PW in der Schweiz – der erste Tag

Tidigt tidigt steg jag upp. Faktiskt mycket tidigare än jag hade behövt. Det måste ha varit något slags straff för all sen nattvaka, nu vaknade jag 3.45 och kunde inte för något i världen somna om.

Så då blev det hotellfrukost på Pilotti i Vanda. Att någon serverar frukost klockan fyra på natten övergår mitt förstånd, det är mera Korv-Görans som brukar gälla den tiden. Men det går att stiga upp och äta dåockså, det är härmed bevisat!

På vägen ut till flygplatsen hittade jag en bil enligt modell den som för några veckor sen hade takställning plus stor snusdosa. Registreringsskylten hängde elakt – hoppas ingen har tagit ut sina aggressioner så här i efterhand och blivit antiFordFocus pga mitt körande ;)

Sedan en 2,5 timmars flygfärd till Zürich. Väl framme var det första som slog mig hur fuktigt det var. Sen blev jag påmind om att jag lämnade Finland under just de några dagar det är sommar hemma, för att mötas av ostadigt väder och +18. Nå, regn är ju inget nytt för oss.  Staden ligger i en floddal mellan två berg, och när det är lågtryck som idag så växlar vädret fenomenalt snabbt. Det var riktigt lustigt att se caféägarna springa in och ut med borden med några minuters mellanrum!

Från järnvägsstationen gick jag ut längs Banhofstrasse, söderut – t.o.m. jag med min lite knaggliga tyska klarar av att se logiken i det gatunamnet ;) Spårvagnar och frånvaro av bilar ger en varm känsla trots att gatan är en kommersiell gata av samma slag som finns i så gott som alla västerländska storstäder. H&M, McDonalds, Diesel osv.

Nånting är ändå annorlunda än i t.ex. Göteborg (som till storleken påminner om Zürich). Efter en stunds vandrande i staden hade jag mött många väldigt rika människor. Jag hade också mött streetkids, drogmissbrukare, hårt sminkade tonårflickor, hälsofreaks utan ett gram fett underhudsfett på kroppen. Allt det här bildade ett mönster, som för varje kategori framträdde allt tydligare.

Det är ett slags kastsamhälle av ett slag som jag inte sett i Europa tidigare. Egentligen inte heller i New York, där är överlappningarna mera överraskande – man slappnar automatiskt av i sin yttre identitet eftersom det är omöjligt att skilja ur, där finns någon som är mera extrem. För Zürich-borna verkar det vara viktigt att konturerna av vad man tillhör är starka. Kanske måste de göras tydliga för att ge samhörighet?

Med det sagt vill jag inte låta för negativ, i Zürich finns en värme och ett lugn som tilltalar. Till och med trafikljusen som varnar för spårvagnar blinkar bara lite småharmoniskt med glöden motsvarande styrkan i en ficklampa med halvkasst batteri, och vagnarna skrider fram på ett humant, mjukt vis.

Vid den södra ändan av Banhofstrasse gick jag österut över Quaibrücke och fotograferade floden Limmat med kända landmärken på respektive strandkanter. Flodens vatten är klart och rent på ett sätt som får Aura å att påminna om sirap.

Gamla stan är vansinnigt vacker – kuperad, små vinglande gator. Därifrån gick jag ut och tog en bild av Münsterbrücke över Limmat. Någonstans vid flodinloppet dränktes reformatorn Felix Manz på trettondagen år 1527, helt enligt lagen. Köldgraderna på torget den 5 december känns inte särskilt hårda så här retroperspektivt betraktat.

Det blev en egen, viktig exkursion i mina föräldrars ‘andra hemstad’, som också är min egen födelsetrakt. På eftermiddagen tog tåget mig sydväst till Luzern, där jazzseminariet startade på kvällen. Mer om både staden och seminariet i morgon.

In die Schweiz – Prolog

2 kommentarer

Den här formen är en av de enda jag är riktigt säker på från skoltyskan. Dvs om jag ska resa till Schweiz så är det in die Schweiz fahren.

Och det är ju precis vad jag ska göra… om några minuter till flygplatsen här i H:fors, sen iväg till Zürich. Slutdestinationen är Luzern, där IASJ (International Association of Schools of Jazz) håller sommarläger i en vecka.

Det här är andra gången i år jag är ute på studieresa, och jag tänkte skriva resedagbok den här gången också. Jag har fått överraskande mycket positiv feedback på det jag skrev från USA i februari, och det var både roligt och viktigt för mig att systematisera och dela med mig av upplevelserna.

Så nu rafsar jag ihop mina saker och ger mig iväg. Nästa dagbok borde skolgrammatikaliskt då bli när jag är in der Schweiz. Men vad blir det om jag skriver från Schweiz? Hmm… ska försöka aktivera det i träda varande språket och hitta en lämplig rubrik för dagboksserien :)

Hälsn. Pati

Det omöjliga var möjligt

Det blev liksom lite fotbollsinriktat idag. Först Jaro – IFK Mariehamn på Centralplanen i Jakobstad. Strålande sol, böljande spel. Båda lagen kunde ha vunnit, inget gjorde mål :)

Sen sensationen.

USA spelade semifinal mot Spanien i Confederations Cup i Sydafrika. Spanien är rankad världsetta, USA nr 15 på samma lista.

Spanien var det klart bättre laget, men amerikanerna spelade klokt, uppoffrande, och med vinnarinstikt – även fast de inte borde ha fått tänka så.

Som SVT:s expertkommentator Ola Andersson uttryckte det efter matchen:

”Alla trodde att den här matchen skulle bli ’a walk in the park’ för Spanien. Alla utom USA.”

Hur matchen slutade? USA vann med 2-0.

Var det naivt av amerikanerna att tro på sig själva? Jo, absolut – den oskuldfulla leken behövs, i kombination med hängivelse och allvar. Att bara vara allvarlig är det dummaste som finns – det förminskar oss.

Här i Finland – och kanske särskilt i Österbotten – är vi uppfostrade att uppträda vuxet och moget, inse det omöjliga redan när vi går in på planen, in i arbetslivet, in i de politiska valen. Resultaten blir därefter.

Därför är det så skönt att Jakobstad, mot alla odds, har ett lag i den finländska fotbollsligan. Och att USA vann ikväll. Allting som sticker hål på janteslöjan vi själva dragit över oss är mer än välkommet.

”Turn or burn”… fast tvärtom

Bussar i Helsingfors kör omkring med en reklam som åstadkommer reaktioner – vilket väl är precis vad som är meningen :) Bannern har texten:

”Gud finns troligtvis inte – så sluta bekymra er, och njut av livet”

Flera chaufförer är kritiska. Om någon inte vill köra en sån buss pga sin övertygelse så stöder jag dem till 100%. Civil (eller kommunalcivil) olydnad var namnet. Sådant väljer man själv, och tar konsekvenserna av sitt val.

Biskop Björkstrand stiger inte ur någon buss, utan uttalar sig snarare lite försiktigt genom sidofönstret:

”Jag tycker att de ska… positivt föra fram sitt eget budskap och inte liksom, på det sättet, rikta sig mot människor som har en annan övertygelse. […] Det finns ju väldigt mycket fördomar inbyggt i det här, dvs att man inte skulle kunna njuta av livet om man tror på Gud – det är ju precis tvärtom.” (TV-nytt, 22.6.2009)

Så kan det säkert vara. Men mer än en av oss har blivit konfronterade av ’rättroende’ kristna som med vilt stirrande blick pekat på oss och berättat att vi har att vänta oss ett riktigt sjudundrande barbeque-party i helvetets eviga lågor om vi inte ångrar oss, gör bot och vänder om, vänder om, vänder om.

Samma slags text har jag sett på T-shirts, på reklampelare i storstäder, vid vägrenen på sommarvägen. I en tid före vår egen fanns mera handgriplig övertalning i korståg och inkvisition.

På något sätt känns inte just den här reklamkampanjen sådär oerhört orättvis. Och framför allt inte särskilt farlig – om det finns någonting värt att försvara så bör det nog ske på annat sätt än genom att ta klistret av reklamtapetserarna.

När den ursprungliga kampanjen för lite över ett halvt år sen drog igång i London var reaktionen också delad – fördömande, accepterande, lovordande. Pastor Jenny Ellis (metodistkyrkan) sa så här:

”Det är bra om den här kampanjen får människor att engagera sig i livets djupaste frågor. Kristendom är för människor som inte är rädda för att tänka på liv och mening.” (BBC News 21.10.2008)

Det skulle vara skönt om kyrkliga ledare i det här landet kunde tänka någonstans i närheten av de här banorna. Låt oss hoppas att Björkstrands replik nyanseras när den första snöblindheten försvunnit.

Transparens, inte osynlighet

Efterspelet under veckorna efter EU-valet har varit oerhört intressant. I grunden för en stor del av kritiken mot mitt agerande hittar jag ett gammalt bekant fenomen. Det är djupt rotad i vår tradition, det genomsyrar vårt sätt att tänka. Vi måste hela tiden våga nämna det vid namn för att inte låta det få makten över oss.

Jantelagen.

Det som den här gången drog proppen ur badkaret och lät bannorna virvla fram är det sätt på vilket jag fortsatt tala efter valet. Jag fick nästan 6.000 röster i EU-valet, men jag är inte odelat nöjd och glad efteråt.

— Fy skäms på mig. Vem tror jag att jag är? Det fanns ju inte en chans att bli invald, det borde jag ha förstått. Jag kunde inte förvänta mig att komma rakt i in i politiken, nej, det är den långa vägen som gäller. Nu ska jag förstå att satsa på kommunalpolitiken, läsa på för en eventuell riksdagskandidatur, och helt enkelt uppträda moget. Jag ska släppa egot och vara tacksam, ödmjuk. —

Symptomatiskt sker väldigt lite i diskussion med mig själv, eller ens i relation till vad jag sagt.  På nutidens byacafér och lanthandelsbänkar – bloggar och webbforum – är snacket igång.

— På bloggarna sitter innehavaren likt äldsten vid långsidan av bordet, låter den samlade skaran tala fritt. Han/hon ger bifall , lever sig med, präglar diskussionen med efterklok levnadsvisdom. Övriga deltagare är livligt delaktiga, samtidigt tryggt anonyma. Det tycks och tänks, spekuleras, analyseras. —

— På webbforumen finns ingen direkt ledare, men där antar de få debattörer som skriver under sitt eget namn en funktion som påminner om blogginnehavarens. —

Jag vet inte vart jag ska böja järntråden för att få den att tränga igenom, men skam den som ger sig :) – jag gör ännu ett försök.

Jag kandiderade för att bli invald. Tron på  sig själv, och att ingenting är omöjligt, är otroligt viktig. Att avfärda det som egoism är alldeles för enkelt. Jag har tidigare skrivit om just detta i bloggtexten/insändaren ”Att våga älska sig själv”. Många av mina kritiker har på ett märkligt sätt missat hela den här biten, och ser inte att just det att jag trodde på mig själv är orsaken till ett överraskande högt röstantal. Jag tänkte aldrig i siffror, det var bara antingen eller.

Tim Sparv, kapten för Finlands U-21 landslag i fotboll, är en som inte underkastar sig jantelagen. På anmärkningen att U-21 landslaget (efter två förluster, och utslagning ur turneringen) klarat sig med hedern i behåll i EM replikerar han spontant:

“- Jag hatar det här. Jag vill vinna matcher. Hedern i behåll är skitsnack för mig.”

— Vi beundrar Tim Sparv, Jonas Portin och bröderna Eremenko. Samtidigt är vi är glada över att de sticker ut. När de misslyckas har vi något att klippa topparna av med jantegräsklipparen som förs över den alldeles lagom stora tomten vi revirmärkt som vårt eget komprimerade universium. —

Jag har aldrig tänkt kliniskt politiskt, vare sig före eller efter torget den 5 december, och har haft stora  problem att bli en ”lydig” kandidat. I stället valde jag att utgå från de värderingar som bildar grunden för mitt eget liv:

    • — Individen bör få välja själv, och genom framgång och misslyckande växa till det hon kan bli: även – och i synnerhet – när det inte är på det sätt som människorna runt omkring själva skulle vilja växa. Att ges ansvar att göra egna val gör oss olika – det att vi är unika är en förutsättning för att vi ska kunna uppleva gemenskap med andra.
    • — Det här är för mig liberalism i dess ursprungliga form. Väljer man en sådan övertygelse så går det inte att göra det halvvägs, ge människan lite utrymme här och där. Det gäller att ge över huvudansvaret till människan själv, helt och fullt – att tro det bästa, i stället för att bygga ett samhälle där man huvudsakligen skyddar sig från det värsta.
    • — Att säga “Ja, i den här frågan är jag liberal, men i fråga om [annat] anser jag mig vara konservativ” är ett stort missförstånd. Om det inte är en skymf mot liberalismen, så är det åtminstone ett förminskande av vad liberalism innebär.

Därför ropar jag inte ‘svenska svenska’ utan tror på ett fritt rum – att få tala hur man vill, att få göra det till exempel på svenska, att få vara annorlunda än de flesta, på alla möjliga och omöjliga sätt. I detta nuddar jag vid demokratins kärna – det att människor får tala sansat, agiterat, eller till och med sanslöst.

SFP är enligt min uppfattning liberalt i många hänseenden, men inte i fråga om just svenskan. Där visar partiet inte bara konservativa, utan ibland – skrämmande nog – snudd på språkfascistiska drag. Att säga att finska språkhetsare gör likadant är ingen ursäkt alls. Valet, och ansvaret, ligger hos oss själva.

— Svenskan i Finland riskerar att dö ut om SFP bibehåller sin fullmakt att tala i de svensktalandes sak. Det går inte att revirtänka, hoppas på fortplantning och språkindoktrinering. Tanken om ett tvåspråkigt (flerspråkigt) Finland måste bottna i en vilja att låta människan vara, tala, existera som hon vill. —

— Linguistisk (=språklig) politik är dömd till undergång, och tiden springer ifrån oss. Vem skall vakna, vem ska reagera? SFP ojar sig över resultaten i efterhand, men vem är stark nog att gå in i kampen i realtid? —

—————-

Till sist: Hur mycket jag än tror på vardagens realiteter, och på behovet av en sund kommunalpolitik, så tror jag samtidigt att lokalpolitiker inte nödvändigtvis är de bästa  kandidaterna för riksdagen, eller EU-parlamentet.

Det är himla svårt att hålla ett brett perspektiv när man har fullt upp med att köra i lera på kommunala vägar. Det är nog så viktigt med sådana politiska bilförare, men de är inte automatiskt lämpade för riksdag eller europeiska sträckor – för dem är det är ofta tur nog om vindrutan kan hållas tillräckligt ren för att se nästa krök på vägen, eller för att notera körriktningen på enkelriktade stadsgator.

Att uppmana mig och andra kandidater att gå den långa vägen via kommunalpolitiken till EU-parlamentet är lite som att be oss lära oss att köra ismaskinen förrän vi kan spela ishockey på riktigt.

—————-

Jag är inte säker på var min plats i samhällspusslet ligger. Jag har en fast anställning i en givande arbetsmiljö inom den kulturella sektorn, så jag borde givetvis inte klaga eller önska mera (se ovanstående jantelag för referens). Ser jag förbi den förrädiska förnöjsamheten så är jag övertygad om att de här tankarna behöver uttryckas – av mig eller någon annan.

En duktig och duglig provinspolitiker kan jag i alla fall inte bli. Jag har svårt att se mig själv om 25 år med parkerad gräsklippare, intagande morgonkaffe med min fanklubb på det lokala cafét, analyserande nya aspiranter inom samhällslivet.

Dagbok 18.6.2009

Nu skriver jag det här väl medveten om att det redan är 19.6, men är man nattmänniska så är man. Om jag väcker fru W nu talar hon om den 19:e som ’idag’ medan jag talar om samma dag som ’i morgon’. Lite som att leva i olika tidszoner, fast på samma ställe.

Påminner mig om den svenske körledaren Erik Westbergs projekt ”Across the bridge of hope” vid millennieskiftet. Körer från hela världen sjöng samma sång vid midnatt 1.1.2000, det gick som en löpeld genom tidszonerna.

Erik själv startade det hela på Tonga och avslutade 23 timmar senare på grannön Samoa. Någonstans i linjen fanns en projektkör på Jakobstads torg (kör nr 65, totalt 227). Där går det att göra annat än snusdemonstrationer också, ser ni ;)

Angående snuset (oj nu kom vi dit igen…) så har det kommit en ny rapport som ”tillbakavisar misstankarna om att snusning skulle öka riskerna för hjärtsjukdomar” (Svenska Dagbladet 18.6). För mig har snusets hälsofördelar gentemot cigaretter aldrig varit huvudargumentet, men visst ska det bli roligt att höra hur finländska läkare (Rautalahti, Nordman) försöker förklara bort det här. Också.

För er som väntar er att det här ska vara en politisk blogg så kan jag försäkra redan nu att detta aldrig kommer att ske.
Jag menar, c’mon, inte ens min EU-blogg var så värst politisk :-D
… i ordets abstrakta bemärkelse alltså, politik som egenvärde. Men om politik kan definieras som ’det som rör staten’ så finns det en massa politik även här, genom en yrboll-till-medborgares små dagboksanteckningar från vardagen.

Trots min försäkran så är jag genast tvungen att göra ett undantag, för att lyfta fram sanningen i ljuset: Obama slår flugor!

Det tycker inte Bruce Fiedrich från djurskyddsföreningen PETA om:

”- Avlivningen av flugan visar att Obama inte är felfri” (ÖT 18.6).

Tänk vilket pack dom där amerikanska presidenterna är: Obama slår ihjäl flugor, och hans föregångares politik gjorde att irakier dog som flugor!

Märker att det ändå ryms lite politik i dagboken. I lämpliga abstinensavvärjande doser :)

/pati

Dagbok 14.6.2009

Dagen inleddes med Jaro-match. Jo, jag vet att det var halv sju på kvällen, men vad sjutton kan man. Jag var liksom igång först då. Dygnet felsvängt, inget att göra åt det.

Jag är en alkoholamatör nu för tiden, och vet inte om det är bra eller dåligt. Jag konstaterade några månader före valet att det inte var en särskilt bra kombination med rödvin och debattforum, så jag blev absolutist för en stund. Inget bra eller dåligt med det heller, bara ett praktiskt sätt från min sida att undvika behovet av ”damage control” :)

Tillbaka i promillegänget märker jag att jag blivit mera ovan.
Billigare, annars typ samma effekt.

SFP-folk i allmänhet är jätteförgrymmade på mig. Jag har tydligen gjort något man inte borde göra. Skrev om det här i inlägget ”att kasta bananer i takfläkten” igår. Hoppas jag åtminstone får ut mina reseersättningar förrän maskineriet oljats genom alla leder :)

Det här gäller inte EU-kandidaterna. Inte heller Calle Haglund. Jag har fortsättningsvis inte hört nånting illa från honom, eller från de andra. Jag och CH har snusat tillsammans, need I say more? ;) Jag vägrar också, som i allt annat, gå in i nån slags polarisering enligt allmän opinion.

Men etablissemanget. Jeez. Wallin och jag mailar, det sköter vi själva, så det är lugnt. Angående alla andra, de här som dyker upp som…

… ja, har ni varit på nöjesfälten, fått en klubba i handen och någon minut på er att slå på allt som rör sig? Genast en blir träffad så dyker automatiskt flera andra upp, i ökande takt. Sorkar, eller vad det nu är. Pang pang… tar det aldrig slut?

Det är inte partiledningen. Det är fotfolket som blivit programmerade att trycka in knappen och fylla debattforum, mail, facebookprofiler, bloggar med rättfärdiggörande, förklaringar, förmaningar, tillrättavisanden, sanningar.

Nu ska vi alla vara nöjda. Håll tyst. Vet hut. Huvudsaken är Bryssel. SFP. Tyst. Var nöjd. Mandat. Huvudsak. 13. I Bryssel. Nöjd. Tyst. Finlandssvensk. Vet hut. Mandat.

