Vid blicken på en kommande tid och alla de svårigheter den kan medföra frestas vi stundom att giva oss utöver. Då är det ofta icke så mycket tanken på varje särskild svårighet, som oroar oss, utan snarare hela denna massa av bekymmer, arbete, möda, eller lidande och frestelser, vilka vi i föreställningen se resa sig omkring oss.
”Huru skall jag komma igenom alla dessa svårigheter?” heter det då.
”Huru skall jag bestå i alla dessa strider?”
”Huru härda ut i allt detta arbete?”Vi förgäta trösten av det ljuvliga löftet:
”Som din dag är, så skall din kraft vara.”Vi sörjer för morgondagen, innan morgondagen är kommen.
Och likväl har Herren Jesus själv sagt: ”Det är nog att var dag haver sin egen plåga.”
O huru dåraktigt att vilja tillägga det närvarande ögonblicket det tillkommande tyngd!Vi skola icke hava mer än en dag, en timme, en stund i sänder att genomgå och för varje dag ny nåd, ny kraft, ny hjälp.
Citerat
33 inlägg
När det är barncancergala i TV vet givmildheten inga gränser. Företag, institutioner och privatpersoner tävlar mot varandra för att få sitt namn visat i rutans nederkant och miljonerna rullar. Och tur är väl det, för varenda cent behövs till forskningen i kampen mot denna fruktansvärda sjukdom och då särskilt när den drabbar våra mest oskyldiga; barnen.
Men när strålkastarna slocknat ock konfettin landat så fins vi kvar, alla vi som lever med det, alla vi som har en liten i familjen som drabbats. Mitt i all förvirring, kaos och sorg som den utdragna vårdperioden innebär måste man, i skuggan av alla givmilda galor, börja jaga pengar från alla tänkbara håll.
Vi tror ju (dumt nog) att vi ska vara skyddade med vår allmänna socialförsäkring och allsköns försäkringar men så är det tyvärr inte. man ska klara sig på ca 70 procent av sin normala utkomst medan kostnaderna ökar betydligt. Vårdande förälders sjukersättningen är inte i närheten av den vanliga lönen och beskattas desto hårdare. Det ska väl löna sig att arbeta och inte gå och dra benen efter sig…
Visst får man ersättning för resor och vissa mediciner men man ska ändå ligga ute med pengarna och nå upp till ett självrisktak. Till allt det kommer även dubbla hushåll då familjen är splittrad mellan hemorten och vårdorten när vårdföräldern knäar under pressen måste ibland även den andra föräldern sjukskriva sig och rycka in.
I Karleby råder dessutom en spariver och en byråkrati som går utanpå det mesta och som är i total avsaknad av sunt förnuft. Exempelvis skulle stödet från staden inte kunna betalas ut förrän ett hembesök gjorts och eftersom pojken åkte skyttelktrafik mellan intensiven och canceravdelningen i ett par månader var ju det inte möjligt, alltså skulle saken få vänta. Strunt samma i alla vårdintyg som utfärdats och läkarutlåtanden från neurokirurger och cancerexperter. Efter mycket kämpande kom så det lägsta stödbeloppet, i väntan på hembesök.
Blanketter ska fyllas i, den ena krångligare än den andra och väldigt få anpassade till situationen med ett långtidssjukt barn i familjen. De fleta riktar sig till handikappsituationer och hemvård av äldre.
På andra håll i landet får familjerna väldigt mycket gratis från sina sjukhus medan vi Karlebybor måste köpa detsamma dyrt från apotek. Alla reseersättningar från FPA måste kontrollräknas då vi fått för lite ersättning viD ett par tillfällen. När pojken är som mest isolerad p.g.a. sin bakteriekänslighet och kräks galla på tom mange av cellgifterna skulle jag vilja ösa presenter över honom. I stället måste jag kanske försöka förklara för honom att vi inte hade råd att bo kvar i huset, för han har haft mage att gå och bli sjuk.
