Dagen inleddes med Jaro-match. Jo, jag vet att det var halv sju på kvällen, men vad sjutton kan man. Jag var liksom igång först då. Dygnet felsvängt, inget att göra åt det.
Jag är en alkoholamatör nu för tiden, och vet inte om det är bra eller dåligt. Jag konstaterade några månader före valet att det inte var en särskilt bra kombination med rödvin och debattforum, så jag blev absolutist för en stund. Inget bra eller dåligt med det heller, bara ett praktiskt sätt från min sida att undvika behovet av ”damage control” :)
Tillbaka i promillegänget märker jag att jag blivit mera ovan.
Billigare, annars typ samma effekt.
SFP-folk i allmänhet är jätteförgrymmade på mig. Jag har tydligen gjort något man inte borde göra. Skrev om det här i inlägget ”att kasta bananer i takfläkten” igår. Hoppas jag åtminstone får ut mina reseersättningar förrän maskineriet oljats genom alla leder :)
Det här gäller inte EU-kandidaterna. Inte heller Calle Haglund. Jag har fortsättningsvis inte hört nånting illa från honom, eller från de andra. Jag och CH har snusat tillsammans, need I say more? ;) Jag vägrar också, som i allt annat, gå in i nån slags polarisering enligt allmän opinion.
Men etablissemanget. Jeez. Wallin och jag mailar, det sköter vi själva, så det är lugnt. Angående alla andra, de här som dyker upp som…
… ja, har ni varit på nöjesfälten, fått en klubba i handen och någon minut på er att slå på allt som rör sig? Genast en blir träffad så dyker automatiskt flera andra upp, i ökande takt. Sorkar, eller vad det nu är. Pang pang… tar det aldrig slut?
Det är inte partiledningen. Det är fotfolket som blivit programmerade att trycka in knappen och fylla debattforum, mail, facebookprofiler, bloggar med rättfärdiggörande, förklaringar, förmaningar, tillrättavisanden, sanningar.
Nu ska vi alla vara nöjda. Håll tyst. Vet hut. Huvudsaken är Bryssel. SFP. Tyst. Var nöjd. Mandat. Huvudsak. 13. I Bryssel. Nöjd. Tyst. Finlandssvensk. Vet hut. Mandat.
Det påminner om ”Sagan om ringen”, eller ett väldigt dåligt schackparti. Det hör faktiskt inte till vanligheterna att bönder, löpare, springare, och torn alldeles självmant offrar sig för partiet, i tron att Kung och Dam inte klarar sig själva.
……..
Jag lämnar de mest fartblinda i fred, och gör istället ett stickprov i Herbert Lindéns blogg. Han titulerar sig som byfåne, och det ska han ska ha all respekt för – det hör till ovanligheterna att innehållet redan via rubriksättningen deklareras som rappakalja.
Citat Lindén:
Motsatsen till liberal är kanske konservativ. Är det negativt eller positivt att vara konservativ. Och vad betyder egentligen ordet? Antagligen är det lika svårt att svara på den frågan som det är att svara på frågan vad man står för om man säger sig vara liberal.
WTF… återandvändning är väl ok, men varför slösa bloggutrymme? Jag syndar likaledes och omskriver:
”Motsatsen till god är kanske ond. Är det negativt eller positivt att vara ond. Antagligen är det lika svårt att svara på den frågan som det är att svara på frågan vad man står för om man säger sig vara god.”
— för djupt? ingen panik, byt bara ut ”god” mot ”ond” här ovan. oops, ingen skillnad alls. zzz…—
Citat Lindén:
Att komma från tomma intet och samla nästan 6 000 röster i ett val med politiska förtecken är närmast otroligt. Omdömet kanske inte är det allra bästa hos Patrick just nu. Ingen kandidat inom Sfp erhöll så mycket gratis massmedial uppmärksamhet som Wingren inför valet. Med snusjippot och allt som följde. I press, radio och teve. Om han trott att snuskampanjen skulle föra honom in i EU-parlamentet är jag förvånad. Alla som ställde upp för Sfp i valet borde ha insett att det primära var att behålla mandatet i EU. Något vi också lyckades med på ett förträffligt sätt. Mvh.
Det lustiga är att Herbert Lindén – såsom vardandes pensionär, potentiell trädgårdsmästare, av andra orsaker byggmästare, sedermera omtvistat uppskattad bloggare-i-kretsen-närmast-trädgården – inte tycks få tillräckligt många vilande hjärnceller i rörelse för att inse att antalet väljare kan ha nåt att göra med just det faktum att jag inte följer hans uppfattning om hur en EU-kandidat eller politiker bör bete sig?