Det påminner om ”Sagan om ringen”, eller ett väldigt dåligt schackparti. Det hör faktiskt inte till vanligheterna att bönder, löpare, springare, och torn alldeles självmant offrar sig för partiet, i tron att Kung och Dam inte klarar sig själva.

……..

Jag lämnar de mest fartblinda i fred, och gör istället ett stickprov i Herbert Lindéns blogg. Han titulerar sig som byfåne, och det ska han ska ha all respekt för – det hör till ovanligheterna att innehållet redan via rubriksättningen deklareras som rappakalja.

Liberal – vad är det?”

Citat Lindén:

Motsatsen till liberal är kanske konservativ. Är det negativt eller positivt att vara konservativ. Och vad betyder egentligen ordet? Antagligen är det lika svårt att svara på den frågan som det är att svara på frågan vad man står för om man säger sig vara liberal.

    WTF… återandvändning är väl ok, men varför slösa bloggutrymme? Jag syndar likaledes och omskriver:

    ”Motsatsen till god är kanske ond. Är det negativt eller positivt att vara ond. Antagligen är det lika svårt att svara på den frågan som det är att svara på frågan vad man står för om man säger sig vara god.”

    — för djupt? ingen panik, byt bara ut ”god” mot ”ond” här ovan. oops, ingen skillnad alls. zzz…—

Huvudmålet=Behållet mandat!”

Citat Lindén:

Att komma från tomma intet och samla nästan 6 000 röster i ett val med politiska förtecken är närmast otroligt. Omdömet kanske inte är det allra bästa hos Patrick just nu. Ingen kandidat inom Sfp erhöll så mycket gratis massmedial uppmärksamhet som Wingren inför valet. Med snusjippot och allt som följde. I press, radio och teve. Om han trott att snuskampanjen skulle föra honom in i EU-parlamentet är jag förvånad. Alla som ställde upp för Sfp i valet borde ha insett att det primära var att behålla mandatet i EU. Något vi också lyckades med på ett förträffligt sätt. Mvh.

    Det lustiga är att Herbert Lindén – såsom vardandes pensionär, potentiell trädgårdsmästare, av andra orsaker byggmästare, sedermera omtvistat uppskattad bloggare-i-kretsen-närmast-trädgården – inte tycks få tillräckligt många vilande hjärnceller i rörelse för att inse att antalet väljare kan ha nåt att göra med just det faktum att jag inte följer hans uppfattning om hur en EU-kandidat eller politiker bör bete sig?

    Eller ska Lindén diskutera med Ahlskogs släkt i all evighet på sin provinsblogg? Liberalism är antingen eller. Alla som säger att ”Jo, i den här frågan är jag liberal, men…” har inte förstått vad det handlar om.

    Lindén talar typisk politiska – han relativiserar ordet liberalism, och nollar samtidigt den sanna innebörden i att vara konservativ.

    Det här gör mig arg, och om detta har jag tidigare skrivit bl.a här:
    https://patrickwingren.opinion.fi/2009/05/nr-7-liberalism/

En annan partiskolad – från en av SFP:s lokala skvadroner – Åsa Sjöberg, skjuter sig själv och partiet i foten. Hon var teoretiskt sett en av mina teamledare. Jag väntade länge på hennes personliga initiativ i min kampanj, men väntade förgäves. Så här i efterhand är jag tacksam över att hon förblev passiv.

I slutändan är det mindre viktigt att de västnyländska väljarna nåddes av mitt valbudskap än att hon associerades med det jag ville säga. Jag har efter valet lärt känna henne som en som är beredd att belägra vilka byar som helst, så länge SFP-fanan får vaja i stadshusets torn. Jag är ledsen om jag sårar någon (=Åsa) genom att vara så rättfram, men jag tror på uppriktighet.

Mitt största problem, i hela min kampanj, har faktiskt varit SFP. Antingen missade partiet – eller jag själv – det centrala.

……..

Med det sagt, så vill jag samtidigt säga att jag uppskattar många av de människor jag mött inom partiet. Det här kan verka ambivalent så det sjunger om det, men jag bryr mig inte. Ända från ledarplan – via EU-kandidater – ner till marknivå finns väldigt många sunda människor som jag hädanefter ödmjukt, och med stolthet, vill kalla vänner.

Fredrik Guseff är en bra typ, bryr sig. Gårrbåilarn Hagström likaså. Wideroos respekterar jag. Grundström är, när hon inte är busy med att positionera sig, en oerhörd tillgång. Achrén är en synnerligen jordnära och naturlig människa som överraskar åtminstone lika mycket positivt som hon framstår negativt i media (hon borde inte alls göra just det hon är sämst på, dvs media – skärpning!… riktad till partiet och Achrén själv). Wallin är, när man fångar honom ”off-guard”, en passionerad människa. Låtom oss attackera honom från alla möjliga håll tills han blir mänsklig nästan jämnt :-D

Kandidaterna: Jeez, jag borde inte ens börja :) Alla, på sina sätt. Nicke kom närmast, intiutivt och tyngst. Sen kan jag inte rangordna, och det är heller inte nödvändigt – jag har varma minnen av alla. (Inte av Callle – av den enkla orsaken att han aldrig var med, träffade honom bara i 30 minuter på partidagsmiddagen, och det intrycket var helt ok – lika delar sårbar, lika delar kobra.)

PS röstade inte på mig själv, och därmed sällade jag mig till majoriteten: jag gav min röst till SFP, utan att den jag röstade på återfinns i Bryssel.

Jag är förbluffad över att SFP först täcktes säga ”skrik skrik, var dig själv, rör om, på dem bara” och senare, efter det Välsignade Mandatet, säga ”tyst tyst, vet hut, märkligt sätt att fira valsegern, var nöjd och glad, vi fick in den [sic]…”

Jag tror inte att partiet missade i nomineringen. Jag är däremot övertygad om att partiet inte visste vem de nominerade. Inte i fallet Ehrnrooth , inte i fallet Wingren. Jag kallades ”snusmumrik” i alla partisammanhang, fram till mitt anförande på partidagen (maj -09) där jag sade att det är enklare att stava till ”snusmumrik” än till ”Patrick Wingren” – både grammatikaliskt och ideologiskt.

Sen blev det tystare.

Själv ser jag inte någon framtid inom SFP. Jag har aldrig sett någonting speciellt, eller språkrättfärdigat, inom patenterad finlandssvensk politik. Jag placerar fortfarande all politik i samma kategori som alla övriga samhällspublika forum – objektet väljer själv, och är berett att ta konsekvenserna av sina val. Oops. Låter som det centrala i mitt EU-valbudskap i stort… :)

Och, jo, Jaro vann!

Heitellä banaaneja kattotuulettimeen

Alkuinen versio: ”Att kasta bananer i takflälten”
Käännös: Terhikki Mäkelä

Haluan aloittaa kiittämällä ystävääni ML:ää siitä että hän kasvatti lapsensa luovuuteen ja sitä että saan lainata heidän iltaviihdykettään kuvaavaksi otsikoksi tälle tekstille jota parhaillaan olen tekemässä…vaikka en tiedäkään miltä tuntuu hangata kattoa ja seiniä puhtaaksi ;)

Voiko joku selvittää mikä logiikka on sen kriitiikin takana jota saan kun otan esiin ehdokasrahoituksen epäoikeudenmukaisuuden? RKP:läiset nousevat esiin lyhyesti sanottuna joka nurkasta, ja auto-poliittinen puhetulva tasaiseen tahtiin:

Minun tulisi olla hiljaa, osoittaa kunnioitusta, tietää paikkani, ei pitäisi olla huono häviäjä, ymmärtää että politiikassa tarvitaan verkostoja, kokemusta ja kontakteja. Saan olla iloinen että näin meni, että pääasia on että saimme säilytettyä suomenruotsalaisen mandaatin Brysselissä. Vaalit olivat voitto. Ja säilytimme suomenruotsalaisen mandaatin. Se on pääasia. Hiljaa. Brysselissä.

Oi ei. Niin en ole milloinkaan ajatellut. Minun naiivissa maailmassani EU-parlamentaarikko edustaa valitsijoitaan. Minun naiivissa maailmassani EU-parlamentaarikko edustaa valitsijoitaan. En suostu kutistamaan heitä ääniksi suomenruotsalaisuuden hyväksi.  Ehkä juuri tässä olen ymmärtänyt jotain väärin.

— Minulle on paljon tärkeämpää että EU-parlamentissa istuu järkeviä ihmisiä, kuin että he puhuvat ruotsia. —

Se, että on olemassa järkeviä ihmisiä, jotka puhuvat ruotsia, on aivan toinen juttu. Yhtä varmasti kuin että äidinkieli on ruotsi, tai RKP:n jäsenyyt, ei ole asia joka tapaa sen, että ihminen on sopiva EU-parlamentarikoksi… mutta nythän ei ole lainkaan siitä kysymys.

Se mihin reagoin RKP:n ehdokasrahoituksessa oli täsmälleen sama asia kuin se mikä vei minut torille 5 joulukuuta. Epäoikeudenmukaisuus. Miksi minun pitäisi olla siitä hiljaa juuri nyt?

On täysin itsestäänselvää että tietyt voimat RKP:ssä halusivat nimetä minut saalistamaan ääniä joita puolue ei muuten olisi voinut saada. Tästä olen ollut tietoinen alusta asti.

”Sidu, oletko sinä se nuuskaaja?” oli ensimmäinen kommentti jonka kuulin Simonkadulla helmikuussa. ”Kyllä, ja sinulla varmaan on hissin avaimet?” vastasin. Oivalsin heti muutamia viikkoja myöhemmin että hissipoikana toimi Puolueen korkeassa asemassa oleva virkamies.

Kaikki RKP:ssä eivät ole ajatelleet samalla tavoin. Joillekin on ollut tärkeää se mitä olen ja mihin uskon – ei se, minkä tyyppistä nikotiinia käytän, eikä myöskään kalastaminen täysin tuntemattomissa vesissä. Jotkut toiset ovat kohdanneet minut epäluuloisesti – heistä suurin osa on hyväksynyt minut, jotkut ottaneet välimatkaa.

Mutta kukaan – KUKAAN – ei ole käskenyt minua pitämään kitaani kiinni, päinvastoin: monet puolueen sisällä ovat halunneet ratsastaa nuuskapopulismilla äänikertoimia korvaavat dollarinkuvat silmissään:”On hyvä että olet liikkellä, näytä niille, anna kuulua!

Juuri sitähän minä teen, joten miksi heti tämä kritiikki puoluejohdolta, kansanedustajilta ja ruohonjuuritasolta? Ehkä se on vain niin että veistä saa käyttää vain reviirin puolustukseen, ei leikkaamaan pois omia mätäpaiseita?

Onko se siinä tapauksessa niin, että minun pitäisi velvollisuudentuntoisesti olla kiltti, hiljaa ja kiitollinen…pitääkö minun passiivisena katsoa kun se asiayhteys johon minut liitetään lahoaa sisältäpäin? Onko teillä kalpeaakaan aavistusta siitä, kenet nimesitte, RKP?

Att kasta bananer i takfläkten

Jag vill börja med att tacka min vän ML för att han uppfostrat sina barn till kreativitet, och för att jag får låna deras kvällssysselsättning som illustrerande rubrik för det jag håller på med just nu… även om jag inte själv vet hur det känns att skrubba tak och väggar rena ;)

Kan någon förklara logiken bakom de mothugg jag får när jag pekar på orättvisan i kandidatfinansieringen? Här flyger det nämligen upp SFP:are i snart sagt alla knutar, och auto-politiska svador avfyras i jämn takt:

Jag ska vara tyst, visa respekt, veta min plats, inte vara dålig förlorare, inse att politik kräver nätverk, erfarenhet, kontakter. Jag ska vara glad att det gick vägen, att huvudsaken är att vi håller ett finlandssvenskt mandat i Bryssel. Valet var en seger. Och vi höll ett finlandssvenskt mandat. Det var huvudsaken. Tyst. I Bryssel.

Oj då. Så har jag aldrig tänkt. I min naiva värld representerar en EU-parlamentariker sina väljare. Jag vägrar reducera dem till röster för det finlandssvenskas väl. Det är kanske just här jag har missat nånting.

— För mig spelar det mycket större roll att det sitter vettiga människor i EU-parlamentet än att de talar svenska. —

Sen, att det finns vettiga människor som talar svenska, är en helt annan sak. Lika säkert som att modersmålet svenska, eller SFP-tillhörighet, inte är någon som helst garanti för att en människa är en lämplig EU-parlamentariker… men nu var det ju i och för sig inte alls det som det var frågan om.

Det som jag reagerade på i SFP:s kandidatfinansiering var exakt samma sak som drev mig till torget den 5 december. Orättvisa. Varför skulle jag vara tyst om det just nu?

Det är alldeles självklart att vissa krafter inom SFP ville nominera mig för att fånga röster som partiet inte annars skulle kunna få. Det här har jag varit medveten om från första början.

“Sidu, är det du som är snusaren?” var en av de första kommentarer jag hörde nere på Simonsgatan i februari. “Jo, och du har säkert nycklar till hissen?” svarade jag. Insåg först flera veckor senare att det var en högre uppsatt tjänsteman inom Partiet som fick agera hisspojke.

Alla inom SFP har inte tänkt likadant. För några har jag varit viktig för det jag är och det jag tror på – inte för den form av nikotin jag använder, inte heller som fiskenät i för dem totalt okända vatten. Några andra har mött mig skeptiskt – av dem har de flesta accepterat mig, en del har tagit avstånd.

Men ingen – INGEN – har bett mig hålla käft, tvärtom: många inom partiet har velat rida på snuspopulismen, med dollartecknen i ögonen ersatta av röstkoefficienter. “Det är bra att du rör om, visa dem, var ärlig, tala ut”.

Just det gör jag ju, så varför plötsligt denna kritik från partiledning, riksdagsmän och gräsrotsfolk? Kanske är det så att kniven bara får användas för revirförsvar, inte för att skära bort egna varbildningar?

Är det i så fall rätt av mig att pliktskyldigt vara snäll, tyst och tacksam… ska jag plötsligt passivt se på när det sammanhang jag av bara farten införlivats i ruttnar inifrån? Har ni den blekaste aning om vem ni nominerade, SFP?

Debatt med Nils-Anders Granvik (SFP) i ÖT och Vbl

13.6.2009
—————-

Nils-Anders Granvik gav en replik (eller snarare reprimand) till mitt inlägg ”Finlandssvensk folkdans med väljarna” (ÖT 11.3, Vbl 12.3).

Granviks replik publicerades i ÖT den 12.3 under rubriken ”Liberalism kräver respekt”, och i Vbl den 13.3 med rubriksättningen ”Märkligt sätt att fira valsegern”.

Med risk att bryta mot upphovsrätten återger jag här repliken i sin helhet. Jag antar att Granvik vill bli läst, eftersom han skriver i insändarspalterna, så jag ser inget osjysst i det:

Bästa Patrick Wingren. Det är på ett märkligt sätt du ”firar” valsegern, som du själv på ett storartat sätt bidrog till.

Nästan 6.000 röster i ett val är en anmärkningsvärd framgång även för en etablerad politiker. Jag känner aktning för ditt mod att stå upp för individens frihet.

Som medlem i den arbetsgrupp som hade i uppdrag att vaska fram kandidater inför valet vet jag att du skjuter grovt på sidan av målet i de beskyllningar du framför i din insändare. Bekymret var att få 20 seriösa kandidater och inte att taktikera i syfte att få ”rätt” kandidat vald.

Ni kandidater lyckades samla de behövliga rösterna, trots alla odds för motstatsen. Tack för det!

Tyvärr missar du också totalt, på ett fult sätt, i bedömningen av den interna maktfördelningen i SFP. Som den kanske inte allra mest liberala sfp-aren har jag under resans gång lärt mig att en av liberalismens grundpelare är respekten för andras åsikter. Det kravet kan man inte ställa enbart på andra.

Utan den insikten kan vi säga adjö till vårt Svenska folkparti.

Nils-Anders Granvik

Jag svarade så här, publicerat i ÖT den 13.3. Bör logiskt sett dyka upp i Vbl under helgen.

RESPEKT FÖR DEMOKRATIN

Nils-Erik Granvik: Nominering av kandidater är en sak, finansiering en annan. Jag lånar ännu en gång det berömda citatet från filmen ”Alla presidentens män” (1976), från journalisten Woodwards intervju med källan till uppgifterna som fällde Nixon i Watergateskandalen: Följ pengarna.

Granvik förväxlar respekt med att hålla käft. Därmed understryker han på ett bra sätt sitt eget uttalande att han nog kanske inte är den allra mest liberala SFP:aren. Nu verkar han dessutom alldeles självmant placera sig på de aningslösas lista.

Det är inte brist på respekt, eller fult, att jag säger det jag uppfattar som sant. Det är kanske till och med lite onödigt respektfullt att göra det först nu efter valet, men det var faktiskt av hänsyn till alla andra.

Däremot vore det respektlöst mot väljarna att inte säga som det är. Väljarna bör få veta hur det ligger till, och samtidigt också bli försäkrade om att deras röster ändå bar ända in i den liberala partigruppen i parlamentet. Deras röster nådde längre än partiet egentligen gjorde sig förtjänt av.

Patrick Wingren

Debatt med Nils-Anders Granvik (SFP) i ÖT och Vbl

Nils-Anders Granvik gav en replik (eller snarare reprimand) till mitt inlägg ”Finlandssvensk folkdans med väljarna” (ÖT 11.3, Vbl 12.3).

Granviks replik publicerades i ÖT den 12.3 under rubriken ”Liberalism kräver respekt”, och i Vbl den 13.3 med rubriksättningen ”Märkligt sätt att fira valsegern”.

Med risk att bryta mot upphovsrätten återger jag här repliken i sin helhet. Jag antar att Granvik vill bli läst, eftersom han skriver i insändarspalterna, så jag ser inget osjysst i det:

Bästa Patrick Wingren. Det är på ett märkligt sätt du ”firar” valsegern, som du själv på ett storartat sätt bidrog till.

Nästan 6.000 röster i ett val är en anmärkningsvärd framgång även för en etablerad politiker. Jag känner aktning för ditt mod att stå upp för individens frihet.

Som medlem i den arbetsgrupp som hade i uppdrag att vaska fram kandidater inför valet vet jag att du skjuter grovt på sidan av målet i de beskyllningar du framför i din insändare. Bekymret var att få 20 seriösa kandidater och inte att taktikera i syfte att få ”rätt” kandidat vald.

Ni kandidater lyckades samla de behövliga rösterna, trots alla odds för motstatsen. Tack för det!

Tyvärr missar du också totalt, på ett fult sätt, i bedömningen av den interna maktfördelningen i SFP. Som den kanske inte allra mest liberala sfp-aren har jag under resans gång lärt mig att en av liberalismens grundpelare är respekten för andras åsikter. Det kravet kan man inte ställa enbart på andra.

Utan den insikten kan vi säga adjö till vårt Svenska folkparti.

Nils-Anders Granvik

Jag svarade så här, publicerat i ÖT den 13.3. Bör logiskt sett dyka upp i Vbl under helgen.

RESPEKT FÖR DEMOKRATIN

Nils-Erik Granvik: Nominering av kandidater är en sak, finansiering en annan. Jag lånar ännu en gång det berömda citatet från filmen ”Alla presidentens män” (1976), från journalisten Woodwards intervju med källan till uppgifterna som fällde Nixon i Watergateskandalen: Följ pengarna.

Granvik förväxlar respekt med att hålla käft. Därmed understryker han på ett bra sätt sitt eget uttalande att han nog kanske inte är den allra mest liberala SFP:aren. Nu verkar han dessutom alldeles självmant placera sig på de aningslösas lista.

Det är inte brist på respekt, eller fult, att jag säger det jag uppfattar som sant. Det är kanske till och med lite onödigt respektfullt att göra det först nu efter valet, men det var faktiskt av hänsyn till alla andra.

Däremot vore det respektlöst mot väljarna att inte säga som det är. Väljarna bör få veta hur det ligger till, och samtidigt också bli försäkrade om att deras röster ändå bar ända in i den liberala partigruppen i parlamentet. Deras röster nådde längre än partiet egentligen gjorde sig förtjänt av.