Olika föreningar och till och med arbetskamrater har hjälpt till så mycket de kan men det förslår inte långt när räkningshögarna hopas.Var är strålkastarna nu? Jag skulle utan tveka köra pojken till Uleåborg, i en sponsrad bil, helt fullkletad med klisterdekaler från olika företag, i vissheten att jag skipper dyra underhållsreparationer. Jag skulle lugnt kunna gå omkring på stan ett år i rosa kanindräkt om jag kunde glömma huslånet under tiden.
Cancervården är i stort en standardiserad mall som sedan anpassas vid behov till individen. Varför kan inte makthavarna presentera något liknande; en utkomstmall till drabbade familjer i paritet med lönen som sedan finputsas vid behov? Varför måste man drabbas även ekonomiskt när situationen redan i sig är en tragedi? Tumörer och leukemi är ganska svårfejkade, trots allt.
Ni företagare, sök upp närmaste drabbade barncancerfamilj och skänk vad ni kan och dra av det i bokföringen. Det blir mycket goodwill till liten nettokostnad. Finns det ingen strålkastare så skicka gärna en ficklampa och skriv myndigheterna på näsan. Vi kämpar i mörkret så länge…
Andy Bjerén, insändare i Österbottens tidning den 24 maj 2013
Han började i Kina för sju år sedan. Sedan dess har Ponomarev vandrat längs vägarna i tjugo länder, Finland blir det tjugoförsta. Han har 22 000 kilometer och otaliga möten bakom sig.
Den vanligaste frågan han får då han träffar folk är varför han vandrar världen runt. Ännu har han inte kommit på något svar.
– Jag vet inte riktigt varför jag gör det här. Jag tror att jag helt enkelt tycker om att vandra, säger Vladimir Ponomarev.
[…]
– Jag vill se allt som är nytt för mig. Monument som påminner oss om historien, olika religioner, nya människor och alla hus. På kvällarna innan jag går och lägger mig sitter jag och filosoferar kring det jag sett och upplevt under dagen.
[…]
– Jag trivs med att gå. En del människor tror säkert att jag är galen, men det är helt okej. De ler mot mig och jag mot dem, sådana möten tycker jag mycket om, säger Ponomarev.
Frida Pått intervjuar Vladimir Ponomarev i ÖT, 28.6.2012.
[…]
Vad har styrt dig i dina viktiga livsval?
– Jag tror att viktiga beslut såsom vem man förälskar sig i, yrkesval och vem som blir ens vänner, fattas långt innan man själv tror sig fatta dem. De är starkt emotionella och intuitiva. Det är först i efterhand som man rationaliserar och försöker förklara sina val.
Intervju med Claes Andersson i Österbottens Tidning den 1.6.2012
– SFP har styrts av ett förbund mellan Åbo och Österbotten. Denna österbottniskt-åboländska axel har lyft det man i min barndom kallade för landepaukkur (’lantisar’) i ledande positioner.
[…]
”- Socialdemokratins tillhåll var den industrialiserade delen av Finland. Förändringar har skett och plötsligt lever vi i en annorlunda värld. Det annorlunda är metropolen. Sättet att kommunicera har förändrats och det kommer att vara en oerhörd utmaning för all slags demokrati.” Torvalds säger att utmaningen är särskilt stor för finlandssvenskarna som lever i den ’dubbla glesbygden’, den språkliga och regionala.
[…]
– Tidigare idag besökte jag den svenska ungdomsverkstaden Sveps i Helsingfors. En stor del av deras klientel är pojkar som har skolsvårigheter. För det mesta bottnar problemen i halvspråklighet. Vi har alltså en ganska stor grupp växande finlandssvenskar som vi lämnar i sticket till följd av att vi är så rent svenska och ser de andra som rent finska.
[…] det handlar om att se problemen i ögonen. Nu har man diskuterat svenskspråkighet kontra tvåspråkighet som om det skulle handla om några abstakta principer. När det gäller de här barnen är det inte fråga om abstrakta principer. Det är människor som har blivit emellan de här kulturerna.
