De stora problemen uppstår egentligen först i den stund då olika människor (och partier) inte ges samma möjlighet till fondstöd och därmed folkligt stöd. För det är bara de som har fyrk som med propagandapådrag i glitter och guld kan tapetsera hela stan och knycka både all uppmärksamhet och det politiska tolkningsföreträdet.
[…]
Vad gäller alla dessa fonder och stiftelser, som ploppat upp som svampar efter regn och som alltså har stöttat diverse partier eller kandidater, hänvisar också alla de till olika mer eller mindre allmängiltiga samhällsförbättrande syften. Vissa vill till exempel främja ett tvåspråkigt Finland och stöder därmed kandidater och partier som man upplever att jobbar för det tvåspråkiga. Vackert så.
Det märkliga lurar i bisatsen, där det framkommer att stiftelsen tolkat ”en frisinnad, borgerlig livssyn” som en förutsättning för ett engagemang för det tvåspråkiga och därmed aldrig stött vänsterpartier eller -kandidater. Det hela är slugt, för sådana här uttalanden och linjedragningar fungerar som en morot för att ännu fler SFP:are skall irra sig in i den borgerliga falangen och för att de redan högst borgerliga skall bli borgerliga intill bristningsgränsen.
En gång för alla: högerpolitik är inte allmännyttig, utan utgör den totala motsatsen till allmännyttigt. Högerpolitik lägger grunden för ett samhälle där vissa ständigt gynnas och andra är hänvisade till de smulor som kanske blir över.
Antonia Wulff, ”Kära Stig G,” – kolumn i Hbl 19.8.2009.