(Insändare i Österbottens tidning 18.12.2008)
Kommentar till Wallendahls kolumn ”Snusförbud och lokal anarki”
Hej Åsa,
jag läste din kolumn i ÖT den 13.12, och vill kommentera den.
Också en skribent i Vasabladet antydde att snussmugglarna blivit något av lokala hjältar. Det här måste vara en märklig version av jantelagen som spökar. Det jag sade på torget var att de hårda domarna saknar relation till brottets art, och att jag genom många års inofficiellt snusinköp är medskyldig till att de dömts så hårt. Jag har varit tyst för länge, precis som du säger, i en slags skyddad verkstad. Ingenting sades om heroism, inget om männen som oskyldiga offer för omständigheterna.
Däremot sade jag att ett lagsystem som inte resonerar i människornas hjärtan, och som per automatik skapar brottslighet, faktiskt får skylla sig själv. Den orättvisa lagen kom före brottet, och ingen smuggling hade funnits utan den.
När du välkomnar protest mot oändamålsenliga lagar bara för att i nästa mening betrakta anarki och omkullkastning av rättssystemet som befängt så märks det tydligt att du inte har förstått ett jota av vad verkligt engagemang handlar om. Det krävs passion och sökande efter rättfärdighet. Rättvisa som rätt.
Din arbetsplats i Helsingfors skulle inte finnas om inte människor hade stått upp för sin sak och varit beredd att ta konsekvenserna av elden inom. Det säkraste sättet att inte åstadkomma förändring är att, som du, förhålla sig skeptisk till möjligheterna. Aktionen på torget var inte olaglig – troligtvis inte heller försäljningen eller köpet av snus, eftersom jag inte bedrev näringsverksamhet. Anarki blir det först om snuset totalförbjuds och jag fortsättningsvis säljer snus på torget, nåt som jag via e-post lovat Risikko att göra.
Att pendla västerut för att hämta snus är ingen samhällelig katastrof, lika lite som det är någon större möda att gå omkring med en sexkantig stjärna på bröstet. Mänskliga rättigheter definieras till all lycka inte av dig allena, för vi behöver vara många som lyssnar till vart vinden blåser. Det som börjar som en lätt svalkande bris kan förrädiskt fort övergå i något helt annat.
För dig ter sig debatten komisk och utspelen farsaktiga, detta ur ditt perspektiv som icke-snusare. Allt som fråntar individen ett eget val under ansvar insvept i en falsk mantel av omsorg borde i stället skrämma och oroa den tänkande människan, även en nikotinfri sådan.