Nils-Anders Granvik gav en replik (eller snarare reprimand) till mitt inlägg ”Finlandssvensk folkdans med väljarna” (ÖT 11.3, Vbl 12.3).
Granviks replik publicerades i ÖT den 12.3 under rubriken ”Liberalism kräver respekt”, och i Vbl den 13.3 med rubriksättningen ”Märkligt sätt att fira valsegern”.
Med risk att bryta mot upphovsrätten återger jag här repliken i sin helhet. Jag antar att Granvik vill bli läst, eftersom han skriver i insändarspalterna, så jag ser inget osjysst i det:
Bästa Patrick Wingren. Det är på ett märkligt sätt du ”firar” valsegern, som du själv på ett storartat sätt bidrog till.
Nästan 6.000 röster i ett val är en anmärkningsvärd framgång även för en etablerad politiker. Jag känner aktning för ditt mod att stå upp för individens frihet.
Som medlem i den arbetsgrupp som hade i uppdrag att vaska fram kandidater inför valet vet jag att du skjuter grovt på sidan av målet i de beskyllningar du framför i din insändare. Bekymret var att få 20 seriösa kandidater och inte att taktikera i syfte att få ”rätt” kandidat vald.
Ni kandidater lyckades samla de behövliga rösterna, trots alla odds för motstatsen. Tack för det!
Tyvärr missar du också totalt, på ett fult sätt, i bedömningen av den interna maktfördelningen i SFP. Som den kanske inte allra mest liberala sfp-aren har jag under resans gång lärt mig att en av liberalismens grundpelare är respekten för andras åsikter. Det kravet kan man inte ställa enbart på andra.
Utan den insikten kan vi säga adjö till vårt Svenska folkparti.
Nils-Anders Granvik
Jag svarade så här, publicerat i ÖT den 13.3. Bör logiskt sett dyka upp i Vbl under helgen.
RESPEKT FÖR DEMOKRATIN
Nils-Erik Granvik: Nominering av kandidater är en sak, finansiering en annan. Jag lånar ännu en gång det berömda citatet från filmen ”Alla presidentens män” (1976), från journalisten Woodwards intervju med källan till uppgifterna som fällde Nixon i Watergateskandalen: Följ pengarna.
Granvik förväxlar respekt med att hålla käft. Därmed understryker han på ett bra sätt sitt eget uttalande att han nog kanske inte är den allra mest liberala SFP:aren. Nu verkar han dessutom alldeles självmant placera sig på de aningslösas lista.
Det är inte brist på respekt, eller fult, att jag säger det jag uppfattar som sant. Det är kanske till och med lite onödigt respektfullt att göra det först nu efter valet, men det var faktiskt av hänsyn till alla andra.
Däremot vore det respektlöst mot väljarna att inte säga som det är. Väljarna bör få veta hur det ligger till, och samtidigt också bli försäkrade om att deras röster ändå bar ända in i den liberala partigruppen i parlamentet. Deras röster nådde längre än partiet egentligen gjorde sig förtjänt av.
Patrick Wingren