av det), men tänkte kolla i morgon.
http://www.yle.fi/java/areena/dispatcher/2429892.asx?bitrate=1

I morgon tänkte jag också fota dekaler och etiketter så att ni ser vad vi har för material. Nu ska det ut, och fort – ingen vidare hit att gå omkring med det ända in i juli, precis… meddela om ni kan hjälpa så ser vi till att ni får det stuff ni behöver!

Snusmobilens huvudprydnad eller vad man nu ska säga – snusdosan i XXL-format – är klar :-D Stommen, alltså. Nu ska allt tejpas och upp på taket. Lite logistikproblem då byggsatsen ligger både i Hesa och här i Jakobstad, men det skall väl gå att ordna!

—————-

I MORGON fortsätter vi med den goda energin i största allmänhet :)

Hälsn. pati

Time: T-minus 11 days [prevote day #1 of 6]

Valdagbok på Facebook

I dag var det då debatt om fildelning. Riktigt intressant blev det, och stundvis lite hett. Alla var däremot mer eller mindre överens om att det är medieformen (CD, DVD etc) som inte hänger med i den snabba nätutvecklingen.

Hur lagstiftningen ska hantera det här var vi av olika åsikt om. Ena ytterligheten förespråkade faktiskt en lagstiftning som den som nyligen antagits i Frankrike:
http://www.stockholmsfria.nu/artikel/79603

… medan jag själv och flera andra ser en kriminalisering av den absoluta majoriteten av Europas unga befolkning som åstadkommande av mera problem, inte som en lösning. Jag har tidigare skrivit om detta, bl.a. här:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/antipirater-sanker-unga/

Det var hursomhelst bra att olika åsikter och argument fördes fram, och Ulla-Maj W. ville fortsätta diskussionen under liknande former på hösten. Det låter som en bra idé, särskilt med tanke på att SFP håller ministerposten i frågan.

Hej, annars… det är ju förhandsröstning! :) Rösta kan man göra alla dagar i en veckas tid, fram till tisdagen, med undantag för pingstdagen på söndag!

Första dagen var livligare än tidigare – ca 110.000 personer (2,7% av de röstberättigade i Finland) har idag besökt lokalerna i det ärendet. Om man vill göra det hela extra krångligt kan man se på den här grafiken hur röstningen går till :)
http://www.vaalit.fi/uploads/r30q7zr_1.gif

Sju personer har meddelat mig att de röstat på nummer 141, så åtminstone 0,002 promille av folkets röster är tryggade :-D

(inom parentes kan nämnas att mitt engelska favoritlag förlorade Champions League-finalen mot ett bättre Barcelona)
((inom dubbel parentes, om det ens räcker till… tror jag gör fonten mindre också… så där ja…, kan nämnas att jag hann se Jaros andra halvlek mot Honka på Finnair stadium. Inte roligt, men motståndet var helt enkelt för bra – även med rödvita ögon sett.))

—————-

I MORGON skall jag definitivt fixa upp galleriet med bild- och textmaterial. Stay tuned!

hälsn. pati

Time: T-minus 12 days

Valdagbok på Facebook

Idag har det varit lite julafton. Inte vädret – sommaren tycks ha kommit också hit – men en massa material har kommit från tryckerierna! Jag lägger upp bilder så fort jag hinner.

Häftet med bloggkolumnen ’25 saker’ är också äntligen färdigt. Jag kommer att lägga ut det som pdf-fil också, så att man kan skriva ut det själv.

På valdagen ska man förstås valvaka… EU-kandidaterna har blivit inbjudna till YLE:s direktsändning från H:fors, men jag har tidigt bestämt att det är i Jakobstad jag skall vara kvällen den 7 juni. Där det började ska det fortsätta. Jo, just fortsätta, för slutar där gör det givetvis inte ;) Nu har också platsen blivit klar:

Madison Pub (stadshotellet)! Dörrarna öppnas kl. 18 för alla över 18 :) Varmt välkomna!

—————-

I MORGON blir det alltså debatt om fildelning i Helsingfors, kl 17 på Lilla parlamentet (riksdagens infocenter). Det var en anmälningsdeadline idag, men vad jag har förstått så ska det nog finnas plats för direktanlända intresserade!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 13 days

Valdagbok på Facebook

Mindre än två veckor kvar. Borde nog riktigt slå till och bjuda min familj på lösglass på Jakobstads torg efter kampanjen – eller nåt :-D Tacksam att de orkar med en man/pappa som snurrar i en konstig rotationsbana för tillfället.

Det var kampanj på gågatan i Jakobstad, där tävlade vi med blåsten om människors uppmärksamhet. SU hade parkerat skåpbilen och lyft ut sin soffa, bra idé av dem! Radion var på plats, och dokumentärfilmen fick också sitt första bildmaterial.

På kvällen debatt på After Eight. Det var faktiskt lite annorlunda när miljön var bekant – det var både knepigt och tryggt, på samma gång. Den kanske mest oväntade frågan från AMH (som Anna-Maija Henriksson härefter behändigt förkortas i den här dagboken :) var huruvida EU behöver en gemensam alkohol- och drogpolitik.

Vilket jag personligen tycker. Angående ingångsålder kan man förstås argumentera för ett längre beskydd av unga vuxna i sitt eget land, men då säger man ju samtidigt att folket i landet är omognare än övriga europeer… låter inget vidare i mina öron.

Följdfrågan blev då hur lagstiftningen om cannabis ska se ut. Det väckte en del reaktioner hos publik och meddebattörer (både huvudskakningar och nickningar noterades) när jag menade att alkohol är den skadligare av de två och att lagstiftningen som placerar cannabis i förbudszonen tillsammans med de tunga, stigmatiserade drogerna är till mera skada än nytta för samhället.

Själv ser jag det mest som ett logiskt konstaterande. Den här frågan är inget som jag varit rädd för att besvara, det är bara ingen som ställt den tidigare – på svenskspråkigt håll, alltså.
Däremot har jag svarat på frågan i IRC:s kandidattest på
http://irc-galleria.net/vaalikone.php,
och debatterat just detta i Keski-Pohjanmaa redan i slutet av april:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/polemik-med-matti-savolainen/

Annars så är After Eight den enda platsen där jag hittills musicerat under kampanjen, på något sätt kändes det ok att göra det i just den miljön. Mina nära vänner Håkan Omars och nyss hemkomna USA-jepoflickan Nina Lassander uppträdde, jag spelade piano – som omväxling till den senaste tidens centrering kring ord :)

—————-

I MORGON sammanställer jag häftet med bloggkolumnen ’25 saker’ – det ska både tryckas och läggas ut i PDF-format här på nätet. På onsdag händer rätt mycket, bland annat deltar jag i en debatt om fildelning i riksdagens infocenter kl. 17. Många sakkunniga på plats. Tillfället är öppet för allmänheten, men kräver förhandsanmälning senast 26.5 kl 12.00 till malin.brannkarr@riksdagen.fi!

hälsn. pati

Time: T-minus 14 days [2 weeks]

Valdagbok på Facebook

Märkligt vad tiden är relativ. 3 minuter känns otroligt länge när man väntar på att Saarioinens oxgryta ska värmas klar i mikrovågsugnen (har blivit något av en snabbmatsvakiorätt under kampanjen. Nej, jag är inte sponsrad, bara desperat!) Två veckor kvar till valet känns däremot som en väääldigt kort tid.

Idag var jag det då EU-diskussion i Kristinestad. Tala om att ställa upp för den goda saken, uppoffringen från undertecknads sida var total – Jaro hade nämligen hemmamatch mot MyPa, och den missade jag ;-o

Dessutom fanns det fler deltagare på centralplanen i Jakobstad än i Kristinestad. Jo, jag menar just på planen. 23 stycken lär väl ha sprungit på där, en avvikande klädd utrustad med visselpipa inräknad. Det var mera än det sammanlagda antalet kandidater och publik i Bio Dux, det.

Nästa gång får vi ta en hederlig fotbollsmatch i stället för debatt. Det skulle ha räckt till 9 stycken på vardera laget – hade varit härligt att se Björn Månsson i centerposition, Greger Englund som stopper och åländskan Britt Lundberg som ’utlands’förstärkning i målgörandet! :-D

Annars, i kategorin Arkiv X (som här får stå för alla oförklarliga händelser i ett brett perspektiv) så fick jag ett säsongskort för just Jaros hemmamatcher. De numreras, och gissa vilken nummer mitt kort har? Osannolikt. Mystiskt. Ett omen. Säkä. Klart högre sannolikhet än på lotto, men ändå…

Tillbaka till verkligheten:

Lotta Lappinen skrev om adoptionsrätten i sin kolumn i gårdagens ÖT…

[…] Ger vi efter för andra länders föråldrade kulturella regelsystem under förevändning att det är av respekt för deras traditioner relativiserar vi demokratin. Den fungerande, absoluta demokratin är det bästa arvet vi kan ge våra barn.
Det ligger i alla barns intresse att ha föräldrar. Det finns ingen tolkningsmån i detta intresse, inte heller åligger det någon av oss att belägga det med undantag eller förbehåll.
Jag är själv uppvuxen med andra föräldrar än mina biologiska. Deras kärlek, till mig och till varandra, har gjort mig till en stark människa. Men jag tvivlar på att eventuella adoptionsmyndigheter hade sett dem som idealföräldrar, på grund av deras ålder. Vilken tragedi hade inte det kunnas utvecklas till.[…]

… en mycket bra replik till Karin Luthers långa (mer eller mindre från webbforumet copy/pasteade) insändare för några dagar sen!

