Dagsarkiv: 29 april 2009

3 inlägg

Tyrannosaurus Press

Hufvudstadsbladet fortsätter att utmärka sig.

Jag reagerade på den föreslagna medieavgiften genom att skriva en insändare som jag skickade till de finlandssvenska dagstidningarna den 23.4. Inlägget kommer inte att publiceras i Hbl, eftersom de vill ha unikt insändarmaterial.

Om man vill ha en insändare publicerad i finlandssvensk press så kan man alltså välja mellan att

  1. Sända den enbart till Hbl, vänta 1-2 veckor, och sedan med lite tur kunna läsa den i Tidningen. Den då lite föråldrade texten når sent om sider Helsingfors med omnejd, och faktiskt även några finlandssvenskar som inte bor på pendelavstånd från Mannerheimvägen.
      
  2. Sända den till alla finlandssvenska tidningar och få den publicerad inom några dagar, när ämnet fortfarande är aktuellt. Dock inte i Hbl, eftersom de vill vara speciella. Här ett utdrag från debattredaktionens mail till mig (den 24.5):

Hbl vill göra en så bra produkt som möjligt och erbjuda unika texter för våra läsare. Att publicera texter som redan ingått i andra tidningar (vi har oftast en kö på fler dagar medan lokaltidningarna får in en text kanske redan följande dag) är precis detsamma som om det bara skulle finnas ett bilmärke att välja mellan eller att du tvingas använda grannens redan snusade snus.

Intressant. Det första som slår en är att Hbl tycks ha en ordentligt utvecklad korrekturläsning, för resonemang på den här nivån ser vi ju till all lycka inte så ofta i själva papperstidningen. Analogin till bilar och snus är så lätt att gå åt att jag helst drar en barmhärtighetens slöja över just den delen av svaret :)

Men när skrattet lagt sig blir man vemodig, och till och med lite rädd – kanske redaktionen faktiskt har en så snedvriden bild av sin egen tidning? I så fall vill jag försöka hjälpa till. Jag drar gärna mitt strå till stacken genom att rakt på sak föra fram några fakta som kan hjälpa tidningen till en sundare självbild:

  1. Hbl är inte landstäckande. Tidningen läses mer eller mindre flitigt i Helsingfors med omnejd, men största delen  av (Svensk)finland orkar inte riktigt bry sig. Därför skickar vi insändare till  flera tidningar, så att alla kan läsa det som vi anser viktigt att förmedla.
     
  2. Att ha en kö på flera dagar (läs 1-2 veckor) gör faktiskt tidningen unik, men inte på det sätt som redaktionen önskar. Den blir bara hopplöst ’out’. Läsarna kan inte reagera dynamiskt på det som skrivs i tidningen eftersom det tar så pass länge för responsen att synas, och därför förlorar diskussionen sin energi. 

Det bästa sättet för Hbl att kunna erbjuda en så bra produkt som möjligt vore att kräva unika texter av journalisterna, att effektivera debattströmmen, och att omedelbart våga se sig självt för det man är: ett långt ifrån oersättligt tidningsflaggskepp som manövrerar långsamt, självsäkert, och med föråldrat sjökort.

Eller, med hänvisning till rubriken… klumsa omkring om ni så vill, Hbl, men se efter var ni sätter ner tassarna – klimatet runt om er blir kallare för varje gång ni trampar på era läsare och debattörer, och uråldrade kolosser har också tidigare haft problem med istider :)

För enkelt, Almqvist!

(Insändare inskickad till tidningen Pohjalainen den 25.4.2009, övers. Terhikki Mäkelä)

I en intervju i tidningen Pohjalainen den 20.4 säger Fredrik Almqvist (EU-kandidat för SDP)  att en EU-parlamentariker bör vara kunnig, skicklig och ha ett nätverk för att kunna handla och ta ställning i sakfrågor. Han motsätter sig att någon med otillräcklig livserfarenhet vill till EU-parlamentet.

Jag håller inte med. Ett dynamiskt EU-parlament borde vara en miniatyr av folket i Europa, och Finlands folk bör välja de parlamentariker de kan ge sitt förtroende. Ålder är en bisak, det är de personliga kvaliteterna och värderingarna som är det viktiga.

Almqvists diagnos utgår från att visheten ökar med åldern. Det är inte nödvändigtvis sant. Man blir livserfaren i den mån man vågar leva, inte genom att transportera sig till ålderns höst i väntan på att bli tillräckligt erfaren för att kunna börja agera. 

Kunnighet, skicklighet och nätverk är inte statiska resurser. Det här förstår goda ledare, som hela tiden vågar ifrågasätta och utmana det de redan vet. Några av de själsligt friskaste och yngsta människor jag mött har varit dubbelt så gamla som jag själv, nyfikna som barn på det som finns kvar att lära. 

En stor del av folket söker efter en EU-kandidat som – oberoende av ålder – kan bidra med ett politiskt oerfaret sätt att tänka. Någon som kan tala med en röst de känner igen, befriad från tomma ord. Själv instämmer jag med Sokrates i att ”verklig vishet är att veta att man ingenting vet”, och ser det här som den sundaste utgångspunkten för att ödmjukt växa med uppgiften som EU-parlamentariker.

Patrick Wingren
EU-kandidat för SFP

Liian yksinkertaista, Almqvist!

(Lähetetty Sanomalehti Pohjalaiseen 25.4.2009)

Pohjalaisen haastattelussa 20. huhtikuuta Fredrik Almqvist (SDP:n Eurovaaliehdokas) sanoi että europarlamentaarikolla pitää olla tietoa, taitoa ja verkostoja, muuten meppi ei voi toimia ja ottaa kantaa asioihin. Hän vastustaa sitä, että europarlamenttiin halutaan liian vähäisellä elämänkokemuksella.

Olen toista mieltä. Dynaamisen EU-parlamentin tulisi olla kuin Euroopan kansa pienoiskoossa, ja Suomen kansan tulisi valita ne parlamentikot joihin he pystyvät luottamaan. Ikä on toisarvoinen asia, olennaisia sen sijaan ovat ehdokkaan henkilökohtaiset ominaisuudet ja arvot.

Almqvistin diagnoosi on looginen, olettaen että viisaus, kuten hän toivoisi, kasvaa iän myötä. Näin ei välttämättä ole. Elämänkokemus syntyy sinä hetkenä kun uskalletaan elää, ei niin, että edetään elämän syksyyn odotellen, että tulisi riittävän kokeneeksi, jotta voisi alkaa toimia.

Tieto, taito ja verkosto eivät ole muuttumattomia voimavaroja. Tämän ymmärtää hyvä johtaja, joka koko ajan rohkenee kyseenalaistaa ja haastaa tietonsa. Jotkut henkisesti raikkaimmista ja nuorimmista ihmisistä joita olen tavannut, ovat iältään tuplasti niin vanhoja kuin minä itse, ja yhä lapsenomaisen uteliaita suhteessa kaikkeen siihen mitä vielä on opittavana.

Suuri osa kansasta etsii EU-ehdokasta joka – riippumatta iästä – pystyy poliittisesti kokemattomaan tapaan ajatella. Joku joka osaa puhua tutulla äänellä, vapaana tyhjistä sanoista. Minä kannatan Sokraten ajatusta siitä että ”todellista viisautta on tietää ettei tiedä mitään”, ja näen tämän terveenä lähtökohtana nöyrälle kasvulle EU-parlamentaarikon tehtävässä.

Patrick Wingren
EU-ehdokas, Rkp