Insändare skickad till ÖT, Vbl och Sydin den 10 juni 2009
SFP har blivit kritiserat för att vara steget efter. Jag tror att fötterna hasar med flit. Auktoriteten i det traditionella konservativa högerblocket är fortfarande mycket stark. Ledningen deklarerar partiet som liberalt, eftersom man är så illa tvungen – det krävs en dammsugare med brett munstycke om det är finlandssvenskar man vill samla upp.
Det är alltså ingen överraskning att EU får en SFP-parlamentariker som ligger borgerligt högerut. Följ pengarna för att hitta orsaken. Allt tal om tjugo huvudkandidater är givetvis första klassens ”bullshit”, en lögn rakt upp i ansiktet på oss kandidater som vid mötet i Bryssel den 15 april försäkrades om att vi alla spelade på samma villkor i fråga om finansiellt stöd. I valet var dessutom Torvalds och Månsson uppställda bredvid varandra för att på ett försynt sätt splittra de liberala rösterna. Kampanjen var finansierad och uppbyggd så att förutsättningarna för Haglund skulle vara så stora som möjligt, och upplägget lyckades.
Hade partiet varit seriöst intresserat av en bredd i kandidaturen hade man sett till att både nominering och finansiellt stöd balanserade jämt mellan liberala och konservativa kandidater, mellan södra Finland och Österbotten. Nu fanns ingen sådan vilja. Den dolda agendan har varit att få in en kandidat som tillfredställer partiets verkliga makthavare. Dit hör inte Wallin – han är mera något av en galjonsfigur längst fram på skeppet, glatt guppande på vågorna.
Jag bryr mig inte om namnen på de olika fonder, stiftelser och stödgrupper som står bakom kampanjfinansieringen för ”de lite mera huvudsakliga” huvudkandidaterna. Det räcker att med sunt bondförnuft konstatera att kapitalet kommer från dem som har makt att se till att SFP representeras av en högerpolitiker klädd i liberala svenskspråkiga kläder.
”Huvudsaken är att vi klarade av att hålla ett finlandssvenskt mandat i Bryssel” – det är mantrat som mässas fram av partiet som svar på varje kritisk analys av det här slaget. Om detta verkligen är huvudsaken så kunde ledningen ha agerat helt annorlunda under kampanjen, berett rum för rättvisa möjligheter till verkligt liberal SFP-representation i parlamentet. Nu skjuter man sig själv i foten – man kan varken förvänta sig, eller kräva, att finlandssvenskarna i all evighet språksolidariskt ställer upp för att ge sina röster till en föråldrad, konservativ högerpolitik.
Så jag är väldigt tudelad. Jag är djupt ledsen över att SFP egentligen inte verkar ha något intresse av att fylla tomrummet i mitten av partiskalan, bli ett sant liberalt alternativ i den finländska politiken. I kampen för rätten till ett eget val – också i fråga om vilket språk man talar – finns en mycket större tyngd än i den grunda, konstgjorda andning partiet nu bedriver. Det finns nytt syre för det svenska språkets överlevnad, men då måste vi våga flytta fokus från ett blint försvarande av språkreviret till att värna om alla människors rätt att vara sig själva.
Samtidigt är jag uppriktigt glad över att vi skickade en parlamentariker in i den liberala partigruppen i europaparlamentet. Ju fler i den partigrupp som bromsar förmynderiet, desto bättre. Det i sig var värt en vansinnig arbetsinsats, med små kampanjmedel, i förtroende av nästan 6.000 väljare. Tack alla ni som röstade på mig! Era röster gick till ett ändamål som är mycket större än SFP vill vara.
6 tankar om “Finlandssvensk folkdans med väljarna”
Utan att blanda mig i debatten desto mera vill jag fråga om ni faktiskt tror att partierna i nomineringsskedet av kandidaterna ”visste” vilka som skulle väljas in? De som tror så har nog inte varit med och vaskat fram kandidater till val – denna gång gällde det att hitta 20 kandidater, och det var nog inte lätt, i ett kommunalval är det vanligtvis ännu svårare, när flera kandidater sökes. Min erfarenhet från de gånger jag varit med och sökt kandidater är att ungefär 10 % av de som tillfrågas ställer sig till förfogande. Min erfarenhet är också att oberoende hur de som försökt hitta kandidater ansträngt sig så kommer kritiken mot kandidatförteckningen som ett brev på posten. I det skedet brukar det också dyka upp sådana som inte ”fått” ställa upp, trots att de kanske tillfrågats ett flertal gånger.
När nämnd- och andra uppdrag fördelas efter ett val är det också alltid någon som känner sig förfördelad. Om det finns 10 kandidater till ett uppdrag och bara en kan väljas behöver det väl rimligtvis inte vara så att partiet motarbetar de nio som inte blir valda.
Inför EU-valet var nog beredningens viktigaste uppgift att hitta ett så brett spektrum av kandidater att vi skulle få en invald. Att detta lyckades är åtminstone jag enormt tacksam för.
Det måste vara dagens, eller veckans, eller valets höjdare :) Om du har varit med i tidigare nomineringar, och dessutom har åsikter, kan du snälla 1) blanda dig i, 2) gärna skriva under med ditt namn?
Det är [hint] inte den bästa PR:en just nu för SFP att de nomineringsansvariga skriver under pseudonymer när andra debatterar under sina riktiga namn ;)
Hälsn. Pati
Hej,
I mina ögon verkar det som om SU satsat stort på att få in en av sina kandidater.
Deras kampanj var mycket lyckad. Fräsch, positiv och mot soffliggande i valet genom anvandning av just en välanvand soffa.
