Partisekreteraren Peter Östmans försvar av det ”kristna kulturarvet”, ”kristna värderingar” och de mänskliga rättigheterna slår det mesta i okunskap och intolerans inom fältet religion och samhälle som jag läst på länge. Det ”arv” som ligger till grund för de västerländska demokratierna och välfärdssamhällena hittar man i sjuttonhundratalets upplysningsidéer kring förnuft, framsteg och utveckling, inte i monoteism, inte i vidskepelse. Så är det också helt logiskt att de mest sekulära demokratierna i väst är […] de som är mest inriktade på omsorg (gamla, barn, oliktänkande); de mest religiösa är raka motsatsen, intoleranta och våldsamma.
”Kristna värderingar” är ett annat mantraliknande begrepp som används med samma omdömeslöshet. Vad är det en Östman och andra apologeter för inskränkthet och tankeofrihet talar om? Anspelar denna värdering på den konservativa synen på kvinnor, på de heliga skrifternas okränkbarhet, på den förenklande tanken att ”är du inte med oss är du emot oss” (som jag personligen får upplevga just de här dagarna)? Eller kan man lägga in i ”kristna värderingar” precis det man själv finner lämpligt och sedan hoppas på att den andre inte tänker efter, inte bryr sig, inte vet något om vad religiös praxis innebär? Eller utgår man från att vi helt enkelt är korkade?
[…]
Alla kan säkert förstå att det inte finns några kristna barn. Det finns däremot barn till kristna föräldrar, och om de vill att deras barn skall fostras enligt en kristen syn, bör de etablera sina egna institutioner utanför de av oss skattebetalare finansierade skolorna.
Insändare [edit 29.11: Raul Granqvist] ÖT 28.11.2009, ”Bön är religion och inte kultur”
3 tankar om “Citat: ”Bön är religion och inte kultur”, insändare ÖT 28.11.2009”
Jag lyfter på hatten åt Granqvist, han har blivit bättre! Trodde ärligt talat att du var skribenten, men sånt händer.
Jag vet faktiskt inte om morgonbönen lever vidare, det kan väl hända. Men efter att jag tog steget från elev till lärare har jag varken sett eller hört talas om det.
Tack för den!
Det var fräscha funderingar till skillnad från det herrar Östman och Granqvist presterat på ÖT:s debattsida. Men det är en svår balansgång som skolorna har. Vad är ”tradition” och vad kränker barnens rättigheter om de kommer från ateistiska/agnostiska hem (där många ändå kan vara inskrivna i ev.luth.) eller uppfostrats till en helt annan religiös övertygelse?
Är vi riktigt benhårda så är hela det finländska skolsystemet uppbyggt på kristen grund såsom den store skolfadern Uno Cygnaeus ville ha det. Det kanske inte är rätt att det är så, men ska vi då avskaffa Hosianna på första advent, julfest, påsklov och Den blomstertid nu kommer? Vad är tradition och vad är religiöst tvång? Det mesta av gamla skoltraditioner passar in i bägge kategorier.
Faktum är att du nog får ge pluspoäng åt Raul Granqvist den här gången – det var han som skrev insändaren jag citerade :)
Hans namn föll dessvärre bort hela två ggr: först i själva ÖT den 28.11, sen här på min blogg. Jag hade nämligen tänkt hålla inne med att publicera citatet i väntan på korrigeringen i ÖT (den kom den 29.11), men sparade den i misstag som publicerad och inte som utkast.
Med det sagt, så vill jag samtidigt säga att jag nog står på Granqvists sida i den här debatten.
Måste också passa på att vara okunnig om dagsläget. När jag var liten skedde morgonbönen som en del av lektionen. Har det här ändrat – kan man delta på frivillig basis idag? Jag är nog väldigt kritisk till ett ’bönetvång’.