Glad blev jag också när jag såg att supporterantalet för vote.wingren.in stigit under dagen, det kan bara vara tack vare er – jag betvivlar nämligen att mitt debattdeltagande idag åstadkom någon rusning till datorerna ;) Thx, kör på, och för ’the message’ vidare!

—————-

I MORGON finns jag på gågatan i Jakobstad i samband med Henrik Lax besök i staden. Kl 18 är det debatt på After Eight – rätt många SFP-kandidater kommer att vara med, och de första filmningarna för en dokumentärfilm om den här osannolika våren kommer att göras där. Kom gärna dit!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 15 days

Valdagbok på Facebook

Nå, nu börjar jag ha allt annat viktigt gjort den här våren, och kastar mig in i kampanjens slutspurt :)

Vi kandidater har blivit rekommenderade att redovisa vår valbudget redan på förhand. Jag skrev min anmälan idag, den ifyllda blanketten kan ses på adressen
http://www.wingren.in/public/pw_forhandsredovisning_valbudget.pdf

den kommer förhoppningsvis upp på det statliga revisionsverkets webbsidor inom kort. Det är inte många som hunnit göra sina förhandsredovisningar ännu, men några kandidater finns redan där:
http://www.vaalirahoitusvalvonta.fi/lomakkeet/europarlamenttivaalit/ennakkoilmoitukset/

Det är stora skillnader mellan hur kandidaterna använder pengar, och också hur mycket vi har att tillgå – kampanjbudgeterna varierar redan i de några redovisningar som finns mellan 5.000 och dryga 60.000 euro. Vissa använder egna pengar, andra lånar för valet, endel söker företagssponsring, partierna stöder i olika grad.

– personligen tycker jag om den här öppenheten.

Min egen budgetfilosofi är superenkel:

    • Drygt hälften av budgeten går till annonsering,
    • 1/4-del till trycksaker,
    • det som lämnar över gör att jag kan röra mig i olika landsdelar under kampanjen.
    • 10.000 e totalt, allt som stöd från SFP,
    • ingen extern företagssponsring = inga bindningar.

– resten är faktiskt talkoarbete! Jag skriver, gör webben, och kandiderar i största allmänhet :) Andra i teamet gör layout, sköter tryck, översätter. Vi är många som lägger ner ofantligt med tid i kampanjen, och det här kan inte mätas ekonomiskt. Samtidigt känns det mycket bra att göra just så – det ligger liksom i linje med allt annat tänkande. Alla bidrar genom att göra det de har speciell förmåga till.

Det är också på grund av det här som vi kommer att behöva all hjälp vi kan få de här sista två veckorna. Vi är bara en handfull personer som jobbar med kampanjen, och därför behöver vi hjälp med att sprida både ’the message’ och själva PR-materialet.

Om ni vill hjälpa till, så kan ni t.ex. skicka mail direkt till mig via länken ’kontakt’ på min blogg. Ni kan lägga ut flyers i postlådor under kvällsjoggingen, få andra att joina vote.wingren.in, dela ut visitkort, övertyga släkten i Småbönders eller Evitskog osv… allt är hemåt!

– Pls hjälp till att bevisa att man inte behöver en sex gånger större budget för att få väljarnas röster! Det finns en underbar styrka i gräsrötterna och djungeltelegrafen som är mera effektiv än alla företagsbidrag i världen, om vi bara vågar tro på det!

—————–

I MORGON diskussion i Kristinestad kl 16.00. Kolla kalendern på http://calendar.wingren.in för mera info!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 16 days

Valdagbok på Facebook

– Dagen har gått i musikens tecken… Norbusang20 har invaderat Jakobstad! :) Här är en massa barn och ungdomar från de nordiska länderna, och jag har arrangerat musiken för festkonserten i morgon.

– Otroligt kul att se energin som finns hos deltagarna… även om festivalen inte har något att göra med EU-valet, så finns det mycket att hämta med sig till slutspurten för kampanjen – inte minst fördomsfriheten och spontaniteten!

—————-

I MORGON festkonsert, alltså. Sen tillbaka in på EU-spåret – Kristinestad på söndag, Jakobstad på måndag och H:fors på onsdag.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 17 days

Valdagbok på Facebook

— av nån orsak (säkert jag som yrade) så publicerades inte det här när jag skrev det kl 22.30 igår :-/ Nå, här kommer det en aning försenat —

– Inget speciellt idag, musicerar för omväxlings skull. Skriver det här i pausen mellan två jazzset på Madison Thursday Jazz :)

– Insändaren om adoptionsrätt publicerades åtminstone i Vasabladet, och borde också börja dyka upp i finskspråkiga tidningar i dagarna.

– Jag gjorde två olika slags ’wallpapers’ (se nedan) för mobiltelefoner. Den ena varianten är lite mer nikotinsubjektiv än den andra :-D

—————-

I MORGON fortsätter layoutandet av materialet. Allting ska skickas ut i nästa vecka, så att det blir en intensiv slutspurt på kampanjen!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 18 days

Valdagbok på Facebook

– ojojoj vad tiden går snabbt, bara 2 1/2 vecka kvar av kampanjen!

– insändaren om den omstridda adoptivrätten publicerades i ÖT idag, kan läsas här:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/att-se-barnet/

– snusmobilen tar form, väntar med spänning! I övrigt så kommer följande PR-material att användas:

  • annonser i tidningarna – surprise surprise :)
  • flyer, en vikt A4 som ger en bra helhetsbild
  • häftet ’25 saker’ – bloggkolumnen i sin helhet, beskriver mina värderingar på ett bra sätt
  • vykort, med korta referat ur ’25 saker’
  • visitkort – PR i fickformat!
  • bildekaler – både en ’anständig’ och en i snusdoseformat ;)
  • etikettremsa för snusdosor (tack för idén frk W!)

Jag lägger ut bilder på det grafiska materialet så kan ni se hur det kommer att se ut.

– Vi behöver hjälp!! För det första måste vi hitta ställen i städer och byar där man kan hämta materialet. För det andra ska PR-materialet spridas så mycket det bara går.
Hör av er så fort som möjligt om ni kan hjälpa till! Om någon inte röstar på mig så ska det vara för att han/hon ställer sig bakom en annan kandidat, inte för att han/hon inte nåtts av information!

—————-

I MORGON ska jag spela piano för omväxlings skull – jazzkeikka på Madison i Jakobstad (Johanna Grüssner). Var det nån skillnad på svarta och vita tangenter, eller kan man använda dem fritt? Lite länge sen sist… ;-D

Hälsn. Pati

Att se barnet

2 kommentarer
Debatt EU-valet 2009 Insändare

ATT SE BARNET

(Inskickad till tidningarna 19.5.2009)

SFP stöder homosexuellas rätt att adoptera barn, och det här väcker våldsam debatt. Ett av argumenten som framförs av motståndare är att man bör ta den svagare partens sida, tala för det barn som är för litet att välja självt.

Men ingen väljer sina föräldrar, varken biologiska barn eller adopterade. Det finns definitivt lyckliga familjer med heterosexuella föräldrar. Det finns också splittrade familjer med komplicerade vuxenrelationer, sammanhållna familjer med isande kyla mellan de vuxna, ensamstående föräldrar som gör allt de bara orkar och kan för sina barn. Jag tror knappast vi har något facit – själv måste jag åtminstone lära mig lite i taget vad det innebär att vara pappa, och Gud ska veta att jag gör misstag på vägen. Ändå är jag oerhört tacksam för möjligheten att leva så.

Adoptionsrätt skulle ge homosexuella samma möjligheter som heterosexuella att gå igenom lämplighetsutredning utförd av adoptionsnämnden. Det är inte rätt att säga att det här handlar om omotiverad jämställdhet – det är fråga om att inte diskriminera, i linje med landets grundlag. Lagstiftningen bör ge alla en ärlig chans, alldeles oberoende av vår personliga åsikt i frågan.

Själv tror jag på den traditionella familjen, fastän realstatistiken runt omkring mig verkar mena annorlunda. Jag tror också på andra familjesammansättningar, både sådana som livet framkallat och sådana man väljer själva. Jag stöder alla vårdnadshavare som bryr sig och vill barnets bästa, både hetero- och homosexuella, i par eller ensamma.

