Vid blicken på en kommande tid och alla de svårigheter den kan medföra frestas vi stundom att giva oss utöver. Då är det ofta icke så mycket tanken på varje särskild svårighet, som oroar oss, utan snarare hela denna massa av bekymmer, arbete, möda, eller lidande och frestelser, vilka vi i föreställningen se resa sig omkring oss.
”Huru skall jag komma igenom alla dessa svårigheter?” heter det då.
”Huru skall jag bestå i alla dessa strider?”
”Huru härda ut i allt detta arbete?”Vi förgäta trösten av det ljuvliga löftet:
”Som din dag är, så skall din kraft vara.”Vi sörjer för morgondagen, innan morgondagen är kommen.
Och likväl har Herren Jesus själv sagt: ”Det är nog att var dag haver sin egen plåga.”
O huru dåraktigt att vilja tillägga det närvarande ögonblicket det tillkommande tyngd!Vi skola icke hava mer än en dag, en timme, en stund i sänder att genomgå och för varje dag ny nåd, ny kraft, ny hjälp.