Patrick Wingren

Money talks, bullshit walks

2 kommentarer

… tai

”Kaksikymmentä pientä pääehdokasta”

– the true story, as far as I know

Alkuperäinen versio: ”Money talks, bullshit walks”
Käännös: Terhikki Mäkelä

Keskiviikko 15.huhtikuuta 2009. Ruotsalaisen kansanpuolueen EU-ehdokkaat on kutsuttu Brysseliin Henrik Laxin, istuvanan MEPin toimesta. Suurin osa niistä jotka tähtäävät vaaleihin on paikalla – joku ei päässyt tulemaan, viimeisiä ei vielä ollut nimetty.

Yksi ehdokkaista, Björn Månsson, halusi esittää avoimen kysymyksen puoluesihteeri Ulla Achrénille. Carl Haglund oli nimitetty päivää aikaisemmin, ja annettu ymmärtää että raha ei olisi mikään ongelma kampanjassa.

— Nyt Månsson ihmetteli tarkoittiko tämä lausahdus sitä että tietyt ehdokkaat saisivat suuremman taloudellisen tuen kuin muut? —

Achrén sanoi että kaikki saavat yhtä paljon, siis 10.000 euroa. Hän lisäsi lähes samaan hengenvetoon että hänellä ei tietenkään kontrolloi kaikkien rahastoja, yhdistyksiä, tukiryhmiä jne. joiden voidaan ajatella haluavan avustavan. MUTTA tärkeää on, sanoi hän, että RKP tällä kertaa menee vaaleihin leveällä rintamalla, 20 pääehdokkaalla.

……..

Sunnuntai 24 toukokuuta. Kristiinankaupungissa, Pohjanmaalla – enemmän ehdokkaita kuin kuulijoita kokoontui EU-keskusteluun Bio Duxiin. Paluumatkalla Vasaan juteltiin kampanjasta.

— Månsson kysyi hienotunteisesti rahoituksestani. Sanoin, että käytän sen mitä olen saanut puolueelta, en enempää. – Ai, juuri niin, sanoi hän. Entä itse? minä kysyin. – Juu,sanoi Månsson, hän sai kyllä hiukan enemmän rahaa, mm. Konstsamfundetilta. —

En ollut koskaan kuullut kissan puhuvan, enkä myöskään nähnyt sellaisen nielaisevan kanarialintua. Mutta jos joskus päädyn tilanteeseen, jossa molemmat kriteerit samanaikaisesti toteutuvat, niin nyt minulla on ainakin jotain, johon voin sitä verrata.

……..

Maanantai 1 kesäkuuta. Hbl oli meilannut joitain päiviä aiemmin ja kysynyt meiltä RKP:n ehdokkailta, kuinka rahoitamme kampanjamme. Nyt julkaistaan ensimmäinen artikkeli. Se osoittaa että Haglundilla on suurin budjetti. Månssonilla on toiseksi suurin – jopa + 40.000 euroa RKP:ltä. Joitain päiviä myöhemmin Haglund päättää selittää tarkemmin ja näyttää RKP-avustuksen: + 56.000 euroa.

— Haglundin ja Månssonin lisäksi myös Anna Bertills, Christel Liljeström ja Bo Linde ovat saaneet lisäavustusta. —

Ehdokas (RKP top 10) Alue RKP-tuki
Carl Haglund Etelä-Suomi 66.000 e
Björn Månsson Etelä-Suomi 50.000 e
Anna Bertills Pohjanmaa 20.000 e
Christel Liljeström Etelä-Suomi 20.000 e
Bo Linde Pohjanmaa 20.000 e
Jarl Ahlbeck Åbo 10.000 e
Ann-Sofi Backgren Pohjanmaa 10.000 e
Britt Lundberg Ahvenanmaa 10.000 e
Nils Torvalds Etelä-Suomi 10.000 e
Patrick Wingren Pohjanmaa 10.000 e

— Nyt tuli vauhtia, ainakin Nils Torvaldsin ja Britt Lundbergin kampanjaleireissä. Silmänräpäyksessä heidän kassoihinsa lisättiin + 15.000 euroa kumpaankin, joskin viime hetkellä. Sain itse joitain päiviä aikaisemmin ilouutisen, että paikallinen RKP antoi minulle + 1.000 euro ! :) —

Ehdokas (RKP top 10) Alue RKP-tuki
Carl Haglund Etelä-Suomi 66.000 e
Björn Månsson Etelä-Suomi 50.000 e
Britt Lundberg Ahvenanmaa 25.000 e
Nils Torvalds Etelä-Suomi 25.000 e
Anna Bertills Pohjanmaa 20.000 e
Christel Liljeström Etelä-Suomi 20.000 e
Bo Linde Pohjanmaa 20.000 e
Patrick Wingren Pohjanmaa 11.000 e
Jarl Ahlbeck Turku 10.000 e
Ann-Sofi Backgren Pohjanmaa 10.000 e

— Onko joku toinen joka ajattelee, että alamme lähestyä lopputulosta? —

Sanoin alusta asti että en halua ulkoisia sponsoreita, halusin välttää sidonnaisuuksia. Näin mielenkiintoisena haasteena käyttää 10.000 euroa ja yrittää osoittaa että kaikki ei ole kiinni taloudellisesta tuesta.

Se, mitä en ollut ottanut huomioon, oli puolueen ”aatteellinen” tuki. (Jos olisin löytänyt jonkin visuaalisesti tyydyttävän tavan laittaa sanan tupla- tai tripla-sitaattiin, olisin tehnyt niin.) Uskoin todellakin sen mitä oli sanottu.

……..

Tämän blogitekstin kirjoitan seuraavista syistä:

  • alleviivatakseni otsikkoa. Money talks, bullshit walks. Yksinkertaisinta on selittää minut huonoksi häviäjäksi, mutta lukekaa jumalan tähden faktat ja palatkaa asiaan jos se yhä tuntuu niin yksinkertaiselta.
  • osoittaakseni kaksi poikkeusta äänien ja vaalirahoituksen yhteyden häikäilemättömään matematiikkaan. Ne kaksi jotka saivat rahoillaan eniten, olivat todellakin Nils Torvalds ja minä itse. Me olemme molemmat hankalia ja ei-populistisia puolustaessamme yksilön oikeutta omiin valintoihin. Tämä lohduttaa ja antaa uskoa tulevaisuuteen.
  • osoittaakseni että oikeistokonservatiivinen RKP-perinne hallitse yhä, vaikka kuinka haluttaisiin muuta väittää. Joka uskoo että Torvalds ja Månsson sattumalta hajoittivat liberaalien äänet, aliarvioi kielikapitali-idealisteja. Vai miten sekstetin joka puoluetta lihottaa, voidaan ajatella haluavan itseään kutsuttavan.
  • nollatakseni puoluejohtaja Stefan Wallinin kommentin Radio Vegassa 12.6:

    No, todellisuudessa se on kaikissa vaaleissa ollut niin, että erilaisiin ehdokkaisiin satsataan kampanjan eri vaiheissa eri tavoin. Se johtuu aivan yksinkertaisesti tietyistä alueista. Esimerkiksi ne, joiden pitää profiloitua suomen kielellä ja suomenkielisissä medioissa tarvitsevat vain enemmän rahaa, koska mainokset niissä ovat kalliita. Valitettavasti.

    Pelkurimaista selvitystä jahdatakseen saa ihan turhaan kyntää läpi Söderströmin tietokirjallisuuden. Tämän minä kirjoitin tietäen hyvin että jopa minun tieni kulttuurirahaston suhteen voi olla jatkossa risukkoinen.
    Ja sekalaisten vakuutusyhtiöiden, pankkien, kustantamoiden, mieskuorojen. Juu, se on selvempää kuin voisi uskoa. (Shit, tiesin että Nordeasta Aktiaan joku vuosi sitten vaihtamisessa piili jokin ansa… ;)

Koska pidän tilastoista (!) niin laitan tähän listan siitä ketkä ehdokkaista olivat kustannustehokkaimpia suhteessa äänimäärään, eli ketkä tekivät taloudellisesta näkökulmasta onnistuneimman kampanjan niillä välineillä jotka he olivat saaneet puolueelta käyttöönsä (kaikki mahdollinen ulkoinen sponsorointi on jätetty ulkopuolelle). Tilastollisesti kylmää, mutta antaa kuitenkin toivoa liberaalista tulevaisuudesta.

Ehdokas (RKP top 10) Alue RKP-tuki Äänet € / ääni
Nils Torvalds Etelä-Suomi 25 000 € 13 344 1,87 €
Patrick Wingren Pohjanmaa 11 000 € 5 878 1,87 €
Bo Linde Pohjanmaa 20 000 € 9 980 2,00 €
Ann-Sofi Backgren Pohjanmaa 10 000 € 4 099 2,44 €
Britt Lundberg Ahvenanmaa 25 000 € 9 582 2,61 €
Jarl Ahlbeck Turku 10 000 € 3 275 3,05 €
Anna Bertills Pohjanmaa 20 000 € 6 000 3,33 €
Björn Månsson Etelä-Suomi 50 000 € 14 044 3,56 €
Carl Haglund Etelä-Suomi 66 000 € 16 887 3,91 €
Christel Liljeström Etelä-Suomi 20 000 € 4 224 4,73 €

Pääoman ajan pitäisi todennäköisesti olla ohi. Sanaan ”pääoma” en aseta mitään vasemmisto- tai oikeistopainotusta, tarkoitan vain että se, mitä rahalla saa ei ole enää tärkeää. Voima on jossain muualla, ja on meidän asiamme antaa sille se arvo joka sille kuuluu.

Money talks, bullshit walks

10 kommentarer

… eller

“Tjugo små huvudkandidater”

– the true story, as far as I know

Onsdagen den 15 april 2009. Svenska folkpartiets EU-kandidater är inbjudna till Bryssel av Henrik Lax, sittande MEP. De flesta som ställer upp i valet är på plats – någon kunde inte komma, de sista har ännu inte nominerats.

En av kandidaterna, Björn Månsson, vill ställa en öppen fråga till partisekreterare Ulla Achrén. Carl Haglund har nominerats dagen innan, och låtit förstå att pengarna inte kommer att vara något problem i kampanjen.

— Nu undrar Månsson om detta underförstått betyder att vissa kandidater får ett större finansiellt stöd än andra?—

Achrén säger att alla får lika mycket, dvs. 10.000 euro. Hon tillägger liksom i utandningen att hon givetvis inte har kontroll över alla fonder, stiftelser, stödgrupper etc. som kan tänkas vilja bidra. MEN det viktiga är, säger hon, att SFP den här gången går till val på bred front, med 20 huvudkandidater.

……..

Söndagen den 24 maj. Bottennapp i Kristinestad – fler kandidater än åhörare samlade för EU-diskussion i Bio Dux. Under bilresan tillbaka till Vasa diskuteras kampanjen.

—Månsson frågar försynt om min finansiering. Jag säger att jag använder det jag fått av partiet, inte mera. – Aj just så, säger han. Själv då? frågar jag. – Jo, säger Månsson, han fick nog lite mera pengar, bl.a. Konstsamfundet bidrog ju.—

Nu har jag i och för sig aldrig hört en katt prata, och inte heller sett en sådan svälja en kanariefågel. Men, om jag någon gång skulle hamna i ett läge där båda de kriterierna skulle uppfyllas samtidigt, så har jag numera åtminstone nånting att jämföra med.

……..

Måndagen den 1 juni. Hbl hade mailat några dagar tidigare och frågat oss SFP-kandidater hur vi finansierar våra kampanjer. Nu publiceras den första artikeln. Det visar sig att Haglund har den största budgeten, Månsson den näst största – med inte mindre än + 40.000 euro från SFP. Någon dag senare väljer Haglund att specificera, och visar ett SFP-bidrag på + 56.000 euro.

— Förutom Haglund och Månsson så har också Anna Bertills, Christel Liljeström och Bo Linde fått extra bidrag. —

Kandidat (SFP top 10) Område SFP-stöd
Carl Haglund Södra Finland 66.000 e
Björn Månsson Södra Finland 50.000 e
Anna Bertills Österbotten 20.000 e
Christel Liljeström Södra Finland 20.000 e
Bo Linde Österbotten 20.000 e
Jarl Ahlbeck Åbo 10.000 e
Ann-Sofi Backgren Österbotten 10.000 e
Britt Lundberg Åland 10.000 e
Nils Torvalds Södra Finland 10.000 e
Patrick Wingren Österbotten 10.000 e

— Nu blir det fart på, åtminstone i Nils Torvalds och Britt Lundbergs kampanjläger. Vips utökas deras kassor med + 15.000 euro vardera, om dock i senaste laget. Själv fick jag några dagar tidigare glädjebudet att lokala SFP gett mig + 1.000 euro ! :) —

Kandidat (SFP top 10) Område SFP-stöd
Carl Haglund Södra Finland 66.000 e
Björn Månsson Södra Finland 50.000 e
Britt Lundberg Åland 25.000 e
Nils Torvalds Södra Finland 25.000 e
Anna Bertills Österbotten 20.000 e
Christel Liljeström Södra Finland 20.000 e
Bo Linde Österbotten 20.000 e
Patrick Wingren Österbotten 11.000 e
Jarl Ahlbeck Åbo 10.000 e
Ann-Sofi Backgren Österbotten 10.000 e

— Nån annan som tycker att vi börjar närma oss slutresultatet? —

Jag sade från första början att jag inte vill ha yttre sponsorer, ville undvika bindningar. Jag såg det som en intressant utmaning att använda 10.000 euro och försöka visa att allt inte hänger på kommersiellt stöd.

Vad jag inte hade räknat med var partiets “ideella” stöd. (Hade jag hittat ett sätt att visuellt tillfredställande placera det ordet inom dubbel- eller trippelcitat så hade jag gjort det.) Jag trodde faktiskt på vad som sades.

……..

Den här bloggtexten skriver jag av följande orsaker:

  • för att understryka rubriken. Money talks, bullshit walks. Det enklaste är att förklara mig som en dålig förlorare, men läs för guds skull fakta och återkom om det fortfarande verkar just så enkelt.
  • för att visa på två undantag till den krassa matematiken i förhållandet röster/valfinansiering. De två som gav mest för pengarna var faktiskt Nils Torvalds och jag själv. Vi är båda obekväma och icke-populistiska i vårt försvar av individens rätt till ett eget val. Det här tröstar, och ger hopp för framtiden.
  • för att visa att den högerkonservativa SFP-traditionen fortfarande regerar, hur mycket någon än vill påstå annat. Den som tror att Torvalds och Månsson slumpmässigt spridde de liberala rösterna underskattar språkapitalidealisterna. Eller vad sextetten som göder partiet nu kan tänkas vilja kalla sig.
  • för att nolla partiordförande Stefan Wallins kommentar i Radio Vega den 12.6:

    Nå, så här har det varit faktiskt i alla val, att det satsas olika på olika kandidater i något skede av kampanjen, det beror helt enkelt på det att vissa regioner, till exempel dom där man måste profiliera sig på finska och i finska medier med annonser som är dyra, behövs det bara mera pengar. Tyvärr.

    Maken till ynkryggad förklaring får man väl förgäves plöja genom Söderströms faktalitteratur i jakt på. Detta skriver jag väl medveten om att jag i och med detta ligger risigt till hos kulturfonderna i framtiden. Och hos diverse försäkringsbolag, banker, förlag, manskörer. Jo, det är tydligare än man kunde tro (Shit, visste väl att det fanns någon catch med att byta från Nordea till Aktia för några år sen…  ;)

Eftersom jag tycker om statistik (!) så ger jag här en lista på vilka kandidater som varit kostnadseffektivast per röst, dvs. vem som drivit den ekonomiskt sätt mest lyckade kampanjen med de medel de haft till förfogande från partiet (all eventuell yttre sponsorering lämnad därhän). Statistiskt kallt, men ger ändå hopp om en liberal framtid:

Kandidat (SFP top 10) Område SFP-stöd Antal röster € per röst
Nils Torvalds Södra Finland 25 000 € 13 344 1,87 €
Patrick Wingren Österbotten 11 000 € 5 878 1,87 €
Bo Linde Österbotten 20 000 € 9 980 2,00 €
Ann-Sofi Backgren Österbotten 10 000 € 4 099 2,44 €
Britt Lundberg Åland 25 000 € 9 582 2,61 €
Jarl Ahlbeck Åbo 10 000 € 3 275 3,05 €
Anna Bertills Österbotten 20 000 € 6 000 3,33 €
Björn Månsson Södra Finland 50 000 € 14 044 3,56 €
Carl Haglund Södra Finland 66 000 € 16 887 3,91 €
Christel Liljeström Södra Finland 20 000 € 4 224 4,73 €

Kapitalets tid borde rimligtvis vara förbi. I ordet ”kapital” lägger jag inte in någon vänster- eller högerladdning, jag menar bara att det som kan köpas för pengar inte längre är viktigt. Styrkan ligger någon annanstans, och det är vår sak att ge den dess värde.

Suomenruotsalainen kansantanssi äänestäjien kanssa

Alkuperäinen versio: ”Finlandssvensk folkdans med väljarna”
Yleisönosastokirjoitus lähetetty lehtiin: ÖT, Vbl och Sydin, 10.6.2009
Käännös: Terhikki Mäkelä

RKP:tä on kritisoitu askeleen jäljessä olemisesta. Uskon, sen jalkojen laahaavan tahallaan jalkojaan. Perinteisen, konservatiivisen oikeistoblokin auktoriteetti on yhä hyvin suuri. Johto ilmoittaa puolueen olevan liberaali, siihen se on pakotettu – suomenruotsalaisten yhteen kokoaminen vaatii varsin laajalla suuttimella varustetun pölynimurin.

Ei siis ole yllätys että EU sai RKP- parlamentikon joka on porvarillisessa oikeistossa. Seuratkaa rahaa, niin löydätte syyn. Kaikki puhe kahdestakymmenestä pääehdokkaasta on tietenkin ensiluokkaista ”bullshittia”, valhe päin kasvoja meille ehdokkaille, jotka tapasimme Brysselissä 15. huhtikuuta vakuutettuina siitä että me kaikki pelaamme samoilla ehdoilla taloudellisen tuen suhteen. Vaaleissa olivat sitäpaitsi Torvalds ja Månsson asetettu toistensa viereen hienotunteisesti pirstomaan liberaaleja ääniä. Kampanja oli rahoitettu ja rakennettu niin että Haglundin edellytykset olisivat niin suuret kuin mahdollista, ja asetelma onnistui.

Jos puolue olisi ollut tosissaan kiinnostunut ehdokkuuden laajuudesta, olisi nähty että sekä nimeäminen että taloudellinen tuki olisi ollut tasan balansoitu liberaalien ja konservatiivien ehdokkaiden kesken, eteläisen Suomen ja Pohjanmaan välillä. Nyt sellaista tahtoa ei löytynyt. Piilotettu agenda on ollut saada ehdokas joka tyydyttää puolueen todellisen vallanhimon. Siihen ei kuulu Wallin – hän on enemmänkin yksi kaljuunanfiguureista aluksen keulilla, iloisesti laineilla hyppien.

En välitä erilaisten ”hiukan enemmän pääasiallisten” pääehdokkaiden kampanjarahoituksen takana olevien rahastojen, säätiöiden ja tukiryhmien nimistä. Terveellä maalaisjärkeä käyttäen voidaan todeta että pääoma tulee niiltä joilla on valtaa vaikuttaa siihen että RKP edustaa oikeistopolitiikkaa puettuna liberaaleihin ruotsinkielisiin vaatteisiin.

”Pääasia on että pystyimme säilyttämään suomenruotsalaisen mandaatin Brysselissä” – se on mantra jota puolueen toimesta messutaan vastauksena kaikkiin kriittisiin analyyseihin tämän tapauksen yhteydessä. Jos tämä todellakin on pääasia, olisi johto voinut toimia toisin kampanjan aikana, valmistaa tilaa oikeuden mukaisille mahdollisuuksille saadakseen aidosti liberaalin RKP-edustuksen parlamenttiin. Nyt ammutaan itseään jalkaan – ei voida sen enempää toivoa kuin vaatiakaan, että suomenruotsalaiset ikuisesti kielellisen solidaarisuuden nimissä asettuvat antamaan äänensä vanhentuneelle, konservatiiviselle oikeistopolitiikalle.