Eller ska Lindén diskutera med Ahlskogs släkt i all evighet på sin provinsblogg? Liberalism är antingen eller. Alla som säger att ”Jo, i den här frågan är jag liberal, men…” har inte förstått vad det handlar om.
Lindén talar typisk politiska – han relativiserar ordet liberalism, och nollar samtidigt den sanna innebörden i att vara konservativ.
Det här gör mig arg, och om detta har jag tidigare skrivit bl.a här:
https://patrickwingren.opinion.fi/2009/05/nr-7-liberalism/
En annan partiskolad – från en av SFP:s lokala skvadroner – Åsa Sjöberg, skjuter sig själv och partiet i foten. Hon var teoretiskt sett en av mina teamledare. Jag väntade länge på hennes personliga initiativ i min kampanj, men väntade förgäves. Så här i efterhand är jag tacksam över att hon förblev passiv.
I slutändan är det mindre viktigt att de västnyländska väljarna nåddes av mitt valbudskap än att hon associerades med det jag ville säga. Jag har efter valet lärt känna henne som en som är beredd att belägra vilka byar som helst, så länge SFP-fanan får vaja i stadshusets torn. Jag är ledsen om jag sårar någon (=Åsa) genom att vara så rättfram, men jag tror på uppriktighet.
Mitt största problem, i hela min kampanj, har faktiskt varit SFP. Antingen missade partiet – eller jag själv – det centrala.
……..
Med det sagt, så vill jag samtidigt säga att jag uppskattar många av de människor jag mött inom partiet. Det här kan verka ambivalent så det sjunger om det, men jag bryr mig inte. Ända från ledarplan – via EU-kandidater – ner till marknivå finns väldigt många sunda människor som jag hädanefter ödmjukt, och med stolthet, vill kalla vänner.
Fredrik Guseff är en bra typ, bryr sig. Gårrbåilarn Hagström likaså. Wideroos respekterar jag. Grundström är, när hon inte är busy med att positionera sig, en oerhörd tillgång. Achrén är en synnerligen jordnära och naturlig människa som överraskar åtminstone lika mycket positivt som hon framstår negativt i media (hon borde inte alls göra just det hon är sämst på, dvs media – skärpning!… riktad till partiet och Achrén själv). Wallin är, när man fångar honom ”off-guard”, en passionerad människa. Låtom oss attackera honom från alla möjliga håll tills han blir mänsklig nästan jämnt :-D
Kandidaterna: Jeez, jag borde inte ens börja :) Alla, på sina sätt. Nicke kom närmast, intiutivt och tyngst. Sen kan jag inte rangordna, och det är heller inte nödvändigt – jag har varma minnen av alla. (Inte av Callle – av den enkla orsaken att han aldrig var med, träffade honom bara i 30 minuter på partidagsmiddagen, och det intrycket var helt ok – lika delar sårbar, lika delar kobra.)
PS röstade inte på mig själv, och därmed sällade jag mig till majoriteten: jag gav min röst till SFP, utan att den jag röstade på återfinns i Bryssel.
Jag är förbluffad över att SFP först täcktes säga ”skrik skrik, var dig själv, rör om, på dem bara” och senare, efter det Välsignade Mandatet, säga ”tyst tyst, vet hut, märkligt sätt att fira valsegern, var nöjd och glad, vi fick in den [sic]…”
Jag tror inte att partiet missade i nomineringen. Jag är däremot övertygad om att partiet inte visste vem de nominerade. Inte i fallet Ehrnrooth , inte i fallet Wingren. Jag kallades ”snusmumrik” i alla partisammanhang, fram till mitt anförande på partidagen (maj -09) där jag sade att det är enklare att stava till ”snusmumrik” än till ”Patrick Wingren” – både grammatikaliskt och ideologiskt.
Sen blev det tystare.
Själv ser jag inte någon framtid inom SFP. Jag har aldrig sett någonting speciellt, eller språkrättfärdigat, inom patenterad finlandssvensk politik. Jag placerar fortfarande all politik i samma kategori som alla övriga samhällspublika forum – objektet väljer själv, och är berett att ta konsekvenserna av sina val. Oops. Låter som det centrala i mitt EU-valbudskap i stort… :)
Och, jo, Jaro vann!