Nils Torvalds intervjuad i ÖT 14.5.2012 av Henrik Stenbäck.
Ursprunglig ledare: ”Statlig impulsivitet äventyrar ny svensk kulturinstitution” (Vbl 8.10.2011)
Vad är kultur? För mig är det revyer och trubadurer m.m.Jag föredrar vardagskultur framför ”professionell” kultur.Kultur av entusiaster.
Det jag inte förstår är var alla dessa skall hitta arbete som mu utbildas.Det är väl i allas intresse att utbud och efterfråga matchar varandra?Jag ser inte det rimliga i hur operahuset nere i H:fors bedrivs och finansieras.
Om inte kulturen kan föda sig själv är det inte värt att bevara?/Rd 8.10.2011 kl 15:26
@Rd: Blir inte livet lite väl fattigt om allt som är av värde måste vara ekonomiskt självdrivande, och finns då t.ex. kyrkskatten enbart för att medborgare bör få döpas, gifta sig och begravas någonstans?
Sen, i fråga om ministeriets målavtal (berörda av Myntti i den här ledaren), så är det en märklig tvetydighet i att regeringen vill vattna kulturfältet (”Konstens och kulturens ställning som opinionsbildare i samhället förstärks”) samtidigt som ministeriet torkar ut detsamma.
http://www.minedu.fi/OPM/Tiedotteet/2011/10/budjetti.html?lang=sv
Jag håller i stort med om att yrkesutbildningar bör svara mot arbetsmarknadens behov. Problem som de här uppstår i och med att politiker inte vill inse att marknad och utbildningsledare är flexiblare och har en större samlad intellektuell och intuitiv resurs än de förtroendevalda.
Med den styvhet som finns inbyggd i kommunal och statlig förvaltning så tar det oerhört länge att byta kurs. Strategiernas bäst-före-datum har gått ut långt före de slutat verka. Det här gäller inom alla ministerier. Man tror sig veta vad som ligger i framtiden och pekar med utsträckt hand i den riktning landet ska gå, i stället för att att lyssna på dem som just i detta nu är på väg någonstans.
Patrick Wingren 8.10.2011 kl 16:30
”Tanken på att vara antingen finsk eller svensk härstammar från fenno- och svekomantiden. Man hade alla förutsättningar för att utveckla tvåspråkigheten. I stället fördubblade man enspråkigheten, vilket var ett misstag.”
Intervju med Anna-Riitta Lindgren, professor i det finska språket, Österbottens Tidning 9.9.2011
Det sorglustiga med Homoilta var att det som väckte finländarnas vrede främst var vad Kristdemokraternas ordförande Päivi Räsänen sade i programmet.
Räsänen är läkare och partiordförande, inte präst och än mindre högre prelat med officiell status som kyrkans megafon.[…]
Det är helt begripligt att Räsänens uttalande väckte kraftiga reaktioner, och hur uppriktigt hon än står för sin syn bär hon ansvar för medlemsflykten.
Frågan är dock om inte denna flykt är ett skott i foten på den rörelse som vill se förnyelse inom kyrkan.
Då de liberala krafterna flyr fältet, vem blir då kvar? Jo, de som företräder den gamla ordningen och inte är beredda att inkludera utövande homosexuella i den kyrkliga gemenskapen.
Henrik Othman, ledare i Österbottens Tidning, 19.10.2010
http://www.ot.fi/Story/?linkID=130029
Ifall KD-basen Räsänen underskattar sina roller och konsekvenserna av sitt sätt att hantera dem i tisdagskvällens tv-debatt finns det idag över femtontusen skäl för henne att tänka om. För så många människor rapporteras ha lämnat kyrkan sedan TV2:s homokväll.
[…] ifall Päivi Räsänens avsikt är att gallra i kyrkans medlemsregister och vrida kyrkklockan tillbaka bör hon säga det rent ut istället för att ducka då konsekvenserna av hennes exkluderande människosyn börjar påverka både kyrkans anseende och ekonomi.
