Efter tre år i rad av avslag tackar jag nu för mig som bidragssökande hos Svenska kulturfonden. Jag är illa rädd att det finlandssvenska vokala musikarvet kommer att falla i glömska.
Min generation är brobyggare, vi är bland de yngsta som har en personlig relation till det traditionella, typ Vid en källa och Slumrande toner. Det måste omsättas för att överleva – särskilt när massimporten av utländska koncept är så stor, och dessutom nästan genomgående produceras på så låg nivå. Bleka kopior av Sverige, som i sin tur kopierat USA.
Det är för många lager kalkerpapper emellan, och kommande generationer kommer att se en massa sudd och kasta det hela i papperskorgen. Då hjälper det inte hur stort fondens kapital är och hur mysigt allt är, då är det helt enkelt för sent.