Det här gör jag eftersom jag är övertygad om att det viktiga är att barnet känner sig tryggt, sett, och älskat. Eftersom det inte är min rätt att gå in och bedöma i vilka former ett barn kan känna så, så vill jag gärna lämna lagdörren på glänt för alla uppriktiga försök att skapa sådana uppväxtmiljöer.

Patrick Wingren
EU-kandidat för SFP

Time: T-minus 19 days

Valdagbok på Facebook

– Skrev insändare om adoptivrätten idag… rent tekniskt sett, alltså – blev klar med den ca halv 5 på morgonen :) Gick ut till svensk- och finskspråkiga tidningar, publiceras säkert efterhand.

– Konstiga saker händer fortfarande i det här landet. Kanske jag har blivit mer misstänksam än tidigare, men nog tycks det som om alla möjliga och omöjliga rättigheter ska tas från individen just nu. Upphovsrätten riskerar att övergå till marknaden den också. Bland annat min vän Sami Kuoppamäki reagerar starkt på det här, och så gör också jag.
http://www.mtv3.fi/uutiset/kotimaa.shtml/arkistot/kotimaa/2009/05/881393

– Jag behöver knappast säga det, men jag nämner det ändå. Det här måste stoppas. Och, jo, jag vet vem som är kulturminister… ;)

—————-

I MORGON inget märkligt alls, vi fortsätter med PR-arbetet. Jag berättar mera strax vi har lite mer översikt över materialet.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 20 days

Valdagbok på Facebook

– oj då, blev visst debatt efter att jag lämnat H:fors igår! Motionen om extern adoptionsrätt som antogs av partiet delade lägret i en knapp majoritet för förslaget. Diskussionen är livlig på finlandssvenska webbforum, t.ex.:
http://www.hbl.fi//text/inrikes/2009/5/17/w27457.php#kom_skriv
http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=41513&vote=1&commentID=101532#101532

… och också på finskspråkiga forum, bland annat
Helsingin Sanomat

– jag håller på att formulera mig själv i den här frågan, knepigt att komma åt själva huvudfrågan och inte fastna i fixerade uppfattningar. Skulle jag ha haft rösträtt (vilket jag inte har som newbie :) så skulle jag ha röstat för, och jag hoppas jag så klart som möjligt kan uttrycka varför i de texter jag ska börja skriva om en stund.

– Diskussion på café Trend i eftermiddags. Jag var där en timme för tidigt, haha – rita ett kors i taket! Roligt att träffa Nicke Torvalds igen. Greger Englund dök också upp senare. UMW och AMH höll i det hela. Jag tycker vi ska börja övergå till initialer när de har så långa och krångliga namn :)

– Nicke hade cyklat från Kokkola hit, och diskuterat EU bland annat på Pias Livs. Det måste man bara tycka om :)

—————-

I MORGON inget EU-valstuff alls, utom deadlines. Annat jobb väntar på att göras, måste få det undan innan slutspurten.

Hälsn. Pati

Nr 1: 2000 km

25 saker EU-valet 2009

Som människa är jag hängiven, följer min intuition och mitt samvete. Det här gör mig obekväm, respekterad, rebellisk, begeistrad, ledsen – aldrig likgiltig.

Det var en blandning av rättspatos och dåligt samvete som förde mig till Jakobstads torg den 5 december 2008. Jag insåg att också jag bär ansvar för det samhälle vi är en del av.

Jag ville inte bara knyta näven i fickan, utan lyfta den tillsammans med andra – utan aggression, och på så sätt kanske till och med ännu starkare. Att vara tyst är också ett val, ett val jag själv inte kunde leva med.

Tanken på att bli folkvald fanns inte då. Nu lever den idén hos mig och många andra. Jag vill löpa linan ut och bära rösterna och förtroendet genom turbulensen, in i parlamentet.

Nr 2: Åsikter, värderingar och övertygelser

25 saker EU-valet 2009

De flesta politiker har starka åsikter i olika frågor. Det är inte så konstigt. Den position en politiker befinner sig i tycks nästan kräva att man karikerar det man står för om man överhuvudtaget ska synas, kunna skilja sig ur mängden.

Man berättar hur rätt man har, och sätter samtidigt stor energi på att visa på hur fel andra har. Det är ingen lyckad metod för att vinna respekt. Jag tror en av nycklarna till problemet kan hittas i skillnaden mellan åsikt och övertygelse.

Om ens åsikter kan beskrivas som det man tycker, så framträder övertygelser som det man känner. De bottnar i ens inre. När värderingar ligger som grund för övertygelserna, då får också åsikterna resonans och djup – och sätter i sin tur dessutom ord på värderingarna.

Åsikter som inte bottnar i värderingar är grunda, flexibla och böjliga, kan bytas ut efter behov. Övertygelser kommer ur värderingar och har tyngd,  är oftast svåranpassade. En politiker som känner sin värdegrund har ett mycket mer problematiskt politikerliv, men är samtidigt trovärdig – när värderingar ger övertygelser som omsätts i handlande sitter politikern ihop, upplevs som äkta.

Det är enkelt att som politiker säga att man vill arbeta för kristna värderingar, eller att man är liberal. Om kristpolitikern inte själv försöker visa vad det innebär att leva som kristen, eller om liberalen inte i sitt eget liv respekterar individens grundläggande frihet under ansvar – då ekar orden tomma. De blir som neonfärgade etiketter som klistras på bröstet, och som rivs bort när nästa etikett verkar attrahera fler väljare.

Vi kan säga att vi älskar och bryr oss om våra medmänniskor, men mycket starkare är att älska, bry sig om. Genuinitet som kommer ur ens innersta övertygelse syns, väcker intresse. Berör, och förändrar.

Nr 3: Språk och ståltråd

25 saker EU-valet 2009

Livet är överraskande cyniskt ibland. Några dagar efter att jag skrivit om styrkan i flerspråkigheten så stötte jag på svenskfienlighet två gånger inom ett dygn. Budskapet var i stort sett detsamma.

’De där hurrina, bättre folket, strandsvenskarna, tror dom är så jävla bra. Varför kan de inte tala finska som vanligt folk’? Ungefär så. Den ene muttrande vid bordet bredvid, den andra skrikande bakom bloggmurens anonymitet. Båda lika bittra, inåtgrävande.

Det kan inte vara min livsuppgift att försöka förklara hur lite jag är bättre, hur svårt jag har att bli så mycket vanligare än så här. Vill någon inte förstå så kan jag inte tvinga dem.

Det är bara en sak jag undrar över: Om den dröm som mässades fram i dunklet kunde bli sann, om alla synnerligen ovanliga människor på en gång skulle försvinna – alla svensktalande, bögar, veganer, somalier, civiltjänstgörare, miljöaktivister, akademiker, adventister, vänsterhänta – vem skulle då bli kvar att spänna ståltråden kring? Om det som kläms åt till sist ger vika, var lämnar det den förtryckande flocken? Irrande på ett ödsligt och kargt fält, fria, mycket likadana, och inga alls.

Till och med för att hata behöver vi andra. Hur oändligt mycket mera ska vi då inte behöva varandra för att kunna älska?

Time: T-minus 21 days [3 weeks]

Valdagbok på Facebook

– Tidig morgon, partidagens 2:a dag eller hur man nu skall säga :) Kl 9.30 höll jag ett anförande i den politiska debatten.

– Jag menade att SFP (och även finlandssvenskarna i stort) inte kan överleva på enbart språklig grund, utan att framtiden kräver att vi som minoritet i första hand söker ett liberalistiskt förhållningssätt. Jag skrev ner talet från anteckningarna jag hade, det finns här:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/liberalism-och-sfps-framtid/

– Det här triggade genast repliker från bl.a. Henrik Lax. Själv tror jag att det sämsta för oss svenskspråkiga är att särbehandla språket. Många yngre reagerade positivt. Vi lever helt enkelt i olika världar, och så ska det också få vara :)

—————-

I MORGON blir det debatt på café Trend i Jakobstad på eftermiddagen, kl. 16-17.30. Temat är ”Finns säker mat?” Undrar om ”Rutiga kokboken” räknas som facklitteratur, den har jag åtminstone i skåpet? Med är U-M Wideroos, A-M Henriksson, Greger Englund, Nils Torvalds o jag.

Hälsn. Pati

Liberalism och SFP:s framtid

Andra texter EU-valet 2009

(Patrick Wingrens anförande under Svenska Folkpartiets partidag i Helsingfors, söndag 17.5.2009)

“Ordförande, bästa partidag:

Idag känner jag mig som kvinna… jag har två minuter på mig att säga lika viktiga saker som de talare som igår fick tre minuter på sig. Det påminner om skillnaden i  lönesättningen mellan könen ;)

Jag vill sticka ut hakan och hävda att det här partiets framtid inte i första hand hänger på att jag talar det språk jag talar nu, inte heller på att jag talar för svenskan, utan på att jag – vi – är liberala.

Politiken i Finland utvecklas i en kollektivistisk riktning, där den gemensamma nyttan inskränker individens eget val. Det här är skrämmande. Att gemenskap kan nås genom att vi blir så lika som möjligt är en av de största lögner som någonsin uttalats.

