Dagsarkiv: 17 maj 2009

3 inlägg

Time: T-minus 21 days [3 weeks]

Valdagbok på Facebook

– Tidig morgon, partidagens 2:a dag eller hur man nu skall säga :) Kl 9.30 höll jag ett anförande i den politiska debatten.

– Jag menade att SFP (och även finlandssvenskarna i stort) inte kan överleva på enbart språklig grund, utan att framtiden kräver att vi som minoritet i första hand söker ett liberalistiskt förhållningssätt. Jag skrev ner talet från anteckningarna jag hade, det finns här:
http://www.wingren.fi/patrick/2009/05/liberalism-och-sfps-framtid/

– Det här triggade genast repliker från bl.a. Henrik Lax. Själv tror jag att det sämsta för oss svenskspråkiga är att särbehandla språket. Många yngre reagerade positivt. Vi lever helt enkelt i olika världar, och så ska det också få vara :)

—————-

I MORGON blir det debatt på café Trend i Jakobstad på eftermiddagen, kl. 16-17.30. Temat är ”Finns säker mat?” Undrar om ”Rutiga kokboken” räknas som facklitteratur, den har jag åtminstone i skåpet? Med är U-M Wideroos, A-M Henriksson, Greger Englund, Nils Torvalds o jag.

Hälsn. Pati

Liberalismi ja RKP:n tulevaisuus

EU-vaalit 2009 Kirjoitukset Muut kirjoitukset

(Patrick Wingrenin puheenvuoro Ruotsalaisen Kansanpuolueen puoluepäivässä Helsingissä, sunnuntaina 17.5.2009)

”Puheenjohtaja, hyvät puoluepäiväläiset:

Tänään tunnen itseni naiseksi… minulla on kaksi minuuttia puhuakseni yhtä tärkeistä asioista, kuin mihin eilisillä puhujilla oli varattu kolme minuuttia. Siitä tulee mieleen sukupuolten väliset palkkaerot ;)

Haluan nostaa leukani ja väittää, ettei tämän puolueen tulevaisuus ensikädessä ole riippuvainen siitä, että puhun kieltä jota puhun nyt, eikä edes siitä että puhun ruotsin kielen puolesta, vaan siitä että mitä minä – me – olemme, liberaaleja.

Politiikka kehittyy Suomessa kollektiiviseen suuntaan, jossa yhteinen hyöty rajoittaa yksilön omia valintoja. Tämä on pelottavaa. Se että yhteys olisi tavoitettavissa sitä kautta että meistä tulee mahdollisimman samanlaisia, on yksi suurimmista, koskaan lausutuista valheista.

Yhdenmukaistaminen vie ihmisen pois yhteydestä. Yhteyttä on jakaa yhdessä, ja se ei yksinkertaisesti ole kiinnostavaa enää silloin kun jaan jotain, joka muilla jo on. Kollektiivi tulee pakotetuksi etsiä toisenlaisia tapoja kuulla toisiaan. Se kääntyy toisiinsa päin, osoittaa ”noita tuolla” voidakseen löytää oma tapansa olla ”me”.

Aivan samalla tavalla kuin on helpompaa kutsua minua nuuskamuikkuseksi kuin muodostaa sanat Patrick Wingren – sekä kieliopillisesti että ideologisesti – niin tiukennetaan ja yksinkertaistetaan yhteiskuntaryhmiäkin. Tulee kollektiivi kielivähemmistöä vastaan, kollektiivi maahanmuuttajia ja pakolaisia vastaan – kyllä, jopa kollektiivi valtionjohtoa vastaan, selkeä siirto tämän päivän Suomen populistisessa politiikassa.

Mutta mitä tapahtuu jos heidän toiveestaan yhtäkkiä tulee todellisuutta? Mitä tapahtuu kun kaikki erityisen epätavalliset ihmiset katoavat? – kaikki ruotsinkieliset, homot, vegaanit, somalit, siviilipalvelusmiehet, ympäristöaktivistit, akateemikot, metodistit ja vasenkätiset.  Mihin päätyy kollektiivi? Harhailemaan karulla ja kolkolla kentällä, hyvin samanlaisena ja olematta yhtään mitään.

Tällä puolueella, ja suomenruotsalaisilla vähemmistönä, ei ole mitään mahdollisuuksia pysyä hengissä kielen perusteella. RKP:stä pitää tulla – ja uskaltaa olla – se puolue joka taistelee sen puolesta että jokaisella suomalaisella olisi mahdollisuus olla omia persooniaan, kollektiivisen harmaan massan sijasta.

— Liberalismi ei ole itsekästä. Se ei ole myöskään epäsosiaalista, tai vastuutonta. Ennen kaikkea se ei varmasti ole koskaan välinpitämätöntä. —

Itse sana liberalismi on otettu pois meiltä, jotka uskomme siihen. Sitä ei tulla antamaan meille takaisin vapaaehtoisesti, joten otetaan se takaisin osoittamalla miten se eletään todeksi.”

Liberalism och SFP:s framtid

Andra texter EU-valet 2009

(Patrick Wingrens anförande under Svenska Folkpartiets partidag i Helsingfors, söndag 17.5.2009)

“Ordförande, bästa partidag:

Idag känner jag mig som kvinna… jag har två minuter på mig att säga lika viktiga saker som de talare som igår fick tre minuter på sig. Det påminner om skillnaden i  lönesättningen mellan könen ;)

Jag vill sticka ut hakan och hävda att det här partiets framtid inte i första hand hänger på att jag talar det språk jag talar nu, inte heller på att jag talar för svenskan, utan på att jag – vi – är liberala.

Politiken i Finland utvecklas i en kollektivistisk riktning, där den gemensamma nyttan inskränker individens eget val. Det här är skrämmande. Att gemenskap kan nås genom att vi blir så lika som möjligt är en av de största lögner som någonsin uttalats.

Likriktning för människan bort från gemenskap. Gemenskap är att dela tillsammans, och det är helt enkelt inte vidare intressant att dela med sig av det som andra redan har. Kollektivet blir tvunget att söka andra sätt att höra samman. Det vänder sig mot andra, pekar på ‘dom där’ för att hitta sitt eget ‘vi’.

Precis på samma sätt som det är lättare att kalla mig snusmumrik än att stava till Patrick Wingren – både grammatikaliskt och ideologiskt – så hårddras och förenklas samhällsgrupperingarna. Det blir kollektivet mot språkminoriterer, kollektivet mot invandrare och flyktingar – ja, till och med kollektivet mot statsledningen, ett tydligt drag i den populistiska politiken i Finland av idag.

Men vad händer om deras önskan plötsigt blir verklighet? Vad händer när alla synnerligen ovanliga människor försvinner? – alla svensktalande, bögar, veganer, somalier, civiltjänstgörare, miljöaktivister, akademiker, metodister, vänsterhänta. Var hamnnar kollektivet? Irrande på ett kargt och ödsligt fält, fria, mycket likadana, och inga alls.

Det här partiet, och finlandssvenskar som minoritet, har inte en chans att på språklig grund kunna överleva. SFP måste bli – och våga vara – det parti som kämpar för att alla finländare kan blir personligheter, i stället för kollektiv grå massa.

— Liberalismen är inte egoistisk. Den är inte heller associal, eller ansvarslös. Framför allt är den definitivt aldrig likgiltig. —

Själva ordet liberalism har tagits ifrån oss som tror på det. Vi kommer inte att ges det tillbaka frivilligt, så låt oss ta det tillbaka genom att visa hur man lever det.”