Dagsarkiv: 18 maj 2009

7 inlägg

Time: T-minus 20 days

Valdagbok på Facebook

– oj då, blev visst debatt efter att jag lämnat H:fors igår! Motionen om extern adoptionsrätt som antogs av partiet delade lägret i en knapp majoritet för förslaget. Diskussionen är livlig på finlandssvenska webbforum, t.ex.:
http://www.hbl.fi//text/inrikes/2009/5/17/w27457.php#kom_skriv
http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=41513&vote=1&commentID=101532#101532

… och också på finskspråkiga forum, bland annat
Helsingin Sanomat

– jag håller på att formulera mig själv i den här frågan, knepigt att komma åt själva huvudfrågan och inte fastna i fixerade uppfattningar. Skulle jag ha haft rösträtt (vilket jag inte har som newbie :) så skulle jag ha röstat för, och jag hoppas jag så klart som möjligt kan uttrycka varför i de texter jag ska börja skriva om en stund.

– Diskussion på café Trend i eftermiddags. Jag var där en timme för tidigt, haha – rita ett kors i taket! Roligt att träffa Nicke Torvalds igen. Greger Englund dök också upp senare. UMW och AMH höll i det hela. Jag tycker vi ska börja övergå till initialer när de har så långa och krångliga namn :)

– Nicke hade cyklat från Kokkola hit, och diskuterat EU bland annat på Pias Livs. Det måste man bara tycka om :)

—————-

I MORGON inget EU-valstuff alls, utom deadlines. Annat jobb väntar på att göras, måste få det undan innan slutspurten.

Hälsn. Pati

Nro 1: 2000 km

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset

Alkuperäinen versio ”Nr 1: 2000 km”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Olen ihmisenä antaumuksellinen, kuuntelen vaistoani ja omaatuntoani. Tämä tekee minusta hankalan, kunnioitetun, kapinoivan, innostuvan, surullisen – välinpitämätön en ole milloinkaan.

Sekoitus oikeudentuntoani ja huonoa omaatuntoani vei minut Pietarsaaren torille 5. joulukuuta 2008. Oivalsin olevani itsekin vastuullinen osa sitä yhteiskunnasta, jossa elän.

En halunnut vain puristaa kouraani nyrkkiin taskussa, vaan nostaa sen yhdessä muiden kanssa – ilman aggressiota ja ehkä sitä kautta vielä voimakkaampana. Vaikeneminen on myös valinta, sen valinnan kanssa minä en pystynyt elämään.

Ajatusta kansan edustajaksi tulemisesta ei silloin ollut olemassa. Nyt se ajatus elää niin minussa kuin monissa muissakin. Haluan kantaa äänet ja luottamuksen ilmakuoppien läpi parlamenttiin.

Nro 2: Mielipiteitä, arvoja ja vakaumuksia

25 asiaa EU-vaalit 2009 Kirjoitukset

Alkuperäinen versio: ”Nr 2: Åsikter, värderingar och övertygelser”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Suurimmalla osalla poliitikoista on vahvat mielipiteet eri asioista. Ei se ole mitenkään outoa. Poliitikon asema näyttää melkeinpä vaativan sitä että minkä puolesta seistään, se tuodaan karrikoidusti esille, jos ylipäätään näytään, pystytään erottautumaan massasta.

Kerrotaan, kuinka oikeassa ollaan, ja ladataan samalla paljon energiaa sen näyttämiseen, miten väärässä muut ovat. Kunnioituksen saavuttamiseen se keino ei ole mitenkään onnistunut. Uskon että yksi avain ongelmaan voidaan löytää sanojen mielipide, ja vakaumus erosta.

Jos mielipiteet voivat kuvata sitä mitä tarkoitetaan, ilmentävät vakaumukset sitä mitä tunnetaan. Ne pohjautuvat samaan sisimpään. Kun arvot ovat kuin perusta vakaumuksille, niin myös mielipiteet saavat resonanssinsa ja syvyytensä arvoista – ja sitä paitsi antavat niille sanat.