Ajattelen siis hyvin kaksijakoisesti. Olen hyvin surullinen siitä ettei RKP:llä itse asiassa tunnu olevan mitään halua täyttää tyhjiötä puoluekentän keskustassa, olla todellinen liberaalinen vaihtoehto suomalaisessa politiikassa. Taistelussa yksilön valinnan vapauden puolesta – myös siinä kysymyksessä, mitä kieltä puhutaan – on paljon suurempi painoarvo kuin sillä mitä tämä perustetuttu, tekohengitys puolue harjoittaa. Ruotsin kielen hengissä pysymiseen on uutta happea, mutta silloin pitää uskaltaa siirtää fokus kielireviirin puolustuksesta sen turvaamiseen, että jokaisella ihmisellä on oikeus olla oma itsensä.

Samalla olen vilpittömän onnellinen siitä että lähetimme parlamentikon europarlamentin liberaaliin puolueryhmään. Tämä puolueryhmähän jarruttaa holhousta mitä parhaimmin. Se oli itsessään pienellä kampanjavälineillä ja melkein 6000 äänestäjän luottamuksella tehdyn mielipuolisen työmäärän väärtti. Kiitos kaikille jotka äänestitte minua! Äänenne menivät tarkoitukseen, joka on paljon suurempi kuin RKP haluaa olla.

Finlandssvensk folkdans med väljarna

6 kommentarer

Insändare skickad till ÖT, Vbl och Sydin den 10 juni 2009

SFP har blivit kritiserat för att vara steget efter. Jag tror att fötterna hasar med flit. Auktoriteten i det traditionella konservativa högerblocket är fortfarande mycket stark. Ledningen deklarerar partiet som liberalt, eftersom man är så illa tvungen – det krävs en dammsugare med brett munstycke om det är finlandssvenskar man vill samla upp.

Det är alltså ingen överraskning att EU får en SFP-parlamentariker som ligger borgerligt högerut. Följ pengarna för att hitta orsaken. Allt tal om tjugo huvudkandidater är givetvis första klassens ”bullshit”, en lögn rakt upp i ansiktet på oss kandidater som vid mötet i Bryssel den 15 april försäkrades om att vi alla spelade på samma villkor i fråga om finansiellt stöd. I valet var dessutom  Torvalds och Månsson uppställda bredvid varandra för att på ett försynt sätt splittra de liberala rösterna. Kampanjen var finansierad och uppbyggd så att förutsättningarna för Haglund skulle vara så stora som möjligt, och upplägget lyckades.

Hade partiet varit seriöst intresserat av en bredd i kandidaturen hade man sett till att både nominering och finansiellt stöd balanserade jämt mellan liberala och konservativa kandidater, mellan södra Finland och Österbotten. Nu fanns ingen sådan vilja. Den dolda agendan har varit att få in en kandidat som tillfredställer partiets verkliga makthavare. Dit hör inte Wallin – han är mera något av en galjonsfigur längst fram på skeppet, glatt guppande på vågorna.

Jag bryr mig inte om namnen på de olika fonder, stiftelser och stödgrupper som står bakom kampanjfinansieringen för ”de lite mera huvudsakliga” huvudkandidaterna. Det räcker att med sunt bondförnuft konstatera att kapitalet kommer från dem som har makt att se till att SFP representeras av en högerpolitiker klädd i liberala svenskspråkiga kläder.

”Huvudsaken är att vi klarade av att hålla ett finlandssvenskt mandat i Bryssel” – det är mantrat som mässas fram av partiet som svar på varje kritisk analys av det här slaget. Om detta verkligen är huvudsaken så kunde ledningen ha agerat helt annorlunda under kampanjen, berett rum för rättvisa möjligheter till verkligt liberal SFP-representation i parlamentet. Nu skjuter man sig själv i foten – man kan varken förvänta sig, eller kräva, att finlandssvenskarna i all evighet språksolidariskt ställer upp för att ge sina röster till en föråldrad, konservativ högerpolitik.

Så jag är väldigt tudelad. Jag är djupt ledsen över att SFP egentligen inte verkar ha något intresse av att fylla tomrummet i mitten av partiskalan, bli ett sant liberalt alternativ i den finländska politiken. I kampen för rätten till ett eget val – också i fråga om vilket språk man talar – finns en mycket större tyngd än i den grunda, konstgjorda andning partiet nu bedriver. Det finns nytt syre för det svenska språkets överlevnad, men då måste vi våga flytta fokus från ett blint försvarande av språkreviret till att värna om alla människors rätt att vara sig själva.

Samtidigt är jag uppriktigt glad över att vi skickade en parlamentariker in i den liberala partigruppen i europaparlamentet. Ju fler i den partigrupp som bromsar förmynderiet, desto bättre. Det i sig var värt en vansinnig arbetsinsats, med små kampanjmedel, i förtroende av nästan 6.000 väljare. Tack alla ni som röstade på mig! Era röster gick till ett ändamål som är mycket större än SFP vill vara.

Time remembered.

Valet har gjorts. På något sätt känns det skönt att själv få välja nu. Här kommer min balansräkning:

minus får alla som:

– valde parti före värderingar (politiska reliker kunde gärna stanna hemma på valdagen;)
– inte orkade rösta
– inte orkade ta reda på
– inte orkade läsa
– inte orkade bry sig
– tror att man inte kan påverka

plus får alla som:

– trodde på mig
– ville rösta
-tog reda på
– läste
– brydde sig
– ville påverka

Nästan sextusen röster ses som en framgång. Jag var i högsta grad med och gav SFP det 13:e mandatet. För mig är det ett välkommet bonus, så här i efterhand. Själv hade jag inte en enda gång räknat röster. Jag tänkte bara antingen eller.

Jag är säkert världens sämsta politiker – jag tror inte på pengar, image eller appearance. Jag tror på vad jag säger. Det här är troligtvis det första och sista val jag varit en del av. Jag är himla glad att det gett mig så mycket på vägen.

Calle Haglund är antagligen 1000 ggr mer lämpad att representera SFP i EU än vad jag är. Jag fortsätter att uttrycka det som jag tycker är viktigt. Det har varit en förmån att få dela det här med andra.

Många säger att det här är ett bra avstamp för riksdagsvalet. Riksdagsvalet? Låt dem som vill bli valda till riksdagen ställa upp där – det har faktiskt aldrig fallit mig in.

Tack, alla som röstat på mig. Det värmer väldigt mycket. Min dotter var tudelad, min son var beredd att flytta, såg fram emot det. Nu flyttar vi på annat sätt. Tiden, och den inre rösten, visar vägen.

SFP är happy, inte jag. Det gläder mig någonstans i bakhuvudet att SFP är kvar i EU, eller kanske mera att den liberala partigruppen ELDR har en röst där. Demokratin är vacker, låt folket få dem de vill ha.

Själv tänker jag göra helt andra saker, i linje med det som den här våren har lärt mig – att det enda man egentligen har är det som man lärt känna på vägen, det som bekräftats genom andra.

De som talar om populism förstår inte vad de säger. Skulle jag ha varit populistisk så hade jag funnits i Bryssel från och med nu. Mitt val att inte använda snuset som trampolin är kortsiktigt politiskt negativt, men det är det enda sätt jag kan ha ett liv efter valet.

Så ännu en gång, tack – alla 5882.

Vi kör på, alla på våra egna sätt. Låt ingen bestämma vem ni är ;)

Hälsn. Pati

Time is now.

I respekt för människans eget val så utlyser jag för min del valfrid nu.

Låt oss vara glada att vi i samhället ännu har såna här sällsynta dagar, när alla har precis lika mycket att säga till om. Använd det här speciella tillfället!

Hälsn. Pati

Ps. Alla väljare, och jag menar ALLA… är välkomna till min valvaka på Madison Pub (stadshotellet, Jakobstad) från kl 18 framåt! ;)

Time: T-minus 1 day

Dagen inleddes på gågatan i Jakobstad. Kall blåst, många varma människor. Ett färgstarkt undantag var mannen som såg EU som det fjärde romerska riket (Efter Rom, Konstantinopel och Tsar-ryssland) och varnade för att den nye kejsaren kommer att heta Berlusconi! Inga motargument gick fram. Till sist var det enda alternativet att ge snusmobilen en ny funktion, den blev flyktredskap. Märkvärdigt mångsidigt fordon, det där :)
Sen blev det village tour – vi åkte på en riktig traditionsresa, och jag insåg hur tät den väv är där mina rötter ligger. Tre generationer ovanför mig – mina föräldrars far- och morföräldrar – kommer alla från ett geografiskt sett litet område: mamma har rötterna i Kackur (Larsmo) och Nars (Purmo), pappa i Sisbacka (Purmo) och Sakrimattusasbacka i Forsby. (notera det härliga namnet på den här kullen där min farfarsfar Herman hade sin gård, hoppas jag skrev det rätt… :)

Jag skulle aldrig ha stått på torget, eller kandiderat i EU-valet, om det inte vore för dem. Då menar jag inte bara det att jag rent fysiskt är ett resultat av deras liv, det är nånting annat också.

Stigarna de röjt upp i varandets snårskog har en riktning, och jag vägrar se spåret växa igen på grund av bekvämlighet från min sida. Kanske är det här det finaste man kan få i arv – inte en banad väg, utan helt enkelt en riktning i vilken man kan fortsätta ta sig fram.

Direkt jag hörde om snusdomarna i tingsrätten den 2.12 förra året visste jag att jag var tvungen att göra nånting, att jag inte skulle stå ut med mig själv i framtiden om jag fegade ur. På den vägen är det. Sakfrågan i sig har fått kraft och bredd från att placeras in i det stora sammanhang där den hör hemma, i vikten av att vi alla ges rum att växa så som bara vi själva kan.

Färden fram hit till färjfästet i morgon har varit berikad och välsignad på ett sätt som jag själv inte kunde se, bara ana. Det känns som om jag är i goda händer. Nu ber jag alla som vill se mig i Bryssel att tillsammans sända mig över vattnet. Sen fortsätter vi kampen där ;)

Hälsn. Pati

Time: T-minus 2 days

Vinden lugnade sig så pass mycket över natten att vi kunde köra med XXL-dosan idag, utan risk för att leka gigantiska diskuskastare. Vindstilla var det definitivt ändå inte, så farten blev kontrollerad.

Vi åkte rutten Jstad – Nykarleby – Vasa – Stundars (Korsholm) – Seinäjoki – Evijärvi – Jstad. Bildbevis finns i fotoarkivet ;)

— Fasansfullt var det i det ögonblick när just ett sådant fjäderfä trippade över vägen, och snusmobil-chaufförskan tvärbromsade så att den bakomliggande bilens medföljande husvagn för ett ögonblick verkade vilja konkurrera med XXL-dosan om vilken vit överdimensionerad sak som skulle finnas på vårt biltak. Nå det redde upp sig, och efter den pärsen så var körandet på cykelväg och mot enkelriktat i Seinäjoki ingen match – det gick med glans. Bokstavligen av bara farten :-D —

Jag är väldigt tacksam över alla som engagerar sig! Det blir otroligt spännande att se resultatet i siffror på söndag kväll. Jag ser fram emot rösträkningen – det är min djupa övertygelse att vi kommer att förändra det framtida sättet att göra kampanj.

Mången kandidat och partiledning utgår från att det är valbudgeten som avgör röstresultatet. Så tror inte jag. Jag vilar i tryggheten som finns i kraften i själva budskapet, kanaliserat via människor: via alla er som sprider flyers, sänder e-mail, ringer, diskuterar, klistrar bildekaler, gör PR via sin Facebookstatus, just för att ni – både för er egen, min, och samhällets skull – vill ha mig i Bryssel. Det är värmande, rörande och inspirerande i en härlig känslosoppa, och jag väntar på att få möjlighet att bära det ansvaret.

—————-

I MORGON finns jag på gågatan i Jakobstad från klockan 10. Med kaffe och fordon. Kom gärna dit! Senare blir det byaköror med s-mobilen. Det är den alldeles sista kampanjdagen, sen är det valdag. Folkfest, den speciella dag när allas röster väger lika tungt. Det, om något, är ett tillfälle att ta vara på.

Hälsn. Pati

Brysseliin

kirjoitus Facebookin päiväkirjaan, torstai iltana 5. kesäkuuta 2009

Media täyttyy ennusteista ja asiantuntijalausunnoista, joissa kerrotaan ketkä tulevat valituksi EU-parlamenttin. Niissä puhutaan pääehdokkaista, äänimagneeteista – tarkoitetaan, että tunnetut ja taloudellisesti tuettut poliitikot tulevat keräämään ääniä, ilman suuria yllätyksiä.

Tästä ei pidä välittää. He, jotka valitsevat, eivät ole asiantuntijat, vaan kansa. Minun valituksi tulemiseni EU-parlamenttiin ei oikeastaan ole ollenkaan vaikeaa. Samalla myöskään minulla ei ole, kauniin demokraattisella tavalla, mahdollista tehdä sitä itse. Tarvitsen siihen teidän apuanne.

Jo nyt valitsijajoukko koostuu eri ikäisistä, eri alueilta ja eri kielisistä ihmisistä. Lähtökohta on loistava tehdä jotain täysin erilaista, ja ajoitus on täysin oikea – sen pitää tapahtua nyt. Meidän tarvitsee nähdä tilastot täysin toisella tavalla kuin mitä ne esitetään mediassa:

— Suomessa on n. 4,3 miljoonaa ihmistä joilla on äänioikeus EU-vaaleissa. Äänestysprosentti edellisissä vaaleissa, v.2004 oli 40% tienoilla. Se tarkoittaa että noin kaksi ja puoli miljoonaa suomalaista ei äänestänyt! —

On siis uskomattoman monta jotka eivät halua, jaksa tai välitä äänestää. Se ei voi olla muuta kuin merkki siitä että poliitikot eivät ole onnistuneet nousta esiin ja koskettaa.
Tämä luo valtavat mahdollisuudet näihin viimeisiin päiviin. Näytetään jälleen se ennenkuulumaton voima joka on netin sosiaalisessa verkostossa, saada liikkeelle niitä jotka eivät ole menossa vaalihuoneistoihin sunnuntaina. Koko taakkaa ei tarvitse kantaa itse, on täysin riittävää jos me kaikki teemme sen, missä olemme parhaimmillamme, omalla tavallamme. Tärkeää on, että kaikki ovat osallisia, sitoutuneita, silloin palaset putoilevat itsestään paikoilleen!

Sanoma on yksinkertainen:

  1. EU-parlamentissa tarvitaan sellaisia, jotka vääntävät vastaan, kun ruuveja yksilön elämässä kiristetään.
  2. Olen valmis taistelemaan holhousta ja välinpitämättömyyttä vastaan sen kaikissa muodoissa.

Kun ulotumme joka kolmannellekymmenteelle niistä, jotka normaalisti eivät äänestä, olen automaattisesti Brysselissä ensi syksynä. Silloin ei ole mitään merkitystä sillä, miten muut tulevat sijoittumaan. Pidän tästä ajatusmallista todella paljon, koska se keskittyy mahdollisuuksiin epätoivoisen olkapään yli vilkuilun sijaan.

— Kun kirjoitan tätä minulle tulee hieman nostalginen olo. Samankaltainen teksti Facebookissa johti kansan kokoontumaan torille joulukuussa. Ilmoitus asiasta tuli vain kolme päivää ennen joulukuun viidettä, ja sitten kaikki tapahtuikin todella nopeasti. Samanlaiset uskomattomat mahdollisuudet ovat läsnä tässä ja nyt.

Rakastan netin sosiaalista verkkoa. On jotain saada nykypäivänä sellainen yhteys, jossa raha tai sosiaalinen status ei ole tärkeää. Se on nykyajan tori, jolla kaikki voivat kohdata samoin ehdoin – keskustella, viedä eteenpäin. Uskomattoman suoraan, hyvin tasa-arvoisesti. —

Joten levitetään sanaa eteenpäin kaikissa ajateltavissa olevissa muodoissa: Facebookissa, isoäidille, kassaneidille, taksikuskille, kirkonpenkissä, kapakassa, tekstareilla saariston sukulaisille, jalkapallomatsin katsomossa, printtaamalla flyereitä minun kotisivuiltani ja jakamalla niitä korttelin postilaatikoihin, noutamalla kampanjamateriaalia Ialta After Eightistä tai Noolanista, kävelykadulta Helsingissä, vakuuttamalla, vakuuttamalla, vakuuttamalla ihmisiä siitä että nyt on ilmiömäinen mahdollisuus kirjoittaa äänestyshistoriaa Suomessa!

Aika on mennyt ohi sellaisen ajatustavan, että äänimäärä kasvaisi kampanjabudjetin tahtiin. Osoitetaan, että arvot ovat nyt tärkeitä. Että kansa, täysin välittämättä gallupeista ja ennusteista, todella voi valita Brysseliin itsensä.

Terv. Pati

Till Bryssel

publicerat i dagboken på Facebook, torsdag kväll den 5 juni 2009

Media fylls av prognoser och expertuttalanden där man berättar vem som kommer att bli invald till EU-parlamentet. Det talas om huvudkandidater, röstmagneter – man menar att kända och ekonomiskt uppbackade politiker kommer att samla rösterna, utan större överraskningar.

Det här är inget att bry sig om. Det är inte experterna som väljer, det är folket. Det är egentligen inte svårt att få mig invald till EU-parlamentet. Samtidigt har jag, på ett vackert demokratiskt sätt, inte en chans att göra det på egen hand. Jag behöver er hjälp.

Redan nu består väljargruppen av folk från alla olika åldrar, landsdelar och språk. Utgångsläget är alltså strålande för att göra nånting alldeles speciellt, och timingen är precis rätt – det är nu det ska ske. Vi behöver se statistiken på ett helt annat sätt än den framställs i media:

— I Finland finns det ca 4,3 miljoner personer som får rösta i EU-valet. Valdeltagandet i det förra valet 2004 var kring 40%. Det betyder att ca två och en halv miljon finländare inte röstade! —

Det är alltså oerhört många som inte ville, orkade, eller brydde sig om att rösta. Det kan inte vara annat än ett tecken på att politikerna inte lyckades nå fram och beröra.

Här ligger en enorm möjlighet de här sista dagarna. Låt oss ännu en gång visa den oerhörda kraft som finns i det sociala nätverket på webben, nå ut till dem som inte är på väg till vallokalerna på söndag. Ingen behöver dra hela lasset själv, det är alldeles tillräckligt om vi alla gör det just vi är bäst på, på våra egna sätt. Det viktiga är att alla är delaktiga, engagerade, då faller bitarna på plats av sig själv!

Budskapet är enkelt:

  1. Det behövs sådana i EU-parlamentet som bänder emot när skruvarna dras åt kring individens eget liv,
  2. Jag är beredd att kämpa mot förmynderi och likriktning i alla dess former.

När vi når var trettionde som normalt inte röstar så finns jag automatiskt i Bryssel i höst. Då spelar det ingen roll hur andra placerar sig. Det här tankesättet tycker jag väldigt mycket om, eftersom det koncentrerar sig på möjligheterna i stället för att oroligt snegla över axeln.

— När jag skriver det här så blir jag lite nostalgisk. Det var en liknande text på Facebook som ledde till att folket samlades till torget i december. Det meddelandet gick ut bara tre dagar före fredagen den 5.12, och sen gick allt väldigt fort. Samma otroliga möjlighet finns här och nu.

Jag älskar webbens sociala nätverk. Det är ett av de få sammanhang i dagens värld där pengar och social status inte är det viktiga. Det är nutidens torg där alla kan mötas på samma villkor – samtala, föra vidare. Oerhört direkt, mycket jämlikt. —

Så sprid det här budskapet vidare, i alla tänkbara former: på Facebook, till mormor, till kassabiträdet, till taxichauffören, i kyrkbänken, på krogen, via sms till släktingarna i skärgården, i publiken på fotbollsmatchen, genom att printa ut flyers från min hemsida och lägga i kvarterets postlådor, genom att hämta kampanjmaterial av Ia på After Eight eller från Noolan på glogatan i Helsingfors, genom att övertyga, övertyga, övertyga människorna om att det finns en fenomenal chans att skriva röstningshistoria i Finland!