Likriktning för människan bort från gemenskap. Gemenskap är att dela tillsammans, och det är helt enkelt inte vidare intressant att dela med sig av det som andra redan har. Kollektivet blir tvunget att söka andra sätt att höra samman. Det vänder sig mot andra, pekar på ‘dom där’ för att hitta sitt eget ‘vi’.

Precis på samma sätt som det är lättare att kalla mig snusmumrik än att stava till Patrick Wingren – både grammatikaliskt och ideologiskt – så hårddras och förenklas samhällsgrupperingarna. Det blir kollektivet mot språkminoriterer, kollektivet mot invandrare och flyktingar – ja, till och med kollektivet mot statsledningen, ett tydligt drag i den populistiska politiken i Finland av idag.

Men vad händer om deras önskan plötsigt blir verklighet? Vad händer när alla synnerligen ovanliga människor försvinner? – alla svensktalande, bögar, veganer, somalier, civiltjänstgörare, miljöaktivister, akademiker, metodister, vänsterhänta. Var hamnnar kollektivet? Irrande på ett kargt och ödsligt fält, fria, mycket likadana, och inga alls.

Det här partiet, och finlandssvenskar som minoritet, har inte en chans att på språklig grund kunna överleva. SFP måste bli – och våga vara – det parti som kämpar för att alla finländare kan blir personligheter, i stället för kollektiv grå massa.

— Liberalismen är inte egoistisk. Den är inte heller associal, eller ansvarslös. Framför allt är den definitivt aldrig likgiltig. —

Själva ordet liberalism har tagits ifrån oss som tror på det. Vi kommer inte att ges det tillbaka frivilligt, så låt oss ta det tillbaka genom att visa hur man lever det.”

Time: T-minus 22 days

Valdagbok på Facebook

– SFP:s partidag i Helsingfors. Ny upplevelse för mig. Hastigt och lustigt hör jag märkligt nog också hit :) Frånvaron av alltför mycket onödigt tjafs var skön att uppleva, frånvaron av egentlig debatt gjorde mig konfunderad. Nå, kanske den här första dagen bara var uppvärmning.

– EU-kandidaterna presenterades, och sen var det 3 minuters talturer för anmälda talade, av vilka jag var en. Tiden överskreds, och därför avbröts talandet just när jag började skymtas på listan. Det blir i morgon i stället, ska vila hjärncellen och ladda upp.

– Nytt inlägg publicerat i 25 saker. Det handlar om tro på sig själv, självförtroende, som en förutsättning för att kunna dela med andra:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/nr-4-att-vaga-alska-sig-sjalv/

—————-

I MORGON alltså partidag 2/2, och sen hem till Jakobstad.

Hälsn. Pati

Nr 4: Att våga älska sig själv

25 saker EU-valet 2009

Vi programmeras väldigt tidigt att söka efter värde utanför oss själva. Det är dags att släppa den tanken nu. Människan blir inte fri genom att bli ekonomiskt oberoende, utan genom att bli den hon kan vara.

— Det handlar inte om att se sig som bättre än andra. Det finns inget motsatsförhållande mellan att älska sig själv och att älska andra människor. Det är precis tvärtom. Enda möjligheten att kunna komma riktigt nära en annan människa är att inte tycka illa om den spegelbild av sig själv som man ser i den man möter.

— Det handlar inte heller om egoism. Motsatsen till egoism är inte att nedvärdera sig själv, utan att dela med sig. Det är lätt att inse att man inte vill dela det man inte tycker om. Sånt vill man bara ge ifrån sig, slippa se.

Ingen har sagt att vi måste leva som vi tror att andra önskar. Det finns inget särskilt vackert i att inte skilja sig ur mängden. Att den naturligaste vägen till gemenskap är att vi blir så lika varandra som möjligt är en av de största lögner som någonsin uttalats. Kollektiv likriktning gör människan apatisk, och en likgiltig människa är omänsklig i ordets bokstavliga bemärkelse – hon är inte sig själv.

Det tragiska är att vi själva låter det här ske. Vi väljer förtroendevalda. Ändå ser de flesta av dem sig som berättigade att ta hand om oss. Politikerna borde i stället bereda oss rum  – även om vi växer på ett sätt som de själva inte vill växa.

Människan behöver en viss struktur i det praktiska livet. Vad hon däremot inte alls behöver är en instruktionsbok för sitt eget sökande. Tar vi bort initiativet från människan, så tar vi samtidigt bort hennes hängivenhet.

Så vi har två allvarliga problem. Dels begänsar staten oss på flera viktiga områden. Dels begränsar vi undermedvetet oss själva, på många minst lika viktiga områden.

För några år sedan såg jag en tv-intervju med en svart 16-årig flicka på en skolgård i Bronx. Hon kunde inte betala för sin skola så det blev ‘public school’, av medelkassen mer eller mindre sedd som en pedagogisk avstjälpningsplats, eller slutstation.

Repportern frågade flickan vad hon kommer att göra när hon avslutat gymnasiet. Hennes svar glömmer jag inte: ”I’m an extraordinary person, I can do anything I want.”

Det här säger alltså hon, i ett samhälle där hennes förutsättningar är en bråkdel av våra. Tron på sig själv – och rörelsefrihet att mot alla odds våga försöka – kan göra underverk. Jag har en känsla av att hon redan nu lever sin dröm.

Det är hög tid att ändra samhällets prioriteter. Det verkliga kapitalet ligger i att ge människan rum att själv våga. Ansvar befriar.

Styvmoder Hautala

2 kommentarer
Debatt EU-valet 2009

STYVMODER HAUTALA

(Inskickad till tidningarna 11.5.2009)

Heidi Hautala (De Gröna) har varit på valturné i Österbotten, och passade på att uttala sig om snuset. Hon är kritisk till att Sverige fick sitt undantagstillstånd, vill att snuset skall vara förbjudet
i EU.

”Ibland måste man bara skydda medborgarna mot skadliga ämnen. Vissa
klarar helt enkelt inte av att själva hantera det.”

Så säger alltså Hautala i Österbottens Tidning 11.5, symboliskt nog med en kopp kaffe (eller möjligen te) i handen.

Vilket automatiskt ger följdfrågan: om hon förespråkar förmynderi, var går då gränsen? Vad händer när koppen rycks undan av dem som vet vad som är bäst för henne?

Begränsning och förbud av snus och internet delar åsikterna inom snart sagt alla partier. Åtminstone de stora finländska dagstidningarna har båda frågorna i sina webbtest av EU-kandidaterna, så det är lätt att kolla var vi står. Frågorna är bra indikatorer på i vilken mån kandidaterna ser sig ha rätt att ta hand om folket – det folk som
väljer dem, och som vissa strax därefter vill omyndigförklara. Märklig tanke.

För mig ingår båda frågorna i en livsprincip som jag vill kämpa starkt för: det att människan måste bli betrodd med ansvar för att kunna göra sådana val som får henne att växa på sitt eget sätt. Förutom som en del av den här grundprincipen så är snuset dessutom en sakfråga för mig. Snusförbudet är djupt ologiskt och orättvist, och kriminaliserar det som inte upplevs som kriminellt. Det här irriterar mig enormt.

Jag talar varken för eller emot användning av snus. Jag vill bara som myndig, tänkande person ha rätt att kunna välja själv. Eftersom den finska staten nickar med i EU:s linjedragning så är EU-parlamentet det bästa stället att föra kampen vidare.

Patrick Wingren
EU-kandidat för SFP

Time: T-minus 23 days

Valdagbok på Facebook

– Lugnare start på den här dagen, från Åbo till H:fors först på eftermiddagen. Orienterade mig med spårvagn till Tölö där jag bor hos min bror i helgen. Jag är fortfarande lite sur på att linjerna har ändrats, det var lätt förr när vi bodde här – då var det 3B som i Bort från Tölö, 3T som i Tillbaka.

– Sen blev det kampanjarbete på gräsrotsnivå när vi i ett team på tre satt och vek 1000 st A4-flyers som kommit från tryckeriet. Det var något med skärningen av det grafiska materialet som gjorde att vi fick göra en manuell insats :) Nå, nu är de klara och ser bra ut!

– Noteras bör att planerna på en snusmobil tar form :-D Talade med min båtbyggande kusin och vi siktar på en spoiler av lite ovanligare slag. Möjlig konversation av åskådare till spektaklet: ”- Varför åker den där bilen runt med så höga motorvarv? – Han kör ju omkring med Ettan!” Nåt sånt :)

—————-

I MORGON blir det kandidatpresentation på SFP:s partidag, och sen ska jag hålla ett 3 minuters anförande också. Blir att komma ihåg att ta med äggklockan!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 24 days

Valdagbok på Facebook

Idag bar det av till Åbo. Träffade Sisko Raitis, som både är en av Finlands första kvinnopräster och dessutom har ett perfekt namn som backar upp det faktumet :)

Intressant samtal. Fick också en skrivelse om ett möjligt samband mellan frånvaro av religionsundervisning i skolan och fundamental kreationism (där man bl.a. ser bibeln som kalender, räknar bakåt till 1:a mosebok, och kommer fram till att jorden är ca 6.000 år gammal.)