[…]
Päivi Räsänen börjar bli en vandrande Judaskyss för kyrkan. Hennes uttalanden står kyrkan dyrt.
Kyrkominister Stefan Wallin (SFP), blogginlägg 17.10.2010
http://stefanwallin.blogsome.com/2010/10/17/rasanen-bara-en-kvinna-i-ledet/
Men känns det inte som om det plogbillsrörelsen gör bara är en droppe i havet? Nej, det tycker inte Per Herngren. Pershing II-raketen han avrustade eller förstörde – beroende på vem man frågar – motsvarade ungefär sprängkraften hos tio Hiroshimabomber.
— Plogbillsrörelsen har med vanliga smideshammare desarmerat mer sprängkraft än vad som använts i alla krig fram till i dag.
Rörelsen arbetar inte politiskt utan enbart genom aktioner som riktar uppmärksamheten på det den agerar emot.
— Det är en farlig föreställning att tro att enda sättet att förändra är att påverka regering och riksdag. Kapitalismen har inte den illusionen. Den förändras då den blir smittad av någonting.
Max-Ola Nordlund intervjuar ickevåldsaktivisten Per Herngren, Österbottens Tidning 17.10.2010
”[…] mig förefaller det, som om Aljosja hade varit mera realist än någon annan. För all del, i klostret trodde han naturligvis helt och fullt på underverk, men, enligt min mening bringas aldrig någon realist i förlägenhet av underverk. Det är inte underverk som bringar realisten till tro. Den sanne realisten, om han är icke troende, finner alltid inom sig kraft och förmåga att inte tro på under, och om han ställs inför ett under som ett oförnekligt faktum, så är han mera benägen att inte tro på sina känslor än att erkänna faktum. Men om han också erkänner det, så erkänner han det som ett naturligt faktum, som hittills bara varit okänt för honom. Hos realisten uppstår inte tro av under, utan undret av tro.”
Fjodor Dostojevskij (’Bröderna Karamazov’, bok 1, kapitel 5)
”Och just då fick hans hustrus familj budet om hennes död i Petersburg. Hon hade tydligen hastigt avlidit, i en vindsvåning, enligt vissa uppgifter – av tyfus, enligt andra – av svält. När budet om hennes död nådde Fjodor Pavlovitj befann hann sig i berusat tillstånd; det sägs att han sprang ut på gatan, höjde armarna mot himlen och upphöjde ett glädjerop: ’Herre, nu låter Du Din tjänare fara hädan i frid’, andra säger att han grät högljutt som ett litet barn, till den grad att det gjorde ont att se på honom, trots all den avsky man hyste för honom. Det är mycket möjligt att det förhöll sig både på det ena och andra sättet, det vill säga att han både gladde sig åt sin frihet och begrät sin befriarinna – allt på samma gång. I de flesta fall är människorna, till och med missdådare, vida mer naiva och öppenhjärtliga än vi föreställer oss. Ja, och vi själva också.”
Fjodor Dostojevskij (’Bröderna Karamazov’, bok 1, kapitel 1)
” — Jag är inte någon förespråkare av vare sig tobaksprodukter eller rusmedel, men min personliga åsikt är att när lagen blir så här sträng tummar man lite på vad som är rimligt och jag tror nog att lagen blir svår att övervaka.”
” — Ett sånt här förbud är så strängt och överdrivet att det kan hända att det är svårt att få understöd av befolkningen i allmänhet. Lagen faller på sitt eget grepp anser jag.”
” — Jag vet inte om det är rätt väg att begränsa snusanvändningen så här kraftigt. I stället borde man kanske ha börjat där skadorna är större. Då kanske också allmänheten skulle förstå det bättre, men som det är nu tycker jag det är som att klättra med baken före upp i trädet.”
Kriminalkommissarie Ove Storvall vid Mellersta Österbottens och Jakobstads polisdistrikt, intervjuad av Kaj Enholm, Österbottens Tidning 28.8.2010.