Mielipiteet jotka eivät perustu arvoihin, ovat matalia, joustavia ja taipuisia, niitä voidaan vaihtaa tarvittaessa. Vakaumukset syntyvät arvoista, niillä on painoarvoa ja usein ne ovat vaikeasti sopeutettavissa. Poliitikolla, joka tuntee oman arvopohjansa, on paljon vaikeampaa poliittisessa elämässä, mutta samalla hän on uskottava – kun arvoista lähtevä vakaumus muuttuu toiminnaksi, poliitikko on eheä, tuntuu aidolta.

Poliitikon on helppo sanoa haluavansa toimia kristillisten arvojen puolesta tai olevansa liberaaleja. Jos kristitty poliitikko ei itse yritä osoittaa, mitä on elää kristittynä, tai jos liberaali ei omassa elämässään kunnioita yksilön perustavalaatuista, vastuullista vapautta – kumisevat sanat tyhjyyttään. Niistä tulee ikään kuin neonvärisiä etikettejä joita liimataan rinnuksille, ja jotka revitään pois kun seuraavat etiketit tuntuvat viehättävän useampia äänestäjiä.

Voimme sanoa rakastavamme ja välittävämme lähimmäisistämme, mutta paljon vahvempaa on todella rakastaa, välittää. Aitous, joka nousee sisäisestä vakaumuksesta näkyy, herättää mielenkiintoa. Koskettaa ja uudistaa.

Nr 1: 2000 km

25 saker EU-valet 2009

Som människa är jag hängiven, följer min intuition och mitt samvete. Det här gör mig obekväm, respekterad, rebellisk, begeistrad, ledsen – aldrig likgiltig.

Det var en blandning av rättspatos och dåligt samvete som förde mig till Jakobstads torg den 5 december 2008. Jag insåg att också jag bär ansvar för det samhälle vi är en del av.

Jag ville inte bara knyta näven i fickan, utan lyfta den tillsammans med andra – utan aggression, och på så sätt kanske till och med ännu starkare. Att vara tyst är också ett val, ett val jag själv inte kunde leva med.

Tanken på att bli folkvald fanns inte då. Nu lever den idén hos mig och många andra. Jag vill löpa linan ut och bära rösterna och förtroendet genom turbulensen, in i parlamentet.

Nr 2: Åsikter, värderingar och övertygelser

25 saker EU-valet 2009

De flesta politiker har starka åsikter i olika frågor. Det är inte så konstigt. Den position en politiker befinner sig i tycks nästan kräva att man karikerar det man står för om man överhuvudtaget ska synas, kunna skilja sig ur mängden.

Man berättar hur rätt man har, och sätter samtidigt stor energi på att visa på hur fel andra har. Det är ingen lyckad metod för att vinna respekt. Jag tror en av nycklarna till problemet kan hittas i skillnaden mellan åsikt och övertygelse.

Om ens åsikter kan beskrivas som det man tycker, så framträder övertygelser som det man känner. De bottnar i ens inre. När värderingar ligger som grund för övertygelserna, då får också åsikterna resonans och djup – och sätter i sin tur dessutom ord på värderingarna.

Åsikter som inte bottnar i värderingar är grunda, flexibla och böjliga, kan bytas ut efter behov. Övertygelser kommer ur värderingar och har tyngd,  är oftast svåranpassade. En politiker som känner sin värdegrund har ett mycket mer problematiskt politikerliv, men är samtidigt trovärdig – när värderingar ger övertygelser som omsätts i handlande sitter politikern ihop, upplevs som äkta.

Det är enkelt att som politiker säga att man vill arbeta för kristna värderingar, eller att man är liberal. Om kristpolitikern inte själv försöker visa vad det innebär att leva som kristen, eller om liberalen inte i sitt eget liv respekterar individens grundläggande frihet under ansvar – då ekar orden tomma. De blir som neonfärgade etiketter som klistras på bröstet, och som rivs bort när nästa etikett verkar attrahera fler väljare.