Skrivelsen var gjord av en 94 år gammal dam, som för två år sedan köpte en ny laptop… tanken var glasklar i texten, det enda som avslöjade ett äldre öga var fontstorleken på typ 32 pt :)

– Sen ut på Åbo domkyrkas torg, och parken nedanför. Träffade jakobstadsbor, rikssvenskar, en svensktalande kuopiobo (vars svenska var strålande :), stod i folkflödet en stund och vi delade ut visitkort.

… eller om jag ska vara ärlig så sköttes utdelandet av skickliga kampanjarbetare :) Där fanns allt från

  • såna som inte ville ha kort,
  • såna som ville ha kort,
  • såna som dessutom visade uppskattning för kampen mot förmynderiet,
  • ett gäng som ivrigt ville ha flera kort och fick dem, och som på väg bort tackade glatt och lät meddela att de blir perfekta att rulla jointar i.

– Sen på kvällen i YLES EU-markkinat, kallt och inte alls publikvänligt – tv på tv:s villkor. SFP gjorde en 2 minuters grej med inhyrd beatboxhjälp och kandidaterna – en tennismatch i ljudpantomin, kunde man säga.

Nå, kanske vi kan vara snälla och inte lägga ut det på Youtube, alla fildelare? Jag menar… jag tror på ett fritt internet, men just i det här fallet borde det finnas någon slags tillägg till lagparagrafen ;-D

– åtminstone ÖT och Vbl publicerade min insändare med namnet ”Styvmoder Hautala”. I ÖT blev det en ordentlig bredsida mot snusförmynderipiraterna när en viss tandläkare känd från A-talkdebatten hade en insändare i samma ärende i spalten ovanför :)

—————-

I MORGON blir det hesa, mot partidagen. Nån som vet varför det heter så, när det inleds fredag kväll och avslutas på söndag? Är det nån kokkolabo som har bestämt att det heter så också i pluralis? (Psst, hint – SFP:s informationschef är från grannstaden… ;)

—————-

Hälsn. Pati

Time: T-minus 25 days

Valdagbok på Facebook

Åtminstone två insändare publicerades i tidningarna idag:

– Dels den jag skrev angående fildelning och nätpiratism (publicerad i ÖT)
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/antipirater-sanker-unga/

Timingen var bra, för Vbl hade en ledare om SFP och fildelningen i dag:
http://www.vasabladet.fi/story.aspx?storyID=41175

– min andra insändare mötte Hautalas uttalanden om snuset och människans oförmåga att ta hand om sig själv (publicerad i Keski-Pohjanmaa):
http://www.keskipohjanmaa.net/mielipide/mielipide.asp?forum_id=12001&message_id=114841&task=2

– Lade också upp det senaste inlägget i ’25 saker’, som även det handlar om (över)beskydd:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/nr-5-overbeskyddande/

—————

I MORGON blir det då domkyrkotorget i Åbo kl 16-17.30!

Hälsn. Pati

Antipirater sänker unga

Debatt EU-valet 2009 Insändare

(Insändare publicerad i ÖT den 13.5.2009)

ANTIPIRATER SÄNKER UNGA

Fildelning och nätpiratism är ett högaktuellt samtalsämne världen runtom. Det grundläggande fenomenet är inte alls nytt, det är bara arenan som är ogreppbar för den generation som i huvudsak ansvarar för lagstiftningen.

Citat: ”Att ladda ner musik från nätet är som att gå in i skivaffären och stjäla en CD”. Ok, men då har vi som nu är i medelåldern också stulit när vi bandade över skivor till C-kassetter för 30 år sedan. Likaså gav oss videoapparaterna några år senare en möjlighet att så att säga gå in i biografen och ta hem rullarna. I skrivande stund pågår en vidsträckt kriminalitet när studerande kopierar kurslitteratur, stjäl från bokhandlar och bibliotek – ofta med föreläsarnas tysta godkännande.

Vi kan inte angripa fildelningen om vi inte samtidigt erkänner att det hela inte är speciellt för nätet, utan att sådan brottslighet pågått systematiskt och utbrett under åtminstone hela min egen livstid. Allt annat är hyckleri, och fruktansvärt orättvist mot de yngre.

I dagens samhälle är den virtuella människan ensam och mer informationsmättad än tidigare. Därför kommer de fysiska mötesplatserna – konserter, biografer, teatrar, sportarenor – aldrig att försvinna. Vi har ett behov av att uppleva, bli överraskade tillsammans, att delta och dela. Vi berättar ivrigt för vännerna om filmen vi sett, eller spelar upp låten av favoritbandet. Hur sker det här på nätet? Genom fildelning.

Ska marknadskrafterna kunna fortsätta existera på sina egna villkor, till vilket pris som helst? Belyser man den politiska linjedragningen i snusfrågan så skymtar hyperaktiva cigarettlobbare i bakgrunden. I siluetten av värnandet om upphovsrätten finns en aggressiv skiv- och filmindustri. Följer man pengarna hittar man orsaken till politiska förslag och beslut. Det är ofta just så enkelt, och deprimerande.

Lagstiftande politiker känner inte det virtuella rummet tillräckligt bra. Man vill kriminalisera den yngre generationen och ge lagliga möjligheter till grova intrång i människans privatliv. Om fildelning är rätt eller inte är en komplicerad fråga, men det här priset är alldeles för högt att betala.

Patrick Wingren
musiker,
upphovsrättslig inkomsttagare,
EU-kandidat för SFP

Nr 5: Överbeskyddande

25 saker EU-valet 2009

Jag kom till insikt för något år sedan. Tiden har sprungit ifrån mig.

Vi köpte en ny bil – en s.k. farmare givetvis, som sig bör när kärnfamiljens genomsnittliga antal uppnåtts (2+2), när vinylerna lagrats på vinden och när ”best of”-samlingarna på ett pinsamt sätt tar plats närmast CD-spelaren. Vid köpet av idealfordonet kommenterade jag spontant att vi egentligen inte behövde hundgallret mellan lastutrymmet och baksätet. ”Hundgallret?”, svarade försäljaren, ”Jag antar att du menar lastskyddet? Som skyddar passagerarna vid en eventuell krock?”

Den svenska klassikerskyltningen ”Stå ej på gul rand!” och ”Upp, ej ner” i rulltrapporna har jag tidigare skrattat åt, men vi är ju själva på väg dit. Reflexvästar, vitaminpreparat och pensionssparande. Jag byter sommardäcken på familjens cyklar till vinteranpassade dito med dubbar, andas ut. Vi är säkra. Dagen-efter-piller, vaccination mot hepatit, skidstrumpor som motverkar fotsvamp.

Ingenting av det här är förstås fel i sig, men vad händer egentligen? Hur är det möjligt att man i mina föräldrars generation sprang på broräcken över strömmande vatten och åkte kälke nerför stadsbackar? Varför undviker jag generad att berätta för mina tonåriga barn hur vi betedde oss när vi var lika gamla som de är nu?

Jag tror att vår fokus ligger lite snett. Vi väver in oss själva och våra barn i skyddande kokonger i rörande försök att minimera riskerna med livet. Samtidigt talas det om att vi blir mer och mer självcentrerade, och jag håller med. Barn blir individualister snabbare än någonsin förr, och jag undrar om det inte delvis kommer från det faktum att vi paketerar in dem hos sig själva.

Är vår skenbara kontroll av livet helt enkelt en illusion där vi egentligen missar det verkligt väsentliga – att skapa rum att leva? Givetvis då inte genom att aktivt sträva efter vårdslöshet, men genom att eftertänksamt försöka undvika att begränsa en naturlig kontakt med livet sådant som det verkligen är.

Det mötet kommer nämligen förr eller senare, och jag tror att det är sunt att så tidigt som möjligt låta sig själv, och dem man älskar, riskera att bli kantstötta. Huden blir kanske hårdare då, men själen luckras upp på ett sätt som gör att man har stora förutsättningar att växa.

(Förkortad version av ”Tiden som försvann”, kolumn i Jakobstads tidning, november 2007)

Time: T-minus 26 days

Valdagbok på Facebook
#&%?! facebook, har bråkat hela kvällen. Andra gången jag skriver den här texten. Nå, ska se om den hinner med före den nya dagen.

– Idag har ÖT:s webbdebatt fortsatt (den som startade i och med intervjun med Heidi Hautala). T-E Blomqvist (en av teamledarna för kampanjen) skrev också där.