”Men frågan är när kampen mot något man anser vara skadligt går för långt. Vägen till helvetet är som bekant kantad med goda föresatser. Det gäller att vara på sin vakt, inte minst då det handlar om människors hälsa. I takt med de skenande kostnaderna för sjukvård kan övervikt en dag bli förbjuden. Kanske införs i framtiden kontroll på att vi motionerar tillräckligt. Övervakningstekniken finns redan och går under namnet elektronisk fotboja.”
[…]
”Vad gäller Patrick Wingrens aktion måste man förstå att denna egentligen även handlade om större saker än snus.
Land ska förvisso med lag byggas. I fall lagarna uppfattas som rimliga, moraliska och rättvisa finns det knappast något behov av civil olydnad. Men då så inte alltid är fallet, kan man med goda skäl se olydnadsaktioner som önskvärda. Det betyder att folk vägrar följa vissa myndighetsbeslut som de anser vara oskäliga. Men protesterna bör vara fredliga och aktivisterna måste vara beredda att ta konsekvenserna av sina handlingar.
Så var fallet med Wingrens snusförsäljning på torget. Snus är inte världens viktigaste sak, men det gäller att ständigt vara på sin vakt mot försök att begränsa medborgarnas frihet. Risken att så ska ske har ökat i takt med den allt mer sofistikerade övervakningstekniken. Det är därför önskvärt att det finns människor som vid behov är öppna för möjligheten till civil olydnad.”
Bengt Rönnback, Österbottens Tidning 27.8.2010
Länk till ledaren i sin helhet finns här.
”För ett och ett halvt år sedan skulle vi konsumera oss ur lågkonjunkturen. ”Älä ruoki lamaa”- kampanjen uppmanade oss att shoppa lika mycket som tidigare trots mindre pengar i börsen. Bara så kunde vi ta oss ur misären och få det ekonomiska hjulet att börja snurra igen. Men då hjulet plöjer genom regnskogar och skapar skräpberg vi inte kan hantera, då kan vi inte med gott samvete stå och vissla vid vägkanten. För någonstans måste cirkeln brytas, förr eller senare.”
Tove Lillsund, Österbottens tidning 5.8.2010
”Ryanairin markkinointipäällikkö Erik Elmsäter paljasti varsin suorasukaisen syyn sille, miksi halpalentoyhtiö päätti aloittaa lennot Lappeenrannasta Saksaan.
– Sen vuoksi, että saksalaiset miehet haluavat katsella venäläisten (naisten) rintoja, Elmsäter sanoi Delovoi Petersburg – talouslehdessä.
– Toinen kriteeri oli se, että juuri tälle suunnalle tuntui olevan Venäjältä eniten kysyntää.”
Ilta-sanomat 12.3.2010
För utomstående samt för andligt utvecklingsstörda som hindrats i sin andliga mognad, visade Bibelns Jesus med sitt eget exempel på hur Satan med bibelord försöker vilseleda Guds egen son (då Jesus frestades av Satan). Jesus visade alltså hur man skall bemöta sådant, han besvarade Satans bibliska struntprat med orden ”Det står också skrivet” (Matt 4:7).
Det finns alltså cirka 1500 sidor till i bibeln (beroende på tryckning) som skall jämföras mot sådana enskilda lösryckta Bibelord som fanatiker rycker ur sina textsammanhang.
Rolf Lampa, ”Pedofilskandal i Jakobstad”, RIL News 27.12.2009
Partisekreteraren Peter Östmans försvar av det ”kristna kulturarvet”, ”kristna värderingar” och de mänskliga rättigheterna slår det mesta i okunskap och intolerans inom fältet religion och samhälle som jag läst på länge. Det ”arv” som ligger till grund för de västerländska demokratierna och välfärdssamhällena hittar man i sjuttonhundratalets upplysningsidéer kring förnuft, framsteg och utveckling, inte i monoteism, inte i vidskepelse. Så är det också helt logiskt att de mest sekulära demokratierna i väst är […] de som är mest inriktade på omsorg (gamla, barn, oliktänkande); de mest religiösa är raka motsatsen, intoleranta och våldsamma.