SU var ju även mycket nöjda med utfallet av valet. Så, egentligen borde din ilska kanske mera vara riktad mot dem istället för den ngt äldre generationen inom SFP?
Ty jag tror att SU agerat och haft ett finger med i spelet hur ”tilläggs sponsringen” blivit fördelad.
Och de vann, deras starkaste kandidat kom in. En kandidat som satsat mycket tid och energi på politik redan, även inom det kommunalpolitiska, sin relativt unga ålder till trots.
Sa, ett genuint och uppriktigt samhällsintresse finns nog även hos denne unge man.
Nu istället for att ”hänga läpp” kunde du istället se framtiden an med tillförsikt, glädja dig over ett gott resultat och satsa fullt ut på framtida utmaningar. Att genast byta ”hemort”, hmmm. Sjalv tror jag mera på att goda förändringar börjar inifrån. Och med ditt redan starka stöd inom SFP kunde du faktiskt med tiden åstadkomma ngt mycket positivt. Men, valet är ditt.
Hej Sofia,
Ilska, Mot SU – varför? Har ju själv sett dem strula soffan in och ut ur skåpbilen på de mest möjliga och omöjliga ställen :) De aktivas arbetsinsats, och hängivenhet, förtjänar all respekt.
Ser ingen skiljelinje mellan äldre och yngre, jag hävdar bara fortfarande att grå eminenser styr upp partiet i bibehållen högerkonservativ riktning, hur liberalt SFP än utger sig för att vara.
Har inga förutfattade meningar varken angående Haglund eller Wallin. Ingendera av dem kan dock vara helt fel eftersom en av dem snusar och den andre håller på loserlaget Aston Villa i engelska ligan :-D Kanske jag bara ser de mest oskyldiga laster, och den mest primära hängivenhet, som viktigt – jag vet inte. Nånting hoppfullt och mänskligt avslappnat finns i alla fall där, hos båda två.
Min hemort är inte, och har aldrig varit, SFP. Det behövs mera än en EU-kandidatur för att övertyga mig om att jag skulle skattskriva mig där. Det sista jag tänker mig är en politisk karriär. Med erfarenhet av livets tidigare ironiska nycker så skulle det dock inte förvåna mig om det gick just så, by mistake ;) Hursomhelst är det inget jag tänker ta större hänsyn till i mitt val av att uttrycka mina åsikter, livet är för kort för att man ska ha tid att vara politiskt korrekt.
Hälsn. pati
Det är inte lätt att vara en samlande folkrörelse med all världens människor och deras miljoner olika åsikter. Men det finns ändå en förenande länk och det är språket.
Jag tycker inte att SFP ska fiska i andra vatten än de enspråkiga och tvåspråkiga hemmen. Partiet är enligt egen utsago ”frisinnat och liberalt”, men vill helt förståeligt även omfamna alla andra finlandssvenskar. Det blir helt enkelt en omöjlig ekvation att göra SFP till endast ett liberalt parti. Partiet måste vara bredare än så för att kunna överleva – i Svenskfinland.
I detta val visade man ändå att Svenskfinland kan mobiliseras om man säljer konceptet rätt och nu var det ganska klart att SFP:s plats i parlamentet var hotad. Själv har jag länge trott att partiet skulle försvinna och därmed röstat – de gånger jag röstat på SFP – med viss tveksamhet. Nu behöver man åtminstone inte vara rädd för att ens röst går till spillo om man för sig själv erkänner vad partiet i första hand finns till för: finlandssvenskarna och alla de som känner sig stå nära det finlandssvenska. Jag tror inte det är möjligt att kräva mer av partiet.
Detta sagt så tycker jag inte att spelet är spelat i SFP för liberaler av din kaliber. Tvärtom hör du till kategorin kandidater som lockar till sig nya väljare och får fart på sådana som annars inte skulle bry sig (t.o.m. utanför Ankdammen). Det är förstås otroligt viktigt inte bara för SFP utan för hela den representativa demokratin. Jag skulle gärna se att du siktar dig in på riksdagsvalet 2011. Väl inne i granitborgen kan du vara med och forma partiets politik i den riktning du anser vara bäst. Så ge inte upp hoppet!
PS. Grattis till valframgången!
Hej, och tack både för gratulationerna och för din kommentar!
Det är säkert just det du beskriver som jag upplever som otillräckligt. Ett parti utan ideologi är för mig dömt till undergång. Språket förenar, men för inte framåt. Tankar kan uttryckas på svenska, tillsammans, men har man inget att säga så ekar talet tomt.
Att ett parti kunde vara ”bredare än att vara liberalt” låter politiskt logiskt, men mänskligt sett grunt. En verkligt liberal tanke, om vi lånar den tillbaka från det som politikerna vill begränsa den till, står exakt i mitten och går väldigt djupt. Den arbetar på ett plan som faktiskt innesluter allt och alla som har respekt för individen.
Möjligheten för SFP ligger i att vara ett liberalt alternativ där språket är en del av människans fria val. Då finns det inga gränser för hur, och vem, som kan tillhöra väljarna. Att som nu – förenas i språket utan att ha några egentliga grundvärderingar – ser vi resultatet av ute i kommunerna. Där SFP är i majoritet kör man över resten och skapar förakt, där SFP är i minoritet går all energi till att kasta sig på bromsarna i försvarssyfte.
Jag ser alltså ingen framtid för ett sådant språkparti. Det gör inte heller en ung växande generation av finlansdsvenskar som är intresserade av det som händer i samhället men inte för något i världen kan få grepp om vad SFP egentligen står för. De söker sig till andra partier som har något att säga. Så gör också jag.