– Signatur ”PG” tyckte att snuset ska bort pga de sjukvårdskostnader som samhället betalar för snusandet. Jag påpekade att med den logiken borde alla medborgare börja röka, betala accis och dö unga (=liten pension) i stället. Här är länken till diskussionen:
http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=41067&vote=1&commentID=100057#100057

– Det absolut roligaste var att signaturen ”observatör” öppnade ett inlägg med frasen ”Jag var inte på plats”! Säkert bara jag som tycker sånt är skojigt, men det kan inte hjälpas – jag har levt hela dagen på det där :) Påpekade det i en kommentar och han blev vääääldigt sur på mig. Shit, där rök definitivt åtminstone en röst. Hur många livlinor har man? Får man ringa upp en vän?

– Hbl publicerade min insändare ”Du skall icke kopiera”. Eftersom Hbl knappast går miste om försäljningsvinst mera ikväll så kan jag med samvetet rent sätta ut den på nätet, den finns här:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/du-skall-icke-kopiera/

– Minna Luomala (fkp) hade en insändare i ÖT, där hon bl.a. skrev:

”Jag är uppställd som kandidat för Finlands kommunistparti så att folket ska ha möjlighet att rösta på ett klart och tydligt NEJ till EU och Nato.”

Är det nån som kan hjälpa mig att få det här att gå ihop?

– Jag läste också Fredrik Almqvists (sdp) replik till Ahlbäck (c) i ÖT (ö). I en fyraspaltig insändare lyckades han, om jag räknade rätt, få in ordet ”jag” och dess relaterade former (mig, min, mitt, mina etc.) inte mindre än 21 gånger! Säkert bara jag som tycker om att räkna sånt, men han tog nog pole position i det racet så här långt. ;)

(jo, jag vet att det finns många i den här texten också, men det här är ju för sjuttsingen en dagbok! :-D)
————-

I MORGON dyker förhoppningsvis flera av MINA insändare upp i tidningarna. JAG håller också på att samla MINA texter ur MIN bloggkolumn ’25 saker’, de ska tryckas i ett häfte för MIN kampanj så att folk kan läsa om det som berör MIG och det JAG står för :-D

Tidskörningen är igång!

Hälsn. Pati

Du skall icke kopiera

Debatt EU-valet 2009 Insändare

(Insändare publicerad i Hbl den 12.5.2009)

Stefan Wallin menar att många internetanvändare tror att piratism är tillåten, eftersom också kompisen laddar ned.

Det tror inte jag. Mina barn vet vad som gäller, liksom jag själv visste när jag bandade av LP till C-kassett för 25 år sedan. Studerande som kopierar studielitteratur med föreläsarens tysta medgivande har också hört budordet. Om vi jämställer nedladdning med stöld ur butikshyllan måste vi samtidigt erkänna att detta inte är speciellt för nätet, utan att sådan brottslighet pågått systematiskt och utbrett de senaste 30-40 åren. Att påstå annat är orättvist mot de yngre.

Konserter och biografer kommer att leva kvar – i dagens privata, mättade samhälle behöver människor kunna uppleva, överraskas tillsammans. Men kan marknadskrafterna fortsätta att existera på egna villkor? Man bör inte förväxla upphovsrätt med vinst. Vi kan inte ledda av kommersiella intressen kriminalisera majoriteten av den yngre befolkningen och ge laglig rätt till kraftigt intrång i privatlivet.

Patrick Wingren
EU-kandidat för SFP

Nr 6: Livsvärde

25 saker EU-valet 2009

 

”Ser du Patrick, ingenting är mera värt än vad någon vill betala för det”.

Så sa en affärsman till mig när han förklarade orsaken till att bostädernas pris sjunkit så kraftigt under den lågkonjunktur vi nu befinner oss i.

En ny upplevelse, åtminstone för mig. På något sätt känns hus så mycket mera verkliga än aktier. Ändå rasar husens värde precis som på börsen. Förväntan, optimism och tilltro ökar värdet – rädsla, försiktighet och skepticism sänker det.

Tanken är oroande. Plus och minus, kan allt vara så lätträknat? Rökare värderas – sjukvårdskostnader mäts mot skatteinkomst och utebliven pension på grund av förkortad levnadstid. Så kommer vi fram till att rökarna inte belastar ekonomin, utan tvärtom är inkomstkällor.

De dyraste människorna i samhället är de som mår bra, de lever så länge. 
Borde människor må mindre bra – röka, dras med övervikt – för samhällets ekonomiska bästa?

Belyser man den politiska linjedragningen i snusfrågan så skymtar hyperaktiva cigarettlobbare i bakgrunden. I siluetten av värnandet om upphovsrätten finns en aggressiv skiv- och filmindustri. Följer man pengarna hittar man orsaken till politiska förslag och beslut. Det är ofta just så enkelt, och deprimerande.

Sådana gånger blir man tacksam över att vi ännu inte lyckats förstöra naturen helt och hållet. Naturen för en balansbok som garvade ekonomer skulle avfärda som blåögd och naiv.

Det är ju onekligen ett himla slöseri att blommor och träd lever upp och grönskar på sommaren bara för att fyra månader senare fälla all produktion till marken, färdig att räfsas bort från våra trädgårdar. Ändå får den som har mött vår vemodigt korta, fantastiskt vackra sommar bära den med sig genom livet, helt gratis.

Time: T-minus 27 days

Valdagbok på Facebook

– nåja, tillbaka till vardagen. Här tog det fart ordentligt idag efter ÖT-artikeln om Heidi Hautala och hennes önskan om ett snusfritt EU. Jag skrev debattartiklar till både svensk- och finskspråkiga tidningar, borde väl publiceras de närmaste dagarna.

– Diskussionen på webben är också ganska het – jag skrev, och skriver, fortfarande där. Länken finns här:
http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=41067&vote=1&commentID=100057#100057

– Jag gjorde ett syftningsfel av den högre skolan i min insändare, det blir lätt så när man försöker agera snabbt. Jag skrev nåt i stil med att

Hautala stod med en kopp kaffe i handen på reportagets bild.

När jag kollade min text senare på kvällen kunde jag inte – hur jag än försökte – se framför mig hur Hautala stod i handen på reportagets bild, och dessutom drickande kaffe… så jag skickade illa kvickt en korrigerad version till tidningarna. Hoppas de hinner korrigera ;)

– Hbl har publicerat sin valwebb. Jag lyckades välja mig själv även där – det tar sig! Adressen är
http://special.hbl.fi/valmaskin/

– Håll ögonen öppna i morgon, mina insändare om fildelning och piratism borde börja dyka upp snart (Hbl, Vbl, ÖT)

– Annars fortfarande mycket med allt material, fortsätter jobba!

Time: T-minus 28 days [4 weeks]

Valdagbok på Facebook

– Morsdag, hockeyfinal och färdigsvarad valmaskin för YLE. Den publiceras i morgon (11.5) på adressen
http://www.yle.fi/vaalikone

– Jag skrev ett nytt inlägg i serien ’25 saker’, om ordet liberalism, som används lite hur man tycker nuförtiden:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/nr-7-liberalism/

– Helsingin Sanomat har öppnat sin valmaskin också, jag fick faktiskt rådet att rösta på mig själv när jag prövade den :) den finns på
http://www.vaalikone.fi/euro2009/kysymyslomake.htm

————–

I MORGON blir det textjobb – mycket med allt material som ska ut. Ska få serien 25 saker så fort det bara går.

Hälsn. Pati

Nro 7: Liberalismi

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Suomeksi

Alkuperäinen versio: ”Nro 7: Liberalism”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Kategorisoinnit ovat vajavaisia, kuitenkin välttämättömiä. Käytämme kuvailevia sanoja voidaksemme järjestää olemassaolon tavalla, jonka voimme ymmärtää ja josta voimme olla yhtä mieltä. Ongelma on, että emme koskaan voi olla varmoja että ymmärrämme nimeämämme asian samalla tavoin kuin muut sen ymmärtävät.

Värit kuvaavat tätä ehkä parhaiten. Ei ole olemassa mitään pysyvää rajaa punaisen, sininen ja vihreän välillä, ja vihreän alueella yritämme minä ja vaimoni usein vakuuttaa toisemme siitä, mitä meidän itse asiassa pitäisi nähdä.

– Ota sininen paitasi! – Sininen? Sehän on vihreä! Otan mieluummin keltaisen. – Tarkoitatko tätä ruskeaa?

Värit kohtaavat, sulautuvat yhdeksi ja muodostavat yhdessä jotain, jota eivät yksinään voi olla. Värien kauneus ja elämänläheisyys rikastuttavat toinen toistaan eivätkä ole lainkaan helposti määriteltävissä. Meidän sanamme eivät ole riittäviä sellaisen dynaamisuuden kuvaamiseen.

Elämän määrittelemättömyyttä voimme käsitellä kahdella tavalla. Voimme tehdä niin kuin minä ja vaimoni koomisissa yrityksissämme vakuuttaa toisemme siitä mikä on mikä. Vaihtoehtona on antaa kaiken lentää vapaana, se on rehellistä mutta samalla siitä on vaikeaa saada otetta. Usein meidän tarvitsee vaihdella molempien näkemysten välillä, ettemme jää kiinni johonkin äärimmäisyyteen.