Tiden är förbi för tankesättet att röstantalet stiger i takt med kampanjbudgeten. Låt oss visa att det är värderingarna som är det viktiga. Att folket, helt utan att bry sig om gallupar och prognoser, faktiskt kan välja in sig självt.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 3 days

I morse var det meningen att vi skulle ta snusmobilen och bege oss på inlandsresa. Jag vaknade av att det sjöng i takplåten och förstod ganska snabbt att vi inte skulle åka iväg i första taget.

Byar på 21 m/s här hos oss, och det fortsätter ännu. Stora delar av mellersta Finland var strömlöst. I Savo (Kangasala) gick man enligt nyheterna ut på radio med att människor skulle stanna inomhus. Det enda som var lite tur i oturen är ju att det inte var själva valdagen som fick sådan blåst.

Så i teorin övernattar vi just nu i Esbo, för att i morgon köra iväg mot Västra Nyland. I verkligheten är vi strandade här högre upp på kusten. Vi får helt enkelt improvisera i morgon, åka dit vi kan. Men en sak är säker. It. Will. Hit. The. Road. Snusmobilen, alltså. I morgon.

Dagen gick i stället till skrivande och kampanjarbete framför datorn, helt ok det också. Jag måste dock generat erkänna att jag ibland är så dålig på att göra marknadsföring att det är riktigt sorgligt.

Jag kan ju upplysa läsaren om att det kommer ett inslag i Yles ”Obs”, som ni gärna kan se på. För 6 timmar sen… Nog är det ju en himla tur att nätet är så förlåtande och ger oss yrbollar en andra chans… Här är länken till programmet!: http://arenan.yle.fi/toista?id=2490998

— Reportaget visar EU-kampanjarbetet från två olika vinklar: Den erfarnes (Eija-Ritta Korhola) och debutantens (jag). Intressant, tyckte jag själv – hoppas jag inte bara är hemmablind utan att det faktiskt framstår så för andra också ;)

Programmet sänds också i repris i FST morgon (fredag) kl 17.30, för den som vill se det i TV:n! —

Jag skrev också ett inlägg här på vote.wingren.in – i all enkelhet fick det titeln ”Till Bryssel”. Läs, och bidra under de två dagarna fram till söndagen på på det sätt som passar just dig – mosaiken av alla olika krafter är något av det finaste med en social gemenskap, och helt i linje med kampanjens grundidé!

— Mellan varven hann jag äntligen få upp min very spezial ”Wingrenz EU quiz”. Fru W fick 11 av 15 rätt, någon måste ju bara slå det ;) I ärlighetens namn ska sägas att svaren på flera av frågorna är totalt onödig kunskap, men det gör väl inget? —

—————-

I MORGON bön om lättare blåst, och sen blir det åka av. GPS-positionen syns, som vanligt, på http://tour.wingren.in. Dagen har lugnat ner mig och gett mig full styrka att i tillförsikt föra det här till i mellanhamnen i Jakobstad. Proviantering, fest, och sen riktning mot Bryssel!

Skicka/skriv på facebook om ni tycker vi borde vika in någonstans under dagen! Ni ser ju var vi är, och ordnar hemkörning av oss själva :-D

Hälsn. Pati

Time: T-minus 4 days

Det blev avfärd ganska nära beräknad tid – tror jag åkte iväg 12.20. Sen blev det flygplansfeelis á la små propellerplan – det blåste helt otroligt på vägen upp från Åbo (Pöytyä)! Just en sån där dag då man egentligen inte borde ha en stor fanérdosa på taket. Å andra sidan får man väl i det här fallet skylla sig själv!

Hastigheten blev någonstans mellan 60-80 km/timmen, mest körde jag i dryga 70.
I och med det så blev jag själv förvandlad till en sån bilist som kör just sådär irriterande under hastighetsbegränsningen. Ojoj, det var plågsamt.

Jag fick rätt så många vänliga helljusblinkningar och handvinkningar under dagens lopp, även av poliser :D Blev å andra sidan omkörd utanför Lappfjärd, av en äldre man som tutade och knackade sig i huvudet för att visa att jag var galen. Men vi lever ju i ett fritt land och vill man så kan man göra just så här. Sen att han hade aningen rätt med gesten är en helt annan sak :)

Åbo-Björneborg-Närpes-Korsnäs-Korsholm-Jakobstad tog 8 timmar, det är nytt hastighetsrekord fast tvärtom. I Närpes köpte jag de av UMW omtalade lokalproducerade tomaterna på K-affären, och blev intervjuad av Sydin :)

Fick ännu ett landmärke till fotoarkivet: Kalax.

Kalax kl 17.05 skola
Kontrasten till Senatstorget (Hfors) och Keskustori (T:fors) är rätt stor – liknar lite Näsi-skolan i Larsmo på 70-talet, där de hade en fotbollsplan i grus som var lika lång som bred. Många hårda duster utkämpades där när vi kom på bortamatch från lågstadieskolan i Risö. Ack ljuva (retuscherade) minnen ;)

Hann aldrig fram till diskussionen i Ytteresse. Får skylla på force majeure (stavar man så?) – det där som står längst ner med liten font på försäkringspappren, och som gör att man inte kan få försäkringar för olyckor man inte kan nånting åt. Haha, det måste vara den sämsta förklaring jag någonsin försökt skriva. Nå, oöverstigligt hinder är det alltså frågan om.

Väl hemma svarade jag på två insändare.

  • Dels var det en kvinna i ÖT som klippte/klistrade/limmade/lagade citat från en av mina texter, och sen påstod att jag menar saker som jag inte känner igen mig i.
  • Dels var det en helsingforsboende läkare (med bror i Jakobstad) som var ute och bad mig säga hela sanningen om snuset. Vilket jag tycker är mycket begärt av en lekman, när yrkesmännen i hans eget skrå tycks få fara fram med osanningar hur mycket som helst ;)

Ingen idé att elda upp sig över det. På något sätt tyder det bara på att energin inför söndagen stiger!

—————-

I MORGON blir det, om vädret bara tillåter, färd genom inlandet, ner till Hesa. Sen övernattning där, och Västnyland – Åbo – Österbotten på fredagen. Road-trip var namnet. Snussionsresa. Eller nåt :)

Hälsn. Pati

Time: T-minus 5 days [prevote day #6 of 6]

Så där rent matematiskt blir det ju lite konstigt när jag skriver den här dagboken på ’fel’ sida av midnatt, men jag hoppas att alla accepterar att jag lever lite tillbakatlutad :)

Dagens program inleddes med dokumentärfilmande vid Åbo järnvägsstation. Sen bar det av mot Tammerfors med kameraman och teamledare i snusmobilen. Tror att man tryggt kan försäkra att filmen hamnar någonstans mitt emellan ”Äntligen hemma” och ”Blair Witch Project” :-D (psst måste pröva politikerspråk lite nu som då, jag lovar att det inte blir en vana!)

Det känns bra att ta sig fram i det här fordonet. Efter demonstrationen på torget den 5 december kom en del kommentarer om att det hela var löjligt och barnsligt, att vuxna människor bör koncentrera sig på viktiga saker istället.

Nu har jag tillbringat största delen av våren med att i texter visa att det som förde mig till torget har direktkontakt med samhället, och livet, i stort. Den som fortfarande vill definiera mig som en ensaksmänniska – jag hör det fortfarande nästan varje dag – måste få göra så.

— Min irritation över snusförbudet har ändå inte försvunnit nånstans. Det är fortfarande ett skrämmande exempel på statlig inkonsekvens och… ja, idioti. Det, mina vänner, är värt en road-trip i snusmobilen! —

—————-

I MORGON bär det av från Åbo (eller egentligen Pöytyä, 40 km nordost) till Jakobstad. Jag startar ca kl 12, och mellanlandar lite där det passar, kolla http://tour.wingren.in som sänder GPS-positionen så gott som i realtid. Jag ska vara på EU-diskussion i Pedersöre kl 19 (sehttp://calendar.wingren.in), så jag har helt ok med tid.

I linje med SFP:s tidigare slogan ”Nära dig” så kan ni gärna komma ut till vägen och stanna farkosten (eller bara hälsa) om ni bor någonstans i närheten av riksåttan – jag har rätt mycket material i bilen: etiketterna för snusdosor (som man kan se i galleriet här på FB), bildekaler etc.

PS som jag sagt tidigare så kommer jag åtminstone in till Närpes city på svarsvisit… ;)

Hälsn. Pati

Time: T-minus 6 days [prevote day #5 of 6]

Dagen inleddes med YLE-reportage. Vi skulle träffas ute vid Musikinstitutet Kungsvägen i Esbo. Nej, det hade inte mycket med själva reportaget att göra, men jag skulle jobba där på eftermiddagen – sitta i urvalsnämd för nya sökanden till Novia.

Så fann vi oss då, jag och kameramannen, monterandes XXL-dosan på taket i Esbo. Märkte uppenbara problem med fasthållningens stabilitet, men ska man filma så ska man. Det slutade med att vi surrade den som ett bättre julpaket – inte snyggt, men nöden har ingen lag.

Så länge vi jobbade oss svettiga med det här så var det en instrumentlärare från institutet som blev sur. Jag tror vi liksom tog hennes revir – jag hade parkerat lite väl mitt på gården uppe på den vackra esbobacken.

— Hon ville att vi skulle flytta på oss. Jag sa att det fanns rum att backa ut, och hon sa att jag skulle flytta på mig. Sen sa jag att jag kunde backa ut bilen åt henne, och så sa hon att jag skulle flytta på mig. Dödläge. —

Sen frågade hon om jag inte vill ha röster?

Då räknade jag 10-9-8-7-6-7-8 och sa att jag jag flyttar på mig om hon lovar att lära sig backa, för framtida liknande situationer. Det skulle jag kanske inte ha sagt, för då jag börjande flytta min bil hoppade hon argt i in i sin, och backa det kunde hon – men inte svänga. Jag kastade mig på signalhornet och då stannade hon – 5 cm från snusmobilens vänstra sida. Tala om att nästan bli stucken i ryggen av sina egna!

— Jag tror hon var sur på snus, på mig, eller på falskklingande toner. Möjligtvis – troligtvis – på alla tre ;) —

Senare på dagen surrade den händige i familjen – min yngre bror – fast XXL-dosan med lite kraftigare doningar. Maxfart hittills är 105 km/h – då uppstår en resonans inne i dosan som påminner om valsång. You get it? Valsång. Det är djupt!

Varmt var det också i snusmobilen, det var full sommar ute (+26 på termometern i Hesa) och fordonet har inte AC. Bara KD. KorsDrag. (thx Heidi, har levt hela dagen på den kommentaren :)

Jag inledde GPS-trackingen på http://tour.wingren.in idag, och det funkade i 99,7 km. Sen stod jag på stället, enligt kartan alltså. Ska fixas i morgon!

—————-

I MORGON dokumentärfilmas färden från Åbo till Tammerfors. Vi kampanjar och går på Springsteen-konserten på kvällen. Sent på kvällen tillbaka till Åbo, och resten av veckan har jag ett preliminärt schema som ser ut så här:

  • onsdag: Åbo – Jakobstad. Riksåttan, men måste absolut in åtminstone via Närpes, för att hedra det faktum att närpesbor kom i en mini-van till torget i Jakobstad i december :)
  • torsdag: Kokkola-riksväg 13 – Jyväskylä – Lahtis – Borgå – Hesa.
  • Fredag: Västra Nyland – Åboland – upp tillbaka till Jakobstad.
  • lördag: lokalt i närområden kring Jakobstad.

Hör av er om ni har nån paikka för kaffebreak så försöker jag hitta dit! Har etiketter och dekaler som passar bra för både fordon och snusdosor.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 7 days [1 week | prevote break]

Dagen inleddes med en händelse som är helt i linje med kampanjen. Vår ena katt har lite svårt att acceptera att vi flyttade ut från Jakobstads centrum för tre år sedan, så största delen av året befinner han sig på sitt gamla revir.

Idag blev han hemkörd av en välmenande äldre dam, som förmanade fru W och frågade vad vi ska göra sen när den ligger överkörd på gatan. Hon uppmanade oss att bygga en hage på gården, som den kan röra sig säkert i.

Det här följer ett tankesätt om att det är bättre att katten lever länge än att den är katt så länge den lever. Parallellen till samhället av idag är så uppenbar att jag nästan vill be om en trumvirvel + cymbal:

trrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr...kessssssssssch!

Till Helsingfors sen på kvällen, med fyra stycken domare. Nej, det var inte lagens långa arm utan ligamatchens :) De flög tillbaka hem efter uträttat jobb. Matchen vann jaro med 5-1, omvända siffror från sist :)

Facebook bråkar, men jag hoppas jag kan lägga upp ett litet album så fort jag kan. Titel ”Snusmobile goes Helsinki”. Min bror hade den på provkörning idag.

Enda orosmomentet är monteringen av snusdosan. Vi vet inte riktigt hur fort man kan köra med den på taket. Får börja försiktigt, eftersom hela ideologin bakom kampanjen är sån frihet som inte skadar andra… svårt att bortförklara en i trafiken flygande snusdosa, det räcker nog med jobbet att försvara snuset i sig ;)

—————-

I MORGON gör YLE ett reportage som sänds senare i veckan, meddelar tid och kanal senare! Jag arbetar i musikutbildningens tecken på dagen (urvalsprov i Esbo), och sen på kvällen bär det av till Åbo.

Den här sista veckan kommer jag att röra mig kors och tvärs över landet i fordonet avsett för ändamålet :) Jag kommer att broadcasta GPS-positionen från bilen, man kan se var jag befinner mig på adressen http://tour.wingren.in!

Kartan uppdateras med 90 sekunders intervall, det är så gott som i realtid. Jag meddelar via facebook-statusen när jag är ute på vägen. Kom gärna ut och hälsa :-D

Jag improviserar körschemat, skriver också info här efterhand om vart jag är på väg.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 8 days [prevote day #4 of 6]

I dag var det tidig väckning. Eller inte egentligen, men i min konstiga biorytm så var det fortfarande i arla morgonstund som jag tog mig till gågatan kl 11. Ok, då, 11.06 eller nåt.

Där var SFP på plats med plakat, promostuff och ballonger. Ca 2/3-delar av ballongerna gick till en klass från Sursik som skulle gå ut och äta på Sesam efter skolavslutningen :) Strålande väder var det, och sommar i luften.

Fru W fick hjälpa till med PR:en för min kampanj, partifolket var upptaget med allt annat, och skulle jag inte ha sett mig själv som ett av tjugo ansikten på plakatet så hade jag uppfattat det som om vi var lite i vägen för det hela ;)

Parallellt med detta smått absurda scenario åkte mina föräldrar till Hesa med XXL-dosan, och konduktören lär ha varit lite bister och påpekat att sånt får man inte alls ta med på tåg. Pappa hade ringt och kollat och fått klartecken tidigare, så han sa att det var i så fall VR:s problem, inte hans. Jag gissar att konduktören inte hittade nån särskild paragraf som förbjöd forslande av snusdosor med en diameter som överstiger 100 cm, och helt enkelt var tvungen att släppa det hela :)

Och, snusmobilen blev till på den sjätte dagen:

Snusmobilen i stsikk (större bild finns i bildgalleriet)
Suveränt arbete av släkten – thx allihopa! (Tom, Jonte, pappa, mamma).

Om någon år 1974 hade berättat för mina föräldrar att de 35 år senare skulle frakta en gigantisk snusdosa för sin snart 40-årige son hade nog mamma uppehållit gästen medan pappa sökt sig till telefonens nummerskiva (minns ni dem?) för att snurra in nödnumret och kalla på hjälp.

Skulle gärna vila på den sjunde dagen och se att allt var gott…

…men det går ju inte just nu. Särskilt hoppas jag ingen vilar på nästa sjunde dag, för då är det röstning som gäller!

Vi har gjort en faktaflyer om snuset och Finland, den finns här, använd den hur mycket ni vill – printa, skicka osv. Man borde införa en inverterad copyright nu i upphovsrättsdiskussionen... ’copydo’ eller nåt. Så mycket som möjligt, alltså :)

—————-

I MORGON blir det kampanjarbete, Jaromatch o sen flyg till Hesa på kvällen. På måndag lite jobb i Esbo, kör snusmobilen till Åbo på kvällen och träffar folk där på stadens gator. Mera om det senare.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 9 days [prevote day #3 of 6]

Oj, nu är det fart på! Kampanjmaterialet tar slut och det trycks nytt, snusmobilens XXL-dosa åker tåg till huvudstaden tillsammans med kandidatföräldrarna och omhändertas där av bror till densamme, aktiviteten hos folket stiger: många förhandsröstar (snart uppe i en tiondedel av de röstberättigade), många mailar mig, skickar textmeddelanden, stannar mig på gatorna med konkreta frågor.

Det är alltså precis som det ska vara. Jag är väldigt glad att det skapas sån energi, för det sista vi behöver är passivitet och likgiltighet! Jag ber om överseende med att jag inte hinner svara så snabbt på er som mailat mig, vill samtidigt säga att jag bryr mig. Mycket:

varje mail, kommentar, ’like’ här på FB osv. ger mig energi att köra vidare.

Och när jag nu använt det uttrycket så kan jag fortsätta med att konstatera att det är många krökar, många skumpor på vägen, ibland lite skit på vindrutan men – viktigast av allt – den inre GPS:en meddelar fortfarande att riktningen är rätt, och jag hör den just nu säga ’travelling distance: 2000 km, time to destination: 9 days’ :-D

—————-

I MORGON blir det gågatan i Jakobstad – SFP finns där kl. 10.30-13.30, själv finns jag på plats från och med kl 11. Dem som känner mina rutiner vet att om jag siktar på 10.30 så blir det just så ;)

Kom gärna dit – jag har en massa roliga saker som man kan klistra lite överallt, och dessutom har jag med en värdegrund som gärna får både bekräftas och utmanas!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 10 days [prevote day #2 of 6]

Idag har det varit mycket praktiskt att göra, det är inte länge kvar till valdagen nu. Jag vill ännu fortsätta att be om er hjälp i fighten för att visa att community-idén är minst lika effektiv som påkostad reklam i tidningar och TV!

För att underlätta har jag gjort en sida där kampanjmaterialet kan laddas ner, den finns på adressen http://download.wingren.in (surprise surprise :) Där finns bl.a. flyern och häftet med 25 saker. Fritt fram att printa, skicka, läsa… ;)

Facebooks bilduppladdning bråkar ikväll, så galleriet väntar ännu på att fyllas ut. En del finns redan här under fliken ”Photos”, kolla gärna!

Vi hade en annons i Ilta-Sanomat igår, som stack ur på ett lite småprovokativt sätt :) bilden på annonsen finns i galleriet, direktlänken är här (öppnas i ett nytt fönster).

Det var valdebatt på FST också, programmet finns på webben. Jag såg det inte själv (bara en liten del av det), men tänkte kolla i morgon.
http://www.yle.fi/java/areena/dispatcher/2429892.asx?bitrate=1

I morgon tänkte jag också fota dekaler och etiketter så att ni ser vad vi har för material. Nu ska det ut, och fort – ingen vidare hit att gå omkring med det ända in i juli, precis… meddela om ni kan hjälpa så ser vi till att ni får det stuff ni behöver!

Snusmobilens huvudprydnad eller vad man nu ska säga – snusdosan i XXL-format – är klar :-D Stommen, alltså. Nu ska allt tejpas och upp på taket. Lite logistikproblem då byggsatsen ligger både i Hesa och här i Jakobstad, men det skall väl gå att ordna!

—————-

I MORGON fortsätter vi med den goda energin i största allmänhet :)

Hälsn. pati

Time: T-minus 11 days [prevote day #1 of 6]

I dag var det då debatt om fildelning. Riktigt intressant blev det, och stundvis lite hett. Alla var däremot mer eller mindre överens om att det är medieformen (CD, DVD etc) som inte hänger med i den snabba nätutvecklingen.