”Kristna värderingar” är ett annat mantraliknande begrepp som används med samma omdömeslöshet. Vad är det en Östman och andra apologeter för inskränkthet och tankeofrihet talar om? Anspelar denna värdering på den konservativa synen på kvinnor, på de heliga skrifternas okränkbarhet, på den förenklande tanken att ”är du inte med oss är du emot oss” (som jag personligen får upplevga just de här dagarna)? Eller kan man lägga in i ”kristna värderingar” precis det man själv finner lämpligt och sedan hoppas på att den andre inte tänker efter, inte bryr sig, inte vet något om vad religiös praxis innebär? Eller utgår man från att vi helt enkelt är korkade?
[…]
Alla kan säkert förstå att det inte finns några kristna barn. Det finns däremot barn till kristna föräldrar, och om de vill att deras barn skall fostras enligt en kristen syn, bör de etablera sina egna institutioner utanför de av oss skattebetalare finansierade skolorna.
Insändare [edit 29.11: Raul Granqvist] ÖT 28.11.2009, ”Bön är religion och inte kultur”
De senaste dagarna har en debatt pågått om Kåijan och deras ”Snipp och Snopp-kväll”. Förargade föräldrar förstår sig inte på varför 13-17 åringar ska komma i kontakt med sex på andra håll än i skolan och i hemmet.
[…]
Då man har tillfällen med sextema lär man sig om sex i en avslappand miljö med en utomstående person som man inte har någon egentlig relation till. Man lär sig annat än fakta om sex till expempel, om känslor, respekt, kommunikation, onani, fantasier, förspel och att sex är mycket mer än bara ”in-ut-sprut-slut”.
Insändare Österbottens tidning 28.11.2009, ”Ungdomar och sex”, Lisa Palm, Matilda Sjöholm, Anna Sundqvist
Att finna något medium för motståndsviljan är inte lätt. Bryssel och Strasbourg känns ändlöst avlägsna. ”Vapnen” som finns tillgängliga för motståndsrörelsen är inte alltid självklar indentifierbara för den yrvakne.
Vi som deltagit i torsdagskvällarnas ”Demokratian Hautajaiset” har tagit vad vi haver: Vårt Stadshus trappa, solidariskt och samordat med åsiktsfränder landet runt, inte minst i huvudstaden, där deltagrna har samlats vid Riksdagshusets betydligt pampigare huvudentré.
Det som i grunden driver oss är den enkla insikten om att höger-vänster-gröna-center-paradigmet är falskt.
I vårt land finns i praktiken ett parti, EU-partiet, vilket för syns skull är uppdelat i skenbara underavdelningar.
Insändare i Österbottens tidning 28.11.2009, ”Vive La Resistance!”, av Fredrik Wenelius, Marcus Grundvall, Alexandra Sandbäck m.fl.
”Vad arbetsgruppen i detalj kommit fram till vet vi inte än. Med luddiga hänvisningar till att man inte kommenterar halvfärdigt jobb håller man tyst.
Spar pengar och starta med en ordentlig offentlig debatt och se om det lönar sig att gå vidare med en arbetsgrupp. I stället tisslas det och tasslas i diverse arbetsgrupper och lagarna bara verkar smyga sig på. Sen undrar man varför folk inte bryr sig om att rösta.”
Marcus Jansson, ”Jag tål inte tisslet”, kommentar om en eventuell miljöbeskattning, Österbottens tidning 6.2.2009
I det här konjunkturläget kan inte heller biståndspengarna vara heliga. Men det ser cyniskt ut att regeringen sätter upp biståndsmål i euro under en högkonjunktur, och föredrar procentandelar när BNP går ner. Som om bistånd bara skulle handla om Finlands rykte och inte om de pengar som utvecklingsländerna får i sin hand.