Mitä sitä vastoin emme ehdottomasti voi tehdä on myrkynvihreän sävyn sormella osoittaminen ja toteaminen: ”Katso nyt tuota – olenhan sanonut, että vihreä on kirkuvaa ja eikä siinä ole mitään tyyneyttä ja painoarvoa.”

Viimemainittu on sitä mitä on tapahtunut värille liberalismi.

 

 

Nr 7: Liberalism

25 saker EU-valet 2009

Kategoriseringar är bristfälliga, ändå nödvändiga. Vi använder beskrivande ord för att kunna ordna tillvaron på ett sätt som vi kan förstå och vara överens om. Problemet är att vi aldrig kan vara säker på att vi uppfattar det vi nämner vid namn på samma sätt som andra.

Färgerna beskriver det kanske bäst. Det finns inga fasta gränser mellan rött, blått och grönt, och i gränszonerna försöker jag och min hustru ofta övertyga varandra om vad vi egentligen borde se.

– Ta din blåa skjorta! – Blå? Den är ju grön! Jag tar hellre den gula. – Du menar den där bruna?

Färgerna möts, sammansmälter och bildar tillsammans någonting de inte kan vara själva. Det är vackert och livsnära med färger som berikar varandra och inte alldeles lätt låter sig bestämmas. Våra beskrivande ord räcker inte riktigt till för en sån dynamik.

Det obestämbara i livet kan vi hantera på två sätt. Vi kan göra som jag och min hustru i vårt komiska försök att övertyga varandra om vad som är vad. Alternativet är att låta allt flyta fritt, det är ärligt men samtidigt väldigt svårgripbart. Ofta behöver vi växla mellan de båda synsätten för att inte fastna i nån av ytterligheterna.

Vad vi däremot absolut inte kan göra är att peka på en illgrön nyans och säga ”Se bara på det där – jag har ju sagt att grönt är skrikigt och saknar lugn och tyngd”.

Det sistnämnda är vad som har hänt med färgen liberalism.

Time: T-minus 29 days

Valdagbok på Facebook

– Fick känna på livets realiteter när jag var ute i Dickursby i ösregnet. Till och med de erfarna torgförsäljarna var deppade. Hälsade på ungefär 3,5 väljare (är inte säker på om 0,5:an var över 18), gav några visitkort och 2 SFP-karameller. Kampanjen har rivstartat!

– Sen tåget upp, och skriva skriva skriva. Jag skickade en kort insändare till Hbl om fildelningen (blev slutligen 999 tecken av 1000 tillåtna, svårt att få in allt). Jag skrev också en längre som jag sände till Vbl och ÖT.

– Läste båda tidningarna (Vbl, ÖT) när jag kom hem, och kände igen vad jag hade sagt. Det var skönt, ibland blir det förvrängt i telefonintervjuer. Pluspoäng i poängbörsen för journalisten (Cecilia Thylin).

– Läste också webben, och det finns rätt många kommentarer på ÖT:s webbartikel om Wallins uttalande.
http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=41001&vote=2&commentID=99669#99669

Skrev en kort respons till Kommentar #1 om att det att vi tycker olika inte är ett ’internt bråk’ utan mera ett sundhetstecken för ett parti som kallar sig liberalt.

– Nu blir det ifyllande av valmaskiner på webben. En av de mest populära är redan färdig, MTV3:s valwebb, finns på adressen
http://kone7.zef.fi/euvaalikone/aloitus.php

Pröva gärna! Själv lyckades jag inte välja mig själv när jag testade, jag kom någonstans på 21 plats med ca 80% samstämmighet. Ouch.
Nå, kanske jag borde pröva på nytt närmare valet. Jag kan ju ha ändrat åsikt tills dess ;)

————

I MORGON: Bara valmaskin-deadlines då. Och så hockey-final, förstås!

hälsn. Pati

Time: T-minus 30 days

Valdagbok på Facebook

– Idag var det kampanjöppning på Espan i Helsingfors. Halvvarm vårdag, just som datumet säger. Kandidater och ballonger och hela faderullan :)

– Fick kampanj-visitkort från tryckeriet idag, så om det är någon som behöver en bunt att dela ut så är det bara att höra av sig!

– Wallin skrev starkt mot fildelning och nätpiratism på sin blogg igår
(http://stefanwallin.blogsome.com)
Jag är av annan åsikt på många av punkterna, och filar som bäst på en insändare. Det lär åtminstone komma ett reportage om det här i Vbl i morgon, eftersom tidningen har ringt åt flera SFP-kandidater, inklusive mig.

————

I MORGON: Jag deltar i firandet av Europadagen på Dickursby-torget i Vanda kl. 10-14. Sen blir det Pendolino tillbaka till Jakobstad… eller åtminstone Bennäs. Tror VR skulle få i nerverna om man bad dem dra ett Pendolino-stickspår in till stan, så det kan hända att det lönar sig att ligga lågt ang. det när snabbtåget nu åtminstone stannar i Pedersöre ;)

Hälsn. Pati

Lith sår för en bitter skörd

Debatt EU-valet 2009 Insändare

(Publicerad i Vasabladet den 7.5.2009)

Mikael Lith, ordförande för de sannfinnländska ungdomarna i Vasa, angriper SFP i sin insändare ”RKP:n tähti sammuu” i Pohjalainen den 30.4. Metoden är den gamla beprövade, söndra och härska. Han försöker slå in en kil mellan olika finlandssvenska regioner, särbestämmer helsingforsare som naivt liberala och oss österbottningar som mera förnuftiga och realistiska. Jag köper det inte.

Partipolitiken i finland går igenom en svår tid där identiteten prövas. Polariteten mellan vänster- och högerfälten är inte lika stark som tidigare, och därför blir också spänningen kring mittpunkten lägre. De liberala partierna riskerar att hamna i en ljum mittzon.

SFP lär sig den hårda vägen att språket i sig inte automatiskt ger identitet, utan att det är i rikedom i mångfalden som styrkan bör sökas. Det är en svår men nödvändig process, där gallupsiffrorna sist och slutligen spelar en mindre roll. Mycket viktigare är vad detta innebär för väljaren. Partiet framstår allt klarare som ett sant humanistiskt alternativ där respekt för individen – oberoende av hennes språk, kön, sexuella läggning, tro eller hudfärg – är det centrala.

”Invandrarkritisk” är ett snällt ord för de högervindar som fyller misstrons segel och vill stärka nationaliteten genom att subtrahera, genom att bestämma vad Finlands folk inte är. Jag tror att landet är mycket starkare än så. En tillräckligt trygg nation behöver inte vara rädd för att dela syre med resten av världen.

Själv vill jag vara invandrarneutral, möta alla människor lika. Jag lyckas inte alltid, men lär mig på vägen, genom försök och misstag. Det är självklart att det finns flyktingar som missbrukar det sociala välfärdssystemet, precis som en del av oss finländare gör. All sann människotillvänd struktur är sårbar, öppnar för utnyttjande.

Det är mycket enklare att vara hård än öppen, också i kortsiktigt politiskt tänkande. Det är ändå inte i längden hållbart att vattna folkmyllan med vatten ur sura källor. Vad man sår får man skörda.

Patrick Wingren
EU-kandidat för SFP

Time: T-minus 1 month

Valdagbok på Facebook

Hejsan alla!

Nu när det är precis en månad kvar till valet så startar jag min egen countdown här :) Idén är att skriva små dagboksanteckningar varje dag så att ni kan följa med vad som händer.

7.5.2009
————

– Min kandidatnummer fastställdes till 141 – samma som min morfars och mormors telefonnummer i Jakobstad på den tiden då det inte behövdes så värst många siffror :)

– Jag var med på en EU-diskussion i riksdagens infocenter i Helsingfors, arrangör SFP. Astrid Thors var moderator för diskussionen. Bra liten sal, nära människorna. Flera intressanta frågor från åhörarna.

– Vasabladet publicerade min insändare ”Lith sår för en bitter skörd”, där jag möter Mikael Liths (ordf. för sannfinländarna i Vasa) insändare i Pohjalainen 30.5, ”RKP:n tähti sammu”.
Jag skriver om att SFP går igenom en svår process där språket inte automatiskt räcker till, utan styrkan bör sökas i respekt för individen och i mångfalden. Rubriken hänvisar till att jag inte tror på Liths vattnande av folkmyllan med så surt vatten. Vad man sår får man skörda.

– Nytt inlägg på bloggen i serien ’25 saker’: ”Nr8: Debatt matt”
(http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/nr-8-debatt-matt/)

————

I morgon bl.a. SFP:s kampanjöppning i Hfors.

/pati

Nr 8: Debatt matt

25 saker EU-valet 2009

Intensiteten i dagstidningarnas insändarspalter visar att valdagen kommer allt närmare.

Själv har jag tidigare sett ironiskt på det att politikerna plötsligt – som av en händelse – blir väldigt aktiva just när valen närmar sig. Nu sitter jag här i min cybervärld med blandade känslor.