Vi kan säga att vi älskar och bryr oss om våra medmänniskor, men mycket starkare är att älska, bry sig om. Genuinitet som kommer ur ens innersta övertygelse syns, väcker intresse. Berör, och förändrar.

Nro 3: Kieltä ja rautalankaa

25 asiaa EU-vaalit 2009 Suomeksi

Alkuperäinen versio: ’Nr 3: Språk och ståltråd’
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Elämä on joskus yllättävän kyynistä. Joitain päivien sen jälkeen kun kirjoitin tekstin monikielisyyden voimasta, minua tölväistiin suomenruotsalaisuudesta kaksi kertaa vuorokauden aikana.

Viesti oli suurelta osin yhtenevä. ”He ovat hurreja, parempaa väkeä, rannikonruotsalaisia, uskovat olevansa niin pahuksen hyviä. Mikseivät he voi puhua suomea niin kuin tavallinen kansa?” Jotakuinkin näin. Toinen mumisten viereisessä pöydässä, toinen kiljuen blogimuurin anonymiteetin suojassa. Kumpikin yhtä happamia, sisäänpäin kääntyneitä.

Elämäntarkoitukseni ei voi olla se, että yritän osoittaa miten vähän olen parempi, miten minun on vaikeaa olla enää paljoa tavallisempi kuin olen tällaisenani. Jos joku ei halua ymmärtää, en voi häntä siihen pakottaa.

On vain yksi asia jota ihmettelen: Jos se uni joka nousee hämärästä voisi olla totta, jos kaikki erityisen epätavalliset ihmiset voisivat kerralla kadota –  kaikki ruotsinkieliset, homot, vegaanit, somalit, siviilipalveluksen suorittajat, ympäristöaktivistit, akateemikot, adventistit, vasenkätiset – ketä jäisi jäljelle jännittämään rautalankaa ympyräksi? Jos se joka puristetaan ahtaalle lopulta perääntyy, mihin jää sortajien joukko? Harhailemaan autiolla ja karulla kentällä, vihdoinkin vapaana, hyvin samankaltaisina, ja olematta mitään.

Tarvitsemme toisiamme jopa vihaan. Kuinka loputtoman paljon enemmän tarvitsemmekaan toisiamme voidaksemme rakastaa?

Nr 3: Språk och ståltråd

25 saker EU-valet 2009

Livet är överraskande cyniskt ibland. Några dagar efter att jag skrivit om styrkan i flerspråkigheten så stötte jag på svenskfienlighet två gånger inom ett dygn. Budskapet var i stort sett detsamma.

’De där hurrina, bättre folket, strandsvenskarna, tror dom är så jävla bra. Varför kan de inte tala finska som vanligt folk’? Ungefär så. Den ene muttrande vid bordet bredvid, den andra skrikande bakom bloggmurens anonymitet. Båda lika bittra, inåtgrävande.

Det kan inte vara min livsuppgift att försöka förklara hur lite jag är bättre, hur svårt jag har att bli så mycket vanligare än så här. Vill någon inte förstå så kan jag inte tvinga dem.

Det är bara en sak jag undrar över: Om den dröm som mässades fram i dunklet kunde bli sann, om alla synnerligen ovanliga människor på en gång skulle försvinna – alla svensktalande, bögar, veganer, somalier, civiltjänstgörare, miljöaktivister, akademiker, adventister, vänsterhänta – vem skulle då bli kvar att spänna ståltråden kring? Om det som kläms åt till sist ger vika, var lämnar det den förtryckande flocken? Irrande på ett ödsligt och kargt fält, fria, mycket likadana, och inga alls.

Till och med för att hata behöver vi andra. Hur oändligt mycket mera ska vi då inte behöva varandra för att kunna älska?