Hur lagstiftningen ska hantera det här var vi av olika åsikt om. Ena ytterligheten förespråkade faktiskt en lagstiftning som den som nyligen antagits i Frankrike:
http://www.stockholmsfria.nu/artikel/79603

… medan jag själv och flera andra ser en kriminalisering av den absoluta majoriteten av Europas unga befolkning som åstadkommande av mera problem, inte som en lösning. Jag har tidigare skrivit om detta, bl.a. här:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/antipirater-sanker-unga/

Det var hursomhelst bra att olika åsikter och argument fördes fram, och Ulla-Maj W. ville fortsätta diskussionen under liknande former på hösten. Det låter som en bra idé, särskilt med tanke på att SFP håller ministerposten i frågan.

Hej, annars… det är ju förhandsröstning! :) Rösta kan man göra alla dagar i en veckas tid, fram till tisdagen, med undantag för pingstdagen på söndag!

Första dagen var livligare än tidigare – ca 110.000 personer (2,7% av de röstberättigade i Finland) har idag besökt lokalerna i det ärendet. Om man vill göra det hela extra krångligt kan man se på den här grafiken hur röstningen går till :)
http://www.vaalit.fi/uploads/r30q7zr_1.gif

Sju personer har meddelat mig att de röstat på nummer 141, så åtminstone 0,002 promille av folkets röster är tryggade :-D

(inom parentes kan nämnas att mitt engelska favoritlag förlorade Champions League-finalen mot ett bättre Barcelona)
((inom dubbel parentes, om det ens räcker till… tror jag gör fonten mindre också… så där ja…, kan nämnas att jag hann se Jaros andra halvlek mot Honka på Finnair stadium. Inte roligt, men motståndet var helt enkelt för bra – även med rödvita ögon sett.))

—————-

I MORGON skall jag definitivt fixa upp galleriet med bild- och textmaterial. Stay tuned!

hälsn. pati

Time: T-minus 12 days

Idag har det varit lite julafton. Inte vädret – sommaren tycks ha kommit också hit – men en massa material har kommit från tryckerierna! Jag lägger upp bilder så fort jag hinner.

Häftet med bloggkolumnen ’25 saker’ är också äntligen färdigt. Jag kommer att lägga ut det som pdf-fil också, så att man kan skriva ut det själv.

På valdagen ska man förstås valvaka… EU-kandidaterna har blivit inbjudna till YLE:s direktsändning från H:fors, men jag har tidigt bestämt att det är i Jakobstad jag skall vara kvällen den 7 juni. Där det började ska det fortsätta. Jo, just fortsätta, för slutar där gör det givetvis inte ;) Nu har också platsen blivit klar:

Madison Pub (stadshotellet)! Dörrarna öppnas kl. 18 för alla över 18 :) Varmt välkomna!

—————-

I MORGON blir det alltså debatt om fildelning i Helsingfors, kl 17 på Lilla parlamentet (riksdagens infocenter). Det var en anmälningsdeadline idag, men vad jag har förstått så ska det nog finnas plats för direktanlända intresserade!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 13 days

Mindre än två veckor kvar. Borde nog riktigt slå till och bjuda min familj på lösglass på Jakobstads torg efter kampanjen – eller nåt :-D Tacksam att de orkar med en man/pappa som snurrar i en konstig rotationsbana för tillfället.

Det var kampanj på gågatan i Jakobstad, där tävlade vi med blåsten om människors uppmärksamhet. SU hade parkerat skåpbilen och lyft ut sin soffa, bra idé av dem! Radion var på plats, och dokumentärfilmen fick också sitt första bildmaterial.

På kvällen debatt på After Eight. Det var faktiskt lite annorlunda när miljön var bekant – det var både knepigt och tryggt, på samma gång. Den kanske mest oväntade frågan från AMH (som Anna-Maija Henriksson härefter behändigt förkortas i den här dagboken :) var huruvida EU behöver en gemensam alkohol- och drogpolitik.

Vilket jag personligen tycker. Angående ingångsålder kan man förstås argumentera för ett längre beskydd av unga vuxna i sitt eget land, men då säger man ju samtidigt att folket i landet är omognare än övriga europeer… låter inget vidare i mina öron.

Följdfrågan blev då hur lagstiftningen om cannabis ska se ut. Det väckte en del reaktioner hos publik och meddebattörer (både huvudskakningar och nickningar noterades) när jag menade att alkohol är den skadligare av de två och att lagstiftningen som placerar cannabis i förbudszonen tillsammans med de tunga, stigmatiserade drogerna är till mera skada än nytta för samhället.

Själv ser jag det mest som ett logiskt konstaterande. Den här frågan är inget som jag varit rädd för att besvara, det är bara ingen som ställt den tidigare – på svenskspråkigt håll, alltså.
Däremot har jag svarat på frågan i IRC:s kandidattest på
http://irc-galleria.net/vaalikone.php,
och debatterat just detta i Keski-Pohjanmaa redan i slutet av april:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/polemik-med-matti-savolainen/

Annars så är After Eight den enda platsen där jag hittills musicerat under kampanjen, på något sätt kändes det ok att göra det i just den miljön. Mina nära vänner Håkan Omars och nyss hemkomna USA-jepoflickan Nina Lassander uppträdde, jag spelade piano – som omväxling till den senaste tidens centrering kring ord :)

—————-

I MORGON sammanställer jag häftet med bloggkolumnen ’25 saker’ – det ska både tryckas och läggas ut i PDF-format här på nätet. På onsdag händer rätt mycket, bland annat deltar jag i en debatt om fildelning i riksdagens infocenter kl. 17. Många sakkunniga på plats. Tillfället är öppet för allmänheten, men kräver förhandsanmälning senast 26.5 kl 12.00 till malin.brannkarr@riksdagen.fi!

hälsn. pati

Time: T-minus 14 days [2 weeks]

Märkligt vad tiden är relativ. 3 minuter känns otroligt länge när man väntar på att Saarioinens oxgryta ska värmas klar i mikrovågsugnen (har blivit något av en snabbmatsvakiorätt under kampanjen. Nej, jag är inte sponsrad, bara desperat!) Två veckor kvar till valet känns däremot som en väääldigt kort tid.

Idag var jag det då EU-diskussion i Kristinestad. Tala om att ställa upp för den goda saken, uppoffringen från undertecknads sida var total – Jaro hade nämligen hemmamatch mot MyPa, och den missade jag ;-o

Dessutom fanns det fler deltagare på centralplanen i Jakobstad än i Kristinestad. Jo, jag menar just på planen. 23 stycken lär väl ha sprungit på där, en avvikande klädd utrustad med visselpipa inräknad. Det var mera än det sammanlagda antalet kandidater och publik i Bio Dux, det.

Nästa gång får vi ta en hederlig fotbollsmatch i stället för debatt. Det skulle ha räckt till 9 stycken på vardera laget – hade varit härligt att se Björn Månsson i centerposition, Greger Englund som stopper och åländskan Britt Lundberg som ’utlands’förstärkning i målgörandet! :-D

Annars, i kategorin Arkiv X (som här får stå för alla oförklarliga händelser i ett brett perspektiv) så fick jag ett säsongskort för just Jaros hemmamatcher. De numreras, och gissa vilken nummer mitt kort har? Osannolikt. Mystiskt. Ett omen. Säkä. Klart högre sannolikhet än på lotto, men ändå…

Tillbaka till verkligheten:

Lotta Lappinen skrev om adoptionsrätten i sin kolumn i gårdagens ÖT…

[…] Ger vi efter för andra länders föråldrade kulturella regelsystem under förevändning att det är av respekt för deras traditioner relativiserar vi demokratin. Den fungerande, absoluta demokratin är det bästa arvet vi kan ge våra barn.
Det ligger i alla barns intresse att ha föräldrar. Det finns ingen tolkningsmån i detta intresse, inte heller åligger det någon av oss att belägga det med undantag eller förbehåll.
Jag är själv uppvuxen med andra föräldrar än mina biologiska. Deras kärlek, till mig och till varandra, har gjort mig till en stark människa. Men jag tvivlar på att eventuella adoptionsmyndigheter hade sett dem som idealföräldrar, på grund av deras ålder. Vilken tragedi hade inte det kunnas utvecklas till.[…]

… en mycket bra replik till Karin Luthers långa (mer eller mindre från webbforumet copy/pasteade) insändare för några dagar sen!

Glad blev jag också när jag såg att supporterantalet för vote.wingren.in stigit under dagen, det kan bara vara tack vare er – jag betvivlar nämligen att mitt debattdeltagande idag åstadkom någon rusning till datorerna ;) Thx, kör på, och för ’the message’ vidare!

—————-

I MORGON finns jag på gågatan i Jakobstad i samband med Henrik Lax besök i staden. Kl 18 är det debatt på After Eight – rätt många SFP-kandidater kommer att vara med, och de första filmningarna för en dokumentärfilm om den här osannolika våren kommer att göras där. Kom gärna dit!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 15 days

Nå, nu börjar jag ha allt annat viktigt gjort den här våren, och kastar mig in i kampanjens slutspurt :)

Vi kandidater har blivit rekommenderade att redovisa vår valbudget redan på förhand. Jag skrev min anmälan idag, den ifyllda blanketten kan ses på adressen
http://www.wingren.in/public/pw_forhandsredovisning_valbudget.pdf

den kommer förhoppningsvis upp på det statliga revisionsverkets webbsidor inom kort. Det är inte många som hunnit göra sina förhandsredovisningar ännu, men några kandidater finns redan där:
http://www.vaalirahoitusvalvonta.fi/lomakkeet/europarlamenttivaalit/ennakkoilmoitukset/

Det är stora skillnader mellan hur kandidaterna använder pengar, och också hur mycket vi har att tillgå – kampanjbudgeterna varierar redan i de några redovisningar som finns mellan 5.000 och dryga 60.000 euro. Vissa använder egna pengar, andra lånar för valet, endel söker företagssponsring, partierna stöder i olika grad.

– personligen tycker jag om den här öppenheten.

Min egen budgetfilosofi är superenkel:

    • Drygt hälften av budgeten går till annonsering,
    • 1/4-del till trycksaker,
    • det som lämnar över gör att jag kan röra mig i olika landsdelar under kampanjen.
    • 10.000 e totalt, allt som stöd från SFP,
    • ingen extern företagssponsring = inga bindningar.

– resten är faktiskt talkoarbete! Jag skriver, gör webben, och kandiderar i största allmänhet :) Andra i teamet gör layout, sköter tryck, översätter. Vi är många som lägger ner ofantligt med tid i kampanjen, och det här kan inte mätas ekonomiskt. Samtidigt känns det mycket bra att göra just så – det ligger liksom i linje med allt annat tänkande. Alla bidrar genom att göra det de har speciell förmåga till.

Det är också på grund av det här som vi kommer att behöva all hjälp vi kan få de här sista två veckorna. Vi är bara en handfull personer som jobbar med kampanjen, och därför behöver vi hjälp med att sprida både ’the message’ och själva PR-materialet.

Om ni vill hjälpa till, så kan ni t.ex. skicka mail direkt till mig via länken ’kontakt’ på min blogg. Ni kan lägga ut flyers i postlådor under kvällsjoggingen, få andra att joina vote.wingren.in, dela ut visitkort, övertyga släkten i Småbönders eller Evitskog osv… allt är hemåt!

– Pls hjälp till att bevisa att man inte behöver en sex gånger större budget för att få väljarnas röster! Det finns en underbar styrka i gräsrötterna och djungeltelegrafen som är mera effektiv än alla företagsbidrag i världen, om vi bara vågar tro på det!

—————–

I MORGON diskussion i Kristinestad kl 16.00. Kolla kalendern på http://calendar.wingren.in för mera info!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 16 days

– Dagen har gått i musikens tecken… Norbusang20 har invaderat Jakobstad! :) Här är en massa barn och ungdomar från de nordiska länderna, och jag har arrangerat musiken för festkonserten i morgon.

– Otroligt kul att se energin som finns hos deltagarna… även om festivalen inte har något att göra med EU-valet, så finns det mycket att hämta med sig till slutspurten för kampanjen – inte minst fördomsfriheten och spontaniteten!

—————-

I MORGON festkonsert, alltså. Sen tillbaka in på EU-spåret – Kristinestad på söndag, Jakobstad på måndag och H:fors på onsdag.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 17 days

— av nån orsak (säkert jag som yrade) så publicerades inte det här när jag skrev det kl 22.30 igår :-/ Nå, här kommer det en aning försenat —

– Inget speciellt idag, musicerar för omväxlings skull. Skriver det här i pausen mellan två jazzset på Madison Thursday Jazz :)

– Insändaren om adoptionsrätt publicerades åtminstone i Vasabladet, och borde också börja dyka upp i finskspråkiga tidningar i dagarna.

– Jag gjorde två olika slags ’wallpapers’ (se nedan) för mobiltelefoner. Den ena varianten är lite mer nikotinsubjektiv än den andra :-D

—————-

I MORGON fortsätter layoutandet av materialet. Allting ska skickas ut i nästa vecka, så att det blir en intensiv slutspurt på kampanjen!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 18 days

– ojojoj vad tiden går snabbt, bara 2 1/2 vecka kvar av kampanjen!

– insändaren om den omstridda adoptivrätten publicerades i ÖT idag, kan läsas här:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/att-se-barnet/

– snusmobilen tar form, väntar med spänning! I övrigt så kommer följande PR-material att användas:

  • annonser i tidningarna – surprise surprise :)
  • flyer, en vikt A4 som ger en bra helhetsbild
  • häftet ’25 saker’ – bloggkolumnen i sin helhet, beskriver mina värderingar på ett bra sätt
  • vykort, med korta referat ur ’25 saker’
  • visitkort – PR i fickformat!
  • bildekaler – både en ’anständig’ och en i snusdoseformat ;)
  • etikettremsa för snusdosor (tack för idén frk W!)

Jag lägger ut bilder på det grafiska materialet så kan ni se hur det kommer att se ut.

– Vi behöver hjälp!! För det första måste vi hitta ställen i städer och byar där man kan hämta materialet. För det andra ska PR-materialet spridas så mycket det bara går.
Hör av er så fort som möjligt om ni kan hjälpa till! Om någon inte röstar på mig så ska det vara för att han/hon ställer sig bakom en annan kandidat, inte för att han/hon inte nåtts av information!

—————-

I MORGON ska jag spela piano för omväxlings skull – jazzkeikka på Madison i Jakobstad (Johanna Grüssner). Var det nån skillnad på svarta och vita tangenter, eller kan man använda dem fritt? Lite länge sen sist… ;-D

Hälsn. Pati

Nähdä lapsi

NÄHDÄ LAPSI

(lähetetty lehtiin 14.5.2009)

RKP tukee homoseksuaalien adoptio-oikeutta, ja tämä on aiheuttanut rajun keskustelun. Yksi vastapuolen argumenteista on se, että pitää olla heikomman osapuolen puolella, puhua sen lapsen puolesta, joka on liian pieni voidakseen valita itse.

Mutta kukaan ei valitse vanhempiaan, sen enempää biologisia kuin adoptoitujakaan. On ehdottomasti olemassa onnellisia perheitä, joissa vanhemmat ovat heteroseksuaaleja. On myös pirstoutuneita perheitä mutkikkaine vanhempien välisine suhteineen, kasassa pidettyjä perheitä joissa vanhempien välit ovat jäätävän kylmiä, yksinhuoltajavanhempia jotka tekevät kaiken mitä suinkin jaksavat ja osaavat, omien lastensa hyvinvoinnin eteen. Meillä tuskin on lopullista vastausta tähän – itse ainakin joudun vähän kerrallaan opettelemaan mitä tarkoittaa se että on isä, ja Jumala tietää, että teen virheitä. Olen kuitenkin äärettömän kiitollinen mahdollisuudesta elää näin.

Adoptio-oikeuden tulisi antaa homoseksuaaleille, samoin kuin heteroseksuaaleille, mahdollisuuden käydä läpi adoptioviranomaisten laatima soveltuvuusselvitys. Ei ole oikein sanoa, että tässä olisi kyseessä perusteeton rinnastus – kysymys on siitä ettei erotella, ja se on linjassa maan perustuslain kanssa. Lainsäädännön tulisi taata kaikille tasapuoliset mahdollisuudet, täysin riippumatta meidän henkilökohtaisista mielipiteistämme tässä asiassa.

Itse uskon perinteiseen perheeseen, vaikka reaalitilanne ympärilläni vaikuttaa hyvin toisenlaiselta. Uskon myös toisenlaisiin perhekokoonpanoihin, sekä sellaisiin jotka elämä on tuonut tullessaan, että sellaisiin, jotka ovat itse valittuja. Tuen kaikkia huoltajia, jotka välittävät ja haluavat lapsen parasta, sekä hetero- että homoseksuaaleja, pareja ja yksineläjiä.

Tämän teen, koska olen vakuuttunut siitä että tärkeää on se, että lapsi tuntee olevansa turvassa, huomioitu ja rakastettu. Koska ei ole minun asiani mennä ja arvostella missä muodoissa lapsi voi niin tuntea, haluan mieluusti jättää lain oven raolleen kaikille vilpittömille yrityksille luona sellaisia kasvuympäristöjä.

Patrick Wingren
EU-ehdokas, RKP

Att se barnet

2 kommentarer

ATT SE BARNET

(Inskickad till tidningarna 19.5.2009)

SFP stöder homosexuellas rätt att adoptera barn, och det här väcker våldsam debatt. Ett av argumenten som framförs av motståndare är att man bör ta den svagare partens sida, tala för det barn som är för litet att välja självt.

Men ingen väljer sina föräldrar, varken biologiska barn eller adopterade. Det finns definitivt lyckliga familjer med heterosexuella föräldrar. Det finns också splittrade familjer med komplicerade vuxenrelationer, sammanhållna familjer med isande kyla mellan de vuxna, ensamstående föräldrar som gör allt de bara orkar och kan för sina barn. Jag tror knappast vi har något facit – själv måste jag åtminstone lära mig lite i taget vad det innebär att vara pappa, och Gud ska veta att jag gör misstag på vägen. Ändå är jag oerhört tacksam för möjligheten att leva så.

Adoptionsrätt skulle ge homosexuella samma möjligheter som heterosexuella att gå igenom lämplighetsutredning utförd av adoptionsnämnden. Det är inte rätt att säga att det här handlar om omotiverad jämställdhet – det är fråga om att inte diskriminera, i linje med landets grundlag. Lagstiftningen bör ge alla en ärlig chans, alldeles oberoende av vår personliga åsikt i frågan.

Själv tror jag på den traditionella familjen, fastän realstatistiken runt omkring mig verkar mena annorlunda. Jag tror också på andra familjesammansättningar, både sådana som livet framkallat och sådana man väljer själva. Jag stöder alla vårdnadshavare som bryr sig och vill barnets bästa, både hetero- och homosexuella, i par eller ensamma.

Det här gör jag eftersom jag är övertygad om att det viktiga är att barnet känner sig tryggt, sett, och älskat. Eftersom det inte är min rätt att gå in och bedöma i vilka former ett barn kan känna så, så vill jag gärna lämna lagdörren på glänt för alla uppriktiga försök att skapa sådana uppväxtmiljöer.

Patrick Wingren
EU-kandidat för SFP

Time: T-minus 19 days

– Skrev insändare om adoptivrätten idag… rent tekniskt sett, alltså – blev klar med den ca halv 5 på morgonen :) Gick ut till svensk- och finskspråkiga tidningar, publiceras säkert efterhand.

– Konstiga saker händer fortfarande i det här landet. Kanske jag har blivit mer misstänksam än tidigare, men nog tycks det som om alla möjliga och omöjliga rättigheter ska tas från individen just nu. Upphovsrätten riskerar att övergå till marknaden den också. Bland annat min vän Sami Kuoppamäki reagerar starkt på det här, och så gör också jag.
http://www.mtv3.fi/uutiset/kotimaa.shtml/arkistot/kotimaa/2009/05/881393

– Jag behöver knappast säga det, men jag nämner det ändå. Det här måste stoppas. Och, jo, jag vet vem som är kulturminister… ;)

—————-

I MORGON inget märkligt alls, vi fortsätter med PR-arbetet. Jag berättar mera strax vi har lite mer översikt över materialet.