En sak är jag i alla fall säker på. Jag kan inte spela med. När jag läser insändarspalterna blir jag nedstämd av agressiviteten och revirtänkandet.

Som om man själv skulle kunna bli starkare genom att gå åt andra. Jag kan inte förstå det här.  Stark är för mig den som inte behöver stå på någon annan för att nå upp.

Olika synsätt är så viktiga, borde uppmuntras. De som står utanför centrumvirveln orkar inte med den destruktiva ton som finns i den slutna diskussionen. Inte inom religion, inte inom filosofi, inte i politiken.

Helst skulle jag se att alla kandidater kunde bli delegater, eftersom vi faktiskt redan gjort ett val – lite Nalle Puh-matematik, men ändå… Det krävs mer än man tror för att våga ta steget ut på schackbrädet. I brist på djupa analytiska strategier tröstrar jag mig med det vackra i spelet – det att en bonde, mer eller mindre väntat, kan nå till ruta 8.

Polemik med Matti Savolainen

Andra texter EU-valet 2009 Insändare

Debatt i tidningen Keski-Pohjanmaa, april 2009.
Utdraget ur Savolainens text är översatt till svenska av mig.

Wingren:

Jag tror att en enda person kan påverka. Inte i första hand ensam, utan som bärare av mångas röster. Därför ger jag här tre konkreta saker jag vill åtgärda som EU-parlamentariker:

1) Snusförbudet. Det går emot grundtanken om medborgarnas fria val och unionens fria handel. Det håller en nikotinprodukt som är mindre skadlig borta från marknaden, till fördel för cigaretterna. Förbudet är ologiskt, orättvist och skadligt för folkhälsan. […]

Savolainen:

Patrick Wingren talar om för oss vad han vill arbeta med om han väljs in till Bryssel. Jag skulle vilja ge några kommentarer:

1) Snus. Det verkar som om detta tveklöst giftiga och cancerframkallande ämne har varit ett av SFP:s viktigaste ärenden under hela vintern. Under devisen om medborgarnas fria vilja och unionens fria handel tycks man kunna argumentera för vad som helst.

I och med att Wingren och ledande personer i hans parti jämför snus med tobak och förespråkar snuset som mindre skadligt och därför mera acceptabelt kan man öppna för en diskussion där man jämför alkohol och cannabis. Enligt forskningen så är ju alkoholen betydligt skadligare och mera beroendeframkallande än cannabis.

Är Wingren även beredd att förespråka en legalisering av cannabis, i linje med hans tidigare logik? Cannabisförbudet är ju, citerande hans ord, ”ologiskt, orättvist och skadligt för hälsan.” […]

Wingren:

Matti Savolainens kommentarer till min att-göra-lista bör i sin tur kommenteras:

1) Snus. Savolainen tillskriver mig en liberalism som jag inte känner igen. Jag förespråkar inte en villkorslös frihet, utan en frihet under ansvar – både i individens eget val och i ekonomin.

Däremot är Savolainens följdfråga angående alkohol och cannabis alldeles motiverad, och väntad. Först några viktiga skillnader i jämförelserna: snus är en mindre skadlig version av exakt samma produkt, dvs tobak, vilket gör ett snusförbud djupt ologiskt. Vidare är tobak i alla dess former knappast mera ’mind-altering’ än en chokladstång, medan effekten på sinnet är en helt annan för både alkohol och cannabis.

Alkoholen har, på gott och ont, en klar social funktion. Användaren av cannabis tenderar att dra sig inåt, bli mera associal. Samtidigt är priset för missbruk av alkohol mycket högre. Överdrivet bruk av cannabis drabbar i första hand individen i dennes egen relation till sin omgivning, alkoholmissbruk ödelägger ofta både individen och omgivningen.

Snusförbudet är att sila mygg och svälja kameler. Cannabisförbudet i relation till alkoholen är då mera som att acceptera kameler och diskvalificera dromedarer. Fördelen av att cannabis släpps fri är för mig personligen inte lika tydlig som i fallet med snus, och därför inte en sak jag tänker driva på min agenda. Jag vill välja sånt som resonerar i en djup personlig övertygelse. Samtidigt vill jag klart säga att jag, precis som Savolainen antar, i princip upplever cannabisförbudet som inkonsekvent. Som sittande EU-parlamentariker skulle jag rösta för en legalisering om frågan gick till omröstning.[…]

Länkar till inläggen:
http://www.keskipohjanmaa.net/mielipide/mielipide.asp?message_id=111001&forum_id=12001&task=2
http://www.keskipohjanmaa.net/mielipide/mielipide.asp?message_id=112561&forum_id=12001&task=2
http://www.keskipohjanmaa.net/mielipide/mielipide.asp?message_id=112701&forum_id=12001&task=2

Absurd medieavgift

Debatt EU-valet 2009 Insändare

(Insändare skickad till finlandssvenska dagstidningar den 23.4.2009)

Nu är ännu en av ministeriets arbetsgrupper ute och cyklar, utan kontakt med landsvägarna. Är det faktiskt så att medborgarna gång på gång måste hänvisa till sunt förnuft? Förtroendet sjunker hela tiden – varje förslag som inte resonerar i individens verklighetsuppfattning är en spik i de förtroendevaldas kista.

Även om Rundradion är mera beroende än många vill tro, så finns det en poäng med att upprätthålla ett neutralt media som inte kontrolleras av kommersiella krafter. Gör då detta på ett rättvist sätt – finansiera Rundradion på samma sätt som annan samhällsservice, via den väl förankrade progressiva beskattningen.

För en del av folket är 175 euro en struntsumma, för andra en kännbar del av årsbudgeten. Jag har vänner som av etiska och religiösa skäl inte använder ”strömmande media” som TV, radio och internet. Nu väntar sig arbetgruppen att alla hushåll skall ta emot samma räkning, och lydigt betala.

Förmynderi, säger jag. Individens rörelsefrihet stramas åt. Igen.

Patrick Wingren, Jakobstad
EU-kandidat för SFP

För enkelt, Almqvist!

25 saker EU-valet 2009 Insändare

(Insändare inskickad till tidningen Pohjalainen den 25.4.2009, övers. Terhikki Mäkelä)

I en intervju i tidningen Pohjalainen den 20.4 säger Fredrik Almqvist (EU-kandidat för SDP)  att en EU-parlamentariker bör vara kunnig, skicklig och ha ett nätverk för att kunna handla och ta ställning i sakfrågor. Han motsätter sig att någon med otillräcklig livserfarenhet vill till EU-parlamentet.

Jag håller inte med. Ett dynamiskt EU-parlament borde vara en miniatyr av folket i Europa, och Finlands folk bör välja de parlamentariker de kan ge sitt förtroende. Ålder är en bisak, det är de personliga kvaliteterna och värderingarna som är det viktiga.

Almqvists diagnos utgår från att visheten ökar med åldern. Det är inte nödvändigtvis sant. Man blir livserfaren i den mån man vågar leva, inte genom att transportera sig till ålderns höst i väntan på att bli tillräckligt erfaren för att kunna börja agera. 

Kunnighet, skicklighet och nätverk är inte statiska resurser. Det här förstår goda ledare, som hela tiden vågar ifrågasätta och utmana det de redan vet. Några av de själsligt friskaste och yngsta människor jag mött har varit dubbelt så gamla som jag själv, nyfikna som barn på det som finns kvar att lära. 

En stor del av folket söker efter en EU-kandidat som – oberoende av ålder – kan bidra med ett politiskt oerfaret sätt att tänka. Någon som kan tala med en röst de känner igen, befriad från tomma ord. Själv instämmer jag med Sokrates i att ”verklig vishet är att veta att man ingenting vet”, och ser det här som den sundaste utgångspunkten för att ödmjukt växa med uppgiften som EU-parlamentariker.

Patrick Wingren
EU-kandidat för SFP

Nr 9: Integrering och integritet

25 saker Blogg EU-valet 2009

Landets gränser öppnas, både i sann humanitär anda och för att EU manar oss att göra så. Det här sätter oss i en situation som kan kännas ovan.

För sjuttio år sedan hotades nationens integritet. Som ett resultat av folkets svar är vi fortsättningsvis självständiga. Mycket av styrkan som nationen då visade utnyttjas idag i främlingsfientliga strömningar, projiceras på dem som inte utgör någon sådan fara. Att använda vinterkriget som hävstång i invandrardebatten är inte särskilt patriotiskt, mest bara respektlöst mot alla dem som drabbades då.

En fosterländsk kultur som är tillräckligt stark är egentligen inte hotad av integrering – konturerna borde tvärtom framträda tydligare när vi delar syre med resten av världen. Att kunna säga klart ut att de som vill bli en del av Finland borde lära sig kommunicera på landets språk och respektera vårt sätt att tänka och lagstifta borde vara en självklarhet – lika naturligt som det bör vara att erbjuda den möjligheten.