Marit af Björkesten: ”Bistånd kräver kontinuitet”, ledare i Hbl 20.8.2009
En sådan paragraf är tydligen nödvändig, men det är beklämmande att byråkratin segrat över allt vad sunt förnuft och empati heter.
Marit af Björkesten kommenterar i sin ledare ”Tills kommunen skiljer oss åt” (Hbl 19.8.2009) det faktum att omsorgsminister Paula Risikko (saml) är beredd att skriva in rätten för äkta makar att bo på samma ålderdomshem i lagen.
De stora problemen uppstår egentligen först i den stund då olika människor (och partier) inte ges samma möjlighet till fondstöd och därmed folkligt stöd. För det är bara de som har fyrk som med propagandapådrag i glitter och guld kan tapetsera hela stan och knycka både all uppmärksamhet och det politiska tolkningsföreträdet.
[…]
Vad gäller alla dessa fonder och stiftelser, som ploppat upp som svampar efter regn och som alltså har stöttat diverse partier eller kandidater, hänvisar också alla de till olika mer eller mindre allmängiltiga samhällsförbättrande syften. Vissa vill till exempel främja ett tvåspråkigt Finland och stöder därmed kandidater och partier som man upplever att jobbar för det tvåspråkiga. Vackert så.
Det märkliga lurar i bisatsen, där det framkommer att stiftelsen tolkat ”en frisinnad, borgerlig livssyn” som en förutsättning för ett engagemang för det tvåspråkiga och därmed aldrig stött vänsterpartier eller -kandidater. Det hela är slugt, för sådana här uttalanden och linjedragningar fungerar som en morot för att ännu fler SFP:are skall irra sig in i den borgerliga falangen och för att de redan högst borgerliga skall bli borgerliga intill bristningsgränsen.
En gång för alla: högerpolitik är inte allmännyttig, utan utgör den totala motsatsen till allmännyttigt. Högerpolitik lägger grunden för ett samhälle där vissa ständigt gynnas och andra är hänvisade till de smulor som kanske blir över.
Antonia Wulff, ”Kära Stig G,” – kolumn i Hbl 19.8.2009.
”You could say that he pardoned all the fish, but honestly, Obama couldn’t set the hook.”
The Outside Blog, August 17, 2009
Får man tro Peter Lund är kärnkraft dyrare än vad kraftbolagen uppger: ”De räknar med väldigt låg ränta och mycket lång amorteringstid. Jag tror inte på deras kalkyler. Och titta på Olkiluoto 3, det blir minst dubbelt så dyrt som det skulle.”
Lund hänvisar till OECD- och EU-kalkyler om vad satsningar på förnybar energi versus kärnkraft kostar: ”Skillnaderna är mycket mindre än vad vi påstår i Finland. Vår energipolitik börjar påminna mer om den östeuropeiska än den västeuropeiska.”
Peter Buckerts intervju med teknologiprofessor Peter Lund, Hbl 18.8.2009
”Att hindra alla former av missbruk kommer att vara omöjligt – det finns alltid nya sätt att kringgå lagar. Det som avgör väljarnas förtroende för politikerna i framtiden är om dessa kan låta bli att söka kryphål.”
Marit af Björkesten, ”Varken änglar eller demoner”, ledare i Hbl 16.8.2009
”Extremhögern kallas även den nationalpopulistiska högern. Den moderna högerpopulismen bygger på att det finns en nationell kultur som ska bevaras och försvaras mot andras förment oförenliga kultur, till exempel islam, medan den klassiska rasismen i termer av etnicitet tonats ner. Det stör inte högerpopulister att den ursprungliga och autentiska kultur den åberopar inte är någonting annat än en myt och en fiktion.”
[…]
”De högerpopulister som valts in i nationella parlament eller i EU-parlamentet har ett demokratiskt mandat och kan inte tystas ner av vare sig andra partier eller medier. Deras agenda kan motarbetas bara med demokratisk debatt, och om det är besvärligt för andra partier har de sig själva att skylla eftersom de i så hög grad förlorat kontakten med det folk de utger sig för att representera.”