Hälsn. Pati

Time: T-minus 20 days

– oj då, blev visst debatt efter att jag lämnat H:fors igår! Motionen om extern adoptionsrätt som antogs av partiet delade lägret i en knapp majoritet för förslaget. Diskussionen är livlig på finlandssvenska webbforum, t.ex.:
http://www.hbl.fi//text/inrikes/2009/5/17/w27457.php#kom_skriv
http://www.ot.fi/story.aspx?storyID=41513&vote=1&commentID=101532#101532

… och också på finskspråkiga forum, bland annat
Helsingin Sanomat

– jag håller på att formulera mig själv i den här frågan, knepigt att komma åt själva huvudfrågan och inte fastna i fixerade uppfattningar. Skulle jag ha haft rösträtt (vilket jag inte har som newbie :) så skulle jag ha röstat för, och jag hoppas jag så klart som möjligt kan uttrycka varför i de texter jag ska börja skriva om en stund.

– Diskussion på café Trend i eftermiddags. Jag var där en timme för tidigt, haha – rita ett kors i taket! Roligt att träffa Nicke Torvalds igen. Greger Englund dök också upp senare. UMW och AMH höll i det hela. Jag tycker vi ska börja övergå till initialer när de har så långa och krångliga namn :)

– Nicke hade cyklat från Kokkola hit, och diskuterat EU bland annat på Pias Livs. Det måste man bara tycka om :)

—————-

I MORGON inget EU-valstuff alls, utom deadlines. Annat jobb väntar på att göras, måste få det undan innan slutspurten.

Hälsn. Pati

Nro 1: 2000 km

Alkuperäinen versio ”Nr 1: 2000 km”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Olen ihmisenä antaumuksellinen, kuuntelen vaistoani ja omaatuntoani. Tämä tekee minusta hankalan, kunnioitetun, kapinoivan, innostuvan, surullisen – välinpitämätön en ole milloinkaan.

Sekoitus oikeudentuntoani ja huonoa omaatuntoani vei minut Pietarsaaren torille 5. joulukuuta 2008. Oivalsin olevani itsekin vastuullinen osa sitä yhteiskunnasta, jossa elän.

En halunnut vain puristaa kouraani nyrkkiin taskussa, vaan nostaa sen yhdessä muiden kanssa – ilman aggressiota ja ehkä sitä kautta vielä voimakkaampana. Vaikeneminen on myös valinta, sen valinnan kanssa minä en pystynyt elämään.

Ajatusta kansan edustajaksi tulemisesta ei silloin ollut olemassa. Nyt se ajatus elää niin minussa kuin monissa muissakin. Haluan kantaa äänet ja luottamuksen ilmakuoppien läpi parlamenttiin.

Nro 2: Mielipiteitä, arvoja ja vakaumuksia

Alkuperäinen versio: ”Nr 2: Åsikter, värderingar och övertygelser”
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Suurimmalla osalla poliitikoista on vahvat mielipiteet eri asioista. Ei se ole mitenkään outoa. Poliitikon asema näyttää melkeinpä vaativan sitä että minkä puolesta seistään, se tuodaan karrikoidusti esille, jos ylipäätään näytään, pystytään erottautumaan massasta.

Kerrotaan, kuinka oikeassa ollaan, ja ladataan samalla paljon energiaa sen näyttämiseen, miten väärässä muut ovat. Kunnioituksen saavuttamiseen se keino ei ole mitenkään onnistunut. Uskon että yksi avain ongelmaan voidaan löytää sanojen mielipide, ja vakaumus erosta.

Jos mielipiteet voivat kuvata sitä mitä tarkoitetaan, ilmentävät vakaumukset sitä mitä tunnetaan. Ne pohjautuvat samaan sisimpään. Kun arvot ovat kuin perusta vakaumuksille, niin myös mielipiteet saavat resonanssinsa ja syvyytensä arvoista – ja sitä paitsi antavat niille sanat.

Mielipiteet jotka eivät perustu arvoihin, ovat matalia, joustavia ja taipuisia, niitä voidaan vaihtaa tarvittaessa. Vakaumukset syntyvät arvoista, niillä on painoarvoa ja usein ne ovat vaikeasti sopeutettavissa. Poliitikolla, joka tuntee oman arvopohjansa, on paljon vaikeampaa poliittisessa elämässä, mutta samalla hän on uskottava – kun arvoista lähtevä vakaumus muuttuu toiminnaksi, poliitikko on eheä, tuntuu aidolta.

Poliitikon on helppo sanoa haluavansa toimia kristillisten arvojen puolesta tai olevansa liberaaleja. Jos kristitty poliitikko ei itse yritä osoittaa, mitä on elää kristittynä, tai jos liberaali ei omassa elämässään kunnioita yksilön perustavalaatuista, vastuullista vapautta – kumisevat sanat tyhjyyttään. Niistä tulee ikään kuin neonvärisiä etikettejä joita liimataan rinnuksille, ja jotka revitään pois kun seuraavat etiketit tuntuvat viehättävän useampia äänestäjiä.

Voimme sanoa rakastavamme ja välittävämme lähimmäisistämme, mutta paljon vahvempaa on todella rakastaa, välittää. Aitous, joka nousee sisäisestä vakaumuksesta näkyy, herättää mielenkiintoa. Koskettaa ja uudistaa.

Nr 1: 2000 km

Som människa är jag hängiven, följer min intuition och mitt samvete. Det här gör mig obekväm, respekterad, rebellisk, begeistrad, ledsen – aldrig likgiltig.

Det var en blandning av rättspatos och dåligt samvete som förde mig till Jakobstads torg den 5 december 2008. Jag insåg att också jag bär ansvar för det samhälle vi är en del av.

Jag ville inte bara knyta näven i fickan, utan lyfta den tillsammans med andra – utan aggression, och på så sätt kanske till och med ännu starkare. Att vara tyst är också ett val, ett val jag själv inte kunde leva med.

Tanken på att bli folkvald fanns inte då. Nu lever den idén hos mig och många andra. Jag vill löpa linan ut och bära rösterna och förtroendet genom turbulensen, in i parlamentet.

Nr 2: Åsikter, värderingar och övertygelser

De flesta politiker har starka åsikter i olika frågor. Det är inte så konstigt. Den position en politiker befinner sig i tycks nästan kräva att man karikerar det man står för om man överhuvudtaget ska synas, kunna skilja sig ur mängden.

Man berättar hur rätt man har, och sätter samtidigt stor energi på att visa på hur fel andra har. Det är ingen lyckad metod för att vinna respekt. Jag tror en av nycklarna till problemet kan hittas i skillnaden mellan åsikt och övertygelse.

Om ens åsikter kan beskrivas som det man tycker, så framträder övertygelser som det man känner. De bottnar i ens inre. När värderingar ligger som grund för övertygelserna, då får också åsikterna resonans och djup – och sätter i sin tur dessutom ord på värderingarna.

Åsikter som inte bottnar i värderingar är grunda, flexibla och böjliga, kan bytas ut efter behov. Övertygelser kommer ur värderingar och har tyngd,  är oftast svåranpassade. En politiker som känner sin värdegrund har ett mycket mer problematiskt politikerliv, men är samtidigt trovärdig – när värderingar ger övertygelser som omsätts i handlande sitter politikern ihop, upplevs som äkta.

Det är enkelt att som politiker säga att man vill arbeta för kristna värderingar, eller att man är liberal. Om kristpolitikern inte själv försöker visa vad det innebär att leva som kristen, eller om liberalen inte i sitt eget liv respekterar individens grundläggande frihet under ansvar – då ekar orden tomma. De blir som neonfärgade etiketter som klistras på bröstet, och som rivs bort när nästa etikett verkar attrahera fler väljare.

Vi kan säga att vi älskar och bryr oss om våra medmänniskor, men mycket starkare är att älska, bry sig om. Genuinitet som kommer ur ens innersta övertygelse syns, väcker intresse. Berör, och förändrar.

Nro 3: Kieltä ja rautalankaa

Alkuperäinen versio: ’Nr 3: Språk och ståltråd’
Käännös: Terhikki Mäkelä 

Elämä on joskus yllättävän kyynistä. Joitain päivien sen jälkeen kun kirjoitin tekstin monikielisyyden voimasta, minua tölväistiin suomenruotsalaisuudesta kaksi kertaa vuorokauden aikana.

Viesti oli suurelta osin yhtenevä. ”He ovat hurreja, parempaa väkeä, rannikonruotsalaisia, uskovat olevansa niin pahuksen hyviä. Mikseivät he voi puhua suomea niin kuin tavallinen kansa?” Jotakuinkin näin. Toinen mumisten viereisessä pöydässä, toinen kiljuen blogimuurin anonymiteetin suojassa. Kumpikin yhtä happamia, sisäänpäin kääntyneitä.

Elämäntarkoitukseni ei voi olla se, että yritän osoittaa miten vähän olen parempi, miten minun on vaikeaa olla enää paljoa tavallisempi kuin olen tällaisenani. Jos joku ei halua ymmärtää, en voi häntä siihen pakottaa.

On vain yksi asia jota ihmettelen: Jos se uni joka nousee hämärästä voisi olla totta, jos kaikki erityisen epätavalliset ihmiset voisivat kerralla kadota –  kaikki ruotsinkieliset, homot, vegaanit, somalit, siviilipalveluksen suorittajat, ympäristöaktivistit, akateemikot, adventistit, vasenkätiset – ketä jäisi jäljelle jännittämään rautalankaa ympyräksi? Jos se joka puristetaan ahtaalle lopulta perääntyy, mihin jää sortajien joukko? Harhailemaan autiolla ja karulla kentällä, vihdoinkin vapaana, hyvin samankaltaisina, ja olematta mitään.

Tarvitsemme toisiamme jopa vihaan. Kuinka loputtoman paljon enemmän tarvitsemmekaan toisiamme voidaksemme rakastaa?

Nr 3: Språk och ståltråd

Livet är överraskande cyniskt ibland. Några dagar efter att jag skrivit om styrkan i flerspråkigheten så stötte jag på svenskfienlighet två gånger inom ett dygn. Budskapet var i stort sett detsamma.

’De där hurrina, bättre folket, strandsvenskarna, tror dom är så jävla bra. Varför kan de inte tala finska som vanligt folk’? Ungefär så. Den ene muttrande vid bordet bredvid, den andra skrikande bakom bloggmurens anonymitet. Båda lika bittra, inåtgrävande.

Det kan inte vara min livsuppgift att försöka förklara hur lite jag är bättre, hur svårt jag har att bli så mycket vanligare än så här. Vill någon inte förstå så kan jag inte tvinga dem.

Det är bara en sak jag undrar över: Om den dröm som mässades fram i dunklet kunde bli sann, om alla synnerligen ovanliga människor på en gång skulle försvinna – alla svensktalande, bögar, veganer, somalier, civiltjänstgörare, miljöaktivister, akademiker, adventister, vänsterhänta – vem skulle då bli kvar att spänna ståltråden kring? Om det som kläms åt till sist ger vika, var lämnar det den förtryckande flocken? Irrande på ett ödsligt och kargt fält, fria, mycket likadana, och inga alls.

Till och med för att hata behöver vi andra. Hur oändligt mycket mera ska vi då inte behöva varandra för att kunna älska?

Time: T-minus 21 days [3 weeks]

– Tidig morgon, partidagens 2:a dag eller hur man nu skall säga :) Kl 9.30 höll jag ett anförande i den politiska debatten.

– Jag menade att SFP (och även finlandssvenskarna i stort) inte kan överleva på enbart språklig grund, utan att framtiden kräver att vi som minoritet i första hand söker ett liberalistiskt förhållningssätt. Jag skrev ner talet från anteckningarna jag hade, det finns här:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/liberalism-och-sfps-framtid/

– Det här triggade genast repliker från bl.a. Henrik Lax. Själv tror jag att det sämsta för oss svenskspråkiga är att särbehandla språket. Många yngre reagerade positivt. Vi lever helt enkelt i olika världar, och så ska det också få vara :)

—————-

I MORGON blir det debatt på café Trend i Jakobstad på eftermiddagen, kl. 16-17.30. Temat är ”Finns säker mat?” Undrar om ”Rutiga kokboken” räknas som facklitteratur, den har jag åtminstone i skåpet? Med är U-M Wideroos, A-M Henriksson, Greger Englund, Nils Torvalds o jag.

Hälsn. Pati

Liberalismi ja RKP:n tulevaisuus

(Patrick Wingrenin puheenvuoro Ruotsalaisen Kansanpuolueen puoluepäivässä Helsingissä, sunnuntaina 17.5.2009)

”Puheenjohtaja, hyvät puoluepäiväläiset:

Tänään tunnen itseni naiseksi… minulla on kaksi minuuttia puhuakseni yhtä tärkeistä asioista, kuin mihin eilisillä puhujilla oli varattu kolme minuuttia. Siitä tulee mieleen sukupuolten väliset palkkaerot ;)

Haluan nostaa leukani ja väittää, ettei tämän puolueen tulevaisuus ensikädessä ole riippuvainen siitä, että puhun kieltä jota puhun nyt, eikä edes siitä että puhun ruotsin kielen puolesta, vaan siitä että mitä minä – me – olemme, liberaaleja.

Politiikka kehittyy Suomessa kollektiiviseen suuntaan, jossa yhteinen hyöty rajoittaa yksilön omia valintoja. Tämä on pelottavaa. Se että yhteys olisi tavoitettavissa sitä kautta että meistä tulee mahdollisimman samanlaisia, on yksi suurimmista, koskaan lausutuista valheista.

Yhdenmukaistaminen vie ihmisen pois yhteydestä. Yhteyttä on jakaa yhdessä, ja se ei yksinkertaisesti ole kiinnostavaa enää silloin kun jaan jotain, joka muilla jo on. Kollektiivi tulee pakotetuksi etsiä toisenlaisia tapoja kuulla toisiaan. Se kääntyy toisiinsa päin, osoittaa ”noita tuolla” voidakseen löytää oma tapansa olla ”me”.

Aivan samalla tavalla kuin on helpompaa kutsua minua nuuskamuikkuseksi kuin muodostaa sanat Patrick Wingren – sekä kieliopillisesti että ideologisesti – niin tiukennetaan ja yksinkertaistetaan yhteiskuntaryhmiäkin. Tulee kollektiivi kielivähemmistöä vastaan, kollektiivi maahanmuuttajia ja pakolaisia vastaan – kyllä, jopa kollektiivi valtionjohtoa vastaan, selkeä siirto tämän päivän Suomen populistisessa politiikassa.

Mutta mitä tapahtuu jos heidän toiveestaan yhtäkkiä tulee todellisuutta? Mitä tapahtuu kun kaikki erityisen epätavalliset ihmiset katoavat? – kaikki ruotsinkieliset, homot, vegaanit, somalit, siviilipalvelusmiehet, ympäristöaktivistit, akateemikot, metodistit ja vasenkätiset.  Mihin päätyy kollektiivi? Harhailemaan karulla ja kolkolla kentällä, hyvin samanlaisena ja olematta yhtään mitään.

Tällä puolueella, ja suomenruotsalaisilla vähemmistönä, ei ole mitään mahdollisuuksia pysyä hengissä kielen perusteella. RKP:stä pitää tulla – ja uskaltaa olla – se puolue joka taistelee sen puolesta että jokaisella suomalaisella olisi mahdollisuus olla omia persooniaan, kollektiivisen harmaan massan sijasta.

— Liberalismi ei ole itsekästä. Se ei ole myöskään epäsosiaalista, tai vastuutonta. Ennen kaikkea se ei varmasti ole koskaan välinpitämätöntä. —

Itse sana liberalismi on otettu pois meiltä, jotka uskomme siihen. Sitä ei tulla antamaan meille takaisin vapaaehtoisesti, joten otetaan se takaisin osoittamalla miten se eletään todeksi.”

Liberalism och SFP:s framtid

(Patrick Wingrens anförande under Svenska Folkpartiets partidag i Helsingfors, söndag 17.5.2009)

“Ordförande, bästa partidag:

Idag känner jag mig som kvinna… jag har två minuter på mig att säga lika viktiga saker som de talare som igår fick tre minuter på sig. Det påminner om skillnaden i  lönesättningen mellan könen ;)

Jag vill sticka ut hakan och hävda att det här partiets framtid inte i första hand hänger på att jag talar det språk jag talar nu, inte heller på att jag talar för svenskan, utan på att jag – vi – är liberala.

Politiken i Finland utvecklas i en kollektivistisk riktning, där den gemensamma nyttan inskränker individens eget val. Det här är skrämmande. Att gemenskap kan nås genom att vi blir så lika som möjligt är en av de största lögner som någonsin uttalats.

Likriktning för människan bort från gemenskap. Gemenskap är att dela tillsammans, och det är helt enkelt inte vidare intressant att dela med sig av det som andra redan har. Kollektivet blir tvunget att söka andra sätt att höra samman. Det vänder sig mot andra, pekar på ‘dom där’ för att hitta sitt eget ‘vi’.

Precis på samma sätt som det är lättare att kalla mig snusmumrik än att stava till Patrick Wingren – både grammatikaliskt och ideologiskt – så hårddras och förenklas samhällsgrupperingarna. Det blir kollektivet mot språkminoriterer, kollektivet mot invandrare och flyktingar – ja, till och med kollektivet mot statsledningen, ett tydligt drag i den populistiska politiken i Finland av idag.

Men vad händer om deras önskan plötsigt blir verklighet? Vad händer när alla synnerligen ovanliga människor försvinner? – alla svensktalande, bögar, veganer, somalier, civiltjänstgörare, miljöaktivister, akademiker, metodister, vänsterhänta. Var hamnnar kollektivet? Irrande på ett kargt och ödsligt fält, fria, mycket likadana, och inga alls.

Det här partiet, och finlandssvenskar som minoritet, har inte en chans att på språklig grund kunna överleva. SFP måste bli – och våga vara – det parti som kämpar för att alla finländare kan blir personligheter, i stället för kollektiv grå massa.

— Liberalismen är inte egoistisk. Den är inte heller associal, eller ansvarslös. Framför allt är den definitivt aldrig likgiltig. —

Själva ordet liberalism har tagits ifrån oss som tror på det. Vi kommer inte att ges det tillbaka frivilligt, så låt oss ta det tillbaka genom att visa hur man lever det.”

Time: T-minus 22 days

– SFP:s partidag i Helsingfors. Ny upplevelse för mig. Hastigt och lustigt hör jag märkligt nog också hit :) Frånvaron av alltför mycket onödigt tjafs var skön att uppleva, frånvaron av egentlig debatt gjorde mig konfunderad. Nå, kanske den här första dagen bara var uppvärmning.

– EU-kandidaterna presenterades, och sen var det 3 minuters talturer för anmälda talade, av vilka jag var en. Tiden överskreds, och därför avbröts talandet just när jag började skymtas på listan. Det blir i morgon i stället, ska vila hjärncellen och ladda upp.

– Nytt inlägg publicerat i 25 saker. Det handlar om tro på sig själv, självförtroende, som en förutsättning för att kunna dela med andra:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/nr-4-att-vaga-alska-sig-sjalv/

—————-

I MORGON alltså partidag 2/2, och sen hem till Jakobstad.

Hälsn. Pati

Nro 4: Uskaltaa rakastaa itseään

Alkuperäinen versio: ”Nr 4: Att våga älska sig själv”
Käännös: Terhikki Mäkelä

Meidät ohjelmoidaan hyvin varhain etsimään arvoamme itsemme ulkopuolelta. Nyt on aika luopua siitä ajatuksesta. Ihminen ei tule vapaaksi taloudellisen riippumattomuuden kautta, vaan olemalla se, joka hän voi olla.

— Kyse ei ole siitä että näkisi itsensä muita parempana. Itsensä rakastaminen ja toisten ihmisten rakastaminen eivät ole keskenään ristiriidassa. Asia on täysin päinvastoin. Ihmisen ainoa mahdollisuus tulla todella lähelle toista ihmistä on olla kohtelematta huonosti sitä peilikuvaa jonka ihmiset hänessä näkevät.

— Ei myöskään ole kyse itsekkyydestä. Itsekkyyden vastakohta ei ole oman itsensä aliarviointi vaan itsestään antaminen. On helppoa oivaltaa ettei halua jakaa sellaista, josta ei pidä. Ei sellaista halua antaa ulos itsestään, muiden nähtäville.

Kukaan ei ole sanonut, että meidän tulisi elää niin kuin muut toivovat. Ei ole erityisen kaunista olla erottumatta muista. Se, että luonnollisin tie yhteyteen olisi tulla niin toistemme kaltaiseksi kuin mahdollista, on yksi suurimmista valheista joita koskaan on lausuttu. Kollektiivinen tasapäistäminen tekee ihmisestä apaattisen, ja välinpitämätön ihminen on epäinhimillinen sanan kirjaimellisessa merkityksessä – hän ei ole oma itsensä.

Traagista on, että me itse annamme tämän tapahtua. Me valitsemme kansan edustajat. Kuitenkin suuri osa heistä näkee itsensä meidän laillisina holhoojinamme. Poliitikkojen tulisi sen sijaan muokata meille tilaa – vaikka me kasvaisimme siihen suuntaan johon he itse eivät halua kasvaa.

Ihminen tarvitsee tietyn rakenteen käytännön elämää varten. Mitä hän ei sitä vastoin tarvitse, on opaskirja omalle etsimiselleen. Jos otamme ihmiseltä pois aloitteellisuuden, otamme samalla pois myös hänen antaumuksellisuutensa.

Niinpä meillä on kaksi vakavaa ongelmaa. Toisaalta valtio rajoittaa meitä monella eri alueella. Toisaalta rajoitamme alitajuisesti itseämme, monilla vähintään yhtä tärkeillä alueilla.

Joitain vuosia sitten näin tv-haastattelun mustasta 16-vuotiaasta tytöstä Bronxilaisella koulun pihalla. Hän ei pystynyt maksamaan koulutuksestaan, joten hän meni ”julkiseen kouluun”, jonka keskiluokka näkee enemmän tai vähemmän pedagogisena kaatopaikkana, tai pääteasemana.

Toimittaja kysyi tytöltä, mitä tämä tulisi tekemään lopetettuaan lukion. En unohda hänen vastaustaan: ”I’m an extraordinary person, I can do anything I want.” (olen ainutlaatuinen ihminen, voin tehdä mitä haluan)

Tämän sanoi siis hän yhteiskunnassa, jossa hänen edellytyksensä ovat murto-osa omastamme. Usko itseensä – ja sellainen liikkumavapaus että vastoin kaikkia odotuksia uskaltaa yrittää – voi tehdä ihmeitä. Minulla on sellainen tunne, että hän jo nyt elää todeksi unelmaansa.

On korkea aika muuttaa yhteiskunnan arvojärjestystä. Todellinen pääoma on siinä että ihmiselle annetaan tilaa uskaltaa itse. Vastuu vapauttaa.

Nr 4: Att våga älska sig själv

Vi programmeras väldigt tidigt att söka efter värde utanför oss själva. Det är dags att släppa den tanken nu. Människan blir inte fri genom att bli ekonomiskt oberoende, utan genom att bli den hon kan vara.

— Det handlar inte om att se sig som bättre än andra. Det finns inget motsatsförhållande mellan att älska sig själv och att älska andra människor. Det är precis tvärtom. Enda möjligheten att kunna komma riktigt nära en annan människa är att inte tycka illa om den spegelbild av sig själv som man ser i den man möter.

— Det handlar inte heller om egoism. Motsatsen till egoism är inte att nedvärdera sig själv, utan att dela med sig. Det är lätt att inse att man inte vill dela det man inte tycker om. Sånt vill man bara ge ifrån sig, slippa se.

Ingen har sagt att vi måste leva som vi tror att andra önskar. Det finns inget särskilt vackert i att inte skilja sig ur mängden. Att den naturligaste vägen till gemenskap är att vi blir så lika varandra som möjligt är en av de största lögner som någonsin uttalats. Kollektiv likriktning gör människan apatisk, och en likgiltig människa är omänsklig i ordets bokstavliga bemärkelse – hon är inte sig själv.

Det tragiska är att vi själva låter det här ske. Vi väljer förtroendevalda. Ändå ser de flesta av dem sig som berättigade att ta hand om oss. Politikerna borde i stället bereda oss rum  – även om vi växer på ett sätt som de själva inte vill växa.

Människan behöver en viss struktur i det praktiska livet. Vad hon däremot inte alls behöver är en instruktionsbok för sitt eget sökande. Tar vi bort initiativet från människan, så tar vi samtidigt bort hennes hängivenhet.

Så vi har två allvarliga problem. Dels begänsar staten oss på flera viktiga områden. Dels begränsar vi undermedvetet oss själva, på många minst lika viktiga områden.

För några år sedan såg jag en tv-intervju med en svart 16-årig flicka på en skolgård i Bronx. Hon kunde inte betala för sin skola så det blev ‘public school’, av medelkassen mer eller mindre sedd som en pedagogisk avstjälpningsplats, eller slutstation.

Repportern frågade flickan vad hon kommer att göra när hon avslutat gymnasiet. Hennes svar glömmer jag inte: ”I’m an extraordinary person, I can do anything I want.”

Det här säger alltså hon, i ett samhälle där hennes förutsättningar är en bråkdel av våra. Tron på sig själv – och rörelsefrihet att mot alla odds våga försöka – kan göra underverk. Jag har en känsla av att hon redan nu lever sin dröm.

Det är hög tid att ändra samhällets prioriteter. Det verkliga kapitalet ligger i att ge människan rum att själv våga. Ansvar befriar.

Styvmoder Hautala

2 kommentarer

STYVMODER HAUTALA

(Inskickad till tidningarna 11.5.2009)

Heidi Hautala (De Gröna) har varit på valturné i Österbotten, och passade på att uttala sig om snuset. Hon är kritisk till att Sverige fick sitt undantagstillstånd, vill att snuset skall vara förbjudet
i EU.

”Ibland måste man bara skydda medborgarna mot skadliga ämnen. Vissa
klarar helt enkelt inte av att själva hantera det.”

Så säger alltså Hautala i Österbottens Tidning 11.5, symboliskt nog med en kopp kaffe (eller möjligen te) i handen.

Vilket automatiskt ger följdfrågan: om hon förespråkar förmynderi, var går då gränsen? Vad händer när koppen rycks undan av dem som vet vad som är bäst för henne?

Begränsning och förbud av snus och internet delar åsikterna inom snart sagt alla partier. Åtminstone de stora finländska dagstidningarna har båda frågorna i sina webbtest av EU-kandidaterna, så det är lätt att kolla var vi står. Frågorna är bra indikatorer på i vilken mån kandidaterna ser sig ha rätt att ta hand om folket – det folk som
väljer dem, och som vissa strax därefter vill omyndigförklara. Märklig tanke.

För mig ingår båda frågorna i en livsprincip som jag vill kämpa starkt för: det att människan måste bli betrodd med ansvar för att kunna göra sådana val som får henne att växa på sitt eget sätt. Förutom som en del av den här grundprincipen så är snuset dessutom en sakfråga för mig. Snusförbudet är djupt ologiskt och orättvist, och kriminaliserar det som inte upplevs som kriminellt. Det här irriterar mig enormt.

Jag talar varken för eller emot användning av snus. Jag vill bara som myndig, tänkande person ha rätt att kunna välja själv. Eftersom den finska staten nickar med i EU:s linjedragning så är EU-parlamentet det bästa stället att föra kampen vidare.

Patrick Wingren
EU-kandidat för SFP

Äitipuoli Hautala

2 kommentarer

ÄITIPUOLI HAUTALA

(lähetetty lehtiin 14.5.2009)

Heidi Hautala (Vihr.) on avannut vaalikampanjansa, ja lauluu heti mielipiteensä nuuskasta. Hän on kriittinen Ruotsin poikkeustilanteen suhteen ja haluaa, että nuuska tullaan kieltämään EU:ssa.

”Kansalaisia on joskus suojeltava haitallisilta aineilta.
Jotkut eivät ilmeisestikään pysty hallitsemaan sitä itse.”

Niin siis sanoo Hautala Österbottens Tidningenissä 11.5, oireellisesti yksi kuppi kahvia (tai teetä) kädessään jutun kuvassa.

Mistä automaattisesti seuraa jatkokysymys: jos hän puhuu holhouksen puolesta, missä sitten menee raja? Mitä tapahtuu kun joku sellainen joka tietää mikä on Hautalalle parasta, riistää kupin hänen kädestään?

Nuuskan ja internetin rajoitukset ja kiellot jakavat mielipiteitä kohta kaikissa puolueissa. Ainakin suurien suomalaisten päivälehtien vaalikoneiden ehdokkaille annetuissa kysymyksissä molemmat aiheet ovat esillä, joten on helppoa selvittää, mitä mieltä olemme. Molemmat kysymykset osoittavat hyvin, missä määrin ehdokkaat näkevät olevan
oikeutettua huolehtia kansasta – siitä kansasta joka valitsee heidät ja joilta heti sen jälkeen muutavat valitut haluavat viedä vallan päättää asioistaan. Outo ajatus.

Minulle molemmat kysymykset sisältyvät siihen elämän perusajatukseen, jonka puolesta haluan voimakkaasti taistella: että ihmiselle on luotettava vastuuta tehdä valintoja jotka antavat hänelle mahdollisuuden kasvaa omalla tavallaan.

Tämän lisäksi, osana perusajatusta on nuuska minulle myös asiakysymys. Nuuskakielto on syvästi epälooginen ja epäoikeuden mukainen, ja kriminalisoi sen jota ei koeta rikokseksi. Tämä ärsyttää minua valtavasti.

En puhu nuuskankäytön puolesta enkä sitä vastaan. Haluan vain täysi-ikäisenä, ajattelevana ihmisenä voida saada oikeuden valita itse. Koska suomen valtio nyökkäilee EU:n linjanvedoille, on EU-parlamentti paras paikka taistelun jatkamiselle.

Patrick Wingren
EU-ehdokas, RKP

Time: T-minus 23 days

– Lugnare start på den här dagen, från Åbo till H:fors först på eftermiddagen. Orienterade mig med spårvagn till Tölö där jag bor hos min bror i helgen. Jag är fortfarande lite sur på att linjerna har ändrats, det var lätt förr när vi bodde här – då var det 3B som i Bort från Tölö, 3T som i Tillbaka.

– Sen blev det kampanjarbete på gräsrotsnivå när vi i ett team på tre satt och vek 1000 st A4-flyers som kommit från tryckeriet. Det var något med skärningen av det grafiska materialet som gjorde att vi fick göra en manuell insats :) Nå, nu är de klara och ser bra ut!

– Noteras bör att planerna på en snusmobil tar form :-D Talade med min båtbyggande kusin och vi siktar på en spoiler av lite ovanligare slag. Möjlig konversation av åskådare till spektaklet: ”- Varför åker den där bilen runt med så höga motorvarv? – Han kör ju omkring med Ettan!” Nåt sånt :)

—————-

I MORGON blir det kandidatpresentation på SFP:s partidag, och sen ska jag hålla ett 3 minuters anförande också. Blir att komma ihåg att ta med äggklockan!

Hälsn. Pati

Time: T-minus 24 days

Idag bar det av till Åbo. Träffade Sisko Raitis, som både är en av Finlands första kvinnopräster och dessutom har ett perfekt namn som backar upp det faktumet :)

Intressant samtal. Fick också en skrivelse om ett möjligt samband mellan frånvaro av religionsundervisning i skolan och fundamental kreationism (där man bl.a. ser bibeln som kalender, räknar bakåt till 1:a mosebok, och kommer fram till att jorden är ca 6.000 år gammal.)

Skrivelsen var gjord av en 94 år gammal dam, som för två år sedan köpte en ny laptop… tanken var glasklar i texten, det enda som avslöjade ett äldre öga var fontstorleken på typ 32 pt :)

– Sen ut på Åbo domkyrkas torg, och parken nedanför. Träffade jakobstadsbor, rikssvenskar, en svensktalande kuopiobo (vars svenska var strålande :), stod i folkflödet en stund och vi delade ut visitkort.

… eller om jag ska vara ärlig så sköttes utdelandet av skickliga kampanjarbetare :) Där fanns allt från

  • såna som inte ville ha kort,
  • såna som ville ha kort,
  • såna som dessutom visade uppskattning för kampen mot förmynderiet,
  • ett gäng som ivrigt ville ha flera kort och fick dem, och som på väg bort tackade glatt och lät meddela att de blir perfekta att rulla jointar i.

– Sen på kvällen i YLES EU-markkinat, kallt och inte alls publikvänligt – tv på tv:s villkor. SFP gjorde en 2 minuters grej med inhyrd beatboxhjälp och kandidaterna – en tennismatch i ljudpantomin, kunde man säga.

Nå, kanske vi kan vara snälla och inte lägga ut det på Youtube, alla fildelare? Jag menar… jag tror på ett fritt internet, men just i det här fallet borde det finnas någon slags tillägg till lagparagrafen ;-D

– åtminstone ÖT och Vbl publicerade min insändare med namnet ”Styvmoder Hautala”. I ÖT blev det en ordentlig bredsida mot snusförmynderipiraterna när en viss tandläkare känd från A-talkdebatten hade en insändare i samma ärende i spalten ovanför :)

—————-

I MORGON blir det hesa, mot partidagen. Nån som vet varför det heter så, när det inleds fredag kväll och avslutas på söndag? Är det nån kokkolabo som har bestämt att det heter så också i pluralis? (Psst, hint – SFP:s informationschef är från grannstaden… ;)

—————-

Hälsn. Pati

Antipiratistit upottavat nuoret

(Lähetetty suomenkielisiin sanomalehtiin 14.5.2009)

Kopiointi ja nettipiratismi ovat päivänpolttava keskustelunaihe ympäri maailmaa. Perusilmiö ei ole lainkaan uusi, se on vain areena johon on johon tarttuminen on mahdotonta sille sukupolvelle joka pääasiallisesti on vastuussa lainsäädännöstä.   

Sitaatti: “Netistä musiikin lataaminen on sama asia kuin mennä levykauppaan ja varastaa CD”. Ok, mutta silloin myös me jotka nyt olemme keski-ikäisiä, olemme varastaneet nauhoittaessamme levyjä C-kaseteille 30 vuotta sitten. Samoin myös videolaitteet antoivat meille muutamia vuosia myöhemmin mahdollisuuden niin sanotusti mennä elokuvateatteriin ja tuoda nauhat kotiin.

Joka hetki on käynnissä räikeä, laaja-alainen rikollisuus, kun opiskelijat kopioivat kurssimateriaaleja, varastavat kirjakaupoilta ja kirjastoilta – usein aiemmin lukeneiden hiljaisella suostumuksella.

Emme voi hyökätä kopiointia vastaan jos emme myönnä että se ei ole ainutlaatuista vain netissä, vaan että senkaltainen rikollisuus on jatkunut systemaattisesti ainakin koko minun elinaikani. Kaikki muu on tekopyhää, ja kauhean epäoikeudenmukaista nuoria kohtaan.

Tämän päivän yhteiskunnassa on virtuaalinen ihminen yksin ja informaatioähkyssä enemmän kuin aiemmin.  Siksi fyysiset kohtaamispaikat – konsertit, elokuvateatterit, teatterit, urheiluareenat – eivät tule koskaan katoamaan. Meillä on tarve kokea, tulla yllätetyiksi yhdessä, osallistua ja jakaa.  Kerromme innokkaasti ystävillemme elokuvista joita olemme nähneet, tai soitamme heille lempibändimme musiikkia. Miten se tapahtuu Internetissä? Jakamisen kautta.

Pitääkö markkinavoimien voida jatkaa omien ehtojensa ajamista, hintaan mihin hyvänsä? Kun poliittisia linjanvetoja nuuskakysymyksessä valaistaan, vilahtaa hyperaktiivinen savukelobbari taka-alalla.  Tekijänoikeuksien puolustamisen varjosta löytyy aggressiivinen levy- ja elokuvateollisuus. Jos seuraamme rahan jälkiä, löydämme todellisen syyn poliittisiin aloitteisiin ja päätöksiin.

Se on usein yksinkertaista, ja masentavaa.

Lakeja säätävät poliitikot eivät tunne virtuaalista tilaa riittävän hyvin. Halutaan kriminalisoida nuorempi ikäluokka ja suoda lailliset mahdollisuudet tarttua karkeasti ihmisen yksityiselämään. Se onko kopiointi oikein vai väärin, on monimutkainen kysymys, mutta tällainen hinta on aivan liian korkea maksettavaksi.

Patrick Wingren
muusikko,
tekijänoikeus-tulonsaaja,
EU-ehdokas, RKP

Time: T-minus 25 days

Åtminstone två insändare publicerades i tidningarna idag:

– Dels den jag skrev angående fildelning och nätpiratism (publicerad i ÖT)
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/antipirater-sanker-unga/

Timingen var bra, för Vbl hade en ledare om SFP och fildelningen i dag:
http://www.vasabladet.fi/story.aspx?storyID=41175

– min andra insändare mötte Hautalas uttalanden om snuset och människans oförmåga att ta hand om sig själv (publicerad i Keski-Pohjanmaa):
http://www.keskipohjanmaa.net/mielipide/mielipide.asp?forum_id=12001&message_id=114841&task=2

– Lade också upp det senaste inlägget i ’25 saker’, som även det handlar om (över)beskydd:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/nr-5-overbeskyddande/

—————

I MORGON blir det då domkyrkotorget i Åbo kl 16-17.30!

Hälsn. Pati

Antipirater sänker unga

(Insändare publicerad i ÖT den 13.5.2009)

ANTIPIRATER SÄNKER UNGA

Fildelning och nätpiratism är ett högaktuellt samtalsämne världen runtom. Det grundläggande fenomenet är inte alls nytt, det är bara arenan som är ogreppbar för den generation som i huvudsak ansvarar för lagstiftningen.

Citat: ”Att ladda ner musik från nätet är som att gå in i skivaffären och stjäla en CD”. Ok, men då har vi som nu är i medelåldern också stulit när vi bandade över skivor till C-kassetter för 30 år sedan. Likaså gav oss videoapparaterna några år senare en möjlighet att så att säga gå in i biografen och ta hem rullarna. I skrivande stund pågår en vidsträckt kriminalitet när studerande kopierar kurslitteratur, stjäl från bokhandlar och bibliotek – ofta med föreläsarnas tysta godkännande.

Vi kan inte angripa fildelningen om vi inte samtidigt erkänner att det hela inte är speciellt för nätet, utan att sådan brottslighet pågått systematiskt och utbrett under åtminstone hela min egen livstid. Allt annat är hyckleri, och fruktansvärt orättvist mot de yngre.

I dagens samhälle är den virtuella människan ensam och mer informationsmättad än tidigare. Därför kommer de fysiska mötesplatserna – konserter, biografer, teatrar, sportarenor – aldrig att försvinna. Vi har ett behov av att uppleva, bli överraskade tillsammans, att delta och dela. Vi berättar ivrigt för vännerna om filmen vi sett, eller spelar upp låten av favoritbandet. Hur sker det här på nätet? Genom fildelning.

Ska marknadskrafterna kunna fortsätta existera på sina egna villkor, till vilket pris som helst? Belyser man den politiska linjedragningen i snusfrågan så skymtar hyperaktiva cigarettlobbare i bakgrunden. I siluetten av värnandet om upphovsrätten finns en aggressiv skiv- och filmindustri. Följer man pengarna hittar man orsaken till politiska förslag och beslut. Det är ofta just så enkelt, och deprimerande.

Lagstiftande politiker känner inte det virtuella rummet tillräckligt bra. Man vill kriminalisera den yngre generationen och ge lagliga möjligheter till grova intrång i människans privatliv. Om fildelning är rätt eller inte är en komplicerad fråga, men det här priset är alldeles för högt att betala.

Patrick Wingren
musiker,
upphovsrättslig inkomsttagare,
EU-kandidat för SFP