Mikael Kosk: ”Fascismen smyger sig på”, kolumn i Hbl 12.8.2009
”I alla abrahamitiska religioner finns, förutom en hel del levnadsvisdom, mängder av konträrt motsatta utsagor, somliga helt oförenliga med det moderna samhällets etik. Detta medför att de troende kan omfatta eller förkasta samma handling med stöd av olika bibelcitat; kärleken till nästan (även omfattande fiender) men också korståg, inkvisition, häxförföljelser och, i modern tid, de mesta avskyvärda terrordåd.
De religiösa tenderar att betrakta sin religion som ett smörgåsbord: man tar laxen och kaviaren men lämnar det oaptitliga. Gamla testamentet, till exempel Moseböckerna, erbjuder ställvis en verdervärdig läsning. Ändå ansåg Jesus att inte en stavelse, inte ett komma fick ändras i denna skrift. ’Herrens hus har många rum’ är ett uttryck i bibeln. Somliga är ljusa och luftiga, andra mörka och unkna och det är undervisningens uppgift att sprida ljus över båda.
Detta är skälet till att man i ett sekulariserat samhälle bör ha en konfessionslös religionsundervisning [som] så objektivt som möjligt beskriver olika religioner, deras ursprung, läror och konsekvenser på gott och ont. Det är eleverna, inte skol- eller kyrkomyndigheterna, som på basis av mångsidig, opartisk information skall avgöra vad de vill tro på – eller inte tro över huvud taget.”
Leif Rotkirch, insändare i Hbl 12.8.2009
”Krogvig är Sveriges första och främsta internationella politiska konsult.”
[…]
”Krogvig slog bland annat fast att ’man måste hitta på nya ord’.
I den sporten är de nya moderaterna tungviktsmästare.”[…]
”Det är med ord man formar en politisk verklighetsbild. Socialdemokraterna har inga egna ord och följaktligen ingen egen bild av verkligheten.”
Johannes Forssberg, ledare i Expressen 10.08.2009
”För de flesta av oss är den stora behållningen [med fester, konserter, teatrar, sommardanser] att vi får träffa vänner och bekanta som liksom vi själva ligger i ide under vinterhalvåret. Att träffa vänner betyder att man vill prata och umgås. Då uppstår ofta ett problem om det är en musikalisk tillställning (sic!) och det är LJUDVOLYMEN!”
[…]
”Vad ska den delen av publiken som inte vill dansa till varje låt på en danstillställning göra om man inte kan samtala med bordsgrannen?”
[…]
”Musikernas strävan borde vara att bjuda på njutbar upplevelse och inte att testa hur mycket publiken tål”.
(Nils-Anders Granvik, f.d. riksdagsman för SFP, på marknivå under Jakobs Dagar, irriterad över decibel. Kolumn i Österbottens tidning 29.7.2009)
Förslag, N-A: träffa vänner också under vintern, dansa på danstillställningar, och låt musik i övrigt framföras på musikens villkor – även om den inte lämpar sig som bakgrund till din konversation med säsongsbunda vänner.
“ Vet du vad, jag tror att det bästa du kan göra är att hitta en person som älskar dig för just den du är. Glad, sur, ful, söt, vacker, vad som helst. Den rätta kommer fortfarande att tycka att solen skiner ur röven på dig. En sån person lönar det sig att hålla fast vid.”
Från filmen Juno, pappans råd till sin dotter.
När en man i USA kilade ut till närmaste mack för att köpa ett paket cigaretter, blev det en dyr affär, rapporterar BBC.
Hans konto belastades med 23 tusen biljoner dollar.
’Jag trodde att någon hade köpt Europa med mitt kreditkort’, sade Josh Muszynski i New Hampshire till en lokal radiostation.
FNB/Stockholm (ÖT